Language of document : ECLI:EU:C:2013:477

Mål C‑204/11 P

Fédération internationale de football association (FIFA)

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Tv-sändningar – Direktiv 89/552/EEG – Artikel 3a – Åtgärder som vidtagits av Konungariket Belgien avseende evenemang av särskild vikt för samhället i den medlemsstaten – Världsmästerskapen i fotboll – Beslut i vilket åtgärderna förklaras vara förenliga med unionsrätten – Motivering – Artiklarna 43 EG och 49 EG – Äganderätt”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 juli 2013

1.        Frihet att tillhandahålla tjänster – Sändningsverksamhet för television – Direktiv 89/552 – Bestämmande av evenemang av särskild vikt för samhället – Bedömningskriterier – Medlemsstaterna har ett stort utrymme för eget skön

(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36, artikel 1; rådets direktiv 89/552, artikel 3a)

2.        Frihet att tillhandahålla tjänster – Sändningsverksamhet för television – Direktiv 89/552 – Bestämmande av evenemang av särskild vikt för samhället – Medlemsstaternas behörighet – Kommissionens prövning – Begränsad till frågan om uppenbart oriktig bedömning – Bedömning av verkningar som går utöver de begränsningar av unionens principer som är oundvikliga

(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36, artikel 1; rådets direktiv 89/552, artikel 3a)

3.        Frihet att tillhandahålla tjänster – Sändningsverksamhet för television – Direktiv 89/552 – Evenemang av särskild vikt – Begrepp – Begränsning till slutspelet i Världsmästerskapen i fotboll – Föreligger inte – Evenemang som kan delas upp i olika matcher eller etapper, som inte nödvändigtvis samtliga kan anses utgöra evenemang av särskild vikt

(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36, skäl 18; rådets direktiv 89/552, artikel 3a)

4.        Frihet att tillhandahålla tjänster – Sändningsverksamhet för television – Direktiv 89/552 – Evenemang av särskild vikt – Skäl för att anse att slutspelet i Världsmästerskapen i fotboll utgör ett evenemang av särskild vikt med hänsyn till en medlemsstats specifika samhälleliga särdrag – Skyldighet för denna medlemsstat att informera kommissionen om dessa skäl

(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36, artikel 1; rådets direktiv 89/552, artikel 3a)

5.        Överklagande – Grunder – Domskäl som är behäftade med ett åsidosättande av unionsrätten – Domslutet är riktigt enligt andra rättsliga överväganden – Ogillande

(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

6.        Frihet att tillhandahålla tjänster – Sändningsverksamhet för television – Direktiv 89/552 – Bestämmande av evenemang av särskild vikt för samhället – Medlemsstaternas behörighet – Kommissionens prövning – Kortfattad men relevant motivering från en medlemsstat varför den anser att ett evenemang är av särskild vikt – Tillåtet – Kommissionen kan begära förtydliganden från den berörda medlemsstaten

(Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36, skäl 18 och artikel 1; rådets direktiv 89/552, artikel 3a)

7.        Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

8.        Överklagande – Grunder – Otillräcklig eller motsägelsefull motivering – Upptagande till sakprövning – Motiveringsskyldighetens omfattning

(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

9.        Överklagande – Grunder – Krav på att det klart anges på vilka punkter som tribunalens resonemang ifrågasätts

(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)

10.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut som fattats i ett sammanhang som är väl känt för den berörde, så att denne hade möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot denne – Tillåtet att ge en kortfattad motivering

(Artikel 296 andra stycket FEUF)

11.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Räckvidd – Behörighet för tribunalen att ersätta den motivering som lämnades i den omtvistade rättsakten med sin egen motivering – Saknas

(Artikel 263 FEUF)

12.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens prövning av tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

13.      Frihet att tillhandahålla tjänster – Sändningsverksamhet för television – Direktiv 89/552 – Evenemang av särskild vikt – Slutspelet i Världsmästerskapen i fotboll – Nationell lagstiftning som implicit förbjuder att programföretag som driver betal-TV-kanaler ges exklusiv sändningsrätt – Intrång i FIFA:s äganderätt – Motiveras av allmänna samhällsintressen – Kommissionens kontrollbefogenhet – Gränser

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 17; Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36, artikel 1; rådets direktiv 89/552, artikel 3a)

1.        Endast medlemsstaterna är behöriga att ange vilka evenemang som är av särskild vikt och de förfogar över ett stort utrymme för eget skön i denna fråga.

Direktiv 89/552 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television innehåller nämligen ingen harmoniserad förteckning över sådana evenemang, utan direktivet grundas på premissen att det inom unionen föreligger stora sociala och kulturella skillnader vad rör hur viktiga olika evenemang är för allmänheten. Med hänsyn till att kriterierna för vad som utgör ett sådant evenemang av särskild vikt för samhället är tämligen vaga ankommer det på varje medlemsstat att ge dem ett konkretiserat innehåll och bedöma hur viktiga de aktuella evenemangen är för allmänheten med hänsyn till samhällets sociala och kulturella särdrag.

