BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 17 januari 2001 (1)

”Interimistiskt förfarande - Konkurrens - Koncentration - Upptagande till sakprövning - Krav på skyndsamhet - Intresseavvägning”

I mål T-342/00 R,

Petrolessence,

Société de gestion de restauration routière (SG2R),

Nancy (Frankrike), företrädda av advokaterna F. Puel och M. Troncoso Ferrer med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av W. Mölls och F. Siredey-Garnier, båda i egenskap av ombud med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan dels om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 13 september 2000 att inte anta TotalFina Elfs förslag om godkännande av sökandena som förvärvare av sex bensinstationer på motorvägar, dels om att kommissionen skall förpliktas att ålägga TotalFina Elf att skjuta upp genomförandet av det åtagande som anges under punkt 36 i bilagan ”TotalFinas förslag till åtaganden” till kommissionens beslut av den 9 februari 2000, med tillstånd för TotalFina att förvärva företaget Elf Aquitaine, till den del det avser de sex bensinstationer vars överlåtelse till sökandena TotalFina Elf hade föreslagit kommissionen den 12 augusti 2000,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande

Beslut

Bakgrund till tvisten

1.

    Genom kommissionens beslut av den 9 februari 2000, antaget med stöd av artikel 8.2 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 257, 1990, s. 13; svensk specialutgåva, tillägget s. 16) förklarades TotalFinas förvärv av Elf Aquitaine förenligt med den gemensamma marknaden och avtalets om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet funktion under förutsättning att ett antal åtaganden, som angavs i en bilaga till nämnda beslut, fullgjordes.

2.

    Enligt punkt 1 i den anmälande partens, TotalFina, åtaganden skulle denna överlåta tillgångar för att upprätthålla en effektiv konkurrens på de relevanta marknaderna. Det var bland annat fråga om att inom en bestämd tid avyttra 70 bensinstationer som tillhörde märkena Elf, Total och Fina och som var belägna vid motorvägar.

3.

    Bensinstationernas förvärvare skulle godkännas av kommissionen och för detta ändamål uppfylla de villkor som angavs i punkt 1 i dessa åtaganden. Villkoren hade följande lydelse:

”a)    TotalFina- och Elf-grupperna får inte ha direkta eller indirekta materiella intressen hos förvärvaren eller förvärvarna.

    Detta hindrar emellertid inte att de företag i vilka TotalFina eller Elf har materiella intressen som den anmälande parten åtar sig att avyttra helt genom avyttrandeåtagandena, träder in som förvärvare av samtliga tillgångar [som åtagandena omfattar] eller delar av dessa.

    Den anmälande parten åtar sig att varken direkt eller indirekt invända mot att ett eller flera av dessa företag ansöker om att förvärva tillgångarna och vidtar de åtgärder som krävs för detta.

b)    Förvärvaren/förvärvarna skall vara dugliga aktörer, vara etablerade på de relevanta marknaderna eller ha kapacitet att etablera sig där samt kunna vidmakthålla eller skapa en effektiv konkurrens.

c)    Förvärvaren skall ha eller rimligen kunna erhålla alla tillstånd som behövs för att förvärva och exploatera tillgångarna [som åtagandena omfattar].”

4.

    För att fullgöra detta åtagande ingav TotalFina Elf den 12 augusti 2000 till kommissionen en begäran om godkännande av förvärvare av samtliga berörda 70 bensinstationer. Bland de förvärvare som föreslogs hade TotalFina Elf angett Mirabellier, en firma som tillhörde bolagen Petrolessence och Société de gestion de restauration routière (SG2R), som förvärvare av sex bensinstationer.

5.

    Genom beslut av den 13 september 2000, som delgavs TotalFina Elf (nedan kallat det ifrågasatta beslutet), fastslog kommissionen att Mirabellier bland annat inte uppfyllde ett av de villkor som anges under punkt 1 b i åtagandena för att erhålla det nödvändiga godkännandet, eftersom dess ansökan mot bakgrund av den grupp förvärvare som föreslagits inte gjorde det möjligt att bibehålla eller utveckla en effektiv konkurrens, bland annat i förhållande till TotalFina Elf (punkt 32 i det ifrågasatta beslutet).

6.

    Den 20 oktober 2000 lade TotalFina Elf för kommissionens godkännande fram en ny grupp potentiella förvärvare där sökandena inte ingick. Kommissionen godkände dessa förvärvare den 7 november 2000.

