TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 11 juli 2013(*)
”Sammanhållningsfonden – Förordning (EG) nr 1164/94 – Projekt för renhållning i Zaragoza – Delvist upphävande av det finansiella stödet – Offentlig upphandling – Begreppet arbete – Artikel 14.10 och 14.13 i direktiv 93/38/EEG – Uppdelning av kontrakt – Berättigade förväntningar – Motiveringsskyldighet – Frist för att anta ett beslut – Fastställande av finansiella korrigeringar – Artikel H.2 i bilaga II till förordning nr 1164/94 – Proportionalitet – Preskription”
I mål T‑358/08,
Konungariket Spanien, inledningsvis företrätt av J. Rodríguez Cárcamo, därefter av A. Rubio González, abogados del Estado,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av G. Valero Jordana och A. Steiblytė, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 3249 av den 25 juni 2008 om nedsättning av det stöd som beviljats ur sammanhållningsfonden till Konungariket Spanien för projekt nr 96/11/61/018 – ”Saneamiento de Zaragoza” genom kommissionens beslut K(96) 2095 av den 26 juli 1996,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden L. Truchot samt domarna M. E. Martins Ribeiro och A. Popescu (referent),
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 november 2012,
följande
Dom (1)
Bakgrund till tvisten
1 Genom beslut K(96) 2095 av den 26 juli 1996 (nedan kallat 1996 års beslut) beviljade Europeiska gemenskapernas kommission ekonomiskt stöd ur Sammanhållningsfonden till ett belopp om 8 850 689 euro till projekt nr 96/11/61/018 – ”Saneamiento de Zaragoza” (nedan kallat projektet renhållning i Zaragoza). Syftet med projektet var att förbättra och komplettera anläggningarna för sanering och rening av avloppsvatten i staden Zaragoza (Spanien). Det omfattade två grupper av åtgärder. Den första kategorin, benämnd ”Plan för ersättning av kloaker” (nedan kallad FIMMA 96-etappen) omfattade ersättning av kloakerna i vissa stadsdelar. Den andra kategorin, benämnd ”Plan för renhållning i västra delen av tätbebyggelsen (upptagningsområdet för reningsverket La Almozara)” (nedan kallad SPWS-etappen), omfattade bland annat konstruktion av spillvattenavlopp, ett sekundärt avloppsnät och ett bräddavlopp. Zaragozas kommun var slutlig mottagare av det ekonomiska stödet och ansvarade för ledningen av projektet, som skulle genomföras under perioden 1 maj 1996–31 december 1998.
2 På begäran av Konungariket Spanien ändrades 1996 års beslut genom kommissionens beslut K(97) 2601 av den 29 juli 1997 (nedan kallat 1997 års beslut), i syfte att lägga till åtta ytterligare åtgärder (nedan kallade FIMMA 97‑etappen). Sju åtgärder avsåg ersättning, ändring och konstruktion av avlopp och en åtgärd bestod i konstruktion av en anläggning för slambehandling. Fristen för arbetena förlängdes till den 31 december 1999.
[utelämnas]
Det angripna beslutet
13 I det angripna beslutet konstaterade kommissionen oegentligheter som rörde åtta upphandlingskontrakt tillhörande SPWS-etappen och fyra upphandlingskontrakt tillhörande FIMMA 97-etappen.
14 De åtta kontrakten tillhörande SPWS-etappen omfattade
– bräddavlopp till floden Ebro,
– avlopp i stadsdelen Los Palos,
– avlopp i området Martín Arpal,
– avlopp Valles Verdes,
– avlopp San Lamberto – Vistabella,
– avlopp Carretera de Madrid,
– sekundärt avloppsnät, och
– avlopp på kommungränsen.
15 De fyra kontrakten tillhörande FIMMA 97-etappen omfattade
– avlopp längs högra sidan av floden Huerva,
– anläggning för slambehandling,
– avlopp längs floden Gállego, och
– avlopp för förbindelse till reningsverket La Almozara.
16 Kommissionen fann i skäl 20 i det angripna beslutet att de omtvistade kontrakten, med tillämpning av artiklarna 4.2 och 14.1, 14.10 och 14.13 i direktiv 93/38, utgjorde delar av ett och samma arbete, som upphandlades av en enda upphandlande enhet och att de borde ha genomförts enligt bestämmelserna i nämnda direktiv. Den ansåg att kontrakten hade delats upp, i strid med bestämmelserna i direktivet, särskilt bestämmelserna om tröskelvärde, offentliggörande och likabehandling av anbudsgivare.
[utelämnas]
18 I syfte att fastställa förekomsten av oegentligheter i den mening som avses i artikel H i bilaga II till förordning nr 1164/94 erinrade kommissionen först om bestämmelserna i artiklarna 1.4 b, 4.2, 14.1, 14.10 och 14.13 i direktiv 93/38 (skälen 19 och 21–23 i det angripna beslutet).
19 Kommissionen påpekade sedan, i skäl 24 i det angripna beslutet, att Zaragozas kommun i samtliga meddelanden om upphandling som offentliggjorts i Boletín Oficial de Aragón och i lokala medier hade angetts som den upphandlande enhet som anbuden skulle riktas till. Den påpekade också att beskrivningarna av de arbeten som skulle utföras på avlopps- och vattenreningssystemet liknade varandra samt ansåg att bygg- och anläggningsarbetena måste anses fylla en och samma ekonomiska och tekniska funktion. Enligt kommissionen var det fråga om en serie specifika underhålls‑, utbyggnads‑ och renoveringsarbeten på det befintliga avlopps- och reningssystemet och att de efter avslutande måste anses ha medfört en allmän förbättring av systemet till förmån för slutanvändarna. Kommissionen preciserade att arbetena avsåg spillvattenavlopp, bräddavlopp, en anläggning för slambehandling och en avloppsledning mellan reningsverken La Almorzara och La Cartuja. Den fann att skillnaden mellan de olika typerna av arbeten var funktionell, och inte teknisk eller ekonomisk, och att det således inte krävdes några specifika tekniska kunskaper för att utföra dem. Den påpekade slutligen att, ur ekonomisk synvinkel, ankom det på varje slutanvändare att betala tjänstetillhandahållaren i förhållande till det egna nyttjandet.
20 För det första fann kommissionen i skäl 24 i det angripna beslutet, såvitt avser de åtta projekten tillhörande SPWS-etappen, att arbetena uppfyllde ett liknande syfte och att den enda skillnaden var att de hade genomförts i geografiskt olika sektorer. Huvudsyftet med arbetena var att tillhandahålla eller förnya avloppssystemet för olika sektorer, vilket inbegrep anläggning av spillvattenavlopp och bräddavlopp.
