FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (femte avdelningen)
den 19 februari 2008 (*)
”Talan om ogiltigförklaring – Gemensamma tulltaxan – Klassificering i Kombinerade nomenklaturen – Inte personligen berörd – Avvisning”
I mål T‑82/06,
Apple Computer International, Cork (Irland), företrätt av G. Breen, solicitor, P. Sreenan, SC, och B. Quigley, barrister,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av X. Lewis och J. Hottiaux, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 2171/2005 av den 23 december 2005 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 346, s. 7),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Vilaras samt domarna M. Prek (referent) och V. Ciucă,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Tillämpliga bestämmelser
Kombinerade nomenklaturen
1 För att tillämpa Gemensamma tulltaxan och underlätta upprättandet av statistik över gemenskapens handel med tredjeland och annan gemenskapspolitik rörande import eller export av varor, inrättade rådet en fullständig nomenklatur för de varor som importeras till eller exporteras från gemenskapen (nedan kallad Kombinerade nomenklaturen), genom att anta förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22) (nedan kallad förordningen om Kombinerade nomenklaturen). Nomenklaturen återfinns i bilaga I till nämnda förordning.
2 För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen inom gemenskapen kan kommissionen, med bistånd av en kommitté av företrädare för medlemsstaterna (nedan kallad nomenklaturkommittén), vidta vissa åtgärder som anges i artikel 9 i förordningen om Kombinerade nomenklaturen. Bland dessa åtgärder återfinns bland annat möjligheten för kommissionen att anta förordningar beträffande klassificeringen av särskilda varor i Kombinerade nomenklaturen (artikel 9.1 a första strecksatsen i förordningen om Kombinerade nomenklaturen).
3 När kommissionens förordning (EG) nr 2171/2005 av den 23 december 2005 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 346, s. 7) (nedan kallad den angripna förordningen) antogs, hade tulltaxenumren 8471 och 8528 i Kombinerade nomenklaturen följande lydelse:
– nummer 8528: ”[t]elevisionsmottagare, även med inbyggd rundradiomottagare, inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av ljud eller videosignaler; videomonitorer och videoprojektorer”,
– nummer 8471: ”[m]askiner för automatisk databehandling och enheter till sådana maskiner; magnetiska och optiska läsare, maskiner för överföring av data till databärare i kodad form samt maskiner för bearbetning av sådana data, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”.
Bindande klassificeringsbesked
4 Enligt artiklarna 11.1 och 12 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 (EGT L 17, 1997, s. 1, med rättelse EGT L 179, 1997, s. 11) (nedan kallad tullkodexen), kan ekonomiska aktörer erhålla bindande klassificeringsbesked (nedan kallade BKB) av tullmyndigheterna. BKB är upplysningar avseende klassificeringen av bestämda varor som binder tullmyndigheterna i förhållande till den som ansöker om och/eller är innehavare av ett BKB.
5 Artikel 12 i tullkodexen har följande lydelse:
”...
5. Bindande besked skall upphöra att gälla i följande fall:
a) Klassificeringsbesked skall upphöra att gälla
i) när en förordning har antagits och beskeden inte längre överensstämmer med den rätt som därmed fastställs,
...
6. Innehavaren av bindande besked som upphör att gälla i enlighet med punkt 5 a ii, 5 a iii, 5 b ii eller 5 b iii får fortfarande använda dessa under sex månader från dagen för offentliggörandet eller delgivningen, om han har slutit bindande avtal om köp eller försäljning av varorna i fråga på grundval av de bindande beskeden innan åtgärden antogs. Om det gäller produkter för vilka en import-, export- eller förutfastställelselicens inlämnas när tullformaliteterna genomförs, ersätts emellertid tiden på sex månader med licensens giltighetstid.
I de fall som avses i punkt 5 a i och 5 b i får i förordningen eller avtalet fastställas en frist, som skall gälla för första stycket.
...”