Förfarandet

7.

    Genom handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 13 november 2000 väckte sökandena med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet.

8.

    Genom särskild handling, som inkom till förstainstansrättens kansli samma dag, ansökte sökandena dels om uppskov med verkställigheten av det ifrågasattabeslutet till den del det innebar avslag på TotalFina Elfs förslag om att sökandena skulle godkännas som förvärvare av sex bensinstationer vid motorvägar, dels om att kommissionen skulle förpliktas ålägga TotalFina Elf att skjuta upp verkställigheten av det åtagande som anges i punkt 36 i bilagan ”åtaganden som gjorts av TotalFina” till kommissionens beslut av den 9 februari 2000 till den del det avser de sex aktuella bensinstationerna.

9.

    Kommissionen framförde sina synpunkter på denna ansökan om interimistiska åtgärder den 24 november 2000.

10.

    Parterna utvecklade sin talan den 30 november 2000. Vid sammanträdets slut anmodade rätten kommissionen att till rätten ange vilka som hade förvärvat de sex berörda bensinstationerna och precisera om de överlåtelseavtal som de hade slutit var bindande.

11.

    Kommissionen lämnade den begärda informationen den 7 december 2000. Av denna information framgår att TotalFina Elf hade slutit avtalen rörande de sex berörda bensinstationerna på det enda suspensiva villkoret att förvärvarna godkändes av de företag som har koncession att driva motorvägarna eller av staten. Kommissionen preciserade också i sitt svar att de sex bensinstationerna hade tilldelats fem olika förvärvare.

12.

    Den 13 december 2000 inkom sökandena med yttranden angående den aktuella informationen och kommissionen besvarade dessa yttranden den 21 december 2000. Av kommissionens svar framgår att godkännandeförfarandet är avslutat för de sex bensinstationer som sökandena har gjort anspråk på.

13.

    Den 22 december 2000 inkom sökandena med yttranden angående de senaste upplysningar som lämnats av kommissionen.

14.

    Den 10 januari 2001 inkom kommissionen med svar på dessa yttranden.

Rättsfrågorna

15.

    Enligt artiklarna 242 EG och 243 EG jämförda med artikel 4 i rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober 1988 om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89), i dess lydelse enligt rådets beslut 93/350/Euratom, EKSG, EEG av den 8 juni 1993 (EGT L 144, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21), får förstainstansrätten om den anser att omständigheterna så kräver förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten eller förordna om nödvändiga interimistiska åtgärder.

16.

    Enligt artikel 104.1 första stycket i förstainstansrättens rättegångsregler kan en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt endast prövas om sökanden har väckt talan om prövning av rättsakten vid rätten. Denna bestämmelseär inte rent formell utan förutsätter att talan i sak, till vilken ansökan om interimistiska åtgärder hänför sig, kan tas upp till sakprövning av rätten.

17.

    Att avgöra frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning i samband med ett interimistiskt förfarande, när detta prima facie inte är helt uteslutet, skulle emellertid enligt fast rättspraxis innebära att förstainstansrättens avgörande i huvudsaken föregreps (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 4 februari 1999 i mål T-196/98 R, Peña Abizanda m.fl. mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-5 och II-15, punkt 10).

18.

    I artikel 104.2 i rättegångsreglerna föreskrivs att det i en ansökan om interimistiska åtgärder skall anges de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att en ansökan om uppskov skall ogillas när ett av villkoren inte är uppfyllt (beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 oktober 1996 i mål C-268/96 P(R), SCK och FNK mot kommissionen, REG 1996, s. I-4971, punkt 30). I förekommande fall kan även en intresseavvägning mellan de föreliggande intressena göras i ett interimistiskt förfarande (beslut meddelat av domstolens ordförande den 29 juni 1999 i mål C-107/99 R, Italien mot kommissionen, REG 1999, s. I-4011, punkt 59).

Parternas argument

Huruvida ansökan kan tas upp till sakprövning

19.

    Kommissionen har för det första gjort gällande att sökandenas yrkande att förstainstansrätten skall förplikta kommissionen att ålägga TotalFina Elf att skjuta upp verkställigheten av åtagandet såvitt avser de sex aktuella bensinstationerna inte kan tas upp till prövning.

