TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 8 juli 2020 (*)
”Offentlig upphandling av tjänster – Anbudsförfarande – Underhåll av säkerhetsinstallationer i byggnader som nyttjas eller förvaltas av kommissionen i Belgien och Luxemburg – Beslut att förkasta en anbudsgivares anbud – Beslut att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet – Urvalskriterier – Rättsstridig klausul i förfrågningsunderlaget – Likabehandling”
I mål T‑661/18,
Securitec, Livange (Luxemburg), företrätt av advokaten P. Peuvrel,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av M. Ilkova, A. Katsimerou och J. Estrada de Solà, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av dels kommissionens beslut av den 7 september 2018 att förkasta sökandens anbud avseende del 4 i den upphandling som var föremål för det selektiva anbudsförfarandet HR/R1/PR/2017/059 avseende ”Underhåll av säkerhetsinstallationer i byggnader som nyttjas eller förvaltas av Europeiska kommissionen i Belgien och Luxemburg”, dels kommissionens beslut av den 17 september 2018 att inte tillhandahålla sökandebolaget de upplysningar som det hade begärt inom ramen för samma förfarande den 11 september 2018,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Gervasoni samt domarna P. Nihoul (referent) och J. Martín y Pérez de Nanclares,
justitiesekreterare: handläggaren L. Ramette,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 5 februari 2020,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Genom ett meddelande om upphandling som offentliggjordes i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning (EUT 2018/S 064-141552) inledde Europeiska kommissionen ett selektivt anbudsförfarande för ”underhåll av säkerhetsinstallationer i byggnader som nyttjas eller förvaltas av Europeiska kommissionen i Belgien och Luxemburg”.
2 Upphandlingen innehöll sju delar, varav den fjärde, vilken är den enda del som aktualiseras i det förevarande målet, hade följande rubrik: ”Underhåll genom internservice av videoövervakning, åtkomstkontroll, oövervakade passager, jalusier inomhus, vändkors inomhus, säkerhetsdörrar och annat i Luxemburg”.
3 När det gäller urvalet av anbudssökande, den första fasen i anbudsförfarandet, angavs det enligt punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget, med rubriken ”Teamets yrkesmässiga kapacitet per anbudssökande”, att ”minimikravet” var att anbudssökandens ”platsansvariga” tekniker skulle inneha ”ett certifikat från en fördjupad utbildning i hantering av en programvaruplattform för säkerhetsorganisation från bolaget Nedap” (nedan kallad Nedap-utbildningen). Som styrkande handling skulle anbudssökanden inkomma med ett sådant certifikat ”eller en försäkran på heder och samvete om att [detta certifikat], för det fall sökanden tilldelades kontraktet, [skulle] erhållas senast fem dagar efter undertecknandet av avtalet”.
4 Vad gäller tilldelningen av kontraktet, den andra fasen av anbudsförfarandet, föreskrevs i punkt IV.1 i förfrågningsunderlaget att ”för varje del ska kontrakt tilldelas det anbud som uppvisar lägsta pris bland de anbud som uppfyller angivna villkor och formella krav”.
5 Ursprungligen hade fristen för att inge anbudsansökan fastställts till den 30 april 2018. Genom ett ändringsmeddelande som offentliggjordes den 28 april 2018 flyttades detta datum fram till den 16 maj 2018.
6 Den 26 april 2018 inkom sökanden med en anbudsansökan för del 4. Fem andra anbudssökande inkom med anbudsansökningar för samma del.
7 Genom mejl av den 13 och den 26 juni 2018 bad kommissionen sökanden om vissa preciseringar angående ansökan. Sökanden lämnade dessa preciseringar i mejl av den 19 och den 28 juni 2018.
8 Den 6 och den 11 juli 2018 konstaterade kommissionen, på grundval av de handlingar som ingetts, att samtliga anbudssökande, inklusive sökanden, uppfyllde urvalskriterierna och uppmanade dem således att lämna in sina anbud senast den 6 augusti 2018.
9 Den 4 augusti 2018 lämnade sökanden sitt anbud. Två andra bolag gjorde samma sak.
10 Genom ett mejl informerade kommissionen den 7 september 2018 sökanden om att kontraktet hade tilldelats företaget Omnisecurity SA, som hade lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och att priset i sökandens anbud hade visat sig vara 48,55 procent högre än priset i den utvalda anbudsgivarens anbud.
11 Genom ett mejl av den 11 september 2018 begärde sökanden att kommissionen skulle lämna ytterligare upplysningar om skälen till att dess anbud hade förkastats. Sökanden ville särskilt veta dels om den utvalda anbudsgivaren innehade en Nedap-certifiering i enlighet med kravet i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget, och hävdade att det endast var sökanden själv och ett annat bolag, vilket inte hade lämnat något anbud, som innehade denna certifiering i Luxemburg, dels om den utvalda anbudsgivaren anlitade en underleverantör och i så fall vilken.
12 Den 17 september 2018 besvarade kommissionen mejlet med hänvisning till det mejl som skickats den 7 september 2018, vilket enligt kommissionen innehöll alla uppgifter som behövde lämnas till de anbudsgivare som inte valts ut, i enlighet med artikel 113 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1), i dess senaste lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/1929 av den 28 oktober 2015, EUT L 286, 2015, s. 1) (nedan, i dess ändrade lydelse, kallad budgetförordningen).
13 I mejlet av den 17 september 2018 preciserade kommissionen att samtliga anbudssökande som inbjudits att lämna anbud uppfyllde urvalskriterierna, däribland det som föreskrevs i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget, och att upplysningar om den utvalda anbudsgivarens eventuella användning av underleverantörer skulle lämnas i meddelandet om tilldelning.
14 Ramavtalet för del 4 undertecknades med den utvalda anbudsgivaren den 19 september 2018. Meddelandet om tilldelning av kontrakt offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 oktober 2018 med referensnummer 2018/S 209–476275.
