BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 8 maj 2014

Mål F‑50/13

A

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Social trygghet – Olycksfall eller yrkessjukdom – Artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Partiell bestående invaliditet – Ansökan om ersättning – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken A bland annat har yrkat att Europeiska kommissionen ska förpliktas att ersätta de ekonomiska och ideella skador som denne lidit på grund av sin yrkessjukdom.

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring – Ersättning med schablonbelopp enligt reglerna i tjänsteföreskrifterna – Begäran om kompletterande ersättning som inlämnats innan förfarandet enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna avslutats – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fördelning – Hänsyn till billighet

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 87.2)

1.      En tjänsteman som har drabbats av en yrkessjukdom har endast rätt till kompletterande ersättning enligt allmänna rättsregler om de tjänstevillkor som instiftats genom artikel 73 i föreskrifterna inte medger lämplig ersättning. En tjänstemans skadeståndsyrkande som syftar till att ersätta den ekonomiska och ideella skada som tjänstemannen har orsakats av en yrkessjukdom kan följaktligen i regel inte tas upp till sakprövning så länge det förfarande som inletts enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna inte har avslutats.

(se punkt 32)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 december 1999, Latino mot kommissionen, T‑300/97, punkt 94

Personaldomstolen: 13 januari 2010, A och G mot kommissionen, F‑124/05 och F‑96/06, punkterna 151 och 152

2.      Enligt artikel 87.2 i personaldomstolens rättegångsregler får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

I en situation då administrationens rättsstridiga handlande, som har fastställts i en dom om ogiltigförklaring, föranlett att yrkanden om ersättning har avvisats, och dessa yrkanden av processrättsliga skäl inte kunde framföras inom ramen för den talan som föranlett nämnda ogiltigförklaring, motiverar omständigheterna i fallet att vardera parten bär sina rättegångskostnader.

(se punkterna 39 och 40)