Language of document : ECLI:EU:C:2015:299

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 5 maj 2015 (*)

”Talan om ogiltigförklaring – Genomförande av fördjupat samarbete – Enhetligt patent – Förordning (EU) nr 1260/2012 – Översättningsarrangemang – Icke-diskrimineringsprincipen – Artikel 291 FEUF – Delegering av befogenheter till organ utanför Europeiska unionen – Artikel 118 andra stycket FEUF – Rättslig grund – Principen om unionsrättens autonomi”

I mål C‑147/13,

angående talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF, som väckts den 22 mars 2013,

Konungariket Spanien, företrätt av E. Chamizo Llatas och S. Centeno Huerta, båda i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av T. Middleton, F. Florindo Gijón, M. Balta och L. Grønfeldt, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Konungariket Belgien, företrätt av C. Pochet, J.-C. Halleux och T. Materne, samtliga i egenskap av ombud,

Republiken Tjeckien, företrädd av M. Smolek och J. Vláčil, båda i egenskap av ombud,

Konungariket Danmark, företrätt av C. Thorning och M. Wolff, båda i egenskap av ombud,

Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av T. Henze, M. Möller och J. Kemper, samtliga i egenskap av ombud,

Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues, F.-X. Bréchot, D. Colas och N. Rouam, samtliga i egenskap av ombud,

Ungern, företrätt av M. Fehér och K. Szíjjártó, båda i egenskap av ombud,

Konungariket Nederländerna, företrätt av M. Bulterman och J. Langer, båda i egenskap av ombud,

Konungariket Sverige, företrätt av A. Falk och C. Meyer-Seitz, båda i egenskap av ombud,

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av M. Holt, i egenskap av ombud, biträdd av J. Stratford, QC, och T. Mitcheson, barrister,

Europaparlamentet, företrätt av M. Gómez-Leal, U. Rösslein och M. Dean, samtliga i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, företrädd av I. Martínez del Peral, T. van Rijn, B. Smulders och F. Bulst, samtliga i egenskap av ombud,

intervenienter,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Skouris, vice-ordföranden K. Lenaerts, avdelningsordförandena R. Silva de Lapuerta, M. Ilešič (referent), A. Ó Caoimh, C. Vajda och S. Rodin samt domarna A. Borg Barthet, J. Malenovský, E. Levits, E. Jarašiūnas, C.G. Fernlund och J. L. da Cruz Vilaça,

generaladvokat: Y. Bot,

justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 1 juli 2014,

och efter att den 18 november 2014 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 1260/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang (EUT L 361, s. 89) (nedan kallad den angripna förordningen).

2        Europeiska unionens råd antog den angripna förordningen till följd av rådets beslut 2011/167/EU av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (EUT L 76, s. 53) (nedan kallat beslutet om fördjupat samarbete).

 Tillämpliga bestämmelser

 Internationell rätt

 Konventionen om meddelande av europeiska patent

3        Artikel 14 i konventionen om meddelande av europeiska patent som undertecknades i München den 5 oktober 1973 och trädde i kraft den 7 oktober 1977, i den version som är tillämplig på förevarande mål (nedan kallad EPC) har rubriken ”Tillämpliga språk vid Europeiska patentverket, avseende europeiska patentansökningar samt avseende andra handlingar”. I den artikeln anges följande:

”(1)      Det europeiska patentverkets [(nedan kallat EPO)] officiella språk är engelska, franska och tyska.

(2)      En europeisk patentansökan ska ges in på ett av de officiella språken eller, om den ges in på ett annat språk, översättas till ett av de officiella språken i enlighet med tillämpningsföreskrifterna. När som helst under handläggningen vid [EPO] kan denna översättning anpassas till texten i ansökan i enlighet med den text som ingavs. Om erforderlig översättning inte ges in inom föreskriven tid anses ansökan tillbakadragen.

(3)      Det av [EPO:s] officiella språk som den europeiska patentansökan har ingetts på eller översatts till ska vara handläggningsspråket genom hela förfarandet vid [EPO], om inte annat framgår av tillämpningsföreskrifterna.

(4)      Fysiska eller juridiska personer med hemvist eller sitt säte i en avtalsslutande stat vars officiella språk inte är engelska, franska eller tyska samt dessa staters medborgare med hemvist utomlands, ska inom föreskriven tid ge in erforderliga handlingar på den statens officiella språk. Dessa personer är dock skyldiga att ge in en översättning till ett av [EPO:s] officiella språk i enlighet med tillämpningsföreskrifterna. Om en annan handling än de handlingar som utgör den europeiska patentansökan inte ges in på ett föreskrivet språk, eller om en erforderlig översättning inte ges in inom föreskriven tid, ska handlingen anses inte ha ingetts.

(5)      En europeisk patentansökan ska publiceras på handläggningsspråket.

(6)      Ett europeiskt patents patentskrift ska publiceras på handläggningsspråket och ska inkludera en översättning av patentkraven till [EPO:s] två andra officiella språk.

(8)      Inskrivningarna i det europeiska patentregistret ska göras på [EPO:s] tre officiella språk. I tveksamma fall ska inskrivningen på handläggningsspråket vara giltig.”

4        I artikel 142 i EPC, som har rubriken ”Enhetliga patent”, föreskrivs följande:

”(1)      En grupp fördragsslutande stater, som i särskild överenskommelse stadgat att europeiskt patent som meddelas för dessa stater skall vara enhetligt inom samtliga dessa staters områden, får föreskriva att europeiskt patent endast får meddelas gemensamt för alla dessa stater.

(2)      Har en grupp fördragsslutande stater utnyttjat den möjlighet som avses under 1, gäller bestämmelserna i denna del av konventionen.”

5        I artikel 143 i EPC, som har rubriken ”Särskilda organ inom [EPO], anges följande:

”(1)      Gruppen fördragsslutande stater får uppdraga åt [EPO] att utföra ytterligare uppgifter.

(2)      För att utföra de ytterligare uppgifter som avses under 1 får inom [EPO] inrättas särskilda organ som är gemensamma för de fördragsslutande stater som ingår i gruppen. [EPO:s] president skall leda verksamheten vid sådana särskilda organ. Därvid äger artikel 10.2 och 3 motsvarande tillämpning.”

6        I artikel 145 i EPC, som har rubriken ”Särskilt utskott inom förvaltningsrådet”, föreskrivs följande:

”(1)      Gruppen fördragsslutande stater får tillsätta ett särskilt utskott inom förvaltningsrådet för att övervaka verksamheten vid de särskilda organ som inrättats enligt artikel 143.2. [EPO] skall ställa till utskottets förfogande den personal, de lokaler och den utrustning som erfordras för att utskottet skall kunna fullgöra sina uppgifter. [EPO:s] president svarar inför förvaltningsrådets särskilda utskott för de särskilda organens verksamhet.

(2)      Det särskilda utskottets sammansättning, behörighet och uppgifter bestämmes av gruppen fördragsslutande stater.”

 Avtalet om en enhetlig patentdomstol

7        I artikel 32.1 i) i avtalet om en enhetlig patentdomstol som undertecknades i Bryssel den 19 februari 2013 (EUT C 175, s. 1) föreskrivs följande:

”Domstolen ska ha exklusiv behörighet när det gäller

i)      talan rörande de beslut som [EPO] fattar när det utför de arbetsuppgifter som avses i artikel 9 i [Europaparlamentets och rådets] förordning (EU) nr 1257/2012 [av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd (EUT L 361, s. 1)].”

