Överklagande ingett den 17 december 2021 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-342/20, Indo European Foods mot EUIPO
(Mål C-801/21)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanif, D. Gaja, E. Markakis)
Övriga parter i målet: Indo European Foods Ltd, Hamid Ahmad Chakari
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen i mål T-342/20 i sin helhet,
slå fast att det saknas anledning att döma i saken i målet vid tribunalen om överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 2 april 2020 (ärende R-1079 4), och
förplikta klaganden i första instans, Indo European Foods, att ersätta EUIPO:s rättegångskostnader med anledning av målet om överklagande vid domstolen och målet vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande har EUIPO åberopat en enda grund (nedan kallad den åberopade grunden) som avser åsidosättande av det i fast rättspraxis erkända kravet på att det fortfarande finns ett berättigat intresse för en part att få sin sak prövad, vilket aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. EUIPO har till utveckling av den åberopade grunden gjort gällande följande:
En första felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den åsidosatte det i fast rättspraxis erkända nödvändiga och grundläggande villkoret för varje talan vid domstol, nämligen att det fortfarande finns ett berättigat intresse för en part att få sin sak prövad. Tribunalen fann nämligen inte skäl att pröva huruvida omständigheter som uppkommit efter det angripna beslutet kunde medföra att saken i målet skulle anses ha förfallit och grundade den bedömningen uteslutande på att dessa omständigheter inte kunde påverka beslutets lagenlighet. Genom att göra en sådan tolkning blandade tribunalen inte endast ihop de processuella krav som måste vara uppfyllda för att en talan över huvud taget ska kunna prövas med den prövning som därefter sker av huruvida det angripna beslutet är lagenligt, utan bortsåg även från att kravet på ett berättigat intresse av att få saken prövad har en egen och oberoende funktion.
En andra felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den därmed underlät att pröva huruvida det fortfarande fanns ett berättigat intresse för klaganden i första instans, Indo European Foods, att få sin sak prövad. Genom att fokusera på laglighetsprövningen lämnade tribunalen den fråga som detta tvingande preliminära krav väckte obesvarad: vilka fördelar kunde Indo European Foods komma att få om det angripna beslutet ogiltigförklarades?
En tredje felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den inte fann att Indo European Foods inte hade uppfyllt sin skyldighet att visa att bolaget fortfarande hade ett berättigat intresse av att få saken prövad efter utgången av övergångsperioden. Med hänsyn till att det sökta EU-varumärket inte skulle komma att registreras förrän efter utgången av övergångsperioden, det vill säga vid en tidpunkt då de motstående varumärkena inte samtidigt kunde anses fylla – och aldrig hade fyllt – sin grundläggande funktion,1 anser EUIPO att det inte kunde uppstå någon konflikt kunde uppstå någon konflikt kopplad till tillämpningen i tiden (ratione temporis) eller den geografiska tillämpningen (ratione loci). Härav följer att Indo European Foods inte kunde få några fördelar av förfarandet och att bolaget därför inte hade styrkt att det fortfarande hade ett berättigat intresse av att få saken prövad.
En fjärde felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den på grund av dessa misstag åsidosatte artikel 50.3 FEU, artiklarna 126 och 127 i utträdesavtalet1 och artikel 72.6 i förordning (EU) 2017/1001, vilka ger uttryck för den grundläggande territorialitetsprincipen, genom att ålägga EUIPO en skyldighet att inte ta hänsyn till de rättsliga konsekvenserna av utgången av den övergångsperioden i det aktuella fallet.
Detta överklagande aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. I den överklagade domen godkände tribunalen en snäv tolkning av omfattningen av det horisontella kravet på att det fortfarande finns ett berättigat intresse för en part att få sin sak prövad. Detta krav är inspirerat av den allmänna processrättsliga teorin som är gemensam för medlemsstaterna och EU-domstolens tolkning kommer sannolikt att i väsentlig utsträckning påverka hur nationella domstolar tillämpar nämnda krav. Detta överklagande aktualiserar även en viktig processuell fråga som inte är begränsad till immaterialrättens område, nämligen frågan om vilka konsekvenser som följer av regeln om att den som fattat det ogiltigförklarade beslutet ska utgå från det datum då det beslutet fattades när ett nytt beslut ska fattas, som ersätter det ogiltigförklarade. Frågan vilken betydelse det har att den äldre rättigheten har uppfört att existera under förfarandets gång har lett till motstridiga avgöranden från tribunalen, men EU-domstolen har endast haft möjlighet att kortfattat behandla denna fråga genom ett motiverat beslut. Slutligen aktualiserar detta överklagande den allmänna frågan om konsekvenserna för EU:s rättsordning av Förenade kungarikets faktiska utträde ur EU.
____________
1 Artiklarna 11, 51.1, 66.1 och 73.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
1 Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT C 384 I, 2019, s. 1).