Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 20 februari 2004 av SGL Carbon A.G.

(mål T-68/04)

Rättegångsspråk: tyska

SGL Carbon A.G., Wiesbaden (Tyskland), har den 20 februari 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Martin Klusmann och Andreas von Bonin, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2003) 4457 slutligt av den 3 december 2003 i den del som avser den,

i andra hand skäligen nedsätta beloppet av de böter som ådömts den genom nämnda beslut,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet ådömt sökanden böter med 23 640 000 euro, för att den genom att delta i en rad avtal och konkurrensbegränsande samverkan inom branschen för kol- och grafitbaserade produkter för elektriska och mekaniska apparater har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53.1 i EES-avtalet.

Till stöd för sin talan har sökanden först och främst gjort gällande att utgångsbeloppet för böterna fastställts på ett felaktigt sätt som missgynnar den. Vidare har sökanden anfört att kommissionen underlåtit att beakta den övre gräns om 10 procent som fastställs i artikel 15.2 i förordning 17/62¹, genom att flera skilda böter vilkas totala belopp överstiger 10 procent av koncernens omsättning har ådömts. Sökanden har också missgynnats genom den oberättigade tillämpningen av den övre gränsen på 10 procent till förmån för ett annat företag, som utgör del av en koncern tillsammans med ett tredje företag. Enligt sökanden har kommissionen dessutom tagit hänsyn till sökandens samarbete på ett otillräckligt sätt och därmed nedsatt böterna med ett för lågt belopp, samt beaktat önskemålet om en effektiv avskräckning på ett felaktigt sätt vid fastställelsen av böternas storlek. Sökanden har också hävdat att kommissionen felaktigt underlät att beakta att sökanden saknar betalningsförmåga när den fastställde bötesbeloppet. Slutligen har sökanden också kritiserat de genom det omtvistade beslutet fastställda dröjsmålsräntorna.

____________

¹ - Förordning nr 17: Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 1962, nr 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).