21 För det andra, vad gäller de fyra projekten tillhörande FIMMA 97‑etappen, vilka angetts ovan i punkt 15 och beträffande vilka undantaget i artikel 14.10 i direktiv 93/38 inte kunde göras gällande, fann kommissionen i skäl 24 b i det angripna beslutet att arbetena uppfyllde ett liknande syfte och att den enda skillnaden var att de hade genomförts i geografiskt olika sektorer. Den fann att huvudsyftet med arbetena var att anlägga avlopp längs med floderna Huerva och Gállego för att avlasta de områden som fortfarande ledde spillvatten direkt ner i floderna samt att renovera de två reningsverk till vilka spillvattnet leddes.
22 I skäl 25 i det angripna beslutet preciserade kommissionen, beträffande åsidosättandet av artiklarna 4.2 och 14.10 i direktiv 93/38, att kontrakt ska anses avse ett enda arbete när de har en sådan anknytning att, såsom i det aktuella fallet, ett gemenskapsföretag kan anse att de utgör en enda ekonomisk transaktion och avge ett anbud för hela transaktionen. Kommissionen påpekade att denna tolkning stämde överens med syftet med direktiv 93/38, vilket är att säkerställa att företag från andra medlemsstater kan svara på en anbudsinfordran, när de har ett intresse därav, på grundval av objektiva skäl knutna till kontraktens värde. Ett sådant företag kunde ha önskat att få uppgifter om alla delar av arbetena även om det inte hade kunnat utföra samtliga. Kommissionen tillade att detta är enda sättet att bedöma kontraktets exakta omfattning och att anpassa priserna till det antal delar beträffande vilka företaget avser att inge anbud.
23 Kommissionen slog i skäl 26 i det angripna beslutet fast att de åtta projekten tillhörande FIMMA 97-etappen, liksom de fyra projekten tillhörande FIMMA 97‑etappen, tillsammans fyllde en och samma ekonomiska och tekniska funktion och att de spanska myndigheternas uppdelning av underhålls‑, utbyggnads‑ och renoveringsarbetena avseende det befintliga avlopps- och reningssystemet därmed var konstlad. Kommissionen preciserade att denna slutsats grundade sig på likheten mellan arbetsbeskrivningarna och mellan meddelandena om upphandling, på att samma upphandlande enhet skötte förfarandet och den allmänna samordningen samt på den omständigheten att arbetena hade utförts inom ett och samma geografiska område.
[utelämnas]
Förfarandet och parternas yrkanden
28 Konungariket Spanien väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 3 september 2008.
28 Den 30 november 2010 tilldelades målet en ny referent på andra avdelningen. Till följd av att tribunalens avdelningar fick en ny sammansättning förordnades referenten därefter att tjänstgöra på åttonde avdelningen, vilken följaktligen tilldelades detta mål.
30 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (åttonde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 28 november 2012.
31 Konungariket Spanien har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
32 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan i dess helhet, och
– förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
[utelämnas]
1. Den första grunden: Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar vid tillämpningen av artikel H i bilaga II till förordning nr 1164/94 avseende finansiella korrigeringar i förening med artikel 14.13 i direktiv 93/38
[utelämnas]
35 Inledningsvis ska det påpekas att Konungariket Spanien vid förhandlingen som svar på en fråga från tribunalen preciserade att medlemsstaten genom den första grunden gör gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 14.13 i direktiv 93/38, vilken ska läsas i förening med artikel 14.10 i direktiv 93/38. Detta antecknades i förhandlingsprotokollet.
36 Konungariket Spanien har vidare gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en allvarlig felbedömning i det angripna beslutet när den fann att Konungariket Spanien hade åsidosatt bestämmelserna i direktiv 93/38. Även om det är kommissionen som har bevisbördan är det lämpligt, i syfte att visa att kontrakten inte uppfyller något av villkoren för att det ska anses vara fråga om ett enda arbete, att göra en kortfattad analys av de i målet omtvistade kontrakten enligt de kriterier som domstolen har fastslagit. Tribunalen konstaterar att Konungariket Spanien genom förevarande talan har bestritt såväl kommissionens definition av tillämpningsvillkoren i artiklarna 14.10 första stycket och 14.13 i direktiv 93/38 som tillämpningen av villkoren på de kontrakt som är i fråga i det angripna beslutet. Det ska således prövas huruvida kommissionens slutsats i det angripna beslutet, att Konungariket Spanien har åsidosatt ovannämnda bestämmelser, var oriktig. Det är Konungariket Spanien som ska styrka detta förhållande vid tribunalen.
[utelämnas]
Den första delgrunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning vad gäller begreppet arbete
38 Enligt Konungariket Spanien var det en felaktig slutsats från kommissionens sida att Zaragozas kommun åsidosatte bestämmelserna i direktiv 93/38 genom att dela upp de aktuella kontrakten och inte offentliggöra dem i Officiella tidningen. Medlemsstaten anser att det saknas grund för kommissionens påståenden i skälen 8 andra stycket, 9, 23 b och 24 i det angripna beslutet.
39 Konungariket Spanien har härvid gjort gällande att kommissionen vid bedömningen av om ett projekt kan innehålla flera olika arbeten ska, mot bakgrund av ordalydelsen i direktiv 93/38 och domstolens praxis, göra en analys ur ett trefaldigt perspektiv: teknisk-ekonomiskt, geografiskt och tidsmässigt.
40 Vidare har medlemsstaten gjort gällande att dessa kriterier tillämpades felaktigt i det aktuella fallet. Kommissionen gjorde inte någon form av objektiv analys av arbetena ur detta trefaldiga perspektiv, utan tycks ha använt något egendomliga kriterier för att fastställa de spanska myndigheternas åsidosättande, såsom de potentiella anbudsgivarnas kapacitet att, eller nyttan för dem av att, verkställa vissa eller samtliga kontrakt samtidigt (skäl 9 i det angripna beslutet). Den teknisk-ekonomiska bedömningen saknade dessutom teknisk stringens.
41 Kommissionen fann i det angripna beslutet att de spanska myndigheterna hade åsidosatt artikel 14.13 i direktiv 93/38 i förening med artikel 14.1 och 14.10 genom att dela upp SPWS-etappen i åtta kontrakt och FIMMA 97-etappen i bland annat fyra kontrakt. Kommissionen erinrade i skäl 23 b i det angripna beslutet om definitionen av arbete, i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38, och tillämpade sedan definitionen på de omtvistade kontrakten i skälen 24–26 i det angripna beslutet.