Bakgrund till tvisten
6 Sökanden, Apple Computer International, är ett bolag bildat enligt irländsk rätt med ansvar för verksamheten i Europa för Apple Computer Inc., Palo Alto, Kalifornien (Förenta staterna), som skapar, tillverkar och säljer datorer, mjukvara och datortillbehör (nedan kallat Apple). Sökanden importerar färgskärmar av flytande kristaller (Liquid Crystal Display (LCD)) till gemenskapen och distribuerar dem där.
7 I september 2004 begärde sökanden att Irish Revenue Commissioners (den irländska skatte- och tullförvaltningen, nedan kallad IRC) skulle utfärda ett BKB för deras LCD‑skärmar i serien Cinema. Eftersom vissa skärmar var felklassificerade översände IRC begäran till nomenklaturkommittén för att erhålla dess bistånd.
8 I januari 2005 demonstrerade sökanden inför nomenklaturkommittén hur sökandens 30‑tums LCD‑skärm, använd i kombination med en Apple‑dator, fungerade.
9 I juli 2005 begärde sökanden att de tyska tullmyndigheterna skulle utfärda ett BKB för sökandens 20‑tums, 23‑tums och 30‑tums LCD‑skärmar. Dessa tre varor klassificerades enligt det undernummer som motsvarar KN‑kod 8471 60 90.
10 I december 2005 fastställde nomenklaturkommittén hur vissa skärmar skulle klassificeras enligt tulltaxan. Bland dessa skärmar återfanns 20‑tums LCD‑skärmar, som med hänsyn till sina tekniska egenskaper och beskrivningen motsvarade sökandens LCD‑skärmar. Kommissionen antog härvid den angripna förordningen, som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 29 december 2005. Bilagan till den angripna förordningen består av en tabell med tre kolumner. I kolumn 1 finns varubeskrivningen, i kolumn 2 den KN‑kod under vilken varan har klassificerats och i kolumn 3 motiveringen.
11 Punkt 2 i kolumn 1 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen innehåller följande varubeskrivning:
”2. En färgskärm av flytande kristaller (LCD-typ) med ett diagonalt skärmmått på 50,8 cm (20”) och ett totalmått på 47,1 (bredd) × 40,4 (höjd) × 17,4 (djup) cm (bildformat 16:10) med
– en bildpunktstäthet på 100 dpi,
– en bildpunktsstorlek på 0,25 mm,
– en upplösning på 1 680 × 1 050 bildpunkter,
– en fast bandbredd på 120 MHz.
Produkten är avsedd att användas för att utveckla sofistikerad grafik (CAD/CAM‑system) och vid redigering och produktion av videofilm.
Produkten är utrustad med ett DVI‑gränssnitt som gör att produkten kan visa signaler som mottagits från ett automatiskt databehandlingssystem genom ett grafikkort som kan bearbeta videosignaler (t.ex. för redigering och produktion av videofilm).
Produkten kan även visa text, kalkylblad, presentationer och liknande.”
12 Enligt kolumn 2 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen skall varor motsvarande denna beskrivning klassificeras under KN‑kod 8528 21 90.
13 I kolumn 3 i tabellen ges följande motivering till klassificeringen i kolumn 2:
”Klassificering på grundval av de allmänna bestämmelserna 1 och 6 för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, anmärkningarna 5 B och 5 E till kapitel 84 samt texten till KN-nummer 8528, 8528 21 och 8528 21 90.
Produkten kan inte klassificeras enligt nr 8471 60, eftersom dess funktion inte är att avge visuella signaler (se anmärkning 5 B till kapitel 84).
Produkten kan inte klassificeras enligt nr 8531, eftersom skärmen inte enbart eller huvudsakligen är avsedd att användas i automatiska databehandlingssystem (se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 8531 D).
Produkten är avsedd att användas till att visa videosignaler för utveckling av grafik eller vid redigering och produktion av videofilm med hjälp av ett CAD/CAM-system eller ett videoredigeringssystem (se anmärkning 5 E till kapitel 84).”
