Förenade målen T‑109/02, T‑118/02, T‑122/02, T‑125/02, T‑126/02, T‑128/02, T‑129/02, T‑132/02 och T‑136/02
Bolloré SA m.fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan − Marknaden för självkopierande papper – Riktlinjer för beräkning av böter – Överträdelsens varaktighet – Överträdelsens allvar – Höjning i avskräckande syfte – Försvårande omständigheter – Förmildrande omständigheter – Meddelande om samarbete”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 17)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens beslut i vilket en överträdelse konstateras – Bevisning som inte lämnats ut till det företag till vilket beslutet riktas skall inte beaktas
(Artikel 81.1 EG)
3. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens beslut i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som inte är identiskt med meddelandet om invändningar – Åsidosättande av rätten till försvar – Villkor
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 17)
4. Konkurrens – Administrativt förfarande – Artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är inte tillämplig – Gemenskapsrättens allmänna principer är tillämpliga
(Rådets förordning nr 17, artikel 19.2)
5. Institutionernas rättsakter – Rättsakter som antas efter en skönsmässig bedömning – Iakttagande av de garantier som den berörde tillerkänns
6. Konkurrens – Gemenskapsregler – Dotterbolags överträdelse – Moderbolagets ansvar – Villkor
(Artikel 81.1 EG)
7. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens beslut i vilket en överträdelse konstateras – Användning som bevisning av uttalanden av andra företag som deltagit i överträdelsen
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 17, artikel 11)
8. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Ett företags deltagande i konkurrensbegränsande initiativ
(Artikel 81.1 EG)
9. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Ett företags ansvar
(Artikel 81.1 EG)
10. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens beslut i vilket en överträdelse konstateras – Beviskrav
(Artikel 81.1 EG)
11. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp
(Artikel 81.1 EG)
12. Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Böter – Fastställande – Kriterier – Höjning av den allmänna bötesnivån
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 17, artikel 15. 2)
13. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll
(Artikel 81. 1EG; rådets förordning nr 17)
14. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll
(Artiklarna 81.1 EG och 229 EG; rådets förordning nr 17, artiklarna 17 och 19.1)
15. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som kan beaktas såsom delar av en enda överträdelse
(Artikel 81.1 EG)
16. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar
(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03)
17. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Konkret påverkan på marknaden
(Rådets förordning nr 17, artikel 15. 2; kommissionens meddelande 98/C 9/03)
18. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03)
19. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)
20. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)
21. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)
22. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelanden 96/C 207/04 och 98/C 9/03)
23. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03)
24. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter
(Rådets förordning nr 17, artikel 15. 2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 2)
25. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3)
26. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)
27. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3 tredje strecksatsen)
28. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Befrielse från eller nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 96/C 207/04)
29. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Nedsättning av bötesbeloppet då det företag som är föremål för utredning samarbetar
(Rådets förordning nr 17, artiklarna 11.4 och 11.5 och 15.2; kommissionens meddelande 96/C 207/04, punkt D. 2)
30. Förfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Begäran att handlingar skall företes
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 65 och 66.1)
1. I ett förfarande om tillämpning av gemenskapens konkurrensregler är kommissionen, för att ge berörda företag tillfälle att försvara sig mot de anmärkningar som framställs mot dem i meddelandet om invändningar, skyldig att ge dem tillgång till hela akten i utredningen, med undantag av sådana handlingar som rör andra företags affärshemligheter, annan konfidentiell information och kommissionens interna handlingar.
Företagens och företagssammanslutningarnas rätt att få skydd för sina affärshemligheter skall dessutom vägas mot skyddet för rätten att få tillgång till samtliga handlingar i ärendet.
Om kommissionen sålunda anser att vissa handlingar i akten innehåller affärshemligheter eller annan konfidentiell information skall den framställa icke-konfidentiella versioner av dessa handlingar, eller anmoda de företag från vilka handlingarna härstammar att framställa sådana versioner. Om det är svårt att framställa icke-konfidentiella versioner av samtliga handlingar skall kommissionen tillställa berörda parter en tillräckligt tydlig förteckning över de handlingar som vållar svårigheter så att dessa kan bedöma huruvida det är lämpligt att begära tillgång till vissa bestämda handlingar.
