Överklagande ingett den 5 mars 2010 av Europaparlamentet av det beslut som ordföranden i personaldomstolen meddelade den 18 december 2009 i mål F-92/09 R, U mot parlamentet

(Mål T-103/10 P(R))

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europaparlamentet (ombud: S. Seyr och K. Zejdová)

Övrig part i målet: U

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva det beslut som meddelats av ordföranden i personaldomstolen,

slutligt avgöra begäran om uppskov med verkställigheten och avslå denna som ogrundad, och

meddela beslut om rättegångskostnaderna senare.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar genom förevarande överklagande att tribunalen ska upphäva det beslut som meddelades av ordföranden i personaldomstolen den 18 december 2009 i mål F-92/09 R, U mot parlamentet, enligt vilket beslutet om uppsägning av den 6 juli 2009 inte får verkställas innan personaldomstolen slutligt avgjort målet.

Klaganden anför tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Motivering saknas eftersom det på flera punkter inte är möjligt att genom det resonemang som återfinns i det angripna beslutet få reda på skälen till det beslut ordföranden i personaldomstolen fattat.

Europaparlamentets rätt till försvar har åsidosatts eftersom det interimistiska beslutet går utöver en översiktlig prövning i enlighet med artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler. Enligt denna betsämmelse ska en ansökan om uppskov med verkställighet ange bland annat de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad. Eftersom beslutet går in på detaljerade sakfrågor, och personaldomstolens ordförande bland annat uttalar sig angående hur förbättringsförfarandet har genomförts, åsidosätts genom beslutet parlamentets rätt till försvar då institutionen berövats möjligheten att ta ställning till dessa omständigheter och försvara sig.

Personaldomstolens ordförande har inte iakttagit reglerna om bevisbörda och bevisprövning, eftersom alla relevanta omständigheter som kunde påverka U:s ekonomiska situation vid bedömningen av behovet av skyndsamhet inte beaktats och principen om om parternas lika ställning inför domstolen därmed har åsidosatts.

____________