14 I enlighet med artikel 12.5 a i i tullkodexen, upphörde det BKB som hade utfärdats av de tyska tullmyndigheterna beträffande sökandens 20‑tums LCD‑skärmar att gälla, eftersom det inte längre överensstämde med den klassificering som fastställts genom den angripna förordningen.
Förfarandet och parternas yrkanden
15 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 mars 2006.
16 Genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 2 juni 2006 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder enligt artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler.
17 Den 18 juli 2006 inkom sökanden till förstainstansrättens kansli med ett skriftligt yttrande i syfte att bemöta invändningen.
18 Sökanden har i sin ansökan yrkat att förstainstansrätten skall
– fastställa att klassificeringen i punkt 2 i bilagan till den angripna förordningen i realiteten är ett beslut som, även om det har utfärdats i form av en förordning, berör sökanden direkt och personligen,
– ogiltigförklara den angripna förordningen i den del det föreskrivs att den LCD‑skärm som beskrivs i punkt 2 i tabellen i bilagan till förordningen skall klassificeras under KN‑nummer 8528 21 90,
– fastställa att skärmar som motsvarar de tekniska specifikationerna i punkt 2 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen skall klassificeras under nummer 8471 i Kombinerade nomenklaturen, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
19 I samband med sin invändning om rättegångshinder har kommissionen yrkat att förstainstansrätten skall
– avvisa talan och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
20 Sökanden har i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder yrkat att förstainstansrätten skall
– ogilla kommissionens invändning om rättegångshinder, eller
– låta beslutet i frågan om rättegångshinder anstå till den slutliga domen, samt
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
21 Enligt artikel 114 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten, om en part begär det, meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan. Det föreskrivs i punkt 3 i samma artikel att återstoden av förfarandet avseende begäran skall vara muntlig, om inte rätten bestämmer annat. I förevarande fall finner förstainstansrätten att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar för att pröva invändningen om rättegångshinder utan att inleda det muntliga förfarandet.
Parternas argument
22 Kommissionen anser för det första att talan delvis skall avvisas, eftersom syftet med den är att förstainstansrätten skall ogiltigförklara alla fyra punkterna – och inte bara punkt 2 – i tabellen i bilagan till den angripna förordningen, eftersom samtliga sökandens argument rör den 20‑tums LCD‑skärm som sökanden saluför. Talan skall således avvisas i den del syftet med den är att förstainstansrätten skall ogiltigförklara punkterna 1, 3 och 4 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen.
23 För det andra anser kommissionen att sökanden inte är personligen berörd av den angripna förordningen. Denna avser en objektivt bestämd situation och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets, särskilt importörer av de däri beskrivna varorna. Aktörer är enligt fast rättspraxis inte personligen berörda av förordningar om klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen.
24 Kommissionen har till stöd för sina argument åberopat bland annat två beslut från förstainstansrätten, närmare bestämt beslut av den 29 april 1999 i mål T‑120/98, Alce mot kommissionen (REG 1999, s. II‑1395), och beslut av den 30 januari 2001 i mål T‑49/00, Iposea mot kommissionen (REG 2001, s. II‑163). I båda målen avvisade förstainstansrätten talan, som avsåg klassificering enligt tulltaxan.
25 Mål T‑243/01, Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen, i vilket förstainstansrätten meddelade dom den 30 september 2003 (REG 2003, s. II‑4189), är i övrigt det enda mål där en aktör har befunnits personligen berörd av en förordning om klassificering enligt tulltaxan, och orsaken var att det förelåg fyra kombinerade faktorer som inte föreligger i det nu aktuella målet.