(se punkterna 45 och 46)
2. Handlingar som inte har delgetts berörda parter under ett administrativt förfarande i ett konkurrensrättsligt ärende får inte användas som bevis mot dem. Om det visar sig att kommissionen i det slutliga beslutet har grundat sig på handlingar som inte ingår i akten i utredningen och som inte har delgetts sökandena, skall dessa handlingar således inte beaktas som bevisning.
Om kommissionen avser att använda ett avsnitt i ett svar på ett meddelande om invändningar, eller en handling som har bifogats ett sådant svar, för att styrka en överträdelse i ett förfarande om tillämpning av artikel 81.1 EG, måste följaktligen de övriga parter som berörs av detta förfarande ges tillfälle att yttra sig över denna bevisning.
(se punkterna 56 och 57)
3. Meddelandet om invändningar skall innehålla en redogörelse för anmärkningarna som är tillräckligt klar, om än kortfattad, för att de som berörs verkligen skall kunna få kännedom om vilka beteenden kommissionen klandrar dem för. Det är nämligen endast under denna förutsättning som meddelandet om invändningar kan fylla den funktion som avses i gemenskapsförordningarna, som består i att tillhandahålla samtliga uppgifter som företagen och företagssammanslutningarna behöver för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara sig innan kommissionen fattar ett slutligt beslut.
Detta krav är inte uppfyllt när ett moderbolag i ett beslut hålls ansvarigt för en överträdelse dels på grund av att dess dotterbolag har deltagit i en kartell, dels på grund av att moderbolaget har deltagit direkt i kartellens verksamhet, trots att moderbolaget genom meddelandet om invändningar inte har kunnat få kännedom om anmärkningen rörande dess direkta deltagande i överträdelsen och inte ens har kunnat få kännedom om de omständigheter på vilka kommissionen i beslutet slutligen grundade denna anmärkning.
Även om kommissionens beslut innehåller nya faktiska och rättsliga påståenden angående vilka de berörda företagen inte har yttrat sig, kan den konstaterade bristen emellertid medföra att beslutet ogiltigförklaras på denna punkt endast om de berörda påståendena inte på ett tillfredsställande sätt kan bevisas på grundval av andra omständigheter som anges i beslutet och över vilka de berörda företagen haft tillfälle att yttra sig.
Eftersom vissa skäl i beslutet i sig är tillräckliga för att i erforderlig utsträckning rättfärdiga beslutet, saknar dessutom de fel som andra skäl i rättsakten skulle kunna vara behäftade med under alla förhållanden inverkan på artikeldelen.
(se punkterna 67, 71, 77 och 79–81)
4. Även om kommissionen inte är en domstol i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och även om böter som kommissionen ålägger inte har straffrättslig karaktär är kommissionen likväl skyldig att iaktta gemenskapsrättens allmänna principer under det administrativa förfarandet.
Även om kommissionen får höra fysiska eller juridiska personer vid behov, har den emellertid inte någon rätt att kalla vittnen emot någon utan att ha fått vittnenas samtycke därtill. Den omständigheten, att det i gemenskapens konkurrensrätt inte föreskrivs någon skyldighet för kommissionen att kalla sådana vittnen som åberopats till någons fördel, strider inte heller mot nämnda principer.
(se punkterna 86 och 87)
5. I de fall då gemenskapsinstitutionerna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning för att kunna fullgöra sina uppgifter, är det i än högre grad av grundläggande betydelse att de garantier som tillerkänns av gemenskapens rättsordning i administrativa förfaranden iakttas. Till dessa garantier hör bland annat den behöriga institutionens skyldighet att noggrant och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta för det aktuella fallet.
(se punkt 92)
6. Den omständigheten att dotterbolaget är en fristående juridisk person räcker inte för att utesluta att moderbolaget skall ansvara för dotterbolagets beteende, särskilt när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget.