8        I artikel 89.1 i avtalet om en enhetlig patentdomstol stipuleras följande:

”Detta avtal träder i kraft den 1 januari 2014 eller den första dagen i den fjärde månaden efter det att det trettonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet, varav tre ska vara från de tre medlemsstaterna med det största antalet gällande europeiska patent under det år som föregick året för avtalets undertecknande, har deponerats i enlighet med artikel 84 eller den första dagen i den fjärde månaden efter dagen för ikraftträdande av ändringarna av [Europaparlamentets och rådets] förordning (EU) nr 1215/2012 [av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, s. 1)] vad gäller förhållandet mellan den förordningen och detta avtal, beroende på vilket som inträffar sist.”

 Unionsrätt

 Förordning nr 1257/2012

9        Skälen 9, 24 och 25 i förordning nr 1257/2012 har följande lydelse:

”(9)      Det europeiska patentet med enhetlig verkan bör ge innehavaren rätt att förbjuda tredje part att begå handlingar som patentet skyddar mot. Detta bör säkerställas genom inrättandet av en enhetlig patentdomstol. I frågor som inte omfattas av denna förordning eller [den angripna förordningen] bör bestämmelserna i EPC, avtalet om en enhetlig patentdomstol, inbegripet dess bestämmelser om rättighetens omfattning och begränsningar, samt nationell lagstiftning, inbegripet internationella privaträttsliga regler, gälla.

(24)      Jurisdiktionen med avseende på europeiska patent med enhetlig verkan bör fastställas och regleras av ett instrument som upprättar ett enhetligt system för tvistlösning avseende europeiska patent och europeiska patent med enhetlig verkan.

(25)      Att inrätta en enhetlig patentdomstol för att handlägga mål som rör europeiska patent med enhetlig verkan är mycket viktigt för att säkerställa att det patentet fungerar på rätt sätt, en enhetlig rättspraxis och därmed rättssäkerhet liksom kostnadseffektivitet för patenthavarna. Det är därför mycket viktigt att de deltagande medlemsstaterna ratificerar avtalet om en enhetlig patentdomstol i enlighet med sina nationella konstitutionella och parlamentariska förfaranden samt vidtar de åtgärder som krävs för att denna domstol ska kunna inleda sin verksamhet så snart som möjligt.”

10      I artikel 1 i förordning nr 1257/2012 föreskrivs följande:

”1.      Syftet med denna förordning är att genomföra ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd som bemyndigats genom beslut[et om fördjupat samarbete].

2.      Denna förordning utgör ett särskilt avtal i den mening som avses i artikel 142 i [EPC]”

11      I artikel 2 e i förordning nr 1257/2012 föreskrivs följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

e)      register för enhetligt patentskydd: det register som utgör en del av det europeiska patentregistret där den enhetliga verkan och eventuella begränsningar, licenser, överlåtelser, upphävanden eller upphöranden av europeiska patent med enhetlig verkan registreras”.

12      Artikel 3.1 första stycket i förordning nr 1257/2012 har följande lydelse:

”Ett europeiskt patent som beviljas med samma kravuppsättning avseende alla deltagande medlemsstater ska ha enhetlig verkan i alla de deltagande medlemsstaterna, förutsatt att dess enhetliga verkan har registrerats i registret för enhetligt patentskydd.”

13      I artikel 9 i förordning nr 1257/2012, som har rubriken ”Administrativa uppgifter inom Europeiska patentorganisationen”, föreskrivs följande:

”1.      De deltagande medlemsstaterna ska, i den mening som avses i artikel 143 i EPC, ge EPO i uppdrag att utföra följande arbetsuppgifter som ska utföras i enlighet med EPO:s interna regler:

a)      Administrera ansökningar om enhetlig verkan från innehavare av europeiska patent.

b)      Införa registret för enhetligt patentskydd i det europeiska patentregistret och administrera registret för enhetligt patentskydd.

c)      Ta emot och registrera sådana förklaringar om licensering som avses i artikel 8, återkallanden av dessa och åtaganden om licensering som innehavaren av ett europeiskt patent med enhetlig verkan har gjort vid internationella standardiseringsorgan.

d)      Offentliggöra de översättningar som avses i artikel 6 i [den angripna förordningen] under den övergångsperiod som avses i den artikeln.

e)      Samla in och administrera årsavgifter för europeiska patent med enhetlig verkan för åren efter det år då uppgift om beviljandet offentliggörs i Europeiska patenttidningen. Samla in och administrera de tilläggsavgifter som ska betalas när årsavgifterna betalas för sent, när sådana inbetalningar sker inom sex månader från förfallodagen, samt fördela en del av de insamlade årsavgifterna till de deltagande medlemsstaterna.

f)      Administrera ersättningssystemet för ersättning för översättningskostnader som avses i artikel 5 i [den angripna förordningen]

g)      Säkerställa att en ansökan om enhetlig verkan ges in av innehavaren av ett europeiskt patent på handläggningsspråket enligt definitionen i artikel 14.3 i EPC, senast en månad från det att beslutet att bevilja patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen.

h)      Säkerställa att uppgift om enhetlig verkan anges i registret för enhetligt patentskydd, när en ansökan om enhetlig verkan har getts in och, under den övergångsperiod som anges i artikel 6 i [den angripna förordningen], har getts in tillsammans med de översättningar som avses i den artikeln, samt att EPO informeras om eventuella begränsningar, licenser, överlåtelser eller upphävanden av europeiska patent med enhetlig verkan.

2.      De deltagande medlemsstaterna ska se till att denna förordning följs när de fullgör de internationella skyldigheter som de åtagit sig i EPC, och ska för detta ändamål samarbeta med varandra. De deltagande medlemsstaterna ska som avtalsslutande stater i EPC säkerställa styrningen och övervakningen av de aktiviteter som hänför sig till de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel och ska se till att årsavgifterna fastställs på en nivå som är i enlighet med vad som anges i artikel 12 i denna förordning och att fördelningen av årsavgifterna bestäms i enlighet med vad som anges i artikel 13 i denna förordning.

De ska för detta ändamål inrätta ett särskilt utskott inom Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd (nedan kallat det särskilda utskottet) i den mening som avses i artikel 145 i EPC.

Det särskilda utskottet ska bestå av företrädarna för de deltagande medlemsstaterna och en företrädare för kommissionen såsom observatör, samt ställföreträdare som företräder dem i deras frånvaro. Medlemmarna i det särskilda utskottet får biträdas av rådgivare eller experter.

Det särskilda utskottet ska fatta sina beslut med vederbörlig hänsyn till kommissionens ståndpunkt och i enlighet med bestämmelserna i artikel 35.2 i EPC.

3.      De deltagande medlemsstaterna ska säkerställa att ett effektivt rättsligt skydd finns att tillgå inför en domstol behörig i en eller flera av de deltagande medlemsstaterna avseende de beslut som EPO fattar när det utför de arbetsuppgifter som avses i punkt 1.”