Förfarandet och parternas yrkanden
15 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 november 2018.
16 Som en processledande åtgärd enligt artikel 89 i rättegångsreglerna anmodade tribunalen parterna av besvara skriftliga frågor och inge vissa handlingar. Parterna inkom med sina svar inom den utsatta fristen.
17 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara besluten i kommissionens mejl av den 7 och den 17 september 2018,
– fatta ”alla andra rättsligt nödvändiga beslut i saken”,
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan i den del den avser det påstådda beslutet av den 17 september 2018,
– i övrigt ogilla talan i dess helhet, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Föremålet för talan
19 Sökanden väckte talan om ogiltigförklaring mot de beslut som kom till uttryck i två mejl från kommissionen: dels mejlet från den 7 september 2018, genom vilket kommissionen underrättade sökanden om att dess anbud inte hade valts ut, dels mejlet från den 17 september 2018, genom vilket kommissionen besvarade sökandens begäran om upplysningar.
20 Kommissionen anser att talan ska avvisas i den mån den riktar sig mot beslutet i mejlet från den 17 september 2018, eftersom detta beslut var av rent bekräftande karaktär och därför inte kan kvalificeras som en ”rättsakt” i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. I detta mejl hänvisade kommissionen nämligen endast till upplysningarna i mejlet från den 7 september 2018, i vilket den hade underrättat sökanden om att dess anbud hade förkastats, om skälen till detta samt om namnet på den utvalda anbudsgivaren.
21 Sökandebolaget överlämnar åt tribunalen att göra denna bedömning, men har samtidigt framhållit att det anser att beslutet i mejlet från den 17 september 2018 utgör ”en rättsakt” i den mening som avses i artikel 263 FEUF.
22 Enligt fast rättspraxis kan en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som enbart utgör en bekräftelse av ett tidigare beslut som inte har bestritts och som således har vunnit laga kraft inte tas upp till sakprövning. En rättsakt anses enbart bekräfta ett tidigare beslut om den inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till det tidigare beslutet och inte har föregåtts av en omprövning av förhållandena för den som det tidigare beslutet var riktat till (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 februari 2001, Inpesca mot kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
23 Innan tribunalen prövar frågan huruvida mejlet av den 17 september 2018 innehåller ett beslut som enbart bekräftar beslutet i mejlet från den 7 september samma år, ska det kontrolleras huruvida sistnämnda beslut hade vunnit laga kraft i förhållande till sökanden vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 1998, Waterleiding Maatschappij/kommissionen, T‑188/95, EU:T:1998:217, punkt 108).
24 För det fall det bekräftade beslutet inte har vunnit laga kraft när en talan om ogiltigförklaring väcks, har den berörde nämligen rätt att väcka talan antingen mot det bekräftade beslutet eller mot det bekräftande beslutet eller mot båda dessa beslut (dom av den 11 maj 1989, Maurissen och Union syndicale/revisionsrätten, 193/87 och 194/87, ej publicerad, EU:C:1989:185, punkt 26, och dom av den 31 maj 2017, DEI/kommissionen, C‑228/16 P, EU:C:2017:409, punkt 35).
25 Det ska erinras om att enligt artikel 263 sista stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då akten offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om akten. Denna frist ska eventuellt förlängas med hänsyn till avstånd i enlighet med artikel 60 i rättegångsreglerna.
26 I förevarande fall väcktes talan om ogiltigförklaring den 7 november 2018, det vill säga vid en tidpunkt då fristen för att väcka talan mot beslutet i mejlet från den 7 september 2018 ännu inte hade löpt ut.
27 Med tillämpning av den rättspraxis som det erinrats om ovan i punkt 24 kunde sökanden således rikta sin talan inte bara mot beslutet i mejlet från den 7 september 2018, utan även mot beslutet i mejlet från den 17 september samma år.
28 Talan kan följaktligen tas upp till sakprövning såväl i den del den avser beslutet i mejlet från den 17 september 2018 som i den del den avser beslutet i mejlet från den 7 september samma år (nedan kallade de angripna besluten).
Prövning i sak
29 Under förfarandet har sökanden åberopat fyra grunder.
30 Som första grund har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten.
31 Den andra grunden avser punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget.
32 Som tredje grund har sökanden gjort gällande att de angripna besluten har antagits i strid med principerna om insyn, likabehandling och icke-diskriminering.
33 Såvitt avser den fjärde grunden har sökanden, efter att ha kunnat undersöka den utvärderingsrapport avseende anbuden som kommissionen ingett till följd av en åtgärd för processledning, gjort gällande att det anbud som slutligen antogs var onormalt lågt i den mening som avses i det regelverk som är tillämpligt på offentlig upphandling, vilket enligt sökanden medför att de angripna besluten är ogiltiga.
Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten
34 Sökanden anser att motiveringen i de angripna besluten är bristfällig, eftersom det enda skäl som kommissionen har åberopat till stöd för sitt beslut att förkasta sökandens anbud är att sökanden inte erbjöd det lägsta priset jämfört med de övriga anbud som kom in, eftersom sökandens pris var 48,55 procent högre än det pris som den utvalda anbudsgivaren erbjöd. Kommissionen har inte förklarat för sökandebolaget vilka andra kriterier det inte har uppfyllt, och den har inte heller angett vilka poster i det valda anbudet som skiljer sig beloppsmässigt från sökandens anbud och som förklarar prisskillnaden på 48,55 procent. Sökanden har på grund av motiveringens kortfattade karaktär inte kunnat försvara sig på ett nöjaktigt sätt.
35 Sökandebolaget har vidare understrukit att det, per mejl den 11 september 2018, i enlighet med artikel 113.3 första stycket a i budgetförordningen och artikel 161.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 362, 2012, s. 1), i dess senaste lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2462 av den 30 oktober 2015 (EUT L 342, 2015, s. 7) (nedan kallad den delegerade förordningen), bad att få uppgifter om det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar, men att kommissionens mejl från den 17 september 2018 inte innehöll några sådana uppgifter. I repliken har sökanden särskilt gjort gällande att kommissionen inte uttalade sig om huruvida den utvalda anbudsgivaren uppfyllde kravet på Nedap-utbildning, trots att sökanden hade frågat kommissionen om detta i sin skrivelse av den 11 september 2018.
