Överklagande ingett den 3 augusti 2023 av Meta Platforms Ireland Ltd, tidigare Facebook Ireland Ltd av den dom som tribunalen (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 24 maj 2023 i mål T-451/20, Meta Platforms Ireland mot kommissionen
(Mål C-497/23 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Meta Platforms Ireland Ltd, tidigare Facebook Ireland Ltd (ombud: D. Jowell KC, D. Bailey, Barrister-at-Law, J Aitken, D. Das, S. Malhi och R. Haria, Solicitors, T. Oeyen, avocat)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
ogiltigförklara kommissionens beslut C(2020) 3011 final av den 4 maj 2020 om ett förfarande enligt artiklarna 18.3 och 24.1 d i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (ärende AT.40684 – Facebooks praxis avseende data), i dess lydelse enligt kommissionens beslut C(2020) 9231 final av den 11 december 2020 (nedan kallat det omtvistade beslutet).
eller, alternativt
återförvisa målet avseende den andra och tredje grunden för talan om ogiltigförklaring till tribunalen för förnyad prövning, och
förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i detta förfarande och anpassa förordnandet om rättegångskostnader i den överklagade domen så att det återspeglar utgången i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder.
Första grunden: Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den underkände den andra grunden för den ursprungliga talan och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 132–155 i den överklagade domen slog fast att de sökord som angavs i punkterna 132 och 149 i den överklagade domen var förenliga med principen om nödvändighet i artikel 18.1 och 18.3 i förordning nr 1/20031 . Närmare bestämt anför klaganden följande:
Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 134, 138, 140, 143 och 146 i den överklagade domen när den fann att principen om nödvändighet iakttagits av det enda skälet att kommissionen rimligen kunde anta, på ett fullständigt abstrakt sätt, att sökorden kunde hjälpa den att avgöra huruvida det beteende som avses i skäl 4 i det omtvistade beslutet hade ägt rum. Tribunalen fäste inte någon (alternativt inte tillräcklig) vikt vid den omständigheten att de alltför allmänna sökord som kommissionen hade valt ut, tillämpade på depositariens samtliga handlingar under hela perioden, med nödvändighet skulle resultera i ett övervägande flertal handlingar som inte hade något samband med undersökningen (varav många innehöll känslig personlig eller affärsmässig information), trots att kommissionen i förväg visste att detta skulle bli fallet.
Tribunalen åsidosatte motiveringsskyldigheten vad gällde alternativa, mer proportionerliga, sökningar i punkt 136 i den överklagade domen, och även i punkterna 140, 143 och 146, vilka enbart hänvisar till punkt 136.
Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 150 i den överklagade domen när den slog fast att handlingar inte kan anses sakna relevans för utredningen ”förrän sökorden har tillämpats på klagandens databaser”. Rent konkret innebär ett sådant synsätt en verklig risk för att principen om nödvändighet inte kan göras gällande vid domstol. Detta synsätt ger nämligen kommissionen ett obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning och fråntar principen om nödvändighet dess ändamålsenliga verkan. Detta är inte en korrekt tolkning av det lagstadgade kravet på nödvändighet (och proportionalitet) att tillåta en myndighet att tillämpa sökord vilka uppenbart är alltför omfattande på ett stort antal handlingar vilket resulterar i svar innehållande en stor mängd handlingar vilka saknar relevans och som är konfidentiella. I punkt 150 bortsåg tribunalen även från, och förvanskade, den verkliga betydelsen av de bevis som klaganden hade ingett, vilka visade att kommissionen i förväg visste att dess breda sökord skulle resultera i svar innehållande en stor mängd irrelevanta handlingar (vilket visade sig bli fallet).
Tribunalen gjorde sig även skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 152 och 153 i den överklagade domen när den fann att den rättsliga ram som är tillämplig på inspektionsbeslut inte är relevant för begäran om upplysningar och när den godtog att kommissionen begärde in handlingar utan garantier eller filter som motsvarar dem som beviljats vid inspektioner enligt artikel 20 i förordning nr 1/2003.
Andra grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och lämnade en otillräcklig motivering i punkt 120 i den överklagade domen när den fann att ”det saknas anledning att göra en helhetsbedömning av kommissionens iakttagande av principen om nödvändighet”.
Tredje grunden: Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den underkände den tredje grunden för den ursprungliga talan och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 226–239 i den överklagade domen när den fann att kommissionen kunde begära in handlingar som innehöll personuppgifter och som även hade samband med klagandens affärsverksamhet utan att erbjuda garantier eller filtrering av personuppgifter.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 | av den 16 december 2002 | om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).