 Den angripna förordningen

14      Skälen 5, 6, 9 och 15 i den angripna förordningen har följande lydelse:

”(5)      [Ö]versättningsarrangemang [för europeiska patent med enhetlig verkan] bör säkerställa rättssäkerheten och främja innovation och bör särskilt vara till nytta för små och medelstora företag. De bör göra tillgången till europeiska patent med enhetlig verkan och patentsystemet som helhet enklare, mindre kostsam och rättssäker.

(6)      Eftersom EPO ansvarar för att bevilja europeiska patent, bör översättningsarrangemangen för europeiska patent med enhetlig verkan baseras på EPO:s nuvarande förfarande. Arrangemangen bör syfta till att skapa den nödvändiga jämvikten mellan ekonomiska aktörers och allmänhetens intressen i fråga om förfarandekostnader och tillgången till teknisk information.

(9)      I händelse av tvist som rör skadeståndskrav, bör den domstol som handlägger tvisten beakta att den påstådda intrångsgöraren, innan denne erhållit en översättning till sitt eget språk, kan ha handlat i god tro och kanske inte kände till eller rimligen borde ha känt till att denne gjorde intrång i patentet. Den behöriga domstolen bör utvärdera omständigheterna i det enskilda fallet, och bland annat ta hänsyn till om den påstådda intrångsgöraren är ett litet eller medelstort företag som endast är verksamt på lokal nivå, EPO:s handläggningsspråk och, under en övergångsperiod, de översättningar som ges in tillsammans med en ansökan om enhetlig verkan.

(15)      Denna förordning påverkar inte reglerna i fråga om språk för unionens institutioner som inrättats enligt artikel 342 [FEUF] och rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen [(EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14)]. Denna förordning baseras på EPO:s språkordning och bör inte anses ge upphov till några specifika språkregler för unionen eller utgöra något prejudikat för begränsad språkanvändning i unionens framtida rättsliga instrument.”

15      I artikel 2 b i den angripna förordningen definieras ”handläggningsspråk[et]” för den förordningen vara ”EPO:s handläggningsspråk enligt artikel 14.3 i [EPC]”.

16      I artiklarna 3–7 i den angripna förordningen föreskrivs följande:

Artikel 3

Översättningsarrangemang för europeiska patent med enhetlig verkan

1.      Utan att det påverkar artiklarna 4 och 6 i denna förordning ska det inte krävas några ytterligare översättningar när en patentskrift för ett europeiskt patent som har enhetlig verkan har offentliggjorts i enlighet med artikel 14.6 i EPC.

2.      En ansökan om enhetlig verkan som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1257/2012 ska lämnas in på handläggningsspråket.

Artikel 4

Översättning i händelse av tvist

1.      I händelse av tvist om ett påstått intrång i ett europeiskt patent med enhetlig verkan, ska patenthavaren på en påstådd intrångsgörares begäran och enligt dennes val tillhandahålla en fullständig översättning av det europeiska patentet med enhetlig verkan till ett av de officiella språken antingen i den deltagande medlemsstat i vilken det påstådda intrånget ägde rum eller den medlemsstat där den påstådda intrångsgöraren är bosatt.

2.      I händelse av tvist om ett europeiskt patent med enhetlig verkan ska patenthavaren, i samband med det rättsliga förfarandet, på begäran av en domstol som är behörig att avgöra tvister om europeiska patent med enhetlig verkan i de deltagande medlemsstaterna, tillhandahålla en fullständig översättning av patentet till den domstolens handläggningsspråk.

3.      Patenthavaren ska stå för kostnaderna för de översättningar som avses i punkterna 1 och 2.

4.      I händelse av tvist som rör skadeståndskrav ska den domstol som handlägger tvisten, särskilt ifall den påstådda intrångsgöraren är ett litet eller mellanstort företag, en fysisk person eller en ideell organisation, ett universitet eller en offentlig forskningsorganisation, bedöma huruvida och beakta att den påstådda intrångsgöraren har agerat utan att ha känt till eller rimligen borde ha känt till att denne gjorde intrång i ett patent med enhetlig verkan innan denne fått tillgång till den översättning som avses i punkt 1.

Artikel 5

Administration av ett ersättningssystem

1.      Eftersom ansökningar om europeiska patent kan ges in på valfritt språk enligt artikel 14.2 i EPC ska de deltagande medlemsstaterna i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1257/2012, och i den mening som avses i artikel 143 i EPC, ge EPO i uppdrag att administrera ett ersättningssystem för återbetalning av alla översättningskostnader upp till ett visst tak, för sökande som lämnar patentansökningar till EPO på något av unionens officiella språk som inte är ett av EPO:s officiella språk.

2.      Det ersättningssystem som avses i punkt 1 ska finansieras genom de avgifter som avses i artikel 11 i förordning (EU) nr 1257/2012 och ska vara tillgängligt enbart för små och medelstora företag, fysiska personer, ideella organisationer, universitet och offentliga forskningsorganisationer som har sin hemvist eller sitt huvudsakliga säte i en av unionens medlemsstater.

Artikel 6

Övergångsbestämmelser

1.      Under en övergångsperiod från och med tillämpningsdagen för denna förordning, ska en ansökan om enhetlig verkan som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1257/2012 lämnas tillsammans med följande:

a)      Om handläggningsspråket är franska eller tyska, en fullständig översättning av det europeiska patentets patentskrift till engelska, eller

b)      om handläggningsspråket är engelska, en fullständig översättning av det europeiska patentets patentskrift till vilket annat av unionens officiella språk som helst.

2.      I enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1257/2012 ska de deltagande medlemsstaterna, i den mening som avses i artikel 143 i EPC, ge EPO i uppdrag att offentliggöra de översättningar som avses i punkt 1 i denna artikel så snart som möjligt efter ansökningsdagen för en ansökan om enhetlig verkan som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1257/2012. Dessa översättningar ska inte ha någon rättsverkan och ska endast tillhandahållas i informationssyfte.

3.      Sex år efter tillämpningsdagen för denna förordning och därefter vartannat år ska en oberoende expertkommitté göra en objektiv utvärdering av tillgången på högkvalitativa maskinöversättningar av patentansökningar och patentskrifter till alla unionens officiella språk som utvecklats av EPO. Denna expertkommitté ska inrättas av de deltagande medlemsstaterna inom ramen för Europeiska patentorganisationen och ska bestå av företrädare för EPO och för de icke-statliga organisationer som företräder det europeiska patentsystemets användare och som bjudits in av Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd för att delta som observatörer, i enlighet med artikel 30.3 i EPC.

4.      På grundval av den första av de utvärderingar som avses i punkt 3 i denna artikel och vartannat år därefter på grundval av de följande utvärderingarna ska kommissionen lägga fram en rapport för rådet och i förekommande fall föreslå att övergångsperioden avslutas.

5.      Om övergångsperioden inte avslutas på förslag av kommissionen ska den automatiskt upphöra tolv år efter tillämpningsdagen för denna förordning.

Artikel 7

Ikraftträdande

1.      Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.      Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014 eller från och med den dag då avtalet om en enhetlig patentdomstol träder i kraft, beroende på vilket som infaller senare.”

 Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

17      Konungariket Spanien har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 22 mars 2013.

18      Domstolens ordförande beslutade den 12 september 2013 att tillåta Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europaparlamentet och kommissionen att intervenera till stöd för rådets yrkanden i enlighet med artikel 131.2 i domstolens rättegångsregler.