26 Det nu aktuella målet kan inte föranleda samma slutsats som det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen, eftersom det inte i tillräcklig mån har fastställts att det föreligger sådana ”exceptionella omständigheter” som befanns föreligga i det fallet. Att IRC begärde bistånd från nomenklaturkommittén beträffande klassificeringen av den aktuella varan kan endast ha haft, som mest, en försumbar betydelse, eftersom det förfarande som leder till att kommissionen antar en förordning om klassificering enligt tulltaxan alltid inleds med svårigheter i samband med klassificeringen av en vara. Sökanden genomförde dessutom inte demonstrationen av varans funktion i personlig egenskap, utan i egenskap av medlem av European Information, Communications and Consumer Electronics Technology Industry Association (EICTA). Den vara som presenterades på detta sätt var en 30‑tums skärm medan den aktuella varan är en 20‑tums skärm, som följaktligen aldrig har granskats av nomenklaturkommittén.
27 Kommissionen känner inte heller till något förfarande i någon nationell domstol angående klassificering av den aktuella varan vars utgång är betingad av den angripna förordningen.
28 Sökanden är enligt kommissionen inte det enda företaget som faktiskt eller potentiellt påverkas av den angripna förordningen. Den innehåller inget fotografi av sökandens varor och ingen hänvisning till någon logotyp, något kommersiellt märke eller någon av sökanden innehavd äganderätt. Denna avsaknad av ensamrätt till import av LCD‑skärmar med samma tekniska egenskaper som dem som anges i punkt 2 i kolumn 1 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen har även bekräftats av sökanden själv i den begäran om tullbefrielse och det följebrev som sökanden skickade till de irländska myndigheterna efter det att den angripna förordningen hade antagits.
29 Sökanden har slutligen inte påstått sig vara den enda auktoriserade importören av den aktuella varan.
30 Sökanden har gjort gällande att klassificeringen i punkt 2 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen, även om den har formen av en bestämmelse i en förordning, i realiteten är ett beslut som direkt och personligen berör sökanden.
31 Sökanden har betonat att vissa ekonomiska aktörer enligt fast rättspraxis under vissa omständigheter kan beröras direkt och personligen av en rättsakt med allmän giltighet, och att dessa aktörer följaktligen kan väcka talan mot rättsakten i fråga på grundval av artikel 230 fjärde stycket EG (se domen i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen, punkt 59, och där angiven rättspraxis). Enligt sökanden är ”Plaumann‑villkoren” uppfyllda i det förevarande målet.
32 Sökanden har hävdat att den angripna förordningen har en direkt inverkan på sökandens rättsliga ställning och inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till dem som förordningen riktar sig till och som skall genomföra den, eftersom åtgärden har en rent automatisk karaktär och endast följer av gemenskapslagstiftningen utan att några mellanliggande regler skall tillämpas (domstolens dom av den 5 maj 1998 i mål C‑386/96 P, Dreyfus mot kommissionen, REG 1998, s. I‑2309, punkt 43).
33 Beträffande frågan huruvida sökanden är personligen berörd anser detta bolag att den angripna förordningen angår det, på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för det eller på grund av en faktisk situation som särskiljer det från alla andra personer och därigenom försätter det i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.
34 I detta hänseende har sökanden gjort gällande att det administrativa förfarande som ledde till att den angripna förordningen antogs inleddes som en följd av att sökanden i september 2004 lämnade in en begäran om att IRC skulle utfärda ett BKB, vilken IRC översände till nomenklaturkommittén för yttrande. Vidare demonstrerade sökanden i januari 2005, på nomenklaturkommitténs begäran och med EICTA:s stöd, inför ledamöterna av nämnda kommitté hur dess 30‑tums LCD‑skärm används. Dessutom har ett förslag till förordning om klassificering enligt tulltaxan avseende skärmar av ”Apple‑typ” cirkulerats till medlemsstaterna. Förslaget återfinns enligt sökanden som bilaga till ett av kommissionens arbetsdokument, benämnt TAXUD/573/2005.
35 Ingen identisk eller liknande apparat har varit föremål för någon demonstration eller diskussion i nomenklaturkommittén inom ramen för det förfarande som ledde till att den angripna förordningen antogs. I övrigt är sökanden det enda företaget som innehar ett BKB för denna vara under nummer 8471.