[utelämnas]
Begreppet arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/98 i det angripna beslutet
43 Enligt artikel 14.1 c i direktiv 93/38 gäller direktivet kontrakt vars uppskattade värde exklusive mervärdesskatt uppgår till minst 5 miljoner euro för bygg- och anläggningskontrakt. I artikel 14.13 i direktivet föreskrivs följande: ”Upphandlande enheter får inte kringgå detta direktiv genom att dela upp kontrakten eller genom att använda särskilda metoder för att beräkna kontraktens värde.”
44 Det följer vidare av artikel 14.10 i direktiv 93/38 att ”[v]ärdet av bygg‑ och anläggningskontrakt … med tanke på punkt 1 [skall] beräknas utifrån arbetets totala värde”. Med ”arbete” avses härvid enligt första stycket i bestämmelsen ”bygg- och anläggningsarbeten i deras helhet och som i sig själva skall fylla en ekonomisk och teknisk funktion”.
45 I likhet med vad Konungariket Spanien och kommissionen har anfört tolkade domstolen artikel 14.10 och 14.13 i direktiv 93/38 i dom av den 5 oktober 2000 i mål C‑16/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I‑8315). I denna dom fann domstolen att artikel 14.13 i direktiv 93/38 ”[konkret anger] de skyldigheter som åvilar de upphandlande enheterna enligt artikel 14.10 första stycket i [direktiv 93/38] och [således skall] beaktas i förening med den sistnämnda bestämmelsen när det gäller att avgöra om det har skett en uppdelning av arbetet” (punkt 31). Domstolen fann vidare att det ”framgår i detta avseende av definitionen av arbete i artikel 14.10 första stycket andra meningen i [direktiv 93/38] att frågan huruvida det föreligger ett arbete skall bedömas utifrån den ekonomiska och den tekniska funktion som [bygg- och anläggningsarbetena ska fylla]” (punkt 36).
46 Det framgår av nämnda dom att domstolen, vid bedömningen av huruvida bygg- och anläggningsarbetena skulle anses ha en sådan anknytning till varandra att de skulle betraktas som ett enda arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktivet 93/38, antog ett funktionellt synsätt (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 15 mars 2012 i mål C‑574/10, kommissionen mot Tyskland, punkt 37). Domstolen fastställde två kriterier, närmare bestämt bygg- och anläggningsarbetenas ekonomiska funktion respektive tekniska funktion.
47 Det kan konstateras att kommissionen i det angripna beslutet, i enlighet med domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, påpekade att kriterierna avseende den ekonomiska och den tekniska funktion som bygg- och anläggningsarbetena ska fylla skulle tillämpas vid definitionen av vad som utgör ett arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 (skälen 23 och 24). I skäl 23 i det angripna beslutet erinrade kommissionen om innehållet i denna bestämmelse och i skäl 24 fann den att ”beskrivningarna av de arbeten som skulle utföras på avlopps- och vattenreningssystemet liknade varandra och arbetena måste anses fylla samma ekonomiska och tekniska funktion”, att ”det aktuella fallet hänför sig till en serie specifika underhålls‑, utbyggnads‑ och renoveringsarbeten på det befintliga avlopps- och reningssystemet och arbetena, när de väl avslutats, måste anses medföra en allmän förbättring av systemet till förmån för slutanvändarna” och att ” skillnaden mellan de olika typerna av arbeten [inte är] teknisk eller ekonomisk”.
48 Utan att det är nödvändigt att pröva frågan, som väckts av kommissionen, huruvida kriterierna avseende den ekonomiska och den tekniska funktion som bygg- och anläggningsarbetena ska fylla – vilka ska användas för att definiera ett arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 – är kumulativa, påpekar tribunalen att kommissionen inte, i motsats till vad Konungariket Spanien har gjort gällande, gjorde fel i det angripna beslutet när den identifierade kriterierna avseende den ekonomiska och den tekniska funktion som bygg- och anläggningsarbetena ska fylla, vilka ska tillämpas vid definitionen av ett arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38.
49 Konungariket Spanien har vidare gjort gällande att kommissionen borde ha tillämpat även geografiska och tidsmässiga kriterier vid analysen av de omtvistade kontrakten.
50 Härvid ska det påpekas att domstolen i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike använde kriterierna om den ekonomiska och den tekniska funktion som bygg- och anläggningsarbetena ska fylla för att definiera vad som ska anses utgöra ett enda arbete (punkterna 49–56). Den preciserade därefter, i punkt 65, att ”varje upphandling skall bedömas utifrån sitt sammanhang och sina egna särdrag”. Domstolen tillade att det i fallet i det målet ”[förekom] betydelsefulla omständigheter som tala[de] för att upphandlingen [skulle] sammanföras på departemental nivå, till exempel [att de omtvistade upphandlingarna inleddes samtidigt,] upphandlingsmeddelandenas likhet, det enhetliga geografiska område inom vilket upphandlingarna [hade] påbörjats och den samordning som ombesörjts av [det organ] som förenar de olika kommunsammanslutningarna för elektrifiering [på departemental nivå]”.
51 Domstolen beaktade sålunda i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike en geografisk omständighet vid prövningen av huruvida arbetenas tekniska och ekonomiska funktion var desamma för de olika lokala näten för eldistribution (punkterna 64 och 65) och för offentlig belysning (punkterna 69 och 70) inom ett geografiskt större område och huruvida dessa lokala nät således kunde räknas som ett enda nät, eftersom de lokala näten kunde kopplas samman.
52 Såvitt avser den tidsmässiga aspekten nämnde domstolen i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, ”[att de omtvistade upphandlingarna inleddes samtidigt]” (punkt 65).
53 De geografiska och tidsmässiga aspekterna utgör inte kriterier avsedda att definiera ett arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38, men de är nödvändiga för att avgöra huruvida ett sådant arbete föreligger, eftersom enbart bygg- och anläggningsarbeten som utförs inom en viss geografisk och tidsmässig ram kan anses utgöra ett enda arbete.
54 Det ska påpekas att kommissionen i det angripna beslutet hänvisade till den geografiska (skälen 24 och 26 i det angripna beslutet) och den tidsmässiga aspekten på grund av grupperingen av kontrakten avseende projekt tillhörande en och samma etapp, antingen SPWS-etappen eller FIMMA 97-etappen. Kommissionen gjorde därför inte något fel när den analyserade de omtvistade kontrakten genom att tillämpa en geografisk och en tidsmässig aspekt utan att härvid betrakta dessa som funktionella kriterier vid definitionen av de aktuella arbetena.