19      Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska

–        i första hand ogiltigförklara den angripna förordningen,

–        i andra hand ogiltigförklara artiklarna 4–6.2 och 7.2 i samma förordning, och

–        förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

20      Rådet, till vilket samtliga intervenienter har anslutit sig, har yrkat att domstolen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

 Prövning av talan

21      Till stöd för talan har Konungariket Spanien åberopat fem grunder: åsidosättande av principen om förbud mot diskriminering på grund av språk; åsidosättande av de principer som följer av domen Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7), på grund av delegeringen till EPO av administrativa uppgifter med avseende på europeiska patent med enhetlig verkan; avsaknad av rättslig grund; åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen; och åsidosättande av principen om unionsrättens autonomi.

 Den första grunden: Åsidosättande av principen om förbud mot diskriminering på grund av språk

 Parternas argument

22      Konungariket Spanien har gjort gällande att rådet genom den angripna förordningen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen som anges i artikel 2 FEU. Genom förordningen upprättas nämligen språkregler för europeiska patent med enhetlig verkan, vilka är till nackdel för de personer vars språk inte är ett av EPO:s officiella språk. På grund av dessa språkregler uppkommer en olikhet i behandlingen av, å ena sidan, medborgare och företag i unionen som har möjlighet att förstå, med viss nivå av sakkunnighet, handlingar avfattade på något av de språken och, å andra sidan, dem som inte har den möjligheten och som behöver bekosta egna översättningar. Varje begränsning av användningen av unionens samtliga officiella språk bör med hänsyn till proportionalitetsprincipen vara motiverad i vederbörlig ordning.

23      Först och främst är tillgången till översättningar av handlingar som beviljar samhällets rättigheter inte säkerställd, eftersom patentskriften för europeiska patent med enhetlig verkan ska publiceras på handläggningsspråket och inkludera en översättning av patentkraven till EPO:s två andra officiella språk. Det finns ingen möjlighet till ytterligare översättningar, vilket är diskriminerande och strider mot rättssäkerhetsprincipen. Det anges inte ens i den angripna förordningen på vilket språk europeiska patent med enhetlig verkan ska meddelas eller huruvida denna uppgift ska publiceras. Att rådet har baserat sig på EPO:s system för att upprätta språkregler för europeiska patent med enhetlig verkan garanterar inte att dessa regler är förenliga med unionsrätten.

24      Vidare är den angripna förordningen oproportionerlig och kan inte anses motiverad av allmänna intressen. För det första föreskrivs det inte att åtminstone patentkraven ska översättas. Det medför en stor rättsosäkerhet och kan inverka negativt på konkurrensen. För det andra är europeiska patent med enhetlig verkan en immateriell rättighet som är väsentlig för den inre marknaden. För det tredje föreskrivs inte några övergångsbestämmelser i förordningen så att lämplig kännedom om patentet kan erhållas. Varken utvecklingen av maskinöversättningar eller kravet på en fullständig översättning i händelse av tvist utgör tillräckliga åtgärder i detta hänseende.

25      Följaktligen borde undantaget från principen om likhet mellan unionens officiella språk ha motiverats med andra skäl än de rent ekonomiska som angetts i skälen 5 och 6 i den angripna förordningen.

26      Rådet har för det första invänt att det inte går att av fördragen sluta sig till att det finns en princip om att alla unionens officiella språk under alla omständigheter ska behandlas lika. Detta framgår för övrigt av artikel 118 andra stycket FEUF, som skulle sakna innebörd om det endast fanns en möjlig språkordning som inkluderade alla unionens officiella språk.

27      I det nuvarande systemet kan för det andra varje fysisk eller juridisk person ge in en europeisk patentansökan på valfritt språk, förutsatt att en översättning till något av EPO:s tre officiella språk lämnas in inom två̊ månader. Det språket blir handläggningsspråk och patentkraven publiceras därefter på EPO:s två andra officiella språk. Följaktligen översätts en ansökan till och publiceras på spanska endast om sökanden ansöker om att patentet valideras för Konungariket Spanien.

28      För det tredje har den omständigheten att publicering inte görs på spanska endast begränsad inverkan. Ett system för ersättning av kostnader föreskrivs i den angripna förordningen. Vidare behandlas patenten generellt av patentombud som kan andra unionsspråk. Dessutom är inverkan på tillgången till vetenskaplig information på spanska begränsad. Endast en liten del av de europeiska patentansökningarna översätts för närvarande till spanska. Det föreskrivs i den angripna förordningen att ett system för högkvalitativa maskinöversättningar till alla unionens officiella språk ska inrättas. Slutligen fastställs i artikel 4 i den angripna förordningen ett tak för det eventuella skadeståndsansvaret för små och medelstora företag, fysiska personer, ideella organisationer, universitet och offentliga forskningsorganisationer.

29      För det fjärde har begränsningen av det antal språk som används i samband med europeiska patent med enhetlig verkan det berättigade målet att hålla kostnaderna på en rimlig nivå.

30      Intervenienterna har anslutit sig till rådets argument. De har betonat att det har varit särskilt svårt att uppnå jämvikt mellan olika ekonomiska aktörer. Medlemsstaternas olika bedömning av språkreglerna har medfört att tidigare förslag till enhetligt patent har strandat.

 Domstolens bedömning

31      Det framgår av domstolens praxis att hänvisningar i fördragen till språkanvändningen inom unionen endast ska anses vara ett uttryck för en allmän unionsrättslig princip som innebär att varje handling som kan påverka en unionsmedborgares intressen under alla förhållanden ska avfattas på hans eller hennes språk (dom Kik/harmoniseringsbyrån, C‑361/01 P, EU:C:2003:434, punkt 82, och dom Polska Telefonia Cyfrowa, C‑410/09, EU:C:2011:294, punkt 38).

32      I förevarande mål kan det inte bestridas att den angripna förordningen innebär att unionens officiella språk behandlas olika. I artikel 3.1 i förordningen fastställs översättningsarrangemang för europeiska patent med enhetlig verkan. Där hänvisas till att en patentskrift för ett europeiskt patent som har enhetlig verkan offentliggörs i enlighet med artikel 14.6 i EPC. Enligt den bestämmelsen och artikel 14.1 i EPC ska ett europeiskt patents patentskrift publiceras på handläggningsspråket – som ska vara ett av EPO:s officiella språk, det vill säga tyska, engelska eller franska – och ska inkludera en översättning av patentkraven till EPO:s två andra officiella språk. När kraven i de bestämmelserna i EPC är uppfyllda krävs inte någon ytterligare översättning för att det aktuella europeiska patentets enhetliga verkan ska erkännas.

33      För det fall det går att hänvisa till ett berättigat mål av allmänintresse och detta kan styrkas, vill domstolen erinra om att en skillnad i behandling på grund av språk måste vara förenlig med proportionalitetsprincipen, det vill säga att den ska vara ägnad att uppnå det eftersträvade målet och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se dom Italien/kommissionen, C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkt 93).