36 Sökanden har vidare gjort gällande att den angripna förordningen avser klassificeringen av just Apples 20‑tums LCD‑skärm, eftersom punkt 2 i tabellen i bilagan till förordningen innehåller en detaljerad beskrivning av alla varans egenskaper och det på marknaden inte finns någon annan vara med liknande egenskaper. Sökanden är följaktligen det enda företag vars rättsliga ställning påverkas, eller kan påverkas, av att den angripna förordningen har antagits.
37 Såvitt avser domen i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen har sökanden gjort gällande att det inte bara är faktiska omständigheter av det slag som förelåg i det målet som kan utgöra sådana ”exceptionella omständigheter” som kan innebära att ett företag är personligen berört. Den överordnade princip som underförstått framgår av domen i nämnda mål innebär tvärtom att vid bedömningen av huruvida en viss klassificering enligt tulltaxan i själva verket avser en specifik vara, även om klassificeringen är allmänt och abstrakt formulerad, skall samtliga faktiska omständigheter i ett mål, vilka de än är, beaktas kumulativt och i sitt sammanhang.
38 Det finns stora likheter mellan det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen och det förevarande, bland annat att klassificeringarna i båda fallen inleddes som en följd av en begäran om ett BKB av sökanden i respektive mål och att kommissionen i båda fallen kontaktades till följd av ett klassificeringsproblem som de nationella myndigheterna stött på. Vidare påverkas de nationella förfarandena vid IRC avseende begäran om klassificering av sökandens 20‑tums, 23‑tums och 30‑tums LCD‑skärmar av den angripna förordningen.
39 De enda orsakerna till att sökanden genomförde demonstrationen av den aktuella varans funktion under EICTA:s egid var att kommissionen insisterade på att en representant från denna yrkessammanslutning skulle vara närvarande och att det inte gick att hitta något annat möjligt datum för demonstrationen. Skälet till att sökanden använde en 30‑tums LCD‑skärm var enbart att demonstrationen ägde rum i en stor sal och att en sån skärm medförde att kommittéledamöterna kunde se bättre. Bortsett från storleken är de två varorna identiska.
40 Sökanden anser vidare att även om den angripna förordningen inte innehåller något fotografi av Apples logotyp, råder det inga tvivel om att ledamöterna av nomenklaturkommittén visste att de diskuterade klassificeringen av Apples LCD‑skärm. Detta bekräftas av att den nämndes som exempel i ett yttrande från IRC till nomenklaturkommittén.
41 Beträffande sökandens ansökan om tullbefrielse gjorde sökanden ingen klar hänvisning till Apples 20‑tums LCD‑skärm i denna, eftersom beskrivningen i ansökan enligt kommissionens riktlinjer skall vara generisk.
42 Slutligen var den omständigheten, att bolaget Sony i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment mot kommissionen var den enda auktoriserade importören av den aktuella varan, inte viktig för slutsatsen att företaget var personligen berört. Dessutom är det i realiteten omöjligt att vara den enda importören av en sådan vara på grund av möjliga köp direkt via Internet.
43 Såvitt avser föremålet för talan har sökanden preciserat att sökanden yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara punkt 2 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen utan att ogiltigförklara förordningen i sin helhet.
Förstainstansrättens bedömning
44 Enligt artikel 230 fjärde stycket EG kan en talan om ogiltigförklaring av en förordning som har väckts av en fysisk eller juridisk person enbart tas upp till sakprövning under förutsättning att den ifrågasatta förordningen i realiteten, till sitt innehåll, är ett beslut som direkt och personligen berör personen i fråga. Enligt fast rättspraxis står kriteriet för att skilja mellan en förordning och ett beslut att finna i huruvida den ifrågavarande rättsakten har allmän giltighet eller ej. En rättsakt har allmän giltighet om den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets (se förstainstansrättens beslut av den 11 september 2007 i mål T‑35/06, Honig‑Verband mot kommissionen, REG 2007, s. II‑0000, punkt 39, och där angiven rättspraxis).
