Talan väckt den 4 november 2011 - Hassan mot rådet

(Mål T-572/11)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Samir Hassan (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaterna E. Morgan de Rivery och E. Lagathu)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

på grundval av artikel 263 FEUF ogiltigförklara

rådets genomförandebeslut 2011/515/Gusp av den 23 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den mån Samir Hassan där upptagits på förteckningen i bilagan till nämnda beslut 2011/273/Gusp, och

rådets genomförandeförordning (EU) nr 843/2011 av den 23 augusti 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 442/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den mån Samir Hassan där upptagits på förteckningen i bilaga II till rådets förordning (EU) nr 442/2011 av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

på grundval av artiklarna 268 EFUF och 340 FEUF gottgöra den skada som Samir Hassan åsamkats genom de ovannämnda restriktiva åtgärderna mot honom, och därvid

slå fast att Europeiska unionens råd är utomobligatoriskt ansvarigt för den ekonomiska skada som han lidit och kommer att lida samt för den ideella skadan,

tillerkänna Samir Hassan ett belopp på 250 000 euro per månad räknar från den 1 september 2011 för att gottgöra den ekonomiska skada han lidit,

tillerkänna Samir Hassan ett symboliskt belopp på en (1) euro för hans ideella skada, och

förplikta Europeiska unionen råd att ersätta framtida ekonomisk skada, samt

i alla händelser, förplikta Europeiska unionens råd att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning av rådet av de faktiska omständigheterna och felaktig tillämpning till följd av detta.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsskydd.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till egendom och proportionalitetsprincipen.

Fjärde grunden: Åsidosättande av oskuldspresumtionen för sökanden.

Femte grunden: Åsidosättande av rådets egna riktlinjer för genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Sjätte grunden: Maktmissbruk från rådets sida.

Sjunde grunden: Gottgörelse för den skada som rådets olagliga åtgärder orsakat.

____________