34      Vad först avser det mål som rådet eftersträvar, följer det av skäl 16 i den angripna förordningen att målet för den förordningen är att skapa enhetliga och förenklade översättningsarrangemang för europeiska patent med enhetlig verkan som införts enligt förordning nr 1257/2012. I skälen 4 och 5 i den angripna förordningen preciseras att i enlighet med beslutet om fördjupat samarbete bör översättningsarrangemangen för europeiska patent med enhetlig verkan vara enkla och kostnadseffektiva. De bör säkerställa rättssäkerheten och främja innovation och bör särskilt vara till nytta för små och medelstora företag. De bör medföra att tillgången till europeiska patent med enhetlig verkan och patentsystemet som helhet blir enklare, mindre kostsam och rättssäker. Av vad som anförts följer att den angripna förordningen syftar till att underlätta tillgången till patentskydd, bland annat för små och medelstora företag.

35      Det kan inte bestridas att ett sådant ändamål är berättigat. En uppfinnare har, vid den tidpunkt då han eller hon önskar erhålla patentskydd för sin uppfinning, en valmöjlighet avseende den territoriella omfattningen av det önskade skyddet. Valet görs på grundval av en helhetsbedömning av varje alternativs för- och nackdelar, vilken bland annat innehåller komplicerade ekonomiska bedömningar av det kommersiella intresset av ett skydd i de olika staterna i förhållande till de totala kostnaderna för att ett patent ska kunna meddelas i dessa stater, däribland kostnaderna för översättning (se, för ett liknande resonemang, dom BASF, C‑44/98, EU:C:1999:440, punkt 18).

36      Det europeiska patentskyddssystemet enligt EPC är emellertid komplext och innebär särskilt höga kostnader för den som ansöker om skydd för en uppfinning genom ett patent som omfattar samtliga medlemsstater. Komplexiteten och kostnaderna följer av att den som har ett europeiskt patent som meddelats av EPO måste ge in en översättning av patentet på en medlemsstats officiella språk för att patentet ska valideras i den medlemsstaten. Detta utgör ett hinder för patentskydd inom unionen.

37      Det råder för övrigt inte någon tvekan om att arrangemanget enligt det nuvarande patentskyddssystemet enligt EPC har en negativ inverkan på innovationsförmågan och konkurrenskraften hos företagen inom unionen. Detta gäller särskilt små och medelstora företag som inte kan utveckla ny teknologi som är patentskyddad i hela unionen utan att följa komplexa och kostsamma förfaranden. Genom den språkordning som upprättats enligt den angripna förordningen kan emellertid tillgången till europeiska patent med enhetlig verkan och patentsystemet som helhet bli enklare, mindre kostsam och mer rättssäker.

38      Det ska för det andra kontrolleras huruvida ordningen enligt den angripna förordningen är lämplig för att uppnå det berättigade målet att underlätta tillgången till patentskydd.

39      Den angripna förordningen syftar till att fastställa översättningsarrangemang beträffande europeiska patent som har enhetlig verkan enligt förordning nr 1257/2012. Eftersom EPO ansvarar för att meddela europeiska patent, grundar sig den angripna förordningen på de översättningsarrangemang som gäller hos EPO. Enligt dessa ska tyska, engelska och franska användas. Det krävs dock inte att det europeiska patentets patentskrift, eller patentkraven däri, översätts till det officiella språket i varje stat där det europeiska patentet med enhetlig verkan kommer att gälla, vilket däremot är fallet med avseende på europeiska patent. Enligt den ordning som fastställs i den angripna förordningen är det därför verkligen möjligt att underlätta tillgången till patentskydd genom att översättningskostnaderna minskas.

40      Domstolen ska för det tredje kontrollera huruvida den ordning som fastställs i den angripna förordningen går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det berättigade mål som eftersträvas.

41      I punkt 92 i domen Kik/harmoniseringsbyrån (C‑361/01 P, EU:C:2003:434) betonade domstolen att en erforderlig jämvikt måste bibehållas mellan, å ena sidan, de ekonomiska aktörernas intressen och samhällets intressen vad gäller handläggningskostnaderna och, å andra sidan, mellan intressena hos dem som ansöker om registrering av immateriella rättigheter och andra ekonomiska aktörers intresse av att få tillgång till översättningar av de handlingar genom vilka rättigheter beviljas eller av förfaranden som involverar flera ekonomiska aktörer.

42      Vad först angår frågan om bibehållande av jämvikten mellan de ekonomiska aktörernas och samhällets intressen med avseende på kostnaderna för förfarandet för att det europeiska patentets enhetliga verkan ska erkännas, anför domstolen följande. Visserligen ska unionen bevara flerspråkighet, vilket påpekas i artikel 3.3 fjärde stycket FEU och i artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De höga kostnaderna för att beviljas ett europeiskt patent som omfattar samtliga medlemsstater utgör emellertid, såsom angetts ovan i punkt 36, ett hinder för patentskydd inom unionen, vilket innebar att det var helt nödvändigt att översättningsarrangemangen för europeiska patent med enhetlig verkan är kostnadseffektiva.

43      Rådet har vidare infört flera mekanismer för att säkerställa att en erforderlig jämvikt bibehålls mellan det intresse som de som ansöker om europeiska patent med enhetlig verkan respektive andra ekonomiska aktörer har av att få tillgång till översättningar av de handlingar genom vilka rättigheter beviljas eller av förfaranden som involverar flera ekonomiska aktörer.

44      För att underlätta tillgången till europeiska patent med enhetlig verkan och bland annat ge patentsökandena möjlighet att ge in ansökningar till EPO på vilket av unionens språk som helst, föreskrivs ett ersättningssystem i artikel 5 i den angripna förordningen. Därvid anges att översättningskostnaderna ska återbetalas upp till ett visst tak för vissa patentsökande, bland annat små och medelstora företag, som lämnar patentansökningar till EPO på något av unionens officiella språk som inte är ett av EPO:s officiella språk.

45      För att begränsa nackdelarna för de ekonomiska aktörer som inte har möjlighet att förstå, med viss nivå av sakkunnighet, handlingar avfattade på tyska, engelska eller franska, har rådet föreskrivit övergångsbestämmelser i artikel 6 i den angripna förordningen. Denna övergångsperiod ska vara under högst tolv år, fram tills dess att ett system för högkvalitativa maskinöversättningar är tillgängligt för alla unionens officiella språk. Under övergångsperioden ska ansökningar om enhetlig verkan inges tillsammans med antingen en översättning av hela patentskriften till engelska (om handläggningsspråket är tyska eller franska) eller en översättning av hela patentskriften till ett annat av unionens officiella språk (om handläggningsspråket är engelska).

46      För att skydda de ekonomiska aktörer som inte har möjlighet att förstå något av EPO:s officiella språk med viss nivå av sakkunnighet, har rådet föreskrivit flera bestämmelser i artikel 4 i den angripna förordningen, som ska tillämpas i händelse av tvist. Dessa bestämmelser syftar till att göra det möjligt för sådana aktörer att, om de misstänks för intrång, få en fullständig översättning av det europeiska patentet med enhetlig verkan på de villkor som anges i artikeln. I händelse av tvister som rör skadeståndskrav föreskrivs bestämmelser som syftar till att den domstol som handlägger tvisten ska pröva och beakta god tro hos den påstådda intrångsgöraren.