Även om det faktum att moderbolaget äger hela aktiekapitalet i dotterbolaget utgör ett starkt indicium på att det förstnämnda bolaget har ett avgörande inflytande över dotterbolagets agerande på marknaden räcker det inte i sig för att moderbolaget skall hållas ansvarigt för dotterbolagets agerande. Det är fortfarande nödvändigt att hänvisa till annat än aktieinnehavets omfattning, men det kan räcka med indicier. Det krävs inte nödvändigtvis att moderbolaget verkligen har gett dotterbolaget instruktioner för att det skall anses att det förstnämnda bolaget deltar i den konkurrensbegränsande samverkan.
(se punkterna 131 och 132)
7. Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i en kartell vars riktighet bestritts av flera andra misstänkta företag kan inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda har gjort sig skyldiga till överträdelsen, om detta inte stöds av annan bevisning.
Uttalanden som går emot den som avgett dem skall dessutom i princip anses utgöra särskilt trovärdig bevisning.
(se punkterna 166 och 167)
8. Kommissionen behöver endast visa att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande avtal slutits, utan att öppet motsätta sig detta, för att styrka att nämnda företag har deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan. När deltagandet vid sådana möten väl har visats, åligger det detta företag att anföra omständigheter som visar att bolaget deltog i nämnda möten utan någon som helst konkurrensfientlig inställning genom att styrka att bolaget förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa.
Denna rättsprincip grundas på det faktum att ett företag som deltar i nämnda möte utan att öppet ta avstånd från det som där avhandlas ger övriga deltagare intryck av att det instämmer i vad som beslutas på mötet och att företaget kommer att rätta sig därefter.
Den omständigheten att ett företag underlåter att rätta sig efter resultaten av ett möte med konkurrensbegränsande syfte innebär inte heller att företagets ansvar på grund av att det har deltagit i överenskommelsen bortfaller, så länge det inte öppet tagit avstånd från mötets innehåll.
När detta mötessystem ingår i en rad bemödanden från de ifrågavarande företagens sida varigenom ett enda ekonomiskt mål eftersträvas, nämligen att snedvrida den normala prisutvecklingen på den relevanta marknaden, vore det onaturligt att dela upp detta fortlöpande beteende, som karakteriseras av ett enda syfte, genom att behandla det som ett antal separata överträdelser.
(se punkterna 188, 189, 196, 312, 360 och 424)
9. Ett företag som har deltagit i en komplex överträdelse av gemenskapens konkurrensregler genom egna beteenden, som omfattas av begreppen avtal eller samordnat förfarande med en konkurrensbegränsande målsättning i den mening som avses i artikel 81.1 EG och som syftar till förverkligandet av överträdelsen i dess helhet, kan även vara ansvarigt för beteenden som genomförts av andra företag inom ramen för samma överträdelse för hela den period som det deltagit i den nämnda överträdelsen. Så är fallet när det är styrkt att det ifrågavarande företaget kände till de övriga deltagarnas överträdelser eller rimligen kunde förutse dem och var berett att acceptera den risk som detta innebar.
Att ett avtal som ett företag är part i har samma syfte som en övergripande kartell är inte tillräcklig grund för att företaget skall hållas ansvarigt för den övergripande kartellen. Det är nämligen bara om företaget, då det är part i avtalet, kände till eller borde ha känt till att det därigenom ingick i den övergripande kartellen som dess deltagande i ifrågavarande avtal kan anses visa att det även var med i den övergripande kartellen.
(se punkterna 207, 209 och 236)
10. Beträffande bevisningen för en överträdelse av artikel 81.1 EG skall kommissionen förete bevisning för de överträdelser som den har konstaterat och fastställa vilken bevisning som krävs för att på ett tillfredsställande sätt visa att de faktiska omständigheter förelegat som utgör en överträdelse.
Kommissionen måste förebringa exakt och överensstämmande bevisning till stöd för att överträdelsen ägt rum. Varje del av den bevisning som kommissionen företett måste emellertid inte nödvändigtvis motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla de indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav.