20.

    Med hänsyn till att detta yrkande, om det vann bifall, skulle medföra att kommissionen blev tvungen att förlänga tidsfristerna för att genomföra de åtaganden som föreskrivs i dess beslut av den 9 februari 2000 faller det inte inom ramarna för det slutliga avgörandet av talan rörande huvudsaken (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 27 februari 1996 i mål T-235/95 R, Goldstein mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 38), eftersom denna talan endast avser ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet.

    

21.

    Även om kommissionen hade befogenhet att ålägga den anmälande parten att skjuta upp verkställigheten av åtagandena framgår det av punkt 27 i ett beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 december 1994 i mål T-322/94 R, Union Carbide mot kommissionen (REG 1994, s. II-1159), att detta yrkande under alla omständigheter inte kan tas upp till sakprövning eftersom det går utöver ramen för den rättsliga prövning som förstainstansrätten kan företa.

22.

    Eftersom det begärda uppskovet med verkställigheten rör ett negativt beslut, och särskilt som det inte skulle ha till följd att berörd institution förpliktades anta de av sökandena in fine önskade åtgärderna, är detta uppskov, för det andra, inte av något intresse för sökandena och kan följaktligen inte prövas av rätten i ett interimiskt förfarande (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 oktober 1997 i mål T-213/97 R, Eurocoton m.fl. mot rådet, REG 1997, s. II-1609, punkt 41).

23.

    Kommissionen har för det tredje gjort gällande att ansökan om interimistiska åtgärder inte kan prövas i sak eftersom det är uppenbart att talan rörande huvudsaken inte kan tas upp till sakprövning. Eftersom det ifrågasatta beslutet inte medför att sökandena slutgiltigt utestängs från den relevanta marknaden går det inte sökandena emot.

24.

    Sökandena har för egen del gjort gällande att ansökan om interimistiska åtgärder kan tas upp till sakprövning.

Kravet på skyndsamhet och intresseavvägningen

25.

    Sökanden har uppgett att ett fortsatt överlåtelseförfarande kommer att innebära att betydande medel används från TotalFina Elfs och de godkända företagens sida. På grund av det ifrågasatta beslutet, som hindrat sökandena från att förvärva de aktuella sex bensinstationerna, är det alltså omöjligt för sökandena att genast få tillträde till marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar. Det är också omöjligt för dem att i framtiden komma in på marknaden eftersom det här är fråga om en marknad till vilken tillträdet är begränsat och som har en förnyelsekvot på mindre än 1,5 procent. Den bedömning som kommissionen gjort i det ifrågasatta beslutet utgör den direkta orsaken till sökandenas utestängning från marknaden.

26.

    Det framgår bland annat av ett beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 16 juni 1992 i de förenade målen T-24/92 R och T-28/92 R, Langnese-Iglo och Schöller Lebensmittel mot kommissionen (REG 1992, s. II-1839), att en slutgiltig utestängning från en marknad som, såsom är fallet här, är öppen för konkurrens i mycket begränsad utsträckning, utgör en allvarlig och irreparabel skada. I detta hänseende är det oväsentligt att sökandena inte befinner sig i en situation där deras egen existens äventyras.

27.

    Under sammanträdet gjorde sökandena också gällande att de åsamkats en ekonomisk skada i form av kostnader orsakade av att administrativa resurser förgäves har använts i syfte att delta i förfarandet för överlåtelse av de sex aktuella bensinstationerna. Denna skadas storlek är enligt sökandena mellan 150 000 FRF och 500 000 FRF för var och en av de sex bensinstationerna.

28.

    Enligt sökandena talar intresseavvägningen för att de begärda åtgärderna skall beviljas. Att sådana åtgärder beviljas påverkar varken gemenskapens eller TotalFina Elfs intressen. Vad gäller gemenskapens intressen har sökandenapåpekat att de begärda åtgärderna endast avser sex bensinstationer, vilket ur gemenskapens synvinkel inte skulle ändra konkurrensvillkoren på den aktuella marknaden.

29.

    TotalFina Elfs intressen påverkas inte heller eftersom det var TotalFina Elf som föreslog sökandena som förvärvare av dessa sex bensinstationer.

30.

