FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (sjunde avdelningen)
den 15 oktober 2008
Mål T‑66/04
Christos Gogos
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Internt uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori – Tillsättning – Placering i lönegrad – Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna”
Saken: Ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att placera sökanden i lönegrad A7, löneklass 3, och beslutet av den 24 november 2003 att avslå det administrativa klagomålet.
Avgörande: Talan ogillas. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen – Otillämplighet av en tillsättning som följer av ett internt uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5, 31.1, 31.2 och 45.2; bilaga I)
2. Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31.2)
3. Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen – Beaktande av den berördes exceptionella kvalifikationer
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5.3 och 31.2)
1. Även om det är riktigt att en bokstavstolkning av artiklarna 31.1, 31.2 och 45.2 i tjänsteföreskrifterna inte hindrar att en tjänsteman tillsätts i den högre lönegraden i tjänsteklassen, med tillämpning av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, när denne lyckas i ett internt uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori, strider en sådan tolkning emellertid mot systematiken i och syftet med dessa bestämmelser. För det första ska nämligen användandet av möjligheten enligt artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna vara förenligt med de krav som följer av begreppet tjänsteklass enligt artikel 5 och bilaga I till tjänsteföreskrifterna. Det är följaktligen endast undantagsvis som en rekrytering i högre tjänsteklass är tillåten. För det andra är syftet med undantaget enligt artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna att göra det möjligt för den berörda institutionen, i dess egenskap av arbetsgivare, att knyta en persons tjänster till sig, medan det, med hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena, finns risk att denna person får flera erbjudanden från andra potentiella arbetsgivare och att institutionen följaktligen går miste om dennes tjänster. Enligt artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna har institutionerna följaktligen en möjlighet att undantagsvis ge en exceptionell sökande mer attraktiva villkor i syfte att förbehålla sig dennes tjänster. Ett sådant rättfärdigande av möjligheten att placera den berörde med tillämpning av undantagsbestämmelsen föreligger inte när tillsättningen sker efter ett internt uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori, vilket tjänstemän och anställda som redan har en tjänst vid institutionen får delta i. Vid ett uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori har den erfarenhet som förvärvats vid institutionen dessutom redan beaktats vid angivandet av tillträdesvillkoren för uttagningsprovet, som tjänstemän som tidigare har varit anställda i en lägre tjänstekategori får delta i, och den kan inte utgöra en exceptionell merit som ska beaktas för att fastställa huruvida en ny tjänsteman kan få placeras i en annan lönegrad än den begynnelselönegrad i tjänsteklassen som denne rekryterats i. Det skulle annars innebära att samma uppgifter beaktades två gånger. Av detta följer att artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna inte kan tillämpas på tillsättningar som följer av ett internt uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori.
(se punkterna 30–35)
Hänvisning till domstolen den 1 juli 1999, C‑155/98 P, Alexopoulou mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4069, punkterna 32 och 33; förstainstansrätten den 13 februari 1998, T‑195/96, Alexopoulou mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑51 och II‑117, punkt 37; förstainstansrätten den 12 oktober 1998, T‑235/97, Campoli mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑577 och II‑1731, punkt 32; förstainstansrätten den 6 juli 1999, T‑203/97, Forvass mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑129 och II‑705, punkt 44; förstainstansrätten den 16 februari 2005, T‑284/03, Aycinena mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑29 och II‑125, punkt 71; förstainstansrätten den 15 november 2005, T‑145/04, Righini mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑349 och II‑1547, punkt 49; förstainstansrätten den 14 februari 2007, Seldis mot kommissionen, T‑65/05, REGP 2007, s. I‑A-0000 och II‑0000, punkt 55
2. Det ankommer på tillsättningsmyndigheten att i det konkreta fallet pröva huruvida en tjänsteman eller en anställd som nyligen rekryterats och som har begärt att artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna ska tillämpas till förmån för denne har exceptionella kvalifikationer eller om tjänstens särskilda behov kräver att en särskilt kvalificerad tjänsteman rekryteras. Om tillsättningsmyndigheten konstaterar att ett av dessa kriterier är uppfyllt, är den skyldig att göra en konkret bedömning av huruvida artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna ska tillämpas. Tillsättningsmyndigheten kan fortfarande, på detta stadium, med beaktande av tjänstens allmänna intresse, besluta om en tjänsteman eller en anställd som nyligen rekryterats ska beviljas placering i en högre lönegrad eller inte. Användandet av verbet ”kunna” i artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna innebär nämligen att tillsättningsmyndigheten inte är skyldig att tillämpa bestämmelsen och att anställda eller tjänstemän som nyligen rekryterats inte har en individuell rätt till en sådan tjänsteplacering. Av det föregående följer att kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, inom den ram som fastställs i artikel 31 i tjänsteföreskrifterna, såväl för att pröva huruvida den tjänst som ska tillsättas kräver att en särskilt kvalificerad person rekryteras eller huruvida den berörde har exceptionella kvalifikationer, som för att undersöka vilka följder dessa konstateranden får.
I en sådan situation kan gemenskapsdomstolen inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning med sin egen, utan den ska begränsa sig till att kontrollera att väsentliga formkrav inte har åsidosatts, att tillsättningsmyndigheten inte har fattat sitt beslut på grundval av oriktiga eller ofullständiga uppgifter om de faktiska omständigheterna eller att beslutet inte har tillkommit genom maktmissbruk eller en uppenbart oriktig bedömning eller att beslutets motivering inte är otillräcklig.
(se punkterna 39–42)
Hänvisning till domstolen ovannämnda målet Alexopoulou mot kommissionen, punkt 43; förstainstansrätten ovannämnda målet Alexopoulou mot kommissionen, punkt 21; förstainstansrätten den 17 december 2003, T‑133/02, Chawdhry mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑329 och II‑1617, punkt 44; förstainstansrätten den 26 oktober 2004, T‑55/03, Brendel mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑311 och II‑1437, punkt 61; ovannämnda målet Righini mot kommissionen, punkt 52; förstainstansrätten den 15 mars 2006, T‑411/03, Herbillon mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑45 och II‑A‑2‑193, punkt 25
3. Bedömningen av huruvida en nyligen rekryterad tjänsteman har exceptionella kvalifikationer, enligt artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, ska inte göras abstrakt, utan i förhållande till den tjänst för vilken rekryteringen har ägt rum. Bedömningen ska följaktligen grundas på omständigheterna i det konkreta fallet, vilket medför att den berörde inte med framgång kan åberopa att likabehandlingsprincipen har åsidosatts.
Detta gäller i ännu högre grad för de tjänstemän som har utnämnts efter ett internt uttagningsprov för övergång till en annan tjänstekategori. I ett sådant fall har den särskilda yrkeserfarenheten nämligen redan beaktats vid tillsättningen av tjänstemannen i den högre tjänstekategorin.
(se punkterna 45 och 46)
Hänvisning till ovannämnda målet Chawdhry mot kommissionen, punkt 102