Language of document : ECLI:EU:T:2014:759





Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 9 september 2014 – MasterCard m.fl. mot kommissionen

(mål T‑516/11)

”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar avseende en undersökning om kostnader och vinster för handlare vid godkännande av olika betalningsmetoder – Handlingar upprättade av tredjeman – Nekad tillgång till handlingar – Undantag avseende skyddet för kommissionens beslutsförfarande – Undantag avseende skyddet för tredje mans affärsintressen”

1.                     Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot ett beslut som fattats av en institution att neka tillgång till handlingar – Upptagande till sakprövning (Artikel 263 fjärde stycket FEUF) (se punkterna 34 och 40)

2.                     Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Saken – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Strikt tolkning och tillämpning (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, skälen 4 och 11, och artiklarna 1 och 4) (se punkterna 44‒47)

3.                     Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skyldighet för institutionen att göra en konkret och individuell prövning av handlingarna – Räckvidd (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4) (se punkt 50)

4.                     Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för beslutsförfarandet – Villkor – Konkret och allvarlig påverkan på nämnda förfarande – Vägran på grund av nödvändigheten av att skydda förfarandet för yttre tryck – Tillåtet – Villkor (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/200, artikel 4.3 första och andra styckena) (se punkterna 62, 66, 67 och 71)

5.                     Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd av kommersiella intressen – Nekad tillgång – Motiveringsskyldighet – Räckvidd (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/200, artikel 4.2 första strecksatsen) (se punkterna 81‒84)

6.                     Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden som syftar till att erhålla ett föreläggande mot en institution – Yrkanden om en fastställelsedom – Avvisning (Artikel 263 FEUF) (se punkterna 94 och 95)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 12 juli 2001 att inte bevilja sökandena tillgång till vissa handlingar som tredje man upprättat inom ramen för en av kommissionen upphandlad undersökning om kostnader och vinster för handlare vid godkännande av olika betalningsmetoder.

Domslut

1)

Europeiska kommissionens beslut av den 12 juli 2011 att inte bevilja MasterCard, Inc., MasterCard International, Inc. och MasterCard Europe tillgång till vissa handlingar upprättade av tredjeman om kostnader och vinster för handlare vid godkännande av olika betalningsmetoder ogiltigförklaras i den mån tillgång vägrats till handlingar avseende

–        kostnader och vinster för handlare vid godkännande av olika betalningsmetoder (ursprunglig rapport av den 2 juni 2009),

–        kostnader och vinster för handlare vid godkännande av olika betalningsmetoder – del 1 i metodrapporten av den 28 september 2009 (omarbetad version där yttranden från intresserade parter och kommissionens generaldirektorat (GD) konkurrens införts),

–        resultatet från fördjupade intervjuer om kostnader för betalning: analyser av djupgående intervjuer gjorda i Ungern, Nederländerna och Förenade kungariket av den 15 januari 2010 (version tillhandahållen den 9 mars 2010),

–        förslag till frågeformulär på nätet av den 8 mars 2010, och

–        resultaten och slutsatserna från genomförbarhetstestet på internet: Förslag till rapport av den 24 maj 2010.

2)

Kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.