PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)

den 26 juni 2008

Mål F‑108/07

Bart Nijs

mot

Europeiska gemenskapernas revisionsrätt

”Personalmål – Tjänstemän – Artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler – Kortfattad framställning av grunderna för ansökan – Föregående klagomål föreligger inte – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken: Talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA av Bart Nijs om ogiltigförklaring av revisionsrättens beslut att förnya uppdraget för revisionsrättens generalsekreterare för en tid av sex år med början den 1 juli 2007, och i andra hand av beslutet av nämnda generalsekreterare, i egenskap av tillsättningsmyndighet, den 8 december 2006 att inte befordra sökanden i samband med befordringsförfarandet år 2004 till följd av förstainstansrättens dom av den 3 oktober 2006 i mål T‑171/05, Nijs mot revisionsrätten (REGP 2006, s. I‑A‑2‑195 och II‑A‑2‑999), och av tillsättningsmyndighetens beslut den 12 juli 2007 att avslå hans klagomål.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning med hänsyn till de bestämmelser som var i kraft vid tidpunkten för talans väckande

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Domstolens stadga, artikel 19 tredje stycket och bilaga I artikel 7.1 och 7.3, förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

1.      Regeln i artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen kan besluta om att en talan ska avvisas eller ogillas om denna rättsföljd framstår som uppenbar, är förvisso en handläggningsregel som, i denna egenskap, ska anses tillämplig på alla tvister som är anhängiggjorda vid denna domstol vid tidpunkten då den trätt i kraft. Så är emellertid inte fallet med bestämmelser med stöd av vilka personaldomstolen enligt denna artikel kan anse att det är uppenbart att en talan ska avvisas och vilka endast kan utgöras av dem som var tillämpliga vid dagen för talans väckande.

(se punkt 25)

Hänvisning till:

Personaldomstolen 11 december 2007, F-60/07, Joaquin Martin Bermejo mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkt 25

2.      Enligt artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler, ska ansökan bland annat innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och personaldomstolen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättsskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan.

Detta gäller särskilt som den skriftliga delen av förfarandet enligt artikel 7.3 i bilaga I till domstolens stadga i princip bara omfattar en skriftväxling, om inte personaldomstolen beslutar annat. Enligt artikel 19 tredje stycket i nämnda stadga, som är tillämplig på förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.1 i bilaga I till nämnda stadga, ska vidare tjänstemannen vara företrädd av en advokat. Det huvudsakliga syftet med en advokat, i egenskap av rättsligt biträde, är just att yrkandena i ansökan ska baseras på en rättslig argumentation som är tillräckligt begriplig och sammanhängande, med beaktande av att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip bara omfattar en skriftväxling.

Kraven på klarhet och precision är inte uppfyllda på en ansökan i vilken omständigheterna beskrivs på att otydligt och ostrukturerat sätt, utan att läsaren kan koppla omständigheterna till ett yrkande eller en grund i ansökan.

(se punkterna 28–31)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 28 april 1993, T‑85/92, De Hoe mot kommissionen, REG 1993, s. II‑523, punkt 20; 21 maj 1999, T‑154/98, Asia Motor Frankrike m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑1703, punkt 42, 15 juni 1999, T‑277/97, Ismeri Europa mot revisionsrätten, REG 1999, s. II‑1825, punkt 29