47      Mot bakgrund av vad ovan anförts finner domstolen att den angripna förordningen innebär att en erforderlig jämvikt bibehålls mellan de olika intressen som är i fråga. Förordningen går därför inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det berättigade mål som eftersträvas. Såsom generaladvokaten i huvudsak angav i punkterna 61–74 i förslaget till avgörande, är således rådets val – i samband med att översättningsarrangemangen för europeiska patent med enhetlig verkan fastställdes – att behandla unionens officiella språk på olika sätt, varvid endast tyska, engelska och franska avses, lämpligt och står i proportion till det berättigade mål som eftersträvas med förordningen.

48      Talan kan följaktligen inte bifallas på den första grunden.

 Den andra grunden: Åsidosättande av de principer som följer av domen Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7)

 Parternas argument

49      Konungariket Spanien har gjort gällande att rådet åsidosatte de principer som följer av domen Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7), bekräftad i domarna Romano (98/80, EU:C:1981:104) och Tralli/ECB (C‑301/02 P, EU:C:2005:306), när rådet, i artiklarna 5 och 6.2 i den angripna förordningen, i samband med övergångsbestämmelserna delegerade administrationen av ersättningssystemet för återbetalning av översättningskostnader och offentliggörande av översättningar till EPO.

50      För det första innebär varken skälen i förordning nr 1257/2012 eller skälen i den angripna förordningen ett objektivt berättigande till en sådan delegering av befogenheter.

51      För det andra följer det av domen Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7) att det endast är tydligt avgränsade genomförandebefogenheter – beträffande vilka det inte finns något utrymme för skönsmässig bedömning och vilkas utövande därigenom kan prövas noggrant mot objektiva kriterier som fastställts av den delegerande myndigheten – som kan delegeras. Så är dock inte fallet i förevarande mål.

52      Enligt artikel 5 i den angripna förordningen ska EPO ansvara för administrationen av ersättningssystemet. EPO kan enligt sitt fria skön besluta att genomföra den rätt till återbetalning av översättningskostnader som föreskrivs i det systemet. Om medlemsstaterna, såsom Konungariket Spanien har gjort gällande, enligt artikel 9.3 i förordning nr 1257/2012 ska säkerställa ett effektivt domstolsskydd avseende de beslut som EPO fattar när arbetsuppgifter utförs som avses i punkt 1 i den bestämmelsen, och om den enhetliga patentdomstolen exklusivt har tilldelats den behörigheten enligt artikel 32.1 i) i avtalet om en enhetlig patentdomstol, har Europeiska patentorganisationen immunitet mot rättsliga förfaranden och verkställighet. Avgöranden från EPO kan därför inte prövas av domstol.

53      Vidare finns det inte något utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om uppgiften att offentliggöra översättningar enligt artikel 6.2 i den angripna förordningen. Den uppgiften kan emellertid inte bli föremål för domstolsprövning.

54      Rådet har inledningsvis gjort gällande att Konungariket Spanien inte har bestritt att det ankommer på de deltagande medlemsstaterna att genom EPO administrera ersättningssystemet och offentliggöra översättningar. Genomförandet av unionsrätten ankommer emellertid i första hand på medlemsstaterna, och enhetliga genomförandevillkor i den mening som avses i artikel 291.2 FEUF behövs inte för uppgifterna avseende ersättningssystemet och offentliggörandet av översättningar. De principer som följer av domarna Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7), Romano (98/80, EU:C:1981:104) och Tralli/ECB (C‑301/02 P, EU:C:2005:306) är inte relevanta, och har under alla omständigheter inte åsidosatts.

55      Intervenienterna har anslutit sig till rådets argument.

 Domstolens bedömning

56      Det framgår av Konungariket Spaniens inlagor att det görs gällande att villkoren för den delegering som rådet påstås ha gjort i artiklarna 5 och 6.2 i den angripna förordningen inte är uppfyllda. Detta utgör enligt Konungariket Spanien ett åsidosättande av de principer som följer av domen Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7)

57      Domstolen finner emellertid att i artiklarna 5 och 6.2 i den angripna förordningen uppmanas de deltagande medlemsstaterna att, i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1257/2012, ge EPO i uppdrag att utföra de arbetsuppgifter som dessa medlemsstater fastställer, i den mening som avses i artikel 143 i EPC.

58      Det följer av artikel 1.2 i förordning nr 1257/2012 att den förordningen utgör ett särskilt avtal i den mening som avses i artikel 142 i EPC. Detta innebär att bestämmelserna i nionde delen av den konventionen, som avser särskilda avtal och som omfattar artiklarna 142–149 i densamma, är tillämpliga på ett sådant avtal.

59      Enligt artiklarna 143 och 145 i EPC får en grupp fördragsslutande stater, med tillämpning av bestämmelserna i nionde delen av EPC, ge EPO i uppdrag att utföra uppgifter.

60      Det är i syfte att genomföra de bestämmelserna som det föreskrivs i artikel 9.1 d och f i förordning nr 1257/2012 att de deltagande medlemsstaterna ska ge EPO i uppdrag att utföra följande uppgifter; dels att offentliggöra de översättningar som avses i artikel 6 i den angripna förordningen under den övergångsperiod som avses i den artikeln, dels att administrera det i artikel 5 föreskrivna ersättningssystemet för återbetalning av översättningskostnader.

61      Dessa arbetsuppgifter är emellertid nära knutna till genomförandet av ett enhetligt patentskydd, vilket infördes genom förordning nr 1257/2012 och för vilket översättningsarrangemangen fastställdes i den angripna förordningen.

62      Den omständigheten att EPO får i uppdrag att utföra ytterligare uppgifter följer således av att de deltagande medlemsstaterna har ingått ett särskilt avtal i den mening som avses i artikel 142 i EPC, i deras egenskap av parter i EPC.

63      Eftersom rådet, i motsats till vad Konungariket Spanien har gjort gällande, inte har delegerat de genomförandebefogenheter som tillkommer rådet enligt unionsrätten till de deltagande medlemsstaterna eller till EPO, är de principer som domstolen slog fast i domen Meroni/Höga myndigheten (9/56, EU:C:1958:7) inte tillämpliga.

64      Härav följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grunden.

 Den tredje grunden: Artikel 4 i den angripna förordningen saknar rättslig grund

 Parternas argument

65      Konungariket Spanien har gjort gällande att den rättsliga grunden för att införa artikel 4 i den angripna förordningen är felaktig, eftersom den bestämmelsen inte avser ”bestämmelser om språkanvändningen” i samband med en europeisk rättighet, i enlighet med artikel 118 andra stycket FEUF, utan innefattar vissa processrättsliga skyddsregler i samband med domstolsförfaranden, vilka inte kan grundas på den bestämmelsen i EUF-fördraget.

66      Rådet har hävdat att bestämmelser om språkanvändningen verkligen fastställs genom den angripna förordningen, eftersom den innebär att exigibla översättningar fastställs efter det att den enhetliga verkan av ett europeiskt patent med enhetlig verkan har meddelats och registrerats. I artikel 3.1 i den förordningen fastslås således reglerna för språkanvändningen för ett europeiskt patent med enhetlig verkan, genom att det, beträffande förhållandena efter registreringen av den enhetliga verkan, preciseras att det inte ska krävas några ytterligare översättningar när en patentskrift för ett europeiskt patent har offentliggjorts i enlighet med EPC. Artikel 4 i den förordningen fyller ett rättsligt tomrum, eftersom EPO:s språkordning inte ställer upp språkregler i händelse av tvist. Mot bakgrund av att medlemsstaternas förfaranderegler inte har harmoniserats i unionsrätten, är det viktigt att se till att den påstådda intrångsgöraren har rätt att få tillgång till en översättning av det europeiska patent med enhetlig verkan som är aktuellt, i dess helhet.