45 Enligt fast rättspraxis kan fysiska och juridiska personer sålunda i princip inte med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG väcka talan om ogiltigförklaring av förordningar om klassificering. Dessa rättsakter har, trots att de innehåller konkreta beskrivningar, i alla hänseenden allmän giltighet genom att de, för det första, avser alla varor som motsvarar den beskrivna typen, oavsett deras specifika egenskaper i övrigt och oavsett var de kommer ifrån och, för det andra, har rättsverkningar för alla tullmyndigheter i gemenskapen och i förhållande till alla importörer, i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av Gemensamma tulltaxan (se domstolens dom av den 14 februari 1985 i mål 40/84, Casteels mot kommissionen, REG 1985, s. 667, punkt 11, och domen i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
46 I det nu aktuella fallet föreskrivs det i punkt 2 i tabellen i bilagan till den angripna förordningen att varor som har de egenskaper som beskrivs i kolumn 1 skall klassificeras under KN‑kod 8528 21 90 i Kombinerade nomenklaturen. Bestämmelsen är tillämplig på alla varor som liknar eller motsvarar den beskrivna typen, oavsett deras specifika egenskaper i övrigt och oavsett var de kommer ifrån (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Casteels mot kommissionen, punkt 11).
47 Denna bestämmelse har således formen av en åtgärd med allmän giltighet i den mening som avses i artikel 249 andra stycket EG. Den är tillämplig på en objektivt bestämd situation och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets, bland annat importörer av den i förordningen beskrivna varan (se, för ett liknande resonemang, det ovannämnda beslutet i målet Iposea mot kommissionen, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
48 Vissa ekonomiska aktörer kan emellertid under vissa omständigheter vara personligen berörda även av en rättsakt med allmän giltighet, och de kan således angripa rättsakten med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG. Det krävs emellertid att rättsakten angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (domstolens dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen, REG 1963, s. 197, 223, svensk specialutgåva, volym 1, s. 181, och av den 18 maj 1994 i mål C‑309/89, Codorníu mot rådet, REG 1994, s. I‑1853, punkt 20, svensk specialutgåva, volym 15, s. I‑141).
49 I detta hänseende har sökanden gjort gällande bland annat att förfarandet för den nu aktuella klassificeringen inleddes som en följd av sökandens begäran om att IRC skulle utfärda BKB, att ingen annan liknande vara har varit föremål för någon demonstration inför nomenklaturkommittén och att ett förslag till förordning om klassificering av skärmar av ”Apple‑typ” på grundval av demonstrationen av den aktuella varans funktion har cirkulerats till medlemsstaterna.
50 Sådana omständigheter försätter emellertid inte sökanden i en sådan situation som avses i artikel 230 fjärde stycket EG. Den omständigheten att en aktör deltar i det förfarande som leder till antagandet av en rättsakt utmärker nämligen denna aktör med avseende på rättsakten i fråga enbart när vissa processrättsliga skyddsregler har föreskrivits för aktören i den tillämpliga gemenskapsregleringen (se förstainstansrättens beslut av den 14 december 2005 i mål T‑369/03, Arizona Chemical m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. II‑5839, punkt 72 och där angiven rättspraxis). Så är inte fallet i förevarande mål.
51 Dessutom var det visserligen med beaktande av liknande omständigheter som förstainstansrätten fann att talan i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen kunde tas upp till sakprövning, men dessa kan inte, särskilt med hänsyn till ovan nämnda rättspraxis, ha varit den avgörande faktorn för nämnda slutsats. Det var ”[m]ed hänsyn till ovanstående [och] under de exceptionella omständigheter som föreligger i förevarande fall” som sökanden i det målet befanns personligen berörd (domen i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen, punkt 77).