    Genom innehavet av sex bensinstationer skulle sökandena däremot kunna etablera sig på marknaden, vilket skulle kunna ge dem en möjlighet att, när anbudsförfarandet för förnyelse av koncessionerna inleds under år 2005, erhålla ytterligare några bensinstationer. Detta skulle bidra till att förstärka konkurrensen inom Europa. Avsaknaden av interimistiska åtgärder skulle däremot hindra sökandena från att erhålla de aktuella sex bensinstationerna. Sökandena har dessutom hävdat att de restaurangföretag som inte har en bensinstation i anslutning till en motorvägsrestaurang kommer att försvinna från marknaden.

31.

    En begränsning av de begärda åtgärdernas omfattning till vad som är strikt nödvändigt för att sökandena inte skall åsamkas en allvarlig och irreparabel skada gör att intresseavvägningen talar till sökandenas fördel.

32.

    Kommissionen har påpekat att det, även om andelen förnyade koncessioner för bensinstationer är liten, är oegentligt att som sökandena gjort åberopa att de blir slutgiltigt utestängda från marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar. I värsta fall kan tillträdet till denna marknad försenas. Den uteblivna vinst som eventuellt skulle kunna bli följden av detta skulle i så fall utgöra en ekonomisk skada som kunde repareras.

33.

    Vidare är det i detta fall inte möjligt att bevisa att det finns ett kausalsamband mellan det ifrågasatta beslutet å ena sidan och den påstådda skadan å andra sidan. I detta hänseende har kommissionen uppgett att det ifrågasatta beslutet inte innebar att sökandena slutgiltigt utestängdes. På samma sätt som Agip, den andra förvärvaren som enligt det ifrågasatta beslutet inte blivit godkänd, hade TotalFina Elf på nytt kunnat föreslå att sökandena skulle ingå i den nya grupp av förvärvare som presenterades för kommissionen.

34.

    Sökandenas ansökningar kan endast bedömas inom ramen för den grupp förvärvare som föreslagits av TotalFina Elf. Kommissionen skall alltså inte undersöka förvärvarnas ansökningshandlingar var och en för sig utan bedöma om sökandenas ansökningar inom ramen för gruppen och med beaktande av de andra föreslagna förvärvarna uppfyller det grundläggande kravet att en konkurrenssituation som i vart fall är jämförbar med den som förelåg före företagskoncentrationen skall återupprättas.

35.

    Kommissionen anser därför att kravet på skyndsamhet inte är uppfyllt.

36.

    Vad gäller intresseavvägningen kan sökandenas intressen uppenbarligen inte jämföras med kommissionens, parternas i koncentrationen och tredje mans som godkänts som förvärvare (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 15 december 1992 i mål T-96/92 R, CCE de la Société générale des Grandes sources m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. II-2579, punkterna 38-40).

37.

    För kommissionens del handlar det om att se till att säkerställa att en effektiv konkurrens återupprättas. Vad gäller TotalFina Elf skulle de begärda interimistiska åtgärderna kunna få allvarliga konsekvenser för bolaget. TotalFina Elf skulle inte längre ha möjlighet att fullgöra sina åtaganden gentemot de nuvarande förvärvarna av de sex bensinstationerna i fråga, med vilka TotalFina Elf har träffat avtal på det suspensiva villkoret att de godkänns av de företag som har koncession eller av staten. De villkor som uppställts för att bevilja tillstånd till företagskoncentrationen skulle således inte vara uppfyllda. TotalFina Elf skulle alltså riskera att företagskoncentrationen omprövades.

Rättens bedömning

38.

    I detta fall kan konstateras att det inte helt kan uteslutas att talan rörande huvudsaken kan tas upp till sakprövning eftersom det ifrågasatta beslutet, tvärtemot vad kommissionen har uppgett, vid första anblicken går sökandena emot. För det första innebär beslutet nämligen att ansökan om godkännande av sökandena som förvärvare av de sex aktuella bensinstationerna ogillas. Det är för det andra med beaktande av skälen för det ifrågasatta beslutet, enligt vilka sökandena saknar kapacitet att bibehålla och utveckla en effektiv konkurrens bland annat gentemot TotalFina Elf, som TotalFina Elf har uteslutit sökandena från gruppen förvärvare som avses i den andra begäran om godkännande, som kommissionen har bifallit.

39.