55 Konungariket Spanien har härutöver framhållit att kommissionen tycks ha använt något egendomliga kriterier för att fastställa de spanska myndigheternas åsidosättande, såsom de potentiella anbudsgivarnas kapacitet att, eller nyttan för dem av att, verkställa vissa eller samtliga kontrakt samtidigt (skäl 9 i det angripna beslutet).
56 I det angripna beslutet nämnde kommissionen mycket riktigt vissa omständigheter avseende de potentiella anbudsgivarna i delen angående den inledande bedömningen (skäl 9).
57 I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike fann domstolen att definitionen av ett arbete i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 inte innebär att förekomsten av ett arbete är beroende av sådana omständigheter som till exempel antalet upphandlande enheter eller möjligheten för ett enda företag att utföra samtliga arbeten (punkt 43). Den konstaterade att även om förekomsten av en och samma upphandlande enhet och möjligheten för ett unionsföretag att utföra samtliga arbeten som avses med upphandlingen i fråga alltefter omständigheterna kan utgöra indicier på att det rör sig om ett arbete i den mening som avses i direktivet, kan dessa omständigheter inte utgöra de avgörande kriterierna i detta avseende. Den tillade att ”[d]en omständigheten att det rör sig om ett flertal upphandlande enheter och det förhållandet att det är omöjligt för ett enda företag att utföra samtliga de arbeten som är i fråga hindrar således inte att det är fråga om ett arbete, när detta är den enda möjliga slutsatsen enligt de funktionella kriterier som föreskrivs i artikel 14.10 första stycket andra meningen i direktivet” (punkt 42).
58 Det framgår således av domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike att det är möjligt att hänvisa till vissa omständigheter avseende exempelvis potentiella anbudsgivare, men att de varken kan vara avgörande för eller till hinder för en slutsats att det är fråga om ett arbete som grundats på att kriterierna om den tekniska och den ekonomiska funktion som bygg- och anläggningsarbetena ska fylla är uppfyllda.
59 Tribunalen ska följaktligen pröva tillämpningen av dessa kriterier på de i det angripna beslutet aktuella kontrakten och bedöma huruvida kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att kriterierna var uppfyllda och att det därför var fråga om två arbeten. Därefter ska det prövas på vilken grund kommissionen beaktade andra omständigheter.
Tillämpningen i det angripna beslutet av begreppet arbete, i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38, på de omtvistade kontrakten
60 Konungariket Spanien har gjort gällande att kommissionen inte gjorde någon objektiv analys av arbetena ur teknisk-ekonomiskt, geografiskt och tidsmässigt perspektiv, att kommissionen tillämpade dessa kriterier felaktigt i det aktuella fallet och att den tillämpade egendomliga kriterier.
61 Kommissionen fann i det angripna beslutet att det fanns två grupper av arbeten, bestående av åtta projekt tillhörande SPWS-etappen (skäl 24 a) och fyra projekt tillhörande FIMMA 97-etappen (skäl 24 b). Tribunalen ska följaktligen göra en prövning avseende dessa grupper i tur och ordning.
– De åtta omtvistade kontrakten tillhörande SPWS‑etappen
62 Konungariket Spanien har gjort gällande att kommissionens teknisk‑ekonomiska analys saknade stringens och har, i tekniskt och ekonomiskt hänseende, analyserat de åtta omtvistade kontrakten tillhörande SPWS‑etappen, angivna ovan i punkt 14. Dessa avsåg sex spillvattenavlopp, ett bräddavlopp och ett sekundärt avloppsnät, projekt som enligt nämnda medlemsstat var inbördes oberoende.
63 Konungariket Spanien har för det första, vad gäller dessa bygg- och anläggningsarbetens tekniska funktion, gjort gällande att varje projekt har sin egen tekniska funktion.
64 Kommissionens analys bestod dock inte i att undersöka de olika arbeten som de omtvistade kontrakten avsåg separat och bedöma den tekniska funktionen hos vart och ett av dem, såsom Konungariket Spanien har förordat. Den undersökte i stället, i överensstämmelse med den rättspraxis till vilken det hänvisats ovan i punkt 45, huruvida bygg- och anläggningsarbetena hade en och samma tekniska funktion.
65 Kommissionen fann på detta sätt att det var fråga om bygg- och anläggningsarbeten som medförde en allmän förbättring av avloppsnätet och att de måste anses fylla en och samma tekniska funktion (skäl 24 i det angripna beslutet).
66 Tribunalen påpekar härvid att de sex spillvattenavloppen och det sekundära avloppsnätet samlar upp spillvatten i syfte att detta ska renas inom avloppsnätet.
67 Bräddavloppet har enligt Konungariket Spanien en annan teknisk funktion, vilken inte består i att behandla eller rena spillvatten, utan att förhindra översvämningar vid kraftiga regn. Medlemsstaten har dock inte gjort gällande att bräddavloppet inte bidrar, tillsammans med spillvattenavloppen och det sekundära avloppsnätet, till avloppsnätets tekniska funktion. Såsom kommissionen har gjort gällande tjänar bräddavloppet till att förhindra att den vattenvolym som ska behandlas i ett reningsverk ökar onödigt mycket och att begränsa den förorening av recipienterna som sker vid överbelastning på grund av rikliga regn, och det bidrar på detta sätt till en bättre hantering av avloppsvattnet. Konungariket Spanien har dessutom anfört att bräddavloppet inte renar spillvatten, men har inte gjort gällande att det inte avleder spillvatten. Det har preciserat att det är omöjligt att strikt separera regnvatten, som passerar genom bräddavloppet i fråga, och spillvatten, som går genom spillvattenavloppen. Tribunalen konstaterar att det aktuella bräddavloppet avleder regnvatten och spillvatten i syfte att avlasta spillvattenavlopp och möjliggöra en förbättring av avloppsnätets funktion.