36 Kommissionen har bestritt sökandens argument.
37 Enligt artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är förvaltningen skyldig att motivera sina beslut. Denna motiveringsskyldighet innebär, enligt fast rättspraxis, att det i enlighet med artikel 296 andra stycket FEUF klart och tydligt ska framgå hur den myndighet som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och göra sina rättigheter gällande och så att domstolarna ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt (dom av den 25 februari 2003, Strabag Benelux/rådet, T‑183/00, EU:T:2003:36, punkt 55, och dom av den 24 april 2013, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T‑32/08, ej publicerad, EU:T:2013:213, punkt 37, och dom av den 16 maj 2019, Transtec/kommissionen, T‑228/18, EU:T:2019:336, punkt 91).
38 Vidare ska frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt och personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen, C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkt 150, och dom av den 11 juli 2013, Ziegler/kommissionen, C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 116).
39 När det gäller tilldelning av kontrakt som ingås av EU-institutioner, föreskrivs det för det första i artikel 113.2 i budgetförordningen att den upphandlande myndigheten ska informera alla anbudsgivare vars anbud förkastats om orsaken till detta. Enligt artikel 113.3 första stycket a i samma förordning ska alla anbudsgivare som inte uppfyller något uteslutningskriterium och som uppfyller urvalskriterierna och som skriftligen begär detta, informeras av den upphandlande myndigheten om vilka egenskaper och relativa fördelar som utmärker det anbud som slutligen valts, om namnet på den som lämnat det anbudet och om det pris som betalats eller värdet av kontraktet, beroende på vad som är lämpligt. I artikel 161.2 i den delegerade förordningen preciseras att ”[d]en upphandlande myndigheten ska meddela de uppgifter som anges i artikel 113.3 i budgetförordningen så snart som möjligt och inom högst 15 dagar från det att en skriftlig begäran mottagits”.
40 I artikel 113.2 och 113.3 i budgetförordningen och artikel 161.2 i den delegerade förordningen föreskrivs således en motivering i två steg för de icke utvalda anbudsgivarna. Först ska den upphandlande myndigheten informera de anbudsgivare som inte har valts ut om att deras anbud har förkastats och underrätta dem om skälen till detta. Därefter ska en icke utvald anbudsgivare som inte uppfyller något uteslutningskriterium och som uppfyller urvalskriterierna, om denna skriftligen begär detta, enligt samma bestämmelser så snart som möjligt och under alla omständigheter inom högst 15 dagar från det att begäran mottagits, informeras av den upphandlande myndigheten om vilka egenskaper och relativa fördelar som utmärker det anbud som slutligen valts, samt om namnet på den som lämnat det anbudet och det pris som betalats eller värdet av kontraktet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2018, European Dynamics Luxembourg och Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T‑752/15, ej publicerad, EU:T:2018:233, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
41 I det aktuella fallet kan det konstateras att kommissionen har uppfyllt sina skyldigheter i det första steget, eftersom den angav följande i sitt mejl till sökanden av den 7 september 2018: ”Vi måste tyvärr informera er om att ert anbud har förkastats på grund av att bedömningen visade att detta inte uppvisade det lägsta priset i förhållande till samtliga anbud.”
42 Vad gäller skälen till att anbudet förkastats är denna information tillräcklig med hänsyn till att, såsom framgår av punkt IV.1 i förfrågningsunderlaget, priset utgjorde det enda tilldelningskriteriet. Motiveringen till att sökandens anbud förkastades behövde således endast avse detta kriterium.
43 När det gäller de uppgifter som skulle lämnas i det andra steget, det vill säga uppgifter om det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar, namnet på den som tilldelats kontraktet och kontraktets pris eller värde, framgår det att dessa uppgifter översändes samtidigt med de uppgifter som skulle lämnas i det första steget, och att de också angavs i mejlet från den 7 september 2018. I detta mejl anges nämligen även följande:
”Efter den utvärdering av anbuden som gjorts i enlighet med punkt IV.1 i förfrågningsunderlaget och punkt II.2.5 i meddelandet om upphandling beslutades att kontrakten skulle tilldelas bolaget Omnisecurity SA, eftersom det bolagets anbud erbjuder det lägsta priset och helt uppfyller kraven i förfrågningsunderlaget. Det pris som ni erbjuder är 48,55 % högre än det pris som den utvalda anbudsgivaren erbjuder.”
44 Såsom krävs enligt artikel 113.3 första stycket a i budgetförordningen innehåller denna upplysning namnet på den utvalda anbudsgivaren, det vill säga bolaget Omnisecurity SA.
45 När det gäller det pris som betalats för kontraktet ska det konstateras att kommissionen inte uttryckligen angav detta i mejlet från den 7 september 2018, och för övrigt inte heller i mejlet från den 17 september samma år, men att sökanden, som kände till det belopp som angetts i det egna anbudet, med lätthet kunde räkna ut vilket priset var utifrån den prisskillnad som angavs i det första mejlet.
46 Vad gäller de egenskaper och relativa fördelar som utmärker det utvalda anbudet ska det erinras om att eftersom det enda tilldelningskriteriet var priset, vilket redan har påpekats ovan i punkt 42, så kunde fördelen med det valda anbudet endast utgöras av en skillnad i pris. Såsom framgår ovan av punkt 43 nämndes denna skillnad på 48,55 procent i mejlet från den 7 september 2018.
47 Eftersom den information som lämnades genom mejlet från den 7 september 2018 innehöll alla de uppgifter som krävs enligt artikel 113.2 och 113.3 i budgetförordningen, räckte det med den för att uppfylla motiveringsskyldigheten.
