Mål C‑507/15

Agro Foreign Trade & Agency Ltd

mot

Petersime NV

(begäran om förhandsavgörande från rechtbank van Koophandel te Gent)

”Begäran om förhandsavgörande – Självständiga handelsagenter – Direktiv 86/653/EEG – Samordning av medlemsstaternas lagstiftning – Belgisk lag om införlivande – Handelsagenturavtal – Huvudman som är etablerad i Belgien och en agent som är etablerad i Turkiet – Lagvalsklausul enligt vilken belgisk rätt ska vara tillämplig – Lag som inte kan tillämpas – Associeringsavtalet EEG‑Turkiet – Förenlighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2017

1.        Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Självständiga handelsagenter– Direktiv 86/653 – Mål

(Rådets direktiv 86/653, andra och tredje skälen samt artiklarna 17 och 18)

2.        Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Självständiga handelsagenter – Direktiv 86/653 – Nationell lagstiftning som innebär att direktivet inte är tillämpligt på ett handelsagenturavtal som slutits mellan en handelsagent i Turkiet och som bedriver verksamhet där och en huvudman som är etablerad i den berörda medlemsstaten– Tillåtet – Associeringsavtalet EEG‑Turkiet utsträcker inte det skydd som föreskrivs i direkrivet till handelsagenter etablerade i Turkiet

(Artikel 21 FEUF; Associeringsavtalet EEG‑Turkiet; rådets direktiv 86/653)

3.        Internationella avtal – Associeringsavtalet EEG‑Turkiet – Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Standstill-regeln i artikel 41.1 i tilläggsprotokollet – Tillämpningsområde – Handelsagent som är etablerad i Turkiet och som inte tillhandahåller inte tjänster i en medlemsstat– Omfattas inte

(Associeringsavtalet EEG–Turkiet; tilläggsprotokollet till associeringsavtalet EEG–Turkiet, artikel 41.1)

1.      Se domen.

(se punkterna 28–31)

2.      Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter och avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilket undertecknades i Ankara den 12 september 1963 av Republiken Turkiet, å ena sidan, och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan, och vilket ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas med den berörda medlemsstatens rättsordning, som utesluter handelsagenturavtal från bestämmelsernas tillämpningsområde i fall där handelsagenten är etablerad i Turkiet och där bedriver den verksamhet som följer av detta avtal samt huvudmannen är etablerad i nämnda medlemsstat, vilket medför att handelsagenten inte kan göra gällande de rättigheter som handelsagenter garanteras genom nämnda direktiv när ett sådant handelsagenturavtal upphör.

Det är nämligen inte nödvändigt, för att skapa enhetliga konkurrensvillkor inom unionen för handelsagenter, att erbjuda de handelsagenter som är etablerade och bedriver sin verksamhet utanför unionen ett skydd som är jämförbart med det som gäller för handelsagenter som är etablerade eller bedriver sin verksamhet inom unionen.

En handelsagent som bedriver verksamhet i enlighet med ett handelsagenturavtal i Turkiet, såsom käranden i det nationella målet, omfattas under dessa omständigheter inte av tillämpningsområdet för direktiv 86/653, även om huvudmannen är etablerad i en medlemsstat, och det föreligger därför inte någon skyldighet att ge en sådan handelsagent det skydd som föreskrivs i detta direktiv för handelsagenter.

Vad närmare gäller associeringen mellan unionen och Republiken Turkiet har domstolen redan fastställt att det, vid bedömningen av huruvida en bestämmelse i unionsrätten ska tillämpas analogt inom ramen för denna associering, ska göras en jämförelse mellan å ena sidan syftet med associeringsavtalet och det sammanhang där det ingår och å andra sidan syftet med den aktuella unionsbestämmelsen och det sammanhang där den ingår (dom av den 24 september 2013, Demirkan, C‑221/11, EU:C:2013:583, punkt 48). Associeringsavtalet och tilläggsprotokollet syftar emellertid i huvudsak till att främja Turkiets ekonomiska utveckling och har därmed ett rent ekonomiskt syfte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september 2013, Demirkan, C‑221/11, EU:C:2013:583, punkt 50)

När det gäller unionsrätten har skyddet för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, genom bestämmelserna om handelsagenter i direktiv 86/653, däremot sin grund i målet att inrätta en inre marknad i form av ett område utan inre gränser, med undanröjande av alla hinder för införandet av en sådan marknad.

De skillnader som finns mellan fördragens och associeringsavtalets syften medför att de skyddsregler som föreskrivs i direktiv 86/653 för handelsagenter inte kan anses utvidgas genom nämnda avtal till att gälla även handelsagenter som är etablerade i Turkiet.

(se punkterna 34–35, 41, 42, 44, 45 och 52 samt domslutet)

3.      Vad gäller artikel 41.1 i tilläggsprotokollet är det fast rättspraxis att ”standstill”-klausulerna i artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen och i artikel 41.1 i tilläggsprotokollet utgör ett generellt förbud mot att en medlemsstat antar nya bestämmelser som syftar eller leder till att en turkisk medborgare underkastas mer restriktiva villkor vad gäller dennes rätt att utöva en ekonomisk frihet i en medlemsstat än vad som gällde när nämnda beslut och nämnda tilläggsprotokoll trädde i kraft i den berörda medlemsstaten (dom av den 12 april 2016, Genc, C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 33).

Av detta följer att artikel 41.1 i tilläggsprotokollet endast gäller turkiska medborgare som utövar sin frihet att etablera sig eller tillhandahålla tjänster i en medlemsstat.

En handelsagent som är etablerad i Turkiet och som inte tillhandahåller några tjänster i den berörda medlemsstaten, ingår följaktligen inte bland de personer som denna bestämmelse är tillämplig på.

(se punkterna 47–49)