(se punkterna 13, 14 och 16)

2.        Kommissionens rätt att, enligt artikel 3a i direktiv 89/552 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, verifiera att nationella åtgärder som anger evenemang av särskild vikt är lagenliga ska, med hänsyn till medlemsstaternas stora utrymme för skönsmässig bedömning på detta område, endast bestå i en prövning av om medlemsstaterna har gjort sig skyldiga till uppenbart oriktiga bedömningar när de valt ut evenemang av särskild vikt.

Vad särskilt rör frågan huruvida bedömningen att det berörda evenemanget är av särskild vikt är förenlig med unionsrättens allmänna principer, såsom principerna om proportionalitet och icke-diskriminering, med de grundläggande rättigheterna, med principerna om frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet samt med reglerna om fri konkurrens erinras det om att ett beslut att anmäla ett evenemang som ett evenemang av särskild vikt oundvikligen medför begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster, etableringsfriheten, den fria konkurrensen och äganderätten och att unionslagstiftaren har beaktat detta och därvid ansett att dessa begränsningar motiveras av det allmänna intresset av att skydda rätten till information och att säkerställa bred tillgänglighet för allmänheten till tv-sändningar från nämnda evenemang.

För att säkerställa att den ändamålsenliga verkan med artikel 3a i direktiv 89/552 inte går förlorad, ska kommissionen, om den berörda medlemsstaten på korrekt sätt har förklarat att ett evenemang är av särskild vikt, endast undersöka huruvida detta får följder för friheten att tillhandahålla tjänster, etableringsfriheten, den fria konkurrensen och äganderätten som går utöver vad som oundvikligen följer av att detta evenemang upptas i den förteckning som föreskrivs i artikel 3a.1.

(se punkterna 17, 18 och 20−22)

3.        Unionslagstiftaren hade inte för avsikt att ange att Världsmästerskapen i fotboll (fotbolls-VM), i den mening som avses i skäl 18 i direktiv 97/36 om ändring av direktiv 89/552 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, endast omfattar slutspelet och att fotbolls-VM är ett enda evenemang som inte kan delas upp i delar. Tvärtom ska fotbolls-VM ses som ett evenemang som i princip kan delas upp i olika matcher eller etapper, som inte nödvändigtvis samtliga kan anses utgöra evenemang av särskild vikt.

(se punkt 34)

4.        Eftersom hela slutspelet i fotbolls-VM rätteligen inte kan upptas i en förteckning över evenemang av särskild vikt utan hänsyn till hur stort intresse dessa matcher röner i den berörda medlemsstaten, är medlemsstaten inte befriad från sin skyldighet att informera kommissionen om skälen till varför den med hänsyn till medlemsstatens specifika samhälleliga särdrag anser att slutspelet i fotbolls-VM utgör ett enda evenemang som i sin helhet ska anses vara av särskild vikt för detta samhälle, snarare än en samling individuella evenemang som består av ett antal olika matcher av olika intresse.

(se punkt 40)

5.        Den omständigheten att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning är inte av sådan beskaffenhet att den överklagade domen ska upphävas om domslutet visar sig vara riktigt enligt andra rättsliga överväganden.

(se punkterna 43 och 58)

6.        Det kan räcka att en medlemsstat avger en kortfattad motivering varför den anser att ett evenemang är av särskild vikt för att kommissionen ska kunna göra sin prövning, under förutsättning att motiveringen är relevant. Det uppställs således inget krav på att medlemsstaten i anmälan av berörda åtgärder anger detaljerade uppgifter och siffror som rör varje aspekt eller del av det evenemang som anmälts till kommissionen. För det fall att kommissionen – utifrån tillgängliga uppgifter – hyser tvivel angående huruvida ett evenemang kan anses vara av särskild vikt, ankommer det härvid på kommissionen att begära förtydliganden från den medlemsstat som anmält evenemanget.

(se punkterna 44 och 45)

7.        Se domen.

(se punkterna 54, 82 och 86)

8.        Frågan huruvida tribunalens motivering till en dom är osammanhängande är förvisso en rättsfråga som kan åberopas i ett mål om överklagande, eftersom det av motiveringen till en dom klart och tydligt ska framgå hur tribunalen har resonerat. Det är emellertid inget mål i sig att motiveringen är sammanhängande, utan syftet med detta krav är bland annat att de som berörs av det beslut som fattats ska kunna få kännedom om skälen för detsamma. Domstolen har fastställt att tribunalens konstateranden är felaktiga och därefter ersatt dessa domskäl med andra domskäl som ger stöd för det beslut som fattats. Tribunalens skäl kan således inte längre anses ligga till grund för det avgörande som fattats.

(se punkterna 59−62)

9.        Se domen.

(se punkt 65)

10.      Se domen.

(se punkterna 66 och 76)

11.      Se domen.

(se punkterna 79 och 80)

12.      Se domen.

(se punkt 85)

13.      Se domen.

(se punkterna 110 och 111)