48 Sökandens argument föranleder inte någon annan bedömning.
49 Sökanden har för det första kritiserat kommissionen för att i mejlen från den 7 och den 17 september 2018 inte ha angett vilka poster i det valda anbudet vars belopp skiljde sig från sökandens anbud och som förklarade prisskillnaden på 48,55 procent.
50 Det ska i detta hänseende först och främst påpekas att sökanden inte framställde någon sådan begäran i sitt mejl från den 11 september 2018. Det följer av detta första skäl att den upphandlande myndigheten inte kan klandras för att inte ha lämnat nämnda information, då de enda uppgifter som den upphandlande myndigheten är skyldig att lämna till de anbudsgivare som inte valts ut är de som räknas upp i artikel 113.2 och 113.3 i budgetförordningen.
51 Vidare framgår det av fast rättspraxis att det inte kan krävas att kommissionen tillhandahåller en icke utvald anbudsgivare en detaljerad jämförande analys av dennes anbud och det utvalda anbudet (se dom av den 4 oktober 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, C‑629/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:617, punkt 21 och där angiven rättspraxis). Den upphandlande myndigheten är inte heller skyldig att efter skriftlig begäran tillhandahålla den anbudsgivare vars anbud förkastats en fullständig kopia av bedömningsrapporten (se dom av den 4 oktober 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, C‑629/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:617, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
52 Slutligen kan ett avslöjande av den utvalda anbudsgivarens enhetspriser få en negativ inverkan på dennes affärsintressen och den rättvisa konkurrensen mellan aktörerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 april 2014, CITEB och Belgo-Metal/parlamentet, T‑488/12, ej publicerad, EU:T:2014:195, punkt 46). Artikel 113.3 sista stycket i budgetförordningen gör det just möjligt för den upphandlande myndigheten att inte lämna ut viss information som kan skada sådana intressen.
53 Kommissionen kan således inte klandras för att i mejlen från den 7 och den 17 september 2018 inte ha angett vilka poster i det utvalda anbudet som innehåller de belopp som förklarar den prisskillnad på 48,55 procent som konstaterats föreligga jämfört med sökandens anbud.
54 För det andra har sökanden kritiserat kommissionen för att i mejlet från den 17 september 2018 inte ha besvarat sökandens frågor om ”det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar” och om huruvida den utvalda anbudsgivaren uppfyllde kravet på Nedap-utbildning.
55 När det gäller invändningen om ”det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar”, ska det påpekas att sökanden, i motsats till vad denne har påstått, inte framställde denna begäran i mejlet från den 11 september 2018. Det framgår dessutom av punkt 46 ovan att kommissionen lämnade tillräckliga upplysningar i detta avseende eftersom den i sitt mejl från den 7 september 2018 angav att ”priset i sökandens anbud visade sig vara 48,55 procent högre än det pris som den utvalda anbudsgivaren erbjöd”.
56 Kommissionen kan således inte anses ha åsidosatt motiveringsskyldigheten på grund av att den i sitt mejl från den 17 september 2018 inte besvarade sökandens fråga om det utvalda anbudets egenskaper och relativa fördelar.
57 Vad gäller anmärkningen att kommissionen inte besvarat frågan om den utvalda anbudsgivarens Nedap-utbildning – som faktiskt ställdes i mejlet från den 11 september 2018 – konstaterar tribunalen att anmärkningen saknar grund.
58 I motsats till vad sökanden har påstått angav kommissionen nämligen i sitt mejl från den 17 september 2018 att utvärderingskommittén vederbörligen hade undersökt huruvida anbudssökandena uppfyllde urvalskriterierna, inbegripet det som föreskrivs i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget. Det är således felaktigt att rakt av påstå att kommissionen inte besvarade sökandens begäran om information avseende den utvalda anbudsgivarens Nedap-utbildning.
59 Kommissionen kan således inte anses ha åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att i mejlet från den 17 september 2018 inte ha besvarat frågan om huruvida den utvalda anbudsgivaren uppfyllde kravet på Nedap-utbildning.
60 Följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget
61 Genom den andra grunden har sökanden ifrågasatt lagenligheten av de angripna besluten av skäl som rör punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget.
62 Grunden består av tre delar.
– Den första delgrunden: huruvida den försäkran som lämnats av den utvalda anbudsgivaren är riktig
63 Genom den andra grundens första del har sökanden gjort gällande att den handling som den utvalda anbudsgivaren gett in för att visa att denne uppfyllde villkoret i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget inte stämmer överens med kravet i denna punkt.
64 Såsom angetts ovan i punkt 3 angavs det enligt punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget, för del 4, att ”minimikravet” var att den ”platsansvariga” teknikern skulle inneha ”ett certifikat från en fördjupad utbildning i hantering av en programvaruplattform för säkerhetsorganisation från bolaget Nedap”.
65 För att bevisa att de uppfyllde kravet på Nedap-utbildning skulle anbudssökandena enligt samma punkt inkomma med antingen ett ”certifikat från en utbildning i hantering av en programvaruplattform för säkerhetsorganisation från bolaget Nedap” eller ”en försäkran på heder och samvete om att [detta certifikat], för det fall sökanden tilldelades kontraktet, [skulle] erhållas senast fem dagar efter undertecknandet av avtalet”.
66 I sitt svaromål angav kommissionen att den som tilldelats kontraktet hade valt det andra alternativet i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget och att den således hade lämnat en sådan försäkran på heder och samvete som anges däri.
67 Efter att tribunalen inom ramen för en åtgärd för processledning framställt en förfrågan därom, har kommissionen ingett den handling som den anser utgör en sådan försäkran. I detta dokument anges följande med avseende på den ”platsansvariga” tekniker som ska ansvara för genomförandet av kontraktet:
”Nedap-certifikat: nej, denna applikation finns för närvarande inte i Luxemburg. Om det visar sig nödvändigt inför framtiden intygas härmed att vi kommer att ta hjälp av bolaget Nedap för att skaffa en certifiering så snart det behövs.”
