Talan väckt den 14 mars 2014 – Front Polisario mot rådet

(Mål T-180/14)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Front populaire pour la libération de la saguia-el-hamra et du rio de oro (Front Polisario) (Laâyoune) (ombud: advokaten G. Devers)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

slå fast att talan kan tas upp till sakprövning,

slå fast att rådets beslut ska ogiltigförklaras, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot rådets beslut 2013/785/EU av den 16 december 2013 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i det gällande avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko¹ , åberopar sökanden tolv grunder.

Sökanden anser sig vara direkt och personligen berörd av rättsakten i egenskap av representant för det västsahariska folket.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom det inte framgår av beslutet hur rådet i sitt beslutsfattande beaktade den omständigheten att Västsahara är ett icke-självstyrande territorium ockuperat av Konungariket Marocko.

Andra grunden: Åsidosättande av samrådsprincipen, eftersom rådet antog det angripna beslutet utan att samråda med sökanden trots att folkrätten kräver att utvinningen av ett folks naturresurser på ett icke-självständigt territorium ska ske i samråd med dess representanter. Sökanden hävdar att vederbörande är den enda representanten för det västsahariska folket.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om överrensstämmelse, genom att det angripna beslutet tillåter att ett internationellt avtal som är tillämpligt på det västsahariska territoriet, trots att ingen medlemsstat har erkänt Konungariket Marockos suveränitet över Västsahara, träder i kraft. Det angripna beslutet stödjer Konungariket Marockos grepp om det västsahariska territoriet, vilket står i strid med kommissionens stöd till de västsahariska flyktingarna. Det angripna beslutet överensstämmer dessutom inte med Europeiska unionens allmänna agerande rörande åsidosättande av skyldigheter som följer av folkrättens tvingande normer och strider mot den gemensamma fiskeripolitikens mål.

Fjärde grunden: Målet om hållbarbar utveckling har ej uppfyllts.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, genom att det angripna beslutet står i motsats till sökandens förväntan till följd av EU-institutionernas upprepade uttalanden om att de avtal som slutits med Konungariket Marocko är förenliga med folkrätten.

Sjätte grunden: Åsidosättande av det associeringsavtal som slutits mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, eftersom det angripna beslutet står i strid med artikel 2 i associeringsavtalet genom att det åsidosätter rätten till självbestämmande.

Sjunde grunden: Åsidosättande av FN:s havsrättskonvention genom att det angripna beslutet tillåter ikraftträdandet av ett protokoll, genom vilket Europeiska unionen och Konungariket Marocko fastställer fiskekvoter i vatten som inte står under deras suveränitet och tillåter att unionsfartyg utnyttjar fiskeresurser som enbart står under det västsahariska folkets suveränitet.

Åttonde grunden: Åsidosättande av rätten till självbestämmande, eftersom det angripna beslutet stödjer Konungariket Marockos grepp om Västsahara.

Nionde grunden: Åsidosättande av principen om permanent suveränitet över naturresurser och artikel 73 i FN-stadgan, eftersom sökanden inte rådfrågats trots att det angripna beslutet tillåter utvinning av naturresurser som enbart står under det västsahariska folkets suveränitet.

Tionde grunden: Åsidosättande av principen om traktats relativa verkan, eftersom det angripna beslutet ger upphov till internationella skyldigheter för sökanden utan dennes samtycke.

Elfte grunden: Åsidosättande av internationell humanitär rätt, genom att det angripna beslutet medför ett ekonomiskt stöd till Konungariket Marockos koloniseringspolitik av Västsahara.

Tolfte grunden: Rätten om internationellt ansvar. Det angripna beslutet utlöser Europeiska unionens internationella ansvar.

____________

____________

¹     EUT L 349, s. 1.