PERSONALDOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 13 april 2011

Mål F-105/09

Séverine Scheefer

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Förnyelse av tidsbegränsat anställningsavtal – Omvandling av tidsbegränsad anställning till tillsvidareanställning – Artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda”

Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Séverine Scheefer yrkar ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 12 februari 2009, i vilket det bekräftades att hennes avtal som tillfälligt anställd skulle upphöra den 31 mars 2009 respektive parlamentets beslut av den 12 oktober 2009 om avslag på hennes klagomål samt om ersättning för den skada som hon lidit till följd av parlamentets handlande.

Avgörande: Beslutet i skrivelsen av den 12 februari 2009, genom vilken Europaparlamentets generalsekreterare upplyste Séverine Scheefer om att ingen rättsligt acceptabel lösning funnits för att möjliggöra för henne att fortsätta att arbeta vid läkarmottagningen i Luxembourg (Luxemburg) samt att hennes tillfälliga anställning skulle upphöra den 31 mars 2009, ogiltigförklaras. Europaparlamentet förpliktas att till Séverine Scheefer utge skillnaden mellan å ena sidan den sammanlagda lön hon hade kunnat erhålla om hon varit kvar i tjänst hos Europaparlamentet och å andra sidan summan av den lön, de arvoden, den arbetslöshetsersättning och alla eventuella andra ersättningar som hon faktiskt erhållit från och med den 1 april 2009, som trätt i stället för den lön som hon skulle ha erhållit som tillfälligt anställd. Talan ogillas i övrigt. Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Séverine Scheefers rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Omvandling av en tillfälligt anställds anställningsavtal – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Dagen då avtalet om tillfällig anställning undertecknades

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

3.      Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, rådets direktiv 1999/70)

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda – Förnyelse efter en första förlängning av det tidsbegränsade anställningsavtalet – Omvandling av tidsbegränsad anställning till tillsvidareanställning

[Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 a och 8.1, rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5.1 c och 5.2 b]

5.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Tvist av ekonomisk art i den betydelse som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1, anställningsvillkoren för övriga anställda)

6.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Även om den rättsliga kvalificeringen av en rättsakt uteslutande ankommer på domstolen och är oberoende av parternas vilja, kan domstolen endast ogiltigförklara den rättsakt som går vederbörande emot och inte den kvalificering som sådan som dess upphovsman felaktigt har gett den. Ett yrkande ska således avvisas, i den del personaldomstolen härigenom ombeds att i domslutet omkvalificera ett avtal om tillfällig anställning.

(se punkterna 24 och 25)

2.      När det gäller att fastställa tidpunkten för antagandet av den rättsakt som gått sökanden emot, det vill säga det datum från och med vilket fristen för att inge ett klagomål ska räknas, ska det påpekas att ett avtal har verkningar och följaktligen kan gå den anställde emot från och med det att det undertecknats och att det således i princip är från undertecknandet som tidsfristen för att i tid inge ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ska beräknas.

(se punkt 48)

Hänvisning till

Förstainstansrätten : 11 juli 2002, Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen, T‑137/99 och T‑18/00, punkt 56

Personaldomstolen : 30 april 2009, Aayhan m.fl. mot parlamentet, F‑65/07, punkt 43

3.      Den omständigheten att ett direktiv som sådant inte är bindande för institutionerna hindrar inte att dessa indirekt ska ta hänsyn till det i sina förbindelser med tjänstemännen och övriga anställda. Vad gäller direktiv 1999/70 om visstidsarbete och det ramavtal som är bifogat direktivet åligger det parlamentet som arbetsgivare att i enlighet med dess lojalitetsplikt i möjligaste mån tolka och tillämpa bestämmelserna i anställningsvillkoren för övriga anställda mot bakgrund av lydelsen och målet med ramavtalet.

(se punkt 54)

4.      Genom ramavtalet som bilagts direktiv 1999/70 om visstidsarbete ges målet att säkerställa anställningstrygghet företräde i fråga om anställningsförhållanden inom Europeiska unionen. I klausul 5.1 c föreskrivs särskilt att bestämmelser ska fastställas om hur många gånger en visstidsanställning får förnyas. I punkt 2 b i samma klausul föreskrivs att visstidsanställningar, där så är lämpligt, kan betraktas som tillsvidareanställningar.

Enligt artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda ska emellertid varje senare förnyelse, som följer efter en första förlängning för en tidsbegränsad period av ett tidsbegränsat avtal med en tillfälligt anställd enligt artikel 2 a, gälla tills vidare och av detta följer att en omkvalificering av avtalet ska anses ha skett automatiskt. När det gäller institutionerna ska bestämmelsen tolkas så, att den har en bred räckvidd och ska tillämpas strikt, eftersom den syftar till att begränsa användningen av på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal för tillfälligt anställda genom att det tredje tidsbegränsade avtal som ingås betraktas som en tillsvidareanställning.

De interna bestämmelserna har under alla omständigheter en mindre bindande verkan än anställningsvillkoren för övriga anställda och kan således inte hindra verkan av artikel 8 första stycket i nämnda anställningsvillkoren.

(se punkterna 54–56 och 60)

Hänvisning till

Personaldomstolen : Aayhan mot Parlamentet, ovan, punkterna 119 et 120

5.      Ett yrkande om att en institution ska betala ut ett belopp till den anställde som denne anser sig ha rätt till enligt anställningsvillkoren för övriga anställda omfattas av begreppet tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna, och skiljer sig från mål om skadestånd i vilka en anställd har väckt talan mot en institution i syfte att erhålla skadestånd. Enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna har personaldomstolen i dessa tvister en obegränsad behörighet som innebär att den ska avgöra den tvist som den har att pröva fullständigt, det vill säga i fråga om den anställdes samtliga rättigheter och skyldigheter, såvida inte domstolen överlåter åt den aktuella institutionen att verkställa en viss del av domen. I det sistnämnda fallet utövar domstolen kontroll och fastställer de exakta villkoren.

(se punkt 68)

Hänvisning till

Domstolen : 18 december 2007, Weißenfels mot parlamentet, C‑135/06 P, punkterna 65, 67 och 68

Personaldomstolen : 2 juli 2009, Giannini mot kommissionen, F‑49/08, punkterna 39–42

6.      När domstolen ogiltigförklarar en rättsakt innebär detta att denna akt retroaktivt elimineras ur rättssystemet och att då en ogiltigförklarad rättsakt redan har verkställts medför utplåningen av dess verkningar att den situation som sökanden befann sig i innan rättsakten antogs ska återställas.

(se punkt 69)

Hänvisning till

Personaldomstolen : 26 oktober 2006, Landgren mot ETF, F‑1/05, punkt 92