68 Sökanden gjorde vid förhandlingen, för första gången, gällande att detta intyg inte uppfyllde kraven i förfrågningsunderlaget. För det första har sökanden anfört att den handling som lämnats in av den utvalda anbudsgivaren inte innehåller någon ”försäkran på heder och samvete”. Vidare innehåller handlingen inte något åtagande att tillhandahålla certifikatet inom fem dagar efter det att ett avtal undertecknats, utan det uttrycks endast mycket vagt att man kommer att skaffa en certifiering ”om det visar sig nödvändigt inför framtiden” och ”så snart det behövs”.
69 Dessa argument har bestritts av kommissionen som anser att den, eftersom ”det skulle ha varit något formalistiskt att kräva en exakt formulering”, på goda grunder kunde konstatera, såsom den gjorde i beslutet av den 7 september 2018, att det anbud som lämnats av den utvalda anbudsgivaren ”helt uppfyllde kraven i förfrågningsunderlaget” utan att begära något klargörande från anbudsgivaren. Kommissionen har för övrigt gjort gällande att sökandens invändning inte kan beaktas, eftersom den framställdes först vid förhandlingen och därmed för sent.
70 Det ska erinras om att enligt artikel 84.1 i rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången.
71 I artikel 84.2 i rättegångsreglerna föreskrivs dessutom att om de rättsliga och faktiska omständigheter som föranleder åberopandet av nya grunder blir kända först efter den andra skriftväxlingen, ska den berörda parten åberopa de nya grunderna så snart parten får kännedom om omständigheterna. Denna bestämmelse hindrar vidare inte på något sätt att dessa omständigheter kan upptäckas, såsom skedde i det aktuella fallet, till följd av en åtgärd för processledning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, EU:C:2002:582, punkt 370, och dom av den 13 december 2016, European Dynamics Luxembourg och Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T‑764/14, ej publicerad, EU:T:2016:723, punkt 48).
72 I förevarande fall ska det konstateras att den handling som innehöll den påstådda försäkran på heder och samvete ingavs av kommissionen den 9 augusti 2019, för att rätta sig efter en åtgärd för processledning som tribunalen vidtog efter skriftväxlingen.
73 Efter det att denna handling hade ingetts anmodade tribunalen den 24 september 2019 sökanden att yttra sig om ”de handlingar och svar” som kommissionen hade översänt.
74 Såsom sökanden till och med själv medgav vid förhandlingen framförde denna i sitt yttrande emellertid inte något argument avseende formen för eller innehållet i uttalandet i denna handling.
75 Av detta följer att sökanden, i motsats till vad som föreskrivs i artikel 84.2 i rättegångsreglerna, inte framställde den aktuella invändningen så snart den fick kännedom om nämnda handling.
76 Av detta skäl kan invändningen inte tas upp till sakprövning.
77 Talan kan således inte bifallas vad avser den andra grundens första del.
– Den andra delgrunden: invändningar mot det certifikat som lämnats av den utvalda anbudsgivaren
78 Genom den andra grundens andra del har sökanden gjort gällande att det certifikat som lämnats av den utvalda anbudsgivaren efter det att kontraktet hade undertecknats inte uppfyllde kraven i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget. För det första ingavs inte certifikatet inom fem dagar efter det att avtalet hade undertecknats. För det andra har certifikatet inte utfärdats av bolaget Nedap, utan av ett annat bolag som inte är behörigt att utfärda sådana certifikat, vilket framgår av en skriftväxling om detta mellan sökanden och företrädare för bolaget Nedap.
79 Kommissionen har bestritt dessa argument.
80 Det ska i detta hänseende erinras om att offentlig upphandling sker i flera steg.
81 I ett första steg uppställs ett förfrågningsunderlag i vilket det bland annat anges vad som förväntas av den anbudsgivare som tilldelas kontraktet, vilka urvalskriterier som anbudssökande eller anbudsgivare ska uppfylla för att få lämna ett anbud och vilka tilldelningskriterier som kommer att tillämpas för att utvärdera anbuden.
82 I ett andra steg görs ett urval, på grundval av de urvalskriterier som anges i förfrågningsunderlaget, bland de anbudssökande som ingett en anbudsansökan. De utvalda anbudssökandena får lämna ett anbud.
83 I ett tredje steg gör den upphandlande myndigheten en bedömning av de mottagna anbuden med tillämpning av tilldelningskriterierna i förfrågningsunderlaget, ett av dem väljs ut och därefter undertecknas kontraktet.
84 Slutligen ska det undertecknade kontraktet fullgöras av den utvalda anbudsgivaren.
85 Det framgår av dessa olika steg i förfarandet att frågan huruvida en handling som ingetts av den utvalda anbudsgivaren efter tilldelningen av kontraktet uppfyller villkoren i förfrågningsunderlaget, förutsatt att dessa villkor är giltiga, inte är en fråga som rör det tredje steget – tilldelningen av kontraktet – som förevarande talan handlar om, utan att denna fråga rör det sista steget, det vill säga utförandet av de tjänster som kontraktet omfattar, och således inte rör de angripna besluten.
86 Det saknas därför anledning att inom ramen för förevarande talan pröva huruvida det certifikat som lämnats av den utvalda anbudsgivaren efter undertecknandet av kontraktet uppfyllde kraven i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget.
87 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grundens andra del.
– Den tredje delgrunden: påståendet att punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget är rättsstridig
88 Genom den andra grundens tredje del har sökanden gjort gällande att klausulen i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget, enligt vilken anbudssökandena under urvalsskedet kan avge en försäkran om att de, om deras anbud antas, kommer att ge in ett Nedap-utbildningscertifikat inom fem dagar från undertecknandet av kontraktet.