68 Härvid ska det påpekas att de spanska myndigheterna, i frågeformuläret i den ansökan om stöd som lämnades in år 1996, anförde att syftet med renhållningsprojektet var att konstruera ett antal avlopp för att komplettera det område som ledde spillvattnet till reningsverket La Almozara. Det angavs även att man avsåg att bygga ett bräddavlopp som skulle leda sådant regnvatten till Ebro som ett spillvattenavlopp inte kunde transportera, enbart vid kraftigt regn och med en adekvat grad av utspädning av spillvattnet. De preciserade även att huvudsyftet med projektet i dess helhet var att ”sanera befintliga obsoleta strukturer och avhjälpa bristerna i systemet genom att förse kommunen med ett kloaksystem som kan avleda spillvattnet till huvudavloppen och på så sätt förhindra översvämningar, läckor till grundvattnet och okontrollerade flöden av spillvatten”. Samma beskrivning av detta huvudsyfte återgavs i 1996 års beslut, i sammanfattningen av projektet i bilagan. Härav följer att Konungariket Spanien självt har angett att det finns en koppling, inom ramen för avloppsnätet, mellan transporten av spillvatten och den omständigheten att översvämningar förhindras med hjälp av bräddavloppet.
69 Tribunalen konstaterar att de åtta projekten inte är inbördes oberoende, såsom Konungariket Spanien har anfört. De ingår i stället i samma projekt avseende avloppsnätet. Detta projekt avser, enligt det frågeformulär som lämnades in i samband med ansökan om stöd och sammanfattningen av projektet i bilagan till 1996 års beslut, konstruktion av ett kloaksystem som kan avleda spillvatten till huvudavloppen och på så sätt förhindra översvämningar, läckor till grundvattnet och okontrollerade flöden av spillvatten. Såsom kommissionen fann hade de bygg- och anläggningsarbeten som utfördes under SPWS-etappen ett liknande syfte, nämligen att tillhandahålla eller renovera kloaksystemet för olika sektorer, vilket inbegrep installering av spillvatten‑ och bräddavlopp (skäl 24 a i det angripna beslutet). De utgör sålunda en serie arbeten som medför en allmän förbättring av avloppsnätet till förmån för slutanvändarna (skäl 24 i det angripna beslutet). I enlighet med artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike ska denna serie bygg- och anläggningsarbeten i sig själv fylla en teknisk funktion, nämligen rening av avloppsvattnet.
70 Konungariket Spaniens argumentation, enligt vilken direktiv 93/38 inte är tillämpligt på bräddavlopp eftersom dessa inte är avsedda att avleda spillvatten, föranleder ingen annan bedömning. Dels är det, såsom redan påpekats (se ovan punkt 67), fel att påstå att det aktuella bräddavloppet bara avleder regnvatten. Dels ska tillämpningsområdet för artikel 6.2 b i direktiv 93/38, såsom kommissionen har gjort gällande, inte anses begränsat till anläggningar som direkt bortleder eller renar avloppsvatten, utan denna bestämmelse är tillämplig på kontrakt som ”har samband med bortledande eller rening av avloppsvatten”, vilket omfattar bräddavlopp.
71 Tribunalen underkänner vidare den argumentation som Konungariket Spanien har framfört i syfte att bestrida kommissionens argumentation enligt vilken rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93) bekräftar att en serie åtgärder avseende olika typer av avlopp för avloppsvatten från tätbebyggelse ska anses utgöra ett enda arbete. Direktivet gäller nämligen bland annat hopsamling, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse, vilket enligt definitionen i artikel 2.1 omfattar regnvatten. Även om det antas att direktivet nämner särskilt de bestämmelser som är tillämpliga på reningsverk har Konungariket Spanien inte förklarat vilka följder detta skulle få på de aktuella projekten, som inte i något fall avser reningsverk.
72 Konungariket Spanien har, för det andra, bestritt att de aktuella projekten har samma ekonomiska funktion. För regnvatten gäller inte den särskilda avgift för rening av avloppsvatten som tas ut av Zaragozas kommun. För bräddavloppet kan det således inte tas ut någon avgift eller individuell pålaga. Som svar på kommissionens argument har Konungariket Spanien dessutom hävdat att även om denna särskilda avgift är avsedd att finansiera kostnaderna för driften av nätet är den otillräcklig och kräver tillskott från den kommunala budgeten. Detta innebär att även om förvaltningen av avloppsvattnet delvis täcks av intäkterna från avgiften, måste avloppsnätets infrastrukturer, vilka ska samla upp och rena regnvatten, finansieras med offentliga medel. Det finns en grundläggande skillnad mellan avgiften för reningen av avloppsvattnet och betalningen för en allmännyttig tjänst som tillhandahålls med hjälp av bräddavloppen, vilket visar att det inte finns någon skillnad från ett ekonomiskt perspektiv. Avgiften för rening av avloppsvattnet fastställs nämligen i förhållande till varje hushålls verkliga utsläpp, det vill säga en individuell avgift i förhållande till varje avgiftsskyldigs konsumtion, medan betalningen för den allmännyttiga tjänst som tillhandahålls med hjälp av bräddavloppen eventuellt skulle kunna återföras på befolkningen, dock utan att de infordrade beloppen anpassas till de berörda personernas användning.
73 I det angripna beslutet fann kommissionen, såvitt avser den ekonomiska aspekten, att det ankommer på slutanvändarna att ”betala tjänsteproducenten i förhållande till det egna nyttjandet” (skäl 24).
[utelämnas]
75 Vid förhandlingen bekräftade Konungariket Spanien, som svar på en fråga från tribunalen, att den särskilda avgiften för rening av avloppsvattnet som Zaragozas kommun tar ut och till vilken medlemsstaten har hänvisat i ansökan, föreskrevs i artikel 2 i kapitel 2, ”Rening av avloppsvatten” i Zaragozas kommuns skattebeslut nr 24.25 om avgift för dricksvatten och rening av avloppsvatten. Kommissionen har hänvisat till denna artikel i sina inlagor. I denna bestämmelse stadgas att ” [d]en avgiftsgrundande händelsen är reningen av avloppsvatten när det är fråga om regnvatten och/eller spillvatten som samlas upp i avlopp och rörledningar som ägs och underhålls av kommunen, eftersom Zaragozas kommun från och med denna tidpunkt övertar ansvaret för förvaltningen av detta vatten, inbegripet tillhörande kostnader för transport, rening och utsläpp i naturliga vattenflöden på de villkor som föreskrivits i de utsläppstillstånd som beviljats av Confederación Hidrográfica del Ebro”. Det framgår av denna bestämmelse att det i den inte görs någon skillnad mellan spillvatten och regnvatten.
76 Vidare konstaterar tribunalen att Konungariket Spanien inte har styrkt sin argumentation om finansieringen av de infrastrukturer för avloppsnätet som är avsedda för uppsamling och rening av regnvatten. Medlemsstaten har nämligen bara påstått att infrastrukturerna måste finansieras med offentliga medel, och den har inte heller inkommit med uppgifter som kan styrka att infrastrukturerna inte ens delvis finansieras av den särskilda avloppsreningsavgiften.
