Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 18 november 2020 – brottmål mot YP m.fl.
(Mål C-615/20)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Okręgowy w Warszawie
Part i det nationella målet
YP m.fl.
Tolkningsfrågor
Ska unionsrätten – särskilt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol samt rätten att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag – tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som det närmare redogörs för i frågorna 2 och 3 nedan, det vill säga artiklarna 80 och 129 i Ustawa z dnia 27 lipca 2001 r. – Prawo o ustroju sądów powszechnych (lag av den 27 juli 2001 om allmänna domstolars organisation) samt artikel 110.2a i denna lag, och artikel 27.1 punkt 1a i Ustawa z dnia 8 grudnia 2017 r. o Sądzie Najwyższym (lag av den 8 december 2017 om Högsta domstolen), vilka bestämmelser gör det möjligt för Izba Dyscyplinarna Sądu Najwyższego (avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) att upphäva en domares immunitet och avstänga en domare från sin tjänst, och därmed faktiskt förhindra en domare från att döma i det mål som tilldelats honom eller henne, i synnerhet med beaktande av följande:
a) avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen utgör inte en domstol i den mening som avses i artikel 47 i stadgan, artikel 6 i Europakonventionen och artikel 45.1 i den polska konstitutionen (beslut i målen C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982);
b) ledamöterna på avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen har särskilt starka band till den lagstiftande och verkställande makten (beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen, C-791/19 R, EU:C:2020:277);
c) Republiken Polen ålades att tillfälligt inte tillämpa vissa bestämmelser i lagen av den 8 december 2017 om Högsta domstolen avseende avdelningen för disciplinära mål och att inte hänskjuta de mål som är anhängiga vid den avdelningen till en sammansättning som inte uppfyller kraven på oavhängighet (beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen (C-791/19 R, EU:C:2020:277)?
Ska unionsrätten – särskilt artikel 2 FEU och värdet av rättsstaten enligt den bestämmelsen, samt de krav på ett effektivt domstolsskydd som följer av artikel 19.1 andra stycket FEU – tolkas så, att ”bestämmelserna om det disciplinära systemet och således reglerna om … de personer som har i uppdrag att utöva rättskipning” även omfattar bestämmelser om straffansvar eller frihetsberövande (häktning) av en domare i nationell domstol, såsom artikel 181 i den Republiken Polens konstitution, jämförd med artiklarna 80 och 129 i lagen av den 27 juli 2001 om de allmänna domstolarnas organisation, då följande framgår av dessa bestämmelser:
a) för straffrättsliga förfaranden mot eller frihetsberövande (häktning) av en domare vid nationell domstol, i regel på åklagarens begäran, krävs tillstånd från behörig disciplinär domstol,
b) en disciplinär domstol, som beviljat straffrättsliga förfaranden mot eller frihetsberövande (häktning) av en domare vid en nationell domstol, får (och är i vissa fall skyldig) att avstänga domaren från sin tjänst,
c) genom att avstänga en domare vid nationell domstol från sin tjänst är den disciplinära domstolen även skyldig att, inom de gränser som anges i dessa bestämmelser, sänka domarens lön under den tid som avstängningen varar?
Ska unionsrätten – särskilt de bestämmelser som nämns i den andra frågan – tolkas så, att den utgör hinder för bestämmelser i en medlemsstat, såsom artikel 110.2a i lagen om de allmänna domstolarnas organisation och 27.1 punkt 1a i lagen av den 8 december 2017 om Högsta domstolen, enligt vilka mål som avser tillstånd att inleda straffrättsliga förfaranden mot eller besluta om frihetsberövande (häktning) av en domare vid nationell domstol, såväl i första som i andra instans, omfattas av den exklusiva behörigheten för avdelningen för disciplinära mål, med beaktande av bland annat följande omständigheter:
a) inrättandet av avdelningen för disciplinära mål överensstämde i tiden med en ändring av reglerna för utnämning av ledamöter till det organ (Krajowa Rada Sądownictwa (KRS) (Nationella domstolsrådet), som deltar i utnämningsförfarandet för domare och på vars förslag samtliga ledamöter på avdelningen för disciplinära mål utnämndes;
b) den nationella lagstiftaren har uteslutit möjligheten att överföra domare vid den nationella domstolen i sista instans (Högsta domstolen) (inom vars struktur avdelningen för disciplinära mål inrättats) till avdelningen för disciplinära mål, vilket innebär att endast nya ledamöter som utsetts på förslag av Nationella domstolsrådet, i ny sammansättning, kan tjänstgöra på avdelningen för disciplinära mål;
c) avdelningen för disciplinära mål åtnjuter en särskilt hög grad av självständighet inom Högsta domstolen;
d) Högsta domstolen bekräftade i avgöranden som meddelats för att följa domen av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) (C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982) att Nationella domstolsrådet i sin nya sammansättning inte är ett organ som är oavhängigt i förhållande till den lagstiftande och verkställande makten och att avdelningen för disciplinära mål inte utgör en domstol i den mening som avses i artikel 47 i stadgan, artikel 6 i Europakonventionen och artikel 45.1 i Republiken Polens konstitution;
e) begäran om tillstånd att inleda straffrättsliga förfaranden mot eller att beslut om frihetsberövande (häktning) av en domare vid en nationell domstol som i regel framställs av en åklagare, vars överordnade är ett organ inom den verkställande makten (Minister Sprawiedliwości (justitieministern)), som kan ge åklagarna bindande instruktioner avseende innehållet i rättegångshandlingar, samtidigt som ledamöterna på avdelningen för disciplinära mål och Nationella domstolsrådet i dess nya sammansättning – vilket Högsta domstolen har konstaterat i de avgöranden som nämns ovan i punkt 2 d – har ett särskilt nära band till den lagstiftande makten, vilket innebär att avdelningen för disciplinära mål inte kan anses utgöra en tredje part i förhållande till dessa förfaranden;
f) Republiken Polen ålades att tillfälligt inte tillämpa vissa bestämmelser i lagen av den 8 december 2017 om Högsta domstolen avseende avdelningen för disciplinära mål och att inte hänskjuta mål som är anhängiga vid den avdelningen till en sammansättning som inte uppfyller kraven på oavhängighet (beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen (C-791/19 R, EU:C:2020:277)?
För det fall tillstånd beviljas för att inleda straffrättsliga förfaranden mot eller besluta om frihetsberövande (häktning) av en domare vid en nationell domstol, vilket innebär att domaren avstängs från sin tjänst med nedsättning av lönen under den tid som avstängningen varar, ska unionsrätten – i synnerhet de bestämmelser som nämns i fråga 2 och principerna unionsrättens företräde, lojalt samarbete enligt artikel 4.3 FEU och rättssäkerhet – tolkas så, att de utgör hinder för att ett sådant tillstånd, särskilt i fråga om domarens avstängning från sin tjänst, får bindande verkan om det beslutas av ett organ såsom avdelningen för disciplinära mål, vilket innebär
a) att varje statlig myndighet (inbegripet den hänskjutande domstolen vars sammansättning inkluderar den domare som omfattas av tillståndet samt de organ som är behöriga att utse och ändra nationella domstolars sammansättning) är skyldig att inte beakta detta tillstånd och tillåta att den domare som omfattas av tillståndet deltar i den dömande sammansättningen i denna domstol;
b) att den domstol vars sammansättning inkluderar den domare som omfattas av nämnda tillstånd är en domstol som har inrättats enligt lag eller en oavhängig och opartisk domstol, och kan således, i egenskap av ”domstol”, avgöra frågor om tillämpning eller tolkning av unionsrätten?
____________