89 I repliken har sökanden således gjort gällande att möjligheten enligt förfrågningsunderlaget att ge in ett Nedap-utbildningscertifikat efter det att kontraktet har undertecknats är ”ologisk, svårbegriplig eller till och med riskfylld, eftersom den kan ge upphov till rättslig och teknisk osäkerhet och lämnar öppet för allvarliga osäkerhetsmoment för det fall den utvalda anbudsgivaren inte fullgör detta krav efter det att den har valts ut”.
90 Vid förhandlingen gjorde sökanden dessutom gällande att nämnda klausul var orealistisk, otillåten och orättvis, eftersom den gjorde det möjligt för den upphandlande myndigheten att ge kontraktet till en viss anbudsgivare trots att det inte var säkert att vederbörande skulle inkomma med det begärda certifikatet och således skulle ha förmåga att fullgöra kontraktet, samtidigt som andra anbudsgivare som innehade nämnda certifikat valdes bort.
91 Kommissionen anser att argumentet saknar grund och att det under alla omständigheter ska avvisas, eftersom det åberopades för första gången i repliken och har formulerats på ett alltför otydligt sätt.
92 Vad gäller prövningen i sak ska det erinras om att enligt artikel 84.1 i rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången.
93 I förevarande fall ska det konstateras att det var i svaromålet som kommissionen, som svar på den andra grunden, uppgav att den utvalda anbudsgivaren hade lämnat in en försäkran på heder och samvete.
94 Innan denna upplysning lämnades kunde sökanden inte veta exakt hur den utvalda anbudsgivaren hade gått till väga för att styrka att denne uppfyllde kravet på Nedap-utbildning: om det hade skett genom att ge in ett certifikat som utfärdats till anbudsgivaren själv, ett certifikat som utfärdats till en underleverantör, en försäkran på heder och samvete från den utvalda anbudsgivaren eller en försäkran på heder och samvete från en underleverantör.
95 Under dessa omständigheter kan sökanden inte klandras för att först i repliken ha anfört att punkt III.3.2.B var rättsstridig på grund av att den gjorde det möjligt för anbudssökandena att i urvalsskedet ge in en försäkran på heder och samvete om att de, för det fall de tilldelades kontraktet, åtog sig att inom fem dagar från ingåendet av avtal skaffa ett Nedap-utbildningscertifikat. Det var nämligen först när sökanden fick kännedom om hur den utvalda anbudsgivaren faktiskt hade gått till väga för att visa att vederbörande uppfyllde nämnda urvalskriterium som sökanden kunde utveckla sin argumentation på ett precist och riktat sätt. Kännedomen om att den utvalda anbudsgivaren de facto hade valt att lämna in en försäkran på heder och samvete, var nödvändig för att sökanden på ett förtjänstfullt sätt skulle kunna åberopa att den aktuella punkten i förfrågningsunderlaget var rättsstridig.
96 Vad gäller det andra argumentet för avvisning ska det erinras om att enligt fast rättspraxis ska uppgifterna om grunderna och deras innehåll, som krävs enligt artikel 76 d i rättegångsreglerna, vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter (se dom av den 25 januari 2018, BSCA/kommissionen, T‑818/14, EU:T:2018:33, punkt 95 och där angiven rättspraxis).
97 I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan endast tas upp till prövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan (se dom av den 25 januari 2018, BSCA/kommissionen, T‑818/14, EU:T:2018:33, punkt 95 och där angiven rättspraxis).
98 Denna regel för de grunder som åberopas i ansökan gäller även nya grunder som åberopas i repliken, om de anförs till följd av faktiska eller rättsliga omständigheter som framkommit först under rättegången.
99 I förevarande fall kan det konstateras att det aktuella argumentet, såsom detta har uttryckts i repliken, är tillräckligt precist för att kommissionen och tribunalen ska kunna förstå att sökanden ifrågasätter att en anbudssökande ges möjlighet att visa att denne uppfyller utbildningskravet i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget genom att inge en försäkran på heder och samvete, eftersom det därigenom inte blir möjligt att försäkra sig om att den utvalda anbudsgivaren uppfyller urvalskriteriet innan avtalet ingås, med risken att kontraktet tilldelas en anbudsgivare som inte har den tekniska kapacitet som krävs för att fullgöra det.
100 Av dessa skäl finner tribunalen att talan kan prövas i sak såvitt avser den tredje delen av förevarande grund.
101 I sak har kommissionen gjort gällande att den klausul som beskrivs i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget ska anses giltig, i det att den gör det möjligt för anbudssökandena att på heder och samvete försäkra att de åtar sig att, om de tilldelas kontraktet, skaffa en Nedap-utbildningscertifiering inom fem dagar från kontraktets undertecknande.
102 Det ska i detta hänseende erinras om att medel som härrör från unionens budget ska användas på ett sådant sätt att det kan säkerställas att de resurser som institutionerna anförtrotts används på bästa möjliga sätt.
103 Enligt artikel 102.1 i budgetförordningen ska alla offentliga kontrakt som helt eller delvis finansieras genom unionens budget respektera principerna om öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering.
104 Genom denna bestämmelse har unionslagstiftaren avsett att skapa en ram för offentlig upphandling inom vilken anbud som lämnas av företag som har valts ut i vederbörlig ordning jämförs med varandra, för att det anbud som är bäst lämpat för genomförandet av kontraktet ska kunna väljas ut.
105 Av dessa oeftergivliga krav följer att den upphandlande myndigheten är skyldig att, senast vid tilldelningstillfället, kontrollera att den anbudsgivare som lämnat det bästa anbudet faktiskt uppfyller de krav som uppställs i förfrågningsunderlaget.
106 Denna skyldighet har inte iakttagits när, som i förevarande fall, förfrågningsunderlaget gör det möjligt att tilldela en anbudsgivare kontraktet på grundval av en försäkran som denne lämnat och som innehåller ett åtagande att efter undertecknandet av kontraktet uppfylla ett krav på teknisk och yrkesmässig kapacitet som uppges vara ett ”minimikrav” för kontraktets fullgörande.