(se punkterna 256–258)
11. Det krav på aktörernas självständighet i den policy de driver, som är inneboende i fördragets konkurrensregler, utesluter helt och hållet att det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer som kan medföra påverkan på en faktisk eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att det beteende man har beslutat eller som man överväger att själv tillämpa på marknaden avslöjas för en sådan konkurrent, när dessa kontakter syftar till eller resulterar i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden. Såvida motsatsen inte bevisas, vilket åvilar de berörda aktörerna att göra, måste det antas att de företag som deltar i det samordnade förfarandet och som fortsätter att vara aktiva på marknaden tar hänsyn till de uppgifter som de har lämnat till varandra när de bestämmer sitt beteende på marknaden.
(se punkt 291)
12. Den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa typer av överträdelser hindrar den inte från att höja denna nivå inom de gränser som föreskrivs i förordning nr 17, om detta är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av gemenskapens konkurrenspolitik.
En effektiv tillämpning av gemenskapens konkurrensregler kräver nämligen att kommissionen vid varje tillfälle kan anpassa bötesnivån efter vad denna politik kräver.
De företag som är föremål för ett administrativt förfarande som kan utmynna i böter kan inte ha berättigade förväntningar på att kommissionen inte skall överskrida den tidigare tillämpade bötesnivån.
(se punkterna 376 och 377)
13. När kommissionen har angett de faktiska och rättsliga omständigheter som kommer att ligga till grund för dess beräkning av böterna är den inte skyldig att i meddelandet om invändningar precisera hur den ämnar värdera var och en av dessa omständigheter när den fastställer böternas storlek Det skulle nämligen innebära ett oriktigt föregripande av kommissionens beslut att uttala sig om nivån på de avsedda böterna innan företagen beretts tillfälle att yttra sig över anmärkningarna mot dem.
Kommissionen är följaktligen inte skyldig att under det administrativa förfarandet underrätta de berörda företagen om sin avsikt att tillämpa en ny metod vid beräkningen av bötesbeloppet.
(se punkterna 392 och 403)
14. Kommissionen uppfyller sin skyldighet att iaktta företagens rätt att yttra sig genom att i sitt meddelande om invändningar uttryckligen ange att den har för avsikt att undersöka huruvida de berörda företagen skall åläggas böter och de huvudsakliga faktiska och rättsliga grunder som kan medföra att böter åläggs, såsom hur allvarlig den påstådda överträdelsen varit och hur länge den pågått, samt huruvida den begåtts ”uppsåtligen eller av oaktsamhet”. Kommissionen ger därigenom företagen nödvändiga upplysningar för att dessa skall kunna försvara sig, inte bara mot att en överträdelse konstateras, utan även mot att böter åläggs.
Det är således genom möjligheten att ge synpunkter på hur länge överträdelsen pågått och hur allvarlig den är samt på överträdelsens konkurrensbegränsande verkan som de berörda företagen garanteras rätt till försvar gentemot kommissionen vad gäller fastställelsen av det belopp med vilket böter för överträdelse av konkurrensreglerna åläggs. Företagen har vidare en ytterligare garanti när det gäller fastställelsen av bötesbeloppet, såtillvida att förstainstansrätten har full prövningsrätt och kan upphäva eller sätta ned bötesbeloppet i enlighet med artikel 17 i förordning nr 17.
(se punkterna 397 och 398)
15. Att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en konkurrensbegränsande samverkan är irrelevant vid påvisandet av att det har begått en överträdelse. Dessa förhållanden skall emellertid beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställelsen av böterna.
(se punkt 429)
16. Inom ramen för fastställelsen av det belopp med vilket böter för överträdelse av gemenskapens konkurrensregler skall åläggas skall vid bedömningen av överträdelsens allvar hänsyn särskilt tas till konkurrensbegränsningarnas art.
De överträdelser som består i att fastställa priser och uppdela marknader skall anses vara särskilt allvarliga, eftersom de innebär ett direkt ingripande i de parametrar som är väsentliga för konkurrensen på den relevanta marknaden.