52 Detsamma gäller den omständigheten att sökanden har påstått sig vara det enda företag som har ett BKB för den aktuella varan under nummer 8471. För det första fastställs den begränsade giltighetstiden i artikel 12 i själva tulltaxan. För det andra erinrar förstainstansrätten om att möjligheten att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt som ingår i den personkrets som omfattas av rättsaktens tillämpningsområde, eller till och med deras identitet, enligt fast rättspraxis inte innebär att dessa rättssubjekt skall anses personligen berörda av rättsakten, eftersom det framgår att förordningen är tillämplig i objektiva rättsliga eller faktiska situationer som anges i rättsakten i fråga (förstainstansrättens dom av den 22 februari 2000 i mål T‑138/98, ACAV m.fl. mot rådet, REG 2000, s. II‑341, punkt 64, och beslutet i det ovannämnda målet Iposea mot kommissionen, punkt 31).
53 Det skall i övrigt preciseras att omständigheten huruvida sökanden är den enda auktoriserade importören av den aktuella varan i gemenskapen visserligen, och ”med hänsyn till de andra omständigheter som lagts fram”, är relevant vid bedömningen av huruvida sökanden är personligen berörd, men den är inte som sådan tillräcklig för att visa att sökanden är personligen berörd av den angripna förordningen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen, punkt 75). Sökanden har i detta hänseende inte påstått sig vara ensam importör av de aktuella LCD‑skärmarna, och har inte åberopat att företaget är innehavare av någon rätt som gör det möjligt för sökanden att förhindra import av dessa varor till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Sökanden berörs av den angripna förordningen enbart i sin objektiva egenskap av verklig eller potentiell importör av 20‑tums LCD‑skärmar.
54 Såvitt avser beskrivningen av den vara som är föremål för den omtvistade klassificeringen, är denna mycket allmänt hållen. I tabellen i bilagan till den angripna förordningen finns inte heller något fotografi, någon logotyp eller något annat kännetecken som innehåller Apples märke.
55 Denna slutsats vederläggs varken av den omständigheten att IRC hänvisade till Apple‑skärmarna i ett yttrande till nomenklaturkommittén eller av den påstådda, men inte styrkta, omständigheten att ett förslag till förordning om klassificering i tulltaxan av skärmar av ”Apple‑typ” har cirkulerats till medlemsstaterna. Det är fråga om en hänvisning, under det förfarande som ledde till att den angripna förordningen antogs, till en generisk referensvara och inte om ett utpekande av en specifik vara.
56 Sökanden har sammanfattningsvis vidhållit att den angripna förordningen antogs som en följd av sökandens begäran om BKB och demonstrationen inför nomenklaturkommittén av den aktuella varans funktion, av att ett förslag till förordning om klassificering enligt tulltaxan av skärmar av ”Apple‑typ” har cirkulerats till medlemsstaterna, och av att sökanden är den enda innehavaren av ett BKB under nummer 8471.
57 Av det ovan anförda framgår att ingen av dessa omständigheter i sig är tillräcklig för att sökanden skall anses personligen berörd av den angripna förordningen. Förstainstansrätten skall inte desto mindre – mot bakgrund av domen i det ovannämnda målet Sony Computer Entertainment Europe mot kommissionen – bedöma huruvida den angripna förordningen, ”under de exceptionella omständigheter som föreligger i förevarande fall”, försätter sökanden i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.
58 Så är emellertid inte fallet. Den ganska allmänna beskrivningen av de aktuella varorna och den totala avsaknaden av klara visuella eller textmässiga hänvisningar till en konkret ekonomisk aktör innebär att det i det nu aktuella målet är uteslutet att sökanden är personligen berörd.
59 Härav följer att sökanden enbart berörs av den angripna förordningen i sin objektiva egenskap av importör av sådana LCD‑skärmar som avses i tabellen i bilagan till nämnda förordning, på samma sätt som alla andra aktörer som, faktiskt eller potentiellt, befinner sig i samma situation.
60 Av vad som anförts ovan följer att sökanden inte är personligen berörd av den angripna förordningen. Talan skall följaktligen avvisas.
Rättegångskostnader
61 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Apple Computer International skall ersätta rättegångskostnaderna.
Luxemburg den 19 februari 2008
Justitiesekreterare | | Ordförande |