107 Genom att beskrivna det sålunda angivna kravet som ett ”minimikrav” indikerade den upphandlande myndigheten i förfrågningsunderlaget att innehavet av det aktuella certifikatet, och därmed den utbildning som man måste genomgå för att erhålla detta, utgjorde ett nödvändigt villkor för att anbudsgivaren skulle ha förmåga att fullgöra det aktuella kontraktet på ett tillfredsställande sätt.
108 Tribunalen finner, till följd av vad sökanden har framhållit, att en klausul enligt vilken det är möjligt att efter undertecknandet av kontraktet skaffa sig en yrkesutbildning som beskrivs som ett ”minimikrav” i förfrågningsunderlaget, inte kan anses vara förenlig med principen om likabehandling, eftersom den kan leda till att kontraktet tilldelas en anbudsgivare som inte uppfyller detta krav, medan andra deltagare i upphandlingen som har denna utbildning vid tidpunkten för tilldelningen av kontraktet väljs bort.
109 Att först efter tilldelningen av kontraktet kontrollera att den utvalda anbudsgivaren verkligen besitter den yrkeskompetens som krävs för att fullgöra kontraktet innebär dessutom, i strid med rättssäkerheten, att om det då visar sig att den utvalda anbudsgivaren inte är i stånd att uppvisa det berörda certifikatet, så måste kontraktet sägas upp, varefter ett nytt förfarande måste genomföras för att säkerställa förverkligandet av det projekt som kontraktet avser.
110 Det ska i detta hänseende påpekas att det under förhandlingen ifrågasattes dels huruvida den handling som den utvalda anbudsgivaren lämnade in till kommissionen efter undertecknandet av kontraktet uppfyllde villkoren i förfrågningsunderlaget, dels huruvida den frist på fem dagar som uppställts i förfrågningsunderlaget hade iakttagits, eftersom den utvalda anbudsgivaren hade tagit två veckor på sig för att inleda det nödvändiga förfarandet och att det tagit två månader innan vederbörande inkom med det efterfrågade certifikatet.
111 Det ska under alla omständigheter understrykas att skyldigheten att i samband med tilldelningen av kontraktet kontrollera om den utvalda anbudsgivaren uppfyller de kapacitetsvillkor som uppställs i förfrågningsunderlaget föreskrivs i själva lagstiftningen.
112 I artikel 110.1 i budgetförordningen föreskrivs nämligen att kontrakt ska tilldelas under förutsättning att den upphandlande myndigheten bland annat har kontrollerat att anbudssökanden eller anbudsgivaren uppfyller de urvalskriterier som anges i upphandlingsdokumenten.
113 Av denna bestämmelse följer att någon kontraktstilldelning inte får ske utan att det vederbörligen har kontrollerats och fastställts att anbudsgivaren uppfyller de kapacitetsvillkor som anges i förfrågningsunderlaget.
114 Det ska följaktligen anses att klausulen i punkt III.3.2.B i förfrågningsunderlaget är rättsstridig, eftersom den tillåter att kontrollen av Nedap-utbildningskravet sker efter det att kontraktet har tilldelats.
115 Kommissionen har anfört flera argument mot denna ståndpunkt.
116 För det första har kommissionen anfört, såsom anges ovan i punkt 3, att det enligt förfrågningsunderlaget var möjligt att styrka den utbildning som avses i klausulen genom att inge antingen själva utbildningsbeviset eller en försäkran på heder och samvete om att denna handling skulle erhållas inom fem dagar från undertecknandet av kontraktet. Möjligheten att inge en försäkran angavs således enligt kommissionen i förfrågningsunderlaget som ett urvalskriterium. I slutet av förfarandet kontrollerade kommissionen om det valda anbudet uppfyllde kraven i förfrågningsunderlaget. Eftersom det angavs i förfrågningsunderlaget att en sådan möjlighet att inge en försäkran fanns, ansåg kommissionen att kontraktet kunde tilldelas den anbudsgivare som till slut hade valts ut.
117 Det ska i detta hänseende påpekas att sökanden genom sin invändning om rättsstridighet inte har ifrågasatt huruvida tilldelningsbeslutet var förenligt med förfrågningsunderlaget, utan huruvida det vara lagligt att i förfrågningsunderlaget ta med en klausul enligt vilken kontraktstilldelning kan ske på grundval av en försäkran som lämnats av en anbudsgivare och som innehåller ett åtagande, nämligen en utfästelse om att efter det att kontraktet undertecknats inge ett certifikat som styrker att anbudsgivaren genomgått en utbildning för att skaffa sig en kompetens som anses utgöra ett ”minimikrav” för fullgörandet av kontraktet.
118 Ett sådant åtagande uppvisar inte den tillförlitlighet som krävs för att kontraktstilldelning ska kunna ske under sådana förhållanden som garanterar den rättssäkerhet som krävs för en korrekt användning av unionens medel, och dessutom säkerställer det inte att deltagarna behandlas lika, eftersom ett åtagande att lämna in ett utbildningsbevis inte, vid en objektiv jämförelse, kan likställas med den kompetens som följer av denna utbildning.
119 Kommissionen har för det andra hävdat att den angripna klausulen syftade till att göra det möjligt för anbudssökande som vid den tidpunkt då de lämnade in sin anbudsansökan ännu inte var innehavare av ett Nedap-utbildningscertifikat att delta i upphandlingen. Då denna utbildning var förenad med kostnader, var det önskvärt att inte tvinga på de anbudssökande vars anbud kanske inte skulle antas sådana kostnader.
120 Tribunalen understryker i detta hänseende att en önskan om att bespara anbudssökandena vissa kostnader inte kan motivera ett avsteg från principen om likabehandling och rättssäkerheten: kontraktet ska tilldelas det företag vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga och som har styrkt sin tekniska kapacitet att fullgöra kontraktet. När en upphandlande myndighet önskar se till att fler aktörer kan delta i en offentlig upphandling förfogar den över verktyg som är tillåtna enligt tillämpliga regler och principer. Den kan bland annat uppställa mindre specifika krav på teknisk och yrkesmässig kapacitet vilka torde kunna uppfyllas av ett större antal företag.