77 Tribunalen finner följaktligen att de aktuella bygg- och anläggningsarbetena tillhörande SPWS‑etappen utgjorde delar av en helhet och att de i sig själva var avsedda att fylla en ekonomisk funktion.
78 Mot bakgrund av det ovan anförda anser tribunalen att Konungariket Spanien inte har styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann, i skäl 26 i det angripna beslutet, att de aktuella bygg- och anläggningsarbetena tillhörande SPWS‑etappen måste anses fylla en och samma tekniska och ekonomiska funktion i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38.
– De fyra omtvistade kontrakten tillhörande FIMMA 97‑etappen
79 Konungariket Spanien har gjort gällande att kommissionen inte var stringent vid sin teknisk-ekonomiska bedömning och har gjort en analys, i tekniskt och ekonomiskt hänseende, av de fyra omtvistade kontrakten tillhörande FIMMA 97‑etappen, vilka nämnts ovan i punkt 15 och avser en anläggning för slambehandling, ett förbindelseavlopp och andra avlopp, bland annat avloppen längs floden Gállego. Medlemsstaten har vidare analyserat kontrakten tillhörande denna etapp och funnit att varje projekt ska anses oberoende av de andra och att det inte var nödvändigt att offentliggöra dem i Officiella tidningen.
80 Vad gäller den tekniska funktion som projekten tillhörande FIMMA 97-etappen är avsedda att fylla fann kommissionen i det angripna beslutet att de fyra projekten utgjorde ett enda arbete, vilket Konungariket Spanien har bestritt.
81 Enligt frågeformuläret i ansökan om stöd från år 1997 hade projekten tillhörande FIMMA 97-etappen tre olika syften. Tribunalen påpekar dock, i likhet med kommissionen, att de fyra omtvistade projekten tillhörande nämnda etapp ingick i samma grupp och hade samma syfte, nämligen att ”rena obehandlat avloppsvatten från utsläpp”.
82 Angående förbindelseavloppet har Konungariket Spanien gjort gällande att ”dess funktion inte är, såsom för andra avlopp, att samla upp och transportera spillvatten eller regnvatten till reningsverk respektive bräddavlopp”. Syftet med förbindelseavloppet är i stället att ”avhjälpa den obalans som drabbar reningsanläggningarna på grund av den asymmetriska tillväxten av Zaragoza”. I motsats till vad Konungariket Spanien har påstått är det således fel att påstå att förbindelseavloppet mellan de två reningsverken är en ”infrastruktur som är helt oberoende av övriga avlopp”, eftersom förbindelseavloppet är integrerat i Zaragozas avloppsnät. Konungariket Spanien gör på detta sätt skillnad mellan alla de olika projektens tekniska funktion utan att beakta att det i själva verket är fråga om en samling bygg- och anläggningsarbeten som medför en allmän förbättring av avloppsnätet för slutanvändarna (skäl 24 i det angripna beslutet) och som i sig själva ska fylla en teknisk funktion, nämligen rening av avloppsvattnet.
83 Vad gäller anläggningen för slambehandling har Konungariket Spanien nämligen gjort gällande att anläggningens funktion, till skillnad från avloppens, inte är att transportera regn- eller spillvatten, utan att förhindra utsläpp i floden Huerva av slam som härrör från rening av dricksvatten till befolkningen, näringslivet och industrin i hela staden. Det är här emellertid inte fråga om att fastställa huruvida slambehandlingsanläggningen i sig har en annan teknisk funktion än ett avlopp, utan att bedöma huruvida avloppen och slambehandlingsanläggningen, mot bakgrund av artikel 14.10 första stycket, i direktiv 93/38, ingår i en serie bygg- och anläggningsarbeten som har en och samma tekniska funktion, nämligen rening av avloppsvatten. Konungariket Spanien har inte förnekat att anläggningarna i fråga bidrar till reningen av Zaragozas avloppsvatten.
84 Dessutom underkänner tribunalen Konungariket Spaniens argument att anbudsgivare avseende kontraktet för ett avlopp har en helt annan profil än anbudsgivare avseende kontraktet för en slambehandlingsanläggning. Det rör sig härvid nämligen inte om något av de kriterier som gör det möjligt att avgöra huruvida ett projekt ska anses utgöra ett arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38.
85 Slutligen har Konungariket Spanien bestritt kommissionens argument att avloppen och slambehandlingsanläggningarna, vilka enligt kommissionen har en accessorisk karaktär i förhållande till rening av avloppsvatten, är tekniskt sett jämförbara. Medlemsstaten har gjort gällande att det i det aktuella fallet är fråga om en anläggning för behandling av slam som kommer från en dricksvattenanläggning och inte från ett reningsverk. Tribunalen konstaterar emellertid att Konungariket Spanien inte har angett något skäl till varför – mot bakgrund av att anläggningen syftar till att rena obehandlat avloppsvatten från utsläpp, såsom anges i frågeformuläret till stödansökan från år 1997 – den omständigheten att det är fråga om en sådan slambehandlingsanläggning innebär att den inte bidrar, accessoriskt, till rening av avloppsvatten.
[utelämnas]
87 Tribunalen finner att de fyra projekten inte är inbördes oberoende, såsom Konungariket Spanien har gjort gällande, utan ingår i samma projekt avseende avloppsnätet. Såsom kommissionen slog fast hade alla de aktuella arbetena under FIMMA 97-etappen ett liknande syfte, nämligen att anlägga avlopp längs med floderna Huerva och Gállego i syfte att avlasta de områden som fortfarande ledde spillvatten direkt ner i floderna och att renovera de två reningsverk till vilka spillvattnet leddes (skäl 24 b i det angripna beslutet). De utgör sålunda en serie arbeten som medför en allmän förbättring av avloppsnätet till förmån för slutanvändarna (skäl 24 i det angripna beslutet). I enlighet med artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike ska dessa bygg- och anläggningsarbeten i sig själva fylla en teknisk funktion, nämligen rening av avloppsvattnet.
[utelämnas]
89 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att Konungariket Spanien inte har styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann, i skäl 26 i det angripna beslutet, att de aktuella bygg- och anläggningsarbetena tillhörande FIMMA 97-etappen måste anses fylla en och samma tekniska funktion i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38.
