Talan väckt den 17 juli 2013 – Antonios Chatzianagnostou mot rådet m.fl.

(Mål T-383/13)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Antonios Chatzianagnostou (Serres, Grekland) (ombud: advokaten Ch. Makris)

Svarande: Europeiska unionens råd, Eulex Kosovo och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara, för det första, beslutet ”Slutligt beslut i det disciplinära ärendet 2/2013”, vilket meddelades av uppdragschefen för EULEX Kosovo den 10 maj 2013 och delgavs sökanden den 16 maj 2013, i dess helhet och, för det andra, beslutet ”Slutligt beslut i det disciplinära ärendet 6/2013”, vilket meddelades av uppdragschefen för EULEX den 10 maj 2013 och delgavs sökanden den 16 maj 2013, i dess helhet,

rentvå sökanden från alla anklagelser som framställts av EULEX i de disciplinära förfarandena,

förplikta EULEX att, inom ramen för denna tvist, till sökanden utge kopior på alla handlingar avseende sökanden som ingår i akterna i de disciplinära ärendena, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandens ombudskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Den första grunden avser åsidosättande av formföreskrifter, genom att de angripna rättsakterna saknar motivering, och åsidosättande av artikel 296 FEUF och allmänna rättsprinciper i unionens medlemsstater, enligt vilka alla betungande förvaltningsbeslut ska innehålla en tillräckligt utförlig, fullständig och specifik motivering. Sökanden gör gällande att de angripna rättsakterna i förevarande fall helt saknar motivering, trots att detta är ett rättsligt tvingande krav.

Den andra grunden avser svarandenas åsidosättande, genom de angripna rättsakterna, i flera hänseenden av sökandens rätt till försvar, såsom denna rättighet framgår i Europakonventionen och de allmänna rättsprinciperna i unionens medlemsstater. I det disciplinära ärendet 6/2013 vid EULEX har sökanden ålagts en disciplinär påföljd genom en rättsakt som han aldrig fått tillfälle att försvara sig mot eller yttra sig över. Sökanden har dessutom fråntagits rätten att på ett enkelt, snabbt och effektivt sätt få tillgång till rättsligt bistånd, det vill säga möjligheten att låta sig försvaras av en advokat som han själv väljer och som är tillräckligt förberedd och fullt informerad om vad som läggs sökanden till last i de disciplinära ärendena vid EULEX.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att de angripna rättsakterna är felaktiga i sak. Enligt sökanden grundar sig den andra rättsakten på antaganden och på en motsägelsefull och otillräcklig motivering. Detta strider mot oskuldspresumtionen och sökandens rätt att inte behöva ange sig själv. Rättsakten är dessutom felaktig av det skälet att det inte tas hänsyn till att den felaktiga rättstillämpning som sökanden gjort sig skyldig till är ursäktlig och, i ännu mindre grad, till de förmildrande omständigheter som föreligger i form av att sökanden aktivt samarbetat och visat ånger.

Den fjärde grunden avser åsidosättande av bestämmelserna i artikel 19 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 10 i Europakonventionen, artikel 15 FEUF, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001¹ , Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003² samt artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökanden gör gällande att de angripna besluten från uppdragschefen för EULEX, genom vilka sökanden ålagts de föreslagna disciplinära påföljderna, utgör felaktig rättstillämpning. Om de hade varit korrekta skulle sökandens anmodan om upphävande av påföljderna ha bifallits, bland annat på den grunden att de ovannämnda bestämmelserna om sökandens rätt att få del av handlingarna i akten i de två disciplinära ärenden som anhängiggjorts vid EULEX har åsidosatts.

Den femte grunden avser åsidosättande, genom de angripna rättsakterna, av proportionalitetsprincipen och principen om ett rättvist förfarande vid fastställandet av disciplinära påföljder för sökanden.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, s. 90).