121 För det tredje har kommissionen vid förhandlingen hävdat att tribunalen i domen av den 25 november 2014, Alfastar Benelux/rådet (T‑394/12, ej publicerad, EU:T:2014:992), godkände att kontrollen av ett urvalskriterium skedde efter det att kontraktet hade tilldelats.
122 Det ska i detta hänseende påpekas att den dom som kommissionen har hänvisat till, såsom kommissionen har angett, rörde ett kontrakt för vilket det bland annat krävdes att anbudsgivaren hade ett säkerhetsgodkännande, vilket kunde ersättas med en avsiktsförklaring om att vidta nödvändiga åtgärder för att skaffa sig ett sådant (dom av den 25 november 2014, Alfastar Benelux/rådet T‑394/12, ej publicerad, EU:T:2014:992, punkt 165).
123 I det målet kritiserade sökanden rådet för att ha angett att det på urvalsstadiet var tillräckligt att företagen avgav en avsiktsförklaring och att de inte behövde visa att de i detta skede av förfarandet redan förfogade över ett säkerhetsgodkännande i egentlig mening för hela den berörda personalen (dom av den 25 november 2014, Alfastar Benelux/rådet, T‑394/12, ej publicerad, EU:T:2014:992, punkt 202).
124 Tribunalen prövade i det sammanhanget huruvida det, med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den upphandlande myndigheten i rättspraxis har tillerkänts för att fastställa och utvärdera de kriterier som företagen ska uppfylla i detta skede av förfarandet, var berättigat att godta en avsiktsförklaring.
125 I förevarande mål är frågan annorlunda, eftersom det inte handlar om att fastställa huruvida en försäkran på heder och samvete kunde godtas i urvalsskedet, utan om att fastställa huruvida kontraktstilldelning kunde ske, och om kontraktet därefter kunde undertecknas, enbart med stöd av en försäkran på heder och samvete, utan någon kontroll av huruvida den anbudsgivare vars anbud hade antagits verkligen hade den tekniska kapacitet som krävdes enligt urvalskriterierna i förfrågningsunderlaget.
126 Tribunalen intog i detta avseende inte någon annan ståndpunkt i den dom av den 25 november 2014, Alfastar Benelux/rådet (T‑394/12, ej publicerad, EU:T:2014:992) som kommissionen hänvisat till, än i det nu aktuella målet, eftersom den då påpekade att rådet vid tilldelningstidpunkten hade ”konstaterat” att sökanden ”redan hade de behörighetsbevis som krävdes” (se punkt 167 i domen), vilket innebär att det på det stadiet gjordes en kontroll av om det utvalda förteget verkligen hade den kapacitet som enligt förfrågningsunderlaget krävdes för att fullgöra kontraktet.
127 För det fjärde anförde kommissionen att vid den tidpunkt då förfrågningsunderlaget upprättades hade de produkter som krävde en Nedap-utbildning ännu inte installerats i den byggnad som berördes av kontraktet, varför denna utbildning inte var nödvändig i början av utförandet av kontraktet. Det var till och med inte heller säkert att de produkter som krävde en Nedap-utbildning skulle komma att installeras under avtalets giltighetstid, varför utbildningen avseende dessa produkter kanske inte behövdes.
128 I detta avseende räcker det att erinra om att tilldelningen av offentliga kontrakt ska ske med iakttagande av de villkor och krav som anges i förfrågningsunderlaget.
129 I det förfrågningsunderlag som här är i fråga angavs det, såsom nämnts ovan i punkt 3, att det var ett ”minimikrav” att anbudsgivarens ”platsansvariga” tekniker skulle inneha ett intyg från en fördjupad Nedap-utbildning.
130 Såsom angetts ovan i punkt 114 skulle det således, med tillämpning av de bestämmelser som anges ovan i punkterna 103 och 112, kontrolleras huruvida den utvalda anbudsgivaren uppfyllde detta tekniska krav innan denne tilldelades kontraktet och innan kontraktet undertecknades.
131 Av dessa skäl kan kommissionens argument inte godtas.
132 Talan ska följaktligen bifallas såvitt avser den andra grundens tredje del och de angripna besluten ska ogiltigförklaras. Det saknas anledning att pröva talan såvitt avser de övriga grunderna som har åberopats.
133 Genom sitt andra yrkande har sökanden bett tribunalen att fatta ”alla andra rättsligt nödvändiga beslut i saken”.
134 Detta yrkande är emellertid inte tillräckligt precist, och strider således mot artikel 76 d och e i rättegångsreglerna. Om det sistnämnda yrkandet för övrigt ska tolkas som ett yrkande om föreläggande för parlamentet, ska det påminnas om att tribunalen, inom ramen för en talan med stöd av artikel 173 i fördraget, inte är behörig att rikta förelägganden till institutionerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1996, Bernardi/parlamentet, T‑146/95, EU:T:1996:105, punkt 27).
Rättegångskostnader
135 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
136 Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Kommissionen har i allt väsentligt tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Europeiska kommissionens beslut av den 7 september 2018 att förkasta Securitecs anbud avseende del 4 i den upphandling som var föremål för det selektiva anbudsförfarandet HR/R1/PR/2017/059 avseende ”Underhåll av säkerhetsinstallationer i byggnader som nyttjas eller förvaltas av Europeiska kommissionen i Belgien och Luxemburg”, och kommissionens beslut av den 17 september 2018 att inte lämna Securitec de upplysningar som bolaget den 11 september 2018 hade begärt inom ramen för samma förfarande, ogiltigförklaras.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Gervasoni | Nihoul | Martín y Pérez de Nanclares |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 juli 2020.
Underskrifter