TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 17 mars 2010
Mål T‑78/09 P
Europaparlamentet
mot
Laurent Collée
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2004 – Förfarande för tilldelning av meritpoäng – Missuppfattning av bevisning – Motivering – Värdet av bedömningskommitténs yttrande – Icke‑diskrimineringsprincipen”
Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 11 december 2008 i mål F-148/06, Collée mot parlamentet (REGP 2008, s. I‑A‑1‑455 och II‑A‑1‑2527), med yrkande att domen ska upphävas.
Avgörande: Överklagandet ogillas. Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Laurent Collées rättegångskostnader i denna instans.
Sammanfattning
1. Överklagande – Grunder – Endast upprepning av de grunder och argument som anförts vid personaldomstolen – Avvisning – Bestridande av personaldomstolens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten – Upptagande till sakprövning
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; Tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1)
2. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)
1. Det framgår bland annat av artikel 11.1 i bilaga 1 till domstolens stadga att ett överklagande till tribunalen ska vara begränsat till rättsfrågor och det kan endast grundas på bristande behörighet hos personaldomstolen, på rättegångsfel vid denna domstol som kränker den berörda personens intressen eller på att personaldomstolen har åsidosatt unionsrätten. Dessutom anges i artikel 138.1 c i tribunalens rättegångsregler att överklagandet ska innehålla uppgifter om de rättsliga grunder som åberopas.
Av detta följer att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter domen ifrågasätts samt de rättsliga grunder som åberopas till stöd för yrkandet om upphävande.
Ett överklagande uppfyller inte detta krav om det endast upprepar eller ordagrant återger de grunder och argument som redan har anförts vid personaldomstolen, inbegripet dem som avser omständigheter som personaldomstolen uttryckligen har underkänt. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingivits till personaldomstolen, vilket faller utanför tribunalens behörighet. När en klagande har ifrågasatt personaldomstolens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten kan däremot de rättsfrågor som prövades i första instans på nytt tas upp till diskussion i ett överklagandeförfarande. Om klaganden inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid personaldomstolen, skulle överklagandeförfarandet förlora en del av sin betydelse.
(se punkterna 20–22)
Hänvisning till
Domstolen: 17 september 1996, C‑19/95 P, San Marco mot kommissionen, REG 1996, s. I‑4435, punkterna 37 och 38; 6 mars 2003, C‑41/00 P, Interporc mot kommissionen, REG 2003, s. I‑2125, punkt 17; 22 januari 2004, C‑353/01 P, Mattila mot rådet och kommissionen, REG 2004, s. I‑1073, punkt 27
2. Det ankommer inte på gemenskapsdomstolen att bedöma meriterna hos olika tjänstemän som kan komma att befordras. Mot bakgrund av det stora utrymme för skönsmässiga bedömningar som tillsättningsmyndigheten har vid bedömningen av de meriter som ska beaktas, bör gemenskapsdomstolens bedömning begränsa sig till en kontroll av att myndigheten har hållit sig inom rimliga gränser och inte gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.
(se punkt 61)
Hänvisning till
Domstolen: 3 april 2003, C‑277/01 P, parlamentet mot Samper, REG 2003, s. I‑3019, punkt 35
Förstainstansrätten: 6 juni 1996, T‑262/94, Baiwir mot kommissionen, REGP 1996, s. I‑A‑257 och II‑739, punkt 66; 13 april 2005, T‑353/03, Nielsen mot rådet, REGP 2005, s. I‑A‑95 och II‑443, punkt 58