    Utan att det finns någon anledning för förstainstansrätten att under förevarande omständigheter uttala sig om de invändningar om rättegångshinder som gjorts utöver den att det är uppenbart att talan rörande huvudsaken inte kan tas upp till sakprövning, bör utredas huruvida kravet på skyndsamhet är uppfyllt.

40.

    Av fast rättspraxis framgår att frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det är den sistnämnda parten som har att styrka att den inte kan avvakta utgången av talan rörande huvudsaken utan att åsamkas en sådan skada (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 15 juli 1998 i mål T-73/98 R, Prayon-Rupel mot kommissionen, REG 1998, s. II-2769, punkt 36, och den 20 juli 2000 i mål T-169/00 R, Esedra mot kommissionen, REG 2000, s. II-2951, punkt 43, och beslut meddelat av domstolens ordförande den 12 oktober 2000 i mål C-278/00 R, Grekland mot kommissionen, REG 2000, s. I-8787, punkt 14).

41.

    De av sökandena påstådda skadorna består för det första i att sökandena slutgiltigt utestängts från det aktuella överlåtelseförfarandet och att det är omöjligt för dem att få tillträde till marknaden, för det andra i de utgifter som uppstått genom deras deltagande i detta förfarande och för det tredje i att de för framtiden i praktiken utestängs från marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar.

42.

    Vad först gäller skadan som orsakats av att sökandena för framtiden i praktiken utestängts från marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar, kan erinras om att även om antalet förnyelser av koncessioner på den marknaden är lågt, kommer nya bensinstationer att inrättas på motorvägssträckor som ännu inte tagits i bruk. Av punkterna 208-210 i beslutet av den 9 februari 2000 framgår således att 33 anbudsförfaranden avseende nya bensinstationer har inletts av motorvägsförvaltare under åren 1995-1999 och att 11 var resultatlösa eller senarelagda. Sökandena har inte visat att de kommer att vara förhindrade att delta i framtida upphandlingsförfaranden som skall inledas inom ramen för förnyelse av koncessioner eller för inrättandet av nya bensinstationer. Under dessa omständigheter kan det inte uteslutas att sökandena redan före år 2005 kommer att få tillträde till marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar, trots att deras ansökningar slutligen inte beaktades av TotalFina Elf.

43.

    Såvitt avser den påstådda skadan i form av de kostnader som uppstått genom deltagandet i det aktuella överlåtelseförfarandet, rör det sig här för det andra om en rent ekonomisk och kvantifierbar skada som därmed kan bli föremål för en senare ekonomisk kompensation om sökandena skulle vinna målet rörande huvudsaken.

44.

    Beträffande den skada som enligt sökandena har uppstått genom att de slutgiltigt har utestängts från det aktuella överlåtelseförfarandet kan för det tredje påpekas att sökandena inte har visat att det ifrågasatta beslutet har orsakat dem en allvarlig och irreparabel skada. Deltagandet i ett förfarande för överlåtelse av tillgångar inom ramen för en koncentration som den nu aktuella innebär med nödvändighet risker för alla deltagare, och det faktum att en kandidat har utestängts är inte i sig tillräckligt för att visa att skyndsamhet är påkallad.

45.

    Det kan emellertid påpekas att TotalFina Elf, efter det att kommissionen hade bifallit dess andra begäran om godkännande av förvärvare (se ovan punkt 6), träffade överenskommelser rörande de sex aktuella bensinstationerna på det enda suspensiva villkoret att antingen de företag som hade koncession eller staten godkände förvärvarna. Om överlåtelseförfarandet fortlöper utan att de begärda uppskoven blir av kan sökandena i praktiken försättas i en oåterkallelig situation. Det är dock alltid den part som begär den interimistiska åtgärden som har att lägga fram den ovan i punkt 40 nämnda bevisningen till styrkande av att ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet.

46.

    Den skada som påståtts föreligga på grund av att sökandena utestängts från det omtvistade överlåtelseförfarandet kan begränsas till överlåtelsen av de sex aktuella bensinstationerna. I detta avseende utgörs den påstådda skadan, som sökandena vidgått under sammanträdet, av en utebliven vinst orsakad av att de inte fått tillträde till den relevanta marknaden. Om sökandena överhuvudtaget har åsamkats en sådan skada är den av ekonomiskt slag. Enligt fast rättspraxis kan en sådan skada i princip inte anses irreparabel eller ens betraktas som en skada som är svår att avhjälpa, eftersom en sådan skada kan ersättas ekonomiskt (beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 oktober 1991 i mål C-213/91 R, Albertal m.fl. mot kommissionen, REG 1991, s. I-5109, punkt 24, beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 30 juni 1999 i mål T-70/99 R, Alpharma mot rådet, REG 1999, s. II-2027, punkt 128, och domen i det ovannämnda målet Esedra mot kommissionen, punkt 44).

