Överklagande ingett den 17 augusti 2012 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 13 juni 2012 i mål F-63/11, Macchia mot kommissionen

(Mål T-368/12 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Övriga parter i målet: Luigi Macchia (Bryssel, Belgien)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva personaldomstolens dom av den 13 juni 2012 i mål F-63/11, Macchia mot kommissionen,

ogilla den talan som Luigi Macchia väckte i mål F-63/11,

fastställa att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i förevarande förfarande, och

förplikta Luigi Macchia att ersätta rättegångskostnaderna vid personaldomstolen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar kommissionen fyra grunder.

Första grunden: Personaldomstolen åsidosatte dispositionsprincipen. Den utvidgade tvistens föremål genom att ogiltigförklara kommissionens beslut inte bara på grund av att Luigi Macchia genom nämnda beslut nekades förlängning av sitt kontrakt, utan även på grund av att han nekades ett nytt kontrakt, trots att yrkandena i ansökan enbart omfattade ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte förnya kontraktet. Vidare ändrade personaldomstolen tvistens föremål genom att slå fast att det saknades skäl att pröva Luigi Macchias anmärkning riktad mot det skäl för att avslå ansökan om förlängning som rörde åttaårsregeln trots att denna anmärkning utgjorde den viktigaste delen av talan i första instans.

Andra grunden: Personaldomstolen åsidosatte den kontradiktoriska principen genom att utvidga och ändra tvistens föremål utan att bereda kommissionen tillfälle att yttra sig i detta avseende.

Tredje grunden: Personaldomstolen åsidosatte förbudet mot prövning utan behörighet (ultra vires) genom att ogiltigförklara kommissionens beslut på grundval av att kommissionen inte hade undersökt om det fanns någon annan tjänst som Luigi Macchia kunde besätta och genom att slå fast sin egen behörighet att pröva huruvida administrationens skäl för att neka förlängning av ett kontrakt strider mot de kriterier och villkor som lagstiftaren har uppställt i tjänsteföreskrifterna i syfte att säkerställa kontraktsanställd personals möjlighet att på lång sikt få en viss kontinuitet i anställningen, trots att det inte finns något stöd för denna behörighet i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

Fjärde grunden: Personaldomstolen förvrängde begreppet tjänstens intresse och åsidosatte domstolens rättspraxis, dels genom att slå fast att tjänstens intresse ska förenas med omsorgsplikten och kräver att möjligheten att ge den berörde nya arbetsuppgifter undersöks, dels genom att felaktigt dra slutsatsen av domstolens rättspraxis att kommissionen inte med giltig verkan kan göra gällande att det inte ligger i tjänstens intresse att förlänga den berördes kontrakt, med hänvisning till att artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen ska förstås så att den syftar till att säkerställa en viss kontinuitet i anställningen för anställda som har ett tidsbegränsat anställningsavtal.

____________