TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 16 december 2010

Mål T‑48/10 P

Herbert Meister

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2008 – Beslut om tilldelning av befordringspoäng – Angivande av hur många poäng som erhållits vid tidigare befordringsförfaranden – Förvanskning av de faktiska omständigheterna – Fördelning av rättegångskostnader – Överklagandet kan delvis inte upptas till sakprövning och är delvis ogrundat ”

Saken: Överklagande av personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 30 november 2009, Meister mot harmoniseringsbyrån (F‑17/09, REGP 2009, s. I‑A‑1‑501 och II‑A‑1‑2721), med yrkande om att detta beslut ska upphävas.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Herbert Meister ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) vid tribunalen.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Avgörande genom motiverat beslut – Bestridande – Villkor

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

2.      Förfarande – Avgörande genom motiverat yttrande – Förfarandet avslutas genom ett beslut som har samband med talan i andra mål och som har ansetts kunna tas upp till sakprövning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

3.      Överklagande – Grunder – Den åberopade felaktiga rättstillämpningen har inte kunnat fastställas – Avvisning

[Artikel 257 FEUF; domstolens stadga, artikel 11.1 i bilaga I; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1, första stycket c]

4.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopats mot personaldomstolens beslut att fastställa rättegångskostnaderna – Avvisning om samtliga andra grunder ogillas

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.2)

1.      Tillämpningen av det förfarande som innebär att talan kan avgöras genom ett motiverat beslut utan förhandling kan inte anses kränka rätten till ett lagenligt och verksamt rättsligt förfarande, eftersom personaldomstolen endast kan tillämpa detta förfarande i mål där det är uppenbart att den saknar behörighet att pröva en viss sak, då talan inte kan tas upp till prövning eller då talan helt saknar rättslig grund. För den händelse att personaldomstolen felaktigt har ansett att villkoren för att tillämpa detta förfarande är uppfyllda ankommer det på berörd part att bestrida denna bedömning.

(se punkt 29)

Hänvisning till

Domstolen: 3 juni 2005, C‑396/03 P, Killinger mot Tyskland m.fl., REG 2005, s. I‑4967, punkt 9

2.      En sökande kan inte med framgång åberopa att personaldomstolen har åsidosatt förbudet att avgöra ett mål utan förhandling med det enda argumentet att det omtvistade förfarandet, vilket avslutades med ett avvisningsbeslut, skulle ha ett visst faktiskt och rättsligt samband med talan i tidigare mål från samma avdelning och med samma referent som tagits upp till prövning. Ett sådant samband utgör nämligen i sak inget hinder för att personaldomstolen beaktar de särskilda omständigheterna i det berörda målet och beslutar att talan ska avvisas.

(se punkt 31)

3.      Det framgår av artikel 257 FEUF, artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 första stycket c i tribunalens rättegångsregler att ett överklagande ska innehålla en detaljerad angivelse av de punkter i domen som sökanden yrkar ska upphävas samt rättsliga argument som stödjer detta yrkande. Ett överklagande som inte innehåller något närmare angivande av vari den felaktiga rättstillämpning som vidlåder den berörda domen eller beslutet består uppfyller inte detta krav.

Påståenden som är alltför allmänna eller oprecisa för att kunna bli föremål för en rättslig prövning ska avvisas.

(se punkterna 42 och 43)

Hänvisning till

Domstolen: 17 september 1996, C‑19/95 P, San Marco mot kommissionen, REG 1996, s. I‑4435, punkt 37; 8 juli 1999, C‑51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4235, punkt 113; 12 december 2006, Autosalone Ispra mot kommissionen, C‑129/06 P, ej publicerat i rättsfallsamlingen, punkterna 31 och 32; 1 februari 2001, C‑300/99 P och C‑388/99 P, Area Cova m.fl. mot rådet, REG 2001, s. I‑983, punkt 37; 29 november 2007, Weber mot kommissionen, C‑107/07 P, ej publicerat i rättsfallsamlingen, punkt 24

Tribunalen: 12 mars 2008, Rossi Ferreras mot kommissionen, T‑107/07 P, REGP 2008, s. I‑B‑1‑5 och II‑B‑1‑31, punkt 27

4.      Enligt artikel 11.2 i bilaga I i domstolens stadga får ett överklagande inte endast avse rättegångskostnadernas storlek och fördelning. När alla andra grunder till stöd för överklagandet har underkänts, ska ett yrkande som avser att personaldomstolens beslut om rättegångskostnaderna var rättsstridigt avvisas i enlighet med den bestämmelsen.

(se punkt 53)

Hänvisning till

Domstolen: 12 juli 2001, kommissionen och Frankrike mot TF1, förenade målen C‑302/99 P och C‑308/99 P, REG. s. I‑5603, punkt 31; 26 maj 2005, C‑301/02 P, Tralli mot ECB, REG 2005, s. I‑4071, punkt 88