– Slutsatser
90 Beträffande de aktuella projekten tillhörande SPWS-etappen och FIMMA 97-etappen har Konungariket Spanien inte styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den i skäl 26 i det angripna beslutet fann att de nämnda projekten bestod i, för var och en av de två etapperna, ett arbete som delats upp på ett konstlat sätt i den mening som avses i artiklarna 14.10 första stycket och 14.13 i direktiv 93/38. I analogi med den situation som ledde till domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike består de aktuella projekten nämligen av två serier med punktvisa bygg- och anläggningsarbeten avseende det befintliga avloppsnätet vilka, efter arbetenas avslutande, utgör en del av den funktion som nämnda nät ska fylla.
91 Konungariket Spaniens argument avseende de andra kriterier som den har hänvisat till, det vill säga geografiska och tidsmässiga aspekter, eller avseende de kriterier som kommissionen enligt medlemsstaten har tillämpat på ett felaktigt sätt i det angripna beslutet, föranleder ingen annan bedömning.
92 Vad gäller de geografiska och tidsmässiga aspekterna erinrar tribunalen om att det, i enlighet med artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 och domstolens tolkning av denna bestämmelse i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, inte i sig är fråga om kriterier som framgår av lydelsen, och inte heller av rättspraxis (se ovan punkt 53).
93 Beträffande den geografiska aspekten påpekade kommissionen i skäl 24 i det angripna beslutet att ”vad gällde de åtta projekten tillhörande SPWS[‑etappen] är den enda skillnaden att arbetena utfördes i geografiskt olika sektorer” och att ”vad gäller de fyra projekten tillhörande [FIMMA 97-etappen], är den enda skillnaden att arbetena utfördes i geografiskt skilda sektorer”. Kommissionen tillade i skäl 26 att ”arbetena utfördes inom ett och samma geografiska område”.
94 Konungariket Spanien har härvid gjort gällande att det angripna beslutet är motsägelsefullt eftersom kommissionen paradoxalt nog samtidigt hävdade både att det fanns en geografisk spridning och att det var fråga om ett och samma geografiska område. Det kan emellertid konstateras att Konungariket Spanien har påstått samma sak genom att anföra att ”trots att [de berörda arbetena] utfördes inom ett och samma territorium var de belägna på ett betydande avstånd från varandra och saknade geografisk koppling till varandra”.
95 Konungariket Spanien har i själva verket åberopat att de arbeten som skulle utföras inom ramen för projekten saknade inbördes fysisk anknytning, vilket enligt medlemsstaten hindrade kommissionen från att fastställa att det var fråga om två arbeten. Även om det skulle anses styrkt att sådan fysisk anknytning saknades utgör de olika arbetena likväl en del av den funktion som Zaragozas stadsavloppsnät ska fylla, varför de ska anses utgöra samma arbete. Det är således av ringa betydelse att nämnda arbeten är utspridda över nätet och inte har någon direkt fysisk anknytning, eftersom – såsom kommissionen har gjort gällande utan att ha blivit motsagd av Konungariket Spanien – de är belägna inom det område som täcks av nätet av kloaker och avlopp som förvaltas av Zaragozas kommun. Såsom kommissionen angav i det angripna beslutet utfördes arbetena följaktligen visserligen ”i geografiskt sett skilda sektorer”, men de utfördes ändå ”inom ett och samma geografiska område”. Konungariket Spanien kan således inte ha framgång med sin argumentation om att det angripna beslutet är motsägelsefullt i detta avseende.
96 Konungariket Spaniens argument att det finns en parallell med den situation som prövades i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike kan således inte godtas. Konungariket Spanien har inte anfört några omständigheter som gör det möjligt att fastställa att de omtvistade kontrakten avsåg olika avloppsnät och på grundval av vilka det skulle behöva prövas om kontrakten kunde omgrupperas.
97 Slutligen, som svar på kommissionens argument att direktiv 91/271 använder tätbebyggelse som geografisk referensram, har Konungariket Spanien hävdat att denna referensram är irrelevant för definitionen av ett arbete i den mening som avses i bestämmelserna om offentlig upphandling. Den omständigheten att nämnda direktiv använder tätbebyggelsen som geografisk referensram har enligt medlemsstaten en betydelse inom ramen för rening av avloppsvatten och skydd för folkhälsan. Tribunalen anser härvid att det, eftersom resultatet av de olika arbetena utgör en del av den funktion som staden Zaragozas avloppsnät fyller, är det område som täcks av nämnda nät som utgör det relevanta geografiska området, oavsett om detta hör till tätbebyggelsen eller till kommunens territorium.
98 Tribunalen finner således att Konungariket Spanien inte kan vinna framgång med sin argumentation avseende tillämpningen av ett påstått geografiskt kriterium, vilket borde ha lett till att kommissionen i det angripna beslutet fann att de aktuella projekten inte utgjorde två arbeten i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38.
99 Vad gäller den tidsrelaterade aspekten fastställde kommissionen i det angripna beslutet att det fanns två grupper av projekt, en tillhörande SPWS‑etappen och en tillhörande FIMMA 97-etappen.
100 Under antagandet att Konungariket Spanien har ett intresse av att bestrida denna uppdelning i två beslut underkänner tribunalen dess argumentation enligt vilken det inte var möjligt att definiera två grupper enbart mot bakgrund av att projekten hade godkänts i två olika beslut. Såsom kommissionen har gjort gällande är dess uppdelning i två grupper en följd av tillämpningen av den tidsmässiga aspekten, eftersom grupperingen av arbetena var knuten till den omständigheten att de tillhörde två tidsmässigt olika etapper i Zaragozas renhållningsplan.
101 Konungariket Spanien har dessutom ifrågasatt att de omtvistade projekten kunde anses tillhöra samma tidsenhet inom ramen för var och en av etapperna. Den har bestritt den efterhandsanalys som utförts av kommissionen, vilken enligt medlemsstaten inte tillbakavisade Konungariket Spaniens argument under det administrativa förfarandet att kontrakten slöts för en period om 14 månader för SPWS‑etappen och 20 månader för FIMMA 97-etappen.
102 Såsom redan angetts (se ovan punkterna 50, 52 och 53), angav domstolen i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike inte någon tidsmässig aspekt, men fann att denna aspekt utgör en omständighet som har betydelse för bedömningen. Det ska påpekas att domstolen inte nämnde att det fanns någon tidsenhet, men däremot nämnde den ”att de omtvistade upphandlingarna inleddes samtidigt”, medan – såsom kommissionen har påpekat – generaladvokaten Jacobs i sitt förslag i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, (REG 1198, s. I‑8341, I‑8318) hänvisade till en ”viss tidsperiod”.