67      Intervenienterna har anslutit sig till rådets argument.

 Domstolens bedömning

68      Enligt fast rättspraxis ska valet av rättslig grund för en unionsrättsakt grundas på objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning, däribland rättsaktens syfte och innehåll (dom kommissionen/rådet, C‑377/12, EU:C:2014:1903, punkt 34 och där angiven rättspraxis, samt dom Förenade kungariket/rådet, C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 35).

69      I fråga om den angripna förordningens ändamål finner domstolen följande. Enligt förordningens rubrik och artikel 1 i densamma genomför förordningen ett fördjupat samarbete på området för enhetliga patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang. Av skäl 16 i den angripna förordningen framgår att förordningens mål är att skapa enhetliga och förenklade översättningsarrangemang för europeiska patent med enhetlig verkan.

70      Beträffande den angripna förordningens innehåll gör domstolen följande bedömning. I artikel 3.1 föreskrivs att det – utan att det påverkar bestämmelserna om översättningar i händelse av tvist och övergångsbestämmelserna – inte ska krävas några ytterligare översättningar när en patentskrift för ett europeiskt patent som har enhetlig verkan har offentliggjorts i enlighet med artikel 14.6 i EPC. Enligt sistnämnda bestämmelse ska patentskriften för ett europeiskt patent offentliggöras på handläggningsspråket och inkludera en översättning av patentkraven till EPO:s två andra officiella språk.

71      Språkordningen för europeiska patent med enhetlig verkan, som definieras med hänvisning till artikel 14.6 i EPC, fastställs således i den angripna förordningen, i enlighet med artikel 118 andra stycket FEUF.

72      I artikel 118 andra stycket FEUF utesluts inte att det, när språkordningen fastställs för en europeisk rättighet, görs hänvisningar till språkordningen för den organisation som omfattar det organ som ska utfärda den rättighet som ska ha enhetlig verkan. Det saknar för övrigt relevans att det i den angripna förordningen inte fastställs uttömmande regler för den språkordning som ska tillämpas på europeiska patent med enhetlig verkan. Enligt artikel 118 andra stycket FEUF fordras nämligen inte att rådet harmoniserar alla delar av språkordningen för immateriella rättigheter som tillkommit på grundval av första stycket i den artikeln.

73      Artikel 4 i den angripna förordningen omfattas direkt av språkordningen för europeiska patent med enhetlig verkan, eftersom artikeln fastställer särskilda regler om översättning av europeiska patent med enhetlig verkan i händelse av tvist. Språkordningen för europeiska patent med enhetlig verkan definieras nämligen genom samtliga bestämmelser i den angripna förordningen, och närmare bestämt genom artiklarna 3, 4 och 6 som reglerar skilda situationer. Artikel 4 i den förordningen kan, med avseende på den rättsliga grunden, därför inte skiljas ut från förordningens övriga bestämmelser.

74      Domstolen kan således inte godta Konungariket Spaniens argument att artikel 118 andra stycket FEUF inte kan utgöra rättslig grund för artikel 4 i den angripna förordningen.

75      Talan kan följaktligen inte bifallas på den tredje grunden.

 Den fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen

 Parternas argument

76      Konungariket Spanien har gjort gällande att rådet åsidosatt rättssäkerhetsprincipen. Först och främst innebär den angripna förordningen en begränsning av de ekonomiska aktörernas möjligheter att erhålla upplysningar, eftersom patentskriften för ett europeiskt patent som har enhetlig verkan ska offentliggöras endast på handläggningsspråket, och inte på EPO:s övriga officiella språk. Vidare innehåller förordningen inte några bestämmelser, bland annat språkliga, om på vilket sätt europeiska patent med enhetlig verkan ska meddelas. I samband med administrationen av ersättningssystemet anges dessutom inte något kostnadstak eller hur ersättningen ska fastställas. Bestämmelserna i artikel 4 i förordningen är för övrigt inte tillräckliga för att mildra den omständigheten att det inte finns upplysningar om det europeiska patentet med enhetlig verkan. Den översättning av europeiska patent med enhetlig verkan som tillhandahålls i händelse av tvist är nämligen inte rättsligt bindande och bestämmelsen innehåller inte några föreskrifter om konkreta följder för det fallet att intrångsgöraren har handlat i god tro. Slutligen fanns det inte något system för maskinöversättning när den angripna förordningen antogs, och det finns inte några garantier för att ett sådant system kan fungera på ett område där det är mycket viktigt att översättningen är noggrann.

77      Rådet anser att Konungariket Spaniens påståenden innebär ett åsidosättande av principen om indirekt förvaltning och subsidiaritetsprincipen, vilka ligger till grund för unionsrätten. Enligt den angripna förordningen ska medlemsstaterna införa konkreta bestämmelser om sådana aspekter som ersättningssystem och maskinöversättningar. Enligt rättssäkerhetsprincipen fordras inte att samtliga bestämmelser ska regleras in i minsta detalj i grundförordningen. Vissa regler kan fastställas av medlemsstaterna eller i delegerade akter eller genomförandeakter. I artikel 4.4 i förordningen fastställs i övrigt de huvudsakliga faktorerna och kriterierna för nationella domstolars tillämpning av bestämmelserna.

78      Intervenienterna har anslutit sig till rådets argument.

 Domstolens bedömning

79      Enligt fast rättspraxis fordras enligt rättssäkerhetsprincipen att rättsregler ska vara klara, precisa och förutsägbara när det gäller vilka rättsverkningar de har, så att berörda parter kan sätta sig in i situationer och rättsförhållanden som omfattas av unionens rättsordning (se dom France Télécom/kommissionen, C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 100 och där angiven rättspraxis, och LVK – 56, C‑643/11, EU:C:2013:55, punkt 51).

80      För det första innebär Konungariket Spaniens argument att den angripna förordningen begränsar de ekonomiska aktörernas möjligheter att erhålla upplysningar att Konungariket Spanien bestrider den språkordning som införts genom förordningen, till den del den inte innehåller föreskrifter om att europeiska patent med enhetlig verkan ska översättas till alla unionens officiella språk. Domstolen har emellertid underkänt detta argument inom ramen för prövningen av den första grunden.

81      Vad för det andra avser argumentet att den angripna förordningen inte innehåller några bestämmelser, bland annat språkliga, om på vilket sätt europeiska patent med enhetlig verkan ska meddelas, framgår det av tillämpliga bestämmelser i förordningen, jämförda med förordning nr 1257/2012, att rättssäkerhetsprincipen inte åsidosatts.

82      I artikel 3.2 i den angripna förordningen föreskrivs nämligen att en ansökan om enhetlig verkan som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1257/2012 ska lämnas in på handläggningsspråket. Handläggningsspråket definieras i artikel 2 b i den angripna förordningen som EPO:s handläggningsspråk enligt artikel 14.3 i EPC.

