Mål T‑247/14
Meica Ammerländische Fleischwarenfabrik Fritz Meinen GmbH & Co. KG
mot
Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket STICK MiniMINI Beretta – Det äldre gemenskapsordmärket MINI WINI – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Artikel 8.3 i förordning (EG) nr 216/96”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 4 februari 2016
1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande till överklagandenämnden – Ifrågasättande av det beslut som motparten har invänt mot i sitt yttrande – Villkoren i artikel 60 i förordning nr 207/2009 är inte tillämpliga
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 60; kommissionens förordning nr 216/96, artikel 8.3)
2. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1b)
3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Registrering nekas om det föreligger ett relativt registreringshinder även då detta är begränsat till en del av unionen
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier – Sammansatt varumärke
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
6. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Figurmärket STICK MiniMINI Beretta och ordmärket MINI WINI
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)
1. Det framgår av ordalydelsen av artikel 8.3 i förordning (EG) nr 216/96 av den 5 februari 1996 om processordningen för överklagningsnämnderna vid Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) att motparten, under förfarandet vid överklagandenämnden, i sitt svar på överklagandet kan utöva sin rättighet att få till stånd en prövning av det beslut som har överklagats. Denne kan således, redan på grund av sin ställning som motpart, åstadkomma en prövning av bland annat giltigheten av invändningsenhetens beslut. Enligt denna bestämmelse är denna rättighet inte heller begränsad till de grunder som redan anförts i överklagandet. I bestämmelsen behandlas nämligen en begäran som avser en del i beslutet som inte berörs i överklagandet. Det förhållandet att motparten själv kunde ha överklagat det aktuella beslutet nämns för övrigt inte i bestämmelsen. Detta beslut kan således ifrågasättas genom ett självständigt överklagande, såsom det föreskrivs i artikel 60 i förordning nr 207/2009, eller genom yrkanden, såsom föreskrivs i artikel 8.3 i förordning nr 216/96.
Ett beslut att ta upp yrkandena i klagandebolagets yttrande till sakprövning skulle inte innebära att motparten vid överklagandenämnden tilläts överklaga utan beaktande av fristen härför och utan erläggande av den överklagandeavgift som föreskrivs i artikel 60 i förordning nr 207/2009. Det följer nämligen klart och tydligt av lydelsen av artikel 8.3 i förordning nr 216/96 att möjligheten att yrka att en del i det omtvistade beslutet som inte berörs i överklagandet ogiltigförklaras eller ändras är begränsad till tvåpartsförfaranden. Dessa yrkanden ska formuleras i svaret på överklagandet i nämnda förfaranden. Av denna anledning anges i nämnda bestämmelse att en sådan begäran ska förfalla om klagandebolaget drar tillbaka överklagandet. För att bestrida ett beslut av invändningsenheten är sålunda ett självständigt överklagande, såsom det föreskrivs i artikel 60 i förordning nr 207/2009, det enda rättsmedlet genom vilket klagandebolaget säkert kan göra sina anmärkningar gällande. Av detta följer att yrkandena om upphävande eller ändring av en del i det omtvistade beslutet som inte berörs i överklagandet, i den mening som avses i artikel 8.3 i förordning nr 216/96, skiljer sig från det överklagande som föreskrivs i artikel 60 i förordning nr 207/2009. De villkor som föreskrivs i artikel 60 i förordning nr 207/2009 är sålunda inte tillämpliga på nämnda yrkanden.
Då klagandebolaget, i sitt svar på överklagandet, och detta inom den angivna fristen, har framställt yrkanden om att invändningsenhetens beslut ska ändras, var det inte skyldigt att respektera fristen och att erlägga den överklagandeavgift som föreskrivs i artikel 60 i förordning nr 207/2009.
(se punkterna 22–25)
2. Se domen.
(se punkterna 32–34, 37 och 66)
3. Se domen.
(se punkt 38)
4. Se domen.
(se punkterna 45–47 och 53)
5. Se domen.
(se punkterna 67 och 68)
6. Se domen.
(se punkterna 73–80)