103 Såsom kommissionen har påpekat offentliggjordes anbudsinfordringarna under samma tidsperiod inom ramen för var och en av de aktuella projektgrupperna. Av de åtta upphandlingarna tillhörande SWPS‑etappen offentliggjordes sju under en period av mindre än fem månader, mellan den 29 juli 1997 och den 17 december 1997, varav fem offentliggjordes på två datum, medan en offentliggjordes den 24 juli 1998, dock med en genomförandefrist på fyra månader. Vad gäller de fyra kontrakten tillhörande FIMMA 97-etappen offentliggjordes anbudsinfordringarna under en period av mindre än sju månader, mellan den 13 november 1998 och den 9 juni 1999.
[utelämnas]
107 Tribunalen finner således att Konungariket Spanien inte kan vinna framgång med sin argumentation om en påstådd tidsmässig aspekt som, vid tillämpning i det aktuella fallet, skulle göra det möjligt att slå fast att kommissionen drog en felaktig slutsats i det angripna beslutet när den fann att det var fråga om två arbeten.
108 Vidare har Konungariket Spanien hävdat att kommissionen i det angripna beslutet hänvisade till något egendomliga kriterier när den fastställde att de spanska myndigheterna hade åsidosatt bestämmelserna, såsom de potentiella anbudsgivarnas kapacitet att, eller nyttan för dem av att, verkställa vissa eller samtliga kontrakt samtidigt (skäl 9 i det angripna beslutet).
109 I det angripna beslutet nämnde kommissionen mycket riktigt vissa omständigheter avseende de potentiella anbudsgivarna i delen angående den inledande bedömningen (skäl 9). De nämndes även i den slutliga bedömningen (skäl 25) även om formuleringen var annorlunda.
110 Det framgår emellertid av skälen 24 och 26 i det angripna beslutet att kommissionen fann att det var fråga om två arbeten i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 på grundval av att kriterierna om teknisk och ekonomisk funktion var uppfyllda. De omständigheter som angavs i skäl 25 i det angripna beslutet bekräftade bara en slutsats grundad på dessa funktionella kriterier. Att kommissionen nämnde sådana omständigheter påverkar följaktligen inte det angripna beslutets rättsenlighet.
111 För fullständighetens skull ska det påpekas, avseende hänvisningarna till potentiella anbudsgivare i skäl 25 i det angripna beslutet, att domstolen i punkt 42 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike preciserade att ”möjligheten för ett gemenskapsföretag att utföra samtliga arbeten som avses med upphandlingen i fråga” kan utgöra ett indicium på att det rör sig om ett arbete i den mening som avses i direktiv 93/38.
112 Dessutom nämnde kommissionen, i skäl 25 i det angripna beslutet, artikel 4.2 i direktiv 93/38. Denna bestämmelse förbjuder varje diskriminering mellan anbudsgivarna och skyddar således även dem som avskräckts från att lämna anbud på grund av att de missgynnats genom det sätt på vilket den upphandlande enheten har organiserat förfarandet (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 109). Omständigheterna avseende potentiella anbudsgivare i skäl 25 i det angripna beslutet nämns således även mot bakgrund av artikel 4.2 i direktiv 93/38.
113 Med hänsyn till det ovan anförda finner tribunalen att Konungariket Spanien inte har styrkt vare sig att kommissionen definierade kriterierna för ett arbete i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 felaktigt eller att kommissionen tillämpade kriterierna felaktigt i det aktuella fallet. De aktuella arbetena utgörs nämligen av två serier av punktvisa bygg- och anläggningsarbeten avseende Zaragozas avloppssystem, vilka, efter arbetenas avslutande, utgör en del av den funktion som avloppsnätet fyller. Konungariket Spanien har således inte styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann att det var fråga om två arbeten, ett för SPWS‑etappen och ett för FIMMA 97-etappen.
114 Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.
Den andra delgrunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning avseende Konungariket Spaniens avsikt
115 Konungariket Spanien har i huvudsak gjort gällande att kommissionen måste styrka att Konungariket Spanien avsiktligt åsidosatte artikel 14.13 i direktiv 93/38. Härvid ska enbart bestämmelserna om offentlig upphandling beaktas, och inte förordning nr 1164/94. Kommissionen har enligt medlemsstaten emellertid inte styrkt någon sådan avsikt. Under alla omständigheter har Konungariket Spanien gjort gällande att det har agerat på ett transparent sätt och i god tro samt samarbetat fullt ut med kommissionen under hela förfarandet.
116 Kommissionen fann i det angripna beslutet att de spanska myndigheterna hade åsidosatt artikel 14.13 i direktiv 93/38 och fastställde en finansiell korrigering för Konungariket Spanien enligt artikel H i bilaga II till förordning nr 1164/94.
117 Såsom Konungariket Spanien har gjort gällande hävdade generaladvokaten Jacobs i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike att ordalydelsen i artikel 14.13 i direktiv 93/38 antyder en viss grad av avsikt beträffande det förfarande som följts (punkterna 37–39).
118 I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike (punkt 31) slog domstolen dock fast att artikel 14.13 i direktiv 93/38 konkret anger de skyldigheter som åvilar de upphandlande enheterna enligt artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38 och således ska beaktas i förening med den sistnämnda bestämmelsen när det gäller att avgöra om det har skett en uppdelning av arbetet. Domstolen prövade inte huruvida det var med avsikt som de upphandlande enheterna hade delat upp ett enda arbete, i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38.
119 Tribunalen anser således att kommissionen i det aktuella fallet inte var skyldig att styrka, mot bakgrund av artikel 14.13 i direktiv 93/38, att det var med avsikt som de spanska myndigheterna delade upp ett och samma arbete, i den mening som avses i artikel 14.10 första stycket i direktiv 93/38, på flera kontrakt. Den hade således inte någon bevisbörda i detta avseende och kan inte klandras för att inte ha styrkt en sådan avsikt.
120 Konungariket Spaniens argument att de spanska myndigheterna samarbetade lojalt med kommissionen och agerade på ett transparent sätt och i god tro föranleder ingen annan bedömning. Eftersom det inte krävdes att de berörda myndigheterna hade handlat avsiktligt för att kommissionen skulle kunna konstatera ett åsidosättande av artikel 14.13 i direktiv 93/38 är nämligen påståendena angående de spanska myndigheternas beteende irrelevanta för frågan huruvida det är styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann att nämnda bestämmelse hade åsidosatts.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.
Truchot | Martins Ribeiro | Popescu |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 juli 2013.
Underskrifter