83      Enligt artikel 3.1 i förordning nr 1257/2012 ska enhetlig verkan registreras i registret för enhetligt patentskydd. Enligt artikel 2 e i samma förordning utgör det registret en del av det europeiska patentregistret, som EPO ansvarar för. Enligt artikel 14.8 i EPC ska inskrivningarna i det europeiska patentregistret emellertid göras på EPO:s tre officiella språk.

84      Vad för det tredje gäller påståendet att det inte anges något kostnadstak eller något om hur kostnadstaket ska fastställas, gör domstolen följande bedömning. Såsom generaladvokaten i huvudsak angav i punkterna 110 och 111 i förslaget till avgörande föreskrivs det i artikel 9.2 i förordning nr 1257/2012 att de deltagande medlemsstaterna, som avtalsslutande stater i EPC, ska säkerställa styrningen och övervakningen av den verksamhet som hänför sig till de uppgifter som avses i artikel 9.1 i den förordningen. För detta ändamål ska de inrätta ett särskilt utskott inom Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd i den mening som avses i artikel 145 i EPC. Ett beslut avseende kostnadstaket eller om hur kostnadstaket ska fastställas ska därför fattas av de medlemsstater som deltar i ett sådant särskilt utskott. Det kan således inte anses att rådet har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen i förevarande mål.

85      Vad för det fjärde gäller den omständigheten att det endast är patentet på det språk som det har meddelats på som medför rättsverkningar och inte den översättning som enligt artikel 4 i den angripna förordningen ska tillhandahållas i händelse av tvist, finner domstolen att detta inte ger upphov till någon rättsosäkerhet. De aktuella aktörerna kan nämligen med säkerhet få kännedom om vilket språk som äger giltighet för att bedöma omfattningen av skyddet enligt europeiska patent med enhetlig verkan.

86      Rättssäkerhetsprincipen kan för det femte inte heller anses ha åsidosatts genom att det inte finns någon uppgift om de konkreta följderna för det fall den påstådda intrångsgöraren har handlat i god tro. Såsom följer av skäl 9 i den angripna förordningen, medför den omständigheten tvärtom att behörig domstol kan göra en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, och därvid bland annat ta hänsyn till om den påstådda intrångsgöraren är ett litet eller medelstort företag som endast är verksamt på lokal nivå, EPO:s handläggningsspråk och, under övergångsperioden, den översättning som ges in tillsammans med ansökan om enhetlig verkan.

87      Konungariket Spanien har för det sjätte påstått att det inte finns någon garanti för att systemet för maskinöversättning fungerar och att det inte kunde tas i drift när den angripna förordningen antogs. Domstolen finner härvid att det som i realiteten ifrågasätts är unionslagstiftarens val att föreskriva en övergångsperiod på tolv år för att införa den del av språkordningen som hänför sig till maskinöversättning av patentansökningar och patentskrifter till alla unionens officiella språk. Det är visserligen riktigt att det inte finns någon garanti för att det system som ska tas i bruk vid utgången av övergångsperioden kommer att fungera väl. Detta är emellertid inte tillräckligt för att läggas till grund för en ogiltigförklaring av den angripna förordningen med anledning av åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom det inte går att lämna någon sådan garanti. Konungariket Spaniens argument är således verkningslöst och ska därför lämnas utan avseende.

88      Under dessa omständigheter kan det inte slås fast att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts.

89      Talan kan således inte bifallas på den fjärde grunden

 Den femte grunden: Åsidosättande av principen om unionsrättens autonomi

 Parternas argument

90      Konungariket Spanien har gjort gällande att artikel 7 i den angripna förordningen står i strid med principen om unionsrättens autonomi, eftersom den skiljer mellan, å ena sidan, förordningens ikraftträdande och, å andra sidan, att förordningen ska tillämpas från den 1 januari 2014, samtidigt som det anges att den tidpunkten kan senareläggas om avtalet om en enhetlig patentdomstol inte trätt i kraft i enlighet med artikel 89.1 i detsamma. I förevarande fall överläts åt de parter som ingick avtalet om en enhetlig patentdomstol att fastställa när en unionsrättslig norm träder i kraft och följaktligen utövandet av unionens behörighet. Konungariket Spanien har tillagt att de exempel som rådet har anfört angående lagstiftningspraxis saknar relevans.

91      Rådet har gjort gällande att det följer av skäl 9, jämfört med skälen 24 och 25 i förordning nr 1257/2012, att unionslagstiftarens politiska ställningstagande för att säkerställa att europeiska patent med enhetlig verkan ska fungera på rätt sätt, en enhetlig rättspraxis och därmed rättssäkerhet samt kostnadseffektivitet för patenthavarna, har varit att knyta europeiska patent med enhetlig verkan till ett särskilt domstolsorgan som ska upprättas innan det första europeiska patentet med enhetlig verkan meddelas. Det föreligger inte något rättsligt hinder för att knyta samman europeiska patent med enhetlig verkan och en enhetlig patentdomstol, vilket har motiverats tillräckligt i skälen 24 och 25 i förordning nr 1257/2012. I lagstiftningspraxis finns för övrigt flera exempel på att tillämpligheten av en unionsrättsakt knutits till en händelse som ligger utanför den rättsakten.

92      Intervenienterna har anslutit sig till rådets anmärkningar.

 Domstolens bedömning

93      I artikel 7.2 i den angripna förordningen föreskrivs att den ”ska tillämpas från och med den 1 januari 2014 eller från och med den dag då avtalet om en enhetlig patentdomstol träder i kraft, beroende på vilket som infaller senare”.

94      För att en förordning ska vara direkt tillämplig i enlighet med artikel 288 andra stycket FEUF fordras enligt domstolens praxis att den utan någon åtgärd för att få den att ingå i nationell rätt träder i kraft och tillämpas till rättssubjektens förmån eller nackdel. Detta gäller dock inte om medlemsstaterna enligt den aktuella förordningen själva ska anta de lagar och andra författningar samt vidta de ekonomiska åtgärder som behövs för att förordningens bestämmelser ska kunna tillämpas (se domarna Bussone, 31/78, EU:C:1978:217, punkt 32, och dom ANAFE, C‑606/10, EU:C:2012:348, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

95      Så är fallet i förevarande mål. Unionslagstiftaren har nämligen, för att den angripna förordningens bestämmelser ska kunna tillämpas, överlämnat åt medlemsstaterna att dels vidta olika åtgärder inom den rättsliga ram som fastställs i EPC, dels inrätta en enhetlig patentdomstol. Att inrätta en enhetlig patentdomstol är, i enlighet med vad som anges i skälen 24 och 25 i förordning nr 1257/2012, mycket viktigt för att säkerställa att patentet i fråga fungerar på rätt sätt, en enhetlig rättspraxis och därmed rättssäkerhet liksom kostnadseffektivitet för patenthavarna.

96      Talan kan således inte bifallas såvitt avser den femte grunden.

97      Mot bakgrund av vad ovan anförts ska talan ogillas i sin helhet. Detta betyder att även Konungariket Spaniens andrahandsyrkande om delvis ogiltigförklaring av den angripna förordningen ska ogillas.

 Rättegångskostnader

98      Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att Konungariket Spanien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet, ska Spanien bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader.

99      Med tillämpning av artikel 140.1 i rättegångsreglerna finner domstolen att de medlemsstater och institutioner som har intervenerat i målet ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)      Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: spanska.