Det är emellertid inte nödvändigt att en överträdelse medfört en avskärmning av marknader för att den skall klassificeras som mycket allvarlig. Tvärtom presumeras horisontella överenskommelser som priskarteller och karteller för uppdelning av marknader hindra den gemensamma marknadens funktion, och andra förfaranden som är av den arten att de ger sådana verkningar kan också klassificeras som mycket allvarliga överträdelser.
Det framgår nämligen varken av rättspraxis eller av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att flera av dessa förfaranden skall kumuleras för att en överträdelse skall klassificeras som mycket allvarlig. En horisontell priskartell kan ensam utgöra en överträdelse av sådant slag om den hindrar marknadens funktion.
Det framgår dessutom varken av rättspraxis eller av nämnda riktlinjer att en konkurrensbegränsande samverkan skall omfatta en särskild institutionell struktur för att klassificeras som en mycket allvarlig överträdelse.
(se punkterna 434–437 och 441)
17. I riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget anges att man vid bedömningen av överträdelsens allvar skall beakta överträdelsens art, dess konkreta påverkan på marknaden, om den är mätbar, och omfattningen av den relevanta geografiska marknaden. I nämnda riktlinjer anges således inte något direkt samband mellan överträdelsens allvar och dess påverkan. Den konkreta påverkan är en bland flera faktorer, vilken det till och med skall bortses från när påverkan inte är mätbar.
(se punkt 447)
18. Blott den omständigheten att en marknad är på nedgång och att vissa företag gör förluster utgör inte hinder för att en konkurrensbegränsande samverkan inleds eller att artikel 81 EG tillämpas. Att marknadssituationen är svår medför inte heller att kartellen inte har någon påverkan. Överenskomna prishöjningar kan nämligen göra det möjligt att kontrollera eller begränsa prissänkningen, vilket leder till en snedvridning av konkurrensen.
När kommissionen vidtar åtgärder mot överträdelser av gemenskapens konkurrensregler är den heller inte skyldig att betrakta den svåra ekonomiska situationen i den aktuella sektorn som en förmildrande omständighet. Det faktum att kommissionen i tidigare ärenden har beaktat den ekonomiska situationen i sektorn som en förmildrande omständighet innebär inte att den är skyldig att följa denna praxis. Karteller uppstår nämligen i allmänhet när en sektor drabbas av svårigheter.
(se punkterna 462 och 663)
19. Bland de faktorer som skall beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar hör, alltefter omständigheterna, volymen av och värdet på de varor som överträdelsen gäller samt företagets storlek och ekonomiska styrka och följaktligen det inflytande som det kunde utöva på marknaden. Av detta följer å ena sidan att det vid fastställelsen av böterna är tillåtet att ta hänsyn till såväl företagets totala omsättning, vilken ger en antydan, om än ungefärlig och ofullständig, om företagets storlek och ekonomiska styrka, som den del av denna omsättning som härrör från de varor som är föremål för överträdelsen, och som därmed kan ge en antydan om denna överträdelses omfattning. Å andra sidan framgår härav att varken den ena eller den andra av dessa sifferuppgifter avseende omsättningen får ges en oproportionerlig betydelse i förhållande till andra bedömningskriterier, och att därför fastställelsen av ett lämpligt bötesbelopp inte kan ske genom en enkel beräkning som grundas på den totala omsättningen.
(se punkt 468)
20. När kommissionen fastställer bötesbelopp på grundval av överträdelsens allvar och varaktighet är den inte skyldig att göra sin bötesberäkning utifrån belopp som grundas på de berörda företagens omsättning. För det fall kommissionen ålägger flera företag som är inblandade i samma överträdelse böter är den inte heller skyldig att säkerställa att de slutliga bötesbeloppen för de berörda företagen återspeglar de skillnader som finns beträffande företagens totala omsättning eller deras omsättning på ifrågavarande produktmarknad.
(se punkt 484)
21. När kommissionen delar in företagen i kategorier för att fastställa bötesbeloppet skall gränsvärdena fastställas på ett sammanhängande och sakligt motiverat sätt för var och en av de angivna kategorierna. I den mån som dessa omständigheter, det vill säga företagets produktomsättning i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet liksom dess marknadsandelar, kan ge en upplysning om företagets betydelse kan kommissionen beakta dem i detta sammanhang.
