Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 –
Lubrizol France mot rådet

(mål T‑191/14)

”Gemensamma tulltaxan – Bestämmelser om befrielse från autonoma tullar för vissa jordbruks- och industriprodukter – Invändning mot existerande befrielser – Varulikvärdighet – Förfarande för handläggning av invändningar”

1.      Domstolsförfarande – Prövningen i sak företas före prövningen av om talan kan upptas till sakprövning – Tillåtet

(se punkt 32)

2.      Gemensamma tulltaxan – Ändring eller upphävande av importtullar – Rådets utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd – Gränser

(Artikel 31 FEUF; rådets förordning nr 1387/2013)

(se punkterna 58–61)

Saken

Yrkande med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av artiklarna 1 och 4 i rådets förordning (EU) nr 1387/2013 av den 17 december 2013 om befrielse från Gemensamma tulltaxans autonoma tullar för vissa jordbruks- och industriprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 1344/2011 (EUT L 354, 2013, s. 201), i den mån dessa bestämmelser fråntagit sökanden rätten att åtnjuta tre befrielser från tullar som den haft tidigare enligt TARIC‑koderna 2918 2900 80, 3811 2900 10 och 3811 9000 30.

Domslut

1) Talan ogillas.

2) Lubrizol France SAS ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3) Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.