Mål T‑181/14 DEP

Nürburgring GmbH

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (sjätte avdelningen) av den 26 januari 2017

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Bestridande av ersättningsgilla kostnader– Begrepp

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 170.1)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Nödvändiga kostnader för parterna – Mervärdesskatt – Omfattas ej då det gäller en beskattningsbar person

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Omständigheter som ska beaktas – Avtal om arvode mellan en part och dennes advokat– Omfattas inte

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)

4.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Bedömning i huvudsak utifrån det totala antalet arbetstimmar som objektivt sett varit nödvändiga för förfarandet

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)

5.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Omständigheter som ska beaktas – Advokaternas kännedom om målet

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)

6.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Kostnader som uppkommit sedan den muntliga delen av förfarandet avslutats – Omfattas inte – Undantag

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)

7.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Advokaternas kostnader för resor och uppehälle – Villkor för ersättning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 140 b)

1.      Den omständigheten att den part som förpliktats ersätta intervenientens rättegångskostnader, innan intervenienten lämnat in begäran om fastställande av rättegångskostnaderna, har upplyst denne om att det är omöjligt att ingå en överenskommelse om ett belopp för de ersättningsgilla rättegångskostnaderna och göra en betalning utan ett formellt beslut av tribunalen, ska tolkas som ett bestridande av betalningsskyldighet för ersättningsgilla rättegångskostnader, i den mening som avses i artikel 170.1 i tribunalens rättegångsregler.

Det kan inte av den omständigheten att en part som förpliktats ersätta intervenientens rättegångskostnader, efter det att intervenienten lämnat in begäran om fastställande av rättegångskostnaderna, upplyste tribunalen om att den inte hade för avsikt att inkomma med något yttrande avseende denna begäran, dras slutsatsen att klaganden godkänt storleken på de begärda rättegångskostnaderna eller vitsordat betalningsskyldighet för ersättningsgilla rättegångskostnader.

(se punkt 8)

2.      Enligt artikel 140 b i tribunalens rättegångsregler anses ersättningsgilla kostnader utgöras av nödvändiga kostnader som parterna har haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat. Av denna bestämmelse följer att de ersättningsgilla kostnaderna endast består av rättegångskostnaderna i förfarandet vid tribunalen och de kostnader som varit nödvändiga med anledning av samma förfarande.

Det belopp som begärts för mervärdesskatt ska endast betraktas som en ersättningsgill rättegångskostnad för det fall den fysiska eller juridiska person som begär detta belopp bevisar att den inte är en beskattningsbar person.

(se punkterna 9 och 12)

3.      Se beslutet.

(se punkterna 10 och 11)

4.      Se beslutet.

(se punkterna 19, 20 och 23)

5.      Se beslutet.

(se punkt 25)

6.      Ersättning ska nekas för rättegångskostnader som hänför sig till en period efter det muntliga förfarandet när någon processåtgärd inte vidtagits efter förhandlingen.

(se punkt 28)

7.      Det ankommer på den som framställer ett ersättningsyrkande att lämna in kvitton till styrkande av att de kostnader för resor och uppehälle som denne yrkar ersättning för är verkliga och uppgår till det belopp som angetts. Varken den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna eller tribunalen kan nämligen vara tvungen att bedöma dessa kostnader på grundval av enbart en sifferuppgift från den som framställer ersättningsyrkandet.

(se punkt 34)