Användningen av företagens marknadsandelar som en faktor vid differentieringen dem emellan skulle strida mot likabehandlingsprincipen om den inte tillämpades i fråga om samtliga berörda företag.
(se punkterna 504, 507 och 511)
22. Hänsyn till den avskräckande effekten av de böter som åläggs för överträdelser av gemenskapens konkurrensregler vid fastställelsen av utgångsbeloppet är en faktor som skall beaktas vid justeringen av böterna med hänsyn till överträdelsens allvar.
Kommissionen kan ålägga ett företag högre böter om det har stark ställning på marknaden och om dess handlande därför har inneburit större påverkan än andra företags handlande vid samma överträdelse. En sådan metod för att fastställa bötesbeloppet uppfyller bland annat kravet på att böterna skall vara tillräckligt avskräckande.
Ökningen i avskräckande syfte av de böter som åläggs för överträdelser av gemenskapens konkurrensregler är inte oförenlig med tillämpningen av meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter, eftersom det rör sig om två uppenbart olika etapper och eftersom en samtidig tillämpning av dessa faktorer inte kan anses motstridig. Ökningen av böterna i avskräckande syfte utgör nämligen ett led i fastställelsen av böterna för den begångna överträdelsen. När detta belopp har fastställts är syftet med tillämpningen av meddelandet om samarbete att belöna de företag som har beslutat att samarbeta med kommissionen. Den omständigheten att ett företag har beslutat att samarbeta i en undersökning för att erhålla en nedsättning av de böter som det ålagts i detta förfarande utgör inte på något vis en garanti för att företaget i framtiden kommer att avstå från att begå en liknande överträdelse.
(se punkterna 526, 540 och 541)
23. Kommissionen kan vid fastställelsen av det belopp med vilket böter för en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler skall åläggas vidta en första ökning på grund av företagets betydelse på den relevanta produktmarknaden och en andra ökning, i avskräckande syfte, med beaktande av företagets eller dess koncerns samlade verksamhet, i syfte att beakta dess samlade resurser. De båda ökningarna är nämligen inte orsakade av samma faktorer.
(se punkterna 535 och 536)
24. När flera företag har deltagit i en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler skall det vid fastställelsen av bötesbeloppet för vart och ett av företagen prövas hur allvarlig den enskilda överträdelsen var, vilket innebär att deras respektive roller under den tidsperiod som de deltog i överträdelsen skall bedömas. Därav följer att den ”ledande roll” som ett eller flera företag har spelat i en kartell skall beaktas vid fastställelsen av bötesbeloppet, eftersom de företag som spelat en sådan roll bär ett särskilt ansvar i förhållande till de andra företagen. I enlighet med dessa principer har det, i punkt 2 i kommissionens riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget under rubriken ”Försvårande omständigheter”, upprättats en icke uttömmande förteckning över omständigheter som kan leda till en höjning av böternas grundbelopp, och där anges bland annat att företaget har haft ”en ledande roll eller uppmuntrat till överträdelsen”.
(se punkterna 561 och 622)
25. Även om de omständigheter som räknas upp i den förteckning som återfinns i punkt 3 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget visserligen utgör sådana omständigheter som kan beaktas av kommissionen i ett givet fall, är denna inte automatiskt skyldig att bevilja en ytterligare nedsättning på denna grund när ett företag framför påståenden som kan indikera att det föreligger sådana omständigheter. Frågan huruvida det eventuellt är lämpligt att sätta ned böterna på grund av förmildrande omständigheter skall avgöras mot bakgrund av en helhetsbedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Eftersom det inte finns några tvingande anvisningar i riktlinjerna vad gäller de förmildrande omständigheter som kan beaktas har kommissionen behållit ett visst utrymme för att skönsmässigt göra en helhetsbedömning av storleken på en eventuell nedsättning av bötesbeloppet på grund av förmildrande omständigheter.