47.

    Under dessa omständigheter skulle det begärda uppskovet kunna anses befogat endast om det framgick att sökandena, i avsaknad av en sådan åtgärd, skulle befinna sig i en situation där själva deras existens äventyrades eller där deras marknadsandelar oåterkalleligen förändrades. Det framgår av svaren på rättens frågor under sammanträdet att sökandena inte på något sätt befinner sig i en sådan situation.

48.

    Vad gäller den skada som påståtts föreligga på grund av att det är omöjligt för sökandena att få en andel av marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar, kan påpekas att omständigheterna i målet skiljer sig från dem i det ovannämnda målen Langnese-Iglo och Schöller Lebensmittel mot kommissionen eftersom de parter som i det målet hade begärt en interimistisk åtgärd redan var verksamma på den relevanta marknaden och hade väckt talan för att villkoren på marknaden inte skulle förändras genom att ett beslut meddelat av kommissionen verkställdes. I det nu aktuella målet påverkas däremot sökandenas situation på marknaden för bränsleförsäljning på motorvägar endast potentiellt eftersom de inte är aktiva på den marknaden.

49.

    Mot bakgrund av ovan nämnda omständigheter anser rätten att sökandena inte förmått styrka att den påstådda ekonomiska skadan, som orsakats av att de slutgiltigt utestängts från överlåtelseförfarandet i fråga, skall anses vara allvarlig och irreparabel.

50.

    Av det föregående framgår att sökandena inte har lyckats styrka att de i avsaknad av de begärda interimistiska åtgärderna skulle åsamkas en allvarlig och irreparabel skada.

51.

    Även om de påstådda skadorna skulle kunna utgöra en allvarlig och irreparabel skada leder under alla omständigheter avvägningen mellan å ena sidan sökandenas intresse av att få till stånd de begärda interimistiska åtgärderna och å andra sidan det allmänna intresset av att de beslut som antas inom ramen för förordning nr 4064/89 verkställs och tredje mans intressen, som direkt skulle påverkas av etteventuellt uppskov med verkställigheten av det ifrågasatta beslutet, till att denna begäran skall lämnas utan bifall.

52.

    I detta hänseende bör först erinras om att den främsta målsättningen när förordning nr 4064/89 antogs var att säkerställa en effektiv kontroll av företagskoncentrationer, med hänsyn till behovet av att bibehålla och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden, samt rättssäkerhet för de företag som omfattas av förordningens tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, beslutet i det ovannämnda målet Union Carbide mot kommissionen, punkt 36).

53.

    Härutöver kan erinras om att i en situation som den nu aktuella, där de interimistiska åtgärder som begärts kan ha en allvarlig inverkan på tredje mans rättigheter och intressen, bland andra TotalFina Elf och förvärvarna av de sex bensinstationerna i fråga, vilka inte är parter i tvisten och vilka alltså inte har kunnat höras, skulle sådana åtgärder inte anses befogade annat än om det framgick att sökandena, i avsaknad av åtgärderna, skulle befinna sig i en situation där själva deras existens äventyrades (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 6 juli 1993 i mål T-12/93 R, CCE Vittel och CE Pierval mot kommissionen, REG 1993, s. II-785, punkt 20).

54.

    I detta fall är, som framkommit ovan i punkt 47, ostridigt att sökandena inte befinner sig i en sådan situation.

55.

    Eftersom kravet på skyndsamhet inte är uppfyllt och då intresseavvägningen talar mot att verkställigheten av det omtvistade beslutet skjuts upp skall denna ansökan lämnas utan bifall utan att det är nödvändigt att bedöma övriga argument för att de begärda åtgärderna skall beviljas som åberopats av sökandena.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande beslut:

1)    Ansökan om interimistiska åtgärder ogillas.

2)    Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

Luxemburg den 17 januari 2001

H. Jung

B. Vesterdorf

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: franska.