(se punkterna 602 och 624)
26. Att ett företag utsätts för hotelser och påtryckningar påverkar inte alls det faktum att en överträdelse faktiskt har begåtts och inte heller hur allvarlig denna överträdelse är och utgör inte en förmildrande omständighet. Ett företag som tillsammans med andra deltar i en konkurrensbegränsande verksamhet kan nämligen anmäla påtryckningarna till de behöriga myndigheterna och enligt artikel 3 i förordning nr 17 framställa en ansökan till kommissionen i stället för att delta i kartellen. Detta gäller för samtliga företag som är parter i ett avtal om konkurrensbegränsande samverkan och det finns inte skäl att göra någon åtskillnad dem emellan på grundval av den påstådda omfattningen av påtryckningarna.
(se punkterna 638 och 639)
27. Att företagen upphör med överträdelsen vid kommissionens första ingripanden anges uttryckligen som en förmildrande omständighet i punkt 3 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget.
Kommissionen har emellertid inte en allmän skyldighet att anse att det är en försvårande omständighet att överträdelsen fortsatt, ej heller att anse att det är en förmildrande omständighet att överträdelsen upphört.
När en överträdelse har upphört före kommissionens första ingripanden eller kontroller skulle dessutom en nedsättning av böterna vara överflödig med hänsyn till att överträdelsens varaktighet enligt nämnda riktlinjer beaktas i samband med beräkningen av böterna. Detta beaktande har särskilt till syfte att vidta hårdare sanktionsåtgärder mot de företag som bryter mot konkurrensreglerna under längre tid än mot de företag där överträdelserna har pågått en kortare tid. Om bötesbeloppet nedsattes på grund av att ett företag har upphört med sina rättsstridiga beteenden innan kommissionen inledde sina första kontroller skulle det få till följd att de som har gjort sig skyldiga till överträdelser som pågått en kortare tid gynnades två gånger.
(se punkterna 643–646)
28. Det framgår av ordalydelsen av punkt B b i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden att det företag som var ”först” inte behöver ha tillfört hela det bevismaterial som bevisar samtliga detaljer rörande kartellens verksamhet utan det räcker att det har tillfört avgörande ”bevismaterial”. I synnerhet krävs det inte enligt dessa bestämmelser att det bevismaterial som tillförs skall vara ”tillräcklig[t]” i sig för att kommissionen skall kunna utarbeta ett meddelande om invändningar, eller för att anta ett slutligt beslut vari förekomsten av en överträdelse konstateras.
Det framgår vidare klart av meddelandet om samarbete att det är i fråga om tillämpningen av punkterna B och C som det är av vikt att vara först med att tillföra bevismaterial som är avgörande. Detta förhållande saknar däremot betydelse för punkt D, i vilken den omständigheten att ett företag samarbetar tidigare än ett annat inte omnämns eller belönas.
(se punkterna 692 och 697)
29. Det är endast befogat att reducera bötesbeloppet om det berörda företagets agerande har underlättat för kommissionen att fastställa överträdelsen och, i förekommande fall, få den att upphöra.
Kommissionen förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende, såsom framgår av ordalydelsen i punkt D 2 i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.
Dessutom är en nedsättning på grundval av meddelandet om samarbete endast motiverad när de uppgifter som lämnats och, mer allmänt, det berörda företagets beteende visar att företaget verkligen samarbetat.
Erkännanden som förenats med förbehåll eller tvetydiga uttalanden visar inte att företaget verkligen har samarbetat och underlättar inte kommissionens arbete, eftersom det krävs undersökningar. Detta gäller i än högre grad när förbehållen avser sådana frågor som överträdelsens varaktighet, förekomsten av försäljningskvoter, marknadsandelar eller utbyte av upplysningar.
(se punkterna 716 och 717)
30. Under förfarandet vid gemenskapsdomstolen skall kommissionens interna handlingar rörande ett förfarande för tillämpning av gemenskapens konkurrensregler lämnas ut till parterna endast om det är nödvändigt på grund av synnerliga omständigheter i det enskilda fallet, vilket skall framgå av seriösa uppgifter som parterna skall framlägga.
(se punkt 736)