Mål T‑602/15 RENV
Liam Jenkinson
mot
Europeiska unionens råd m.fl.
Tribunalens dom (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 10 november 2021
”Skiljedomsklausul – Internationell civil personal vid Europeiska unionens internationella uppdrag – Anställning på kontraktsbasis – På varandra följande avtal om visstidsanställning – Yrkande om att samtliga avtalsförhållanden ska omvandlas till ett avtal om tillsvidareanställning – Talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar – Talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar”
1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av de grunder som åberopas – Grunder till stöd för invändningen om rättsstridighet som inte stöds av precisa argument – Invändningen kan inte tas upp till prövning
(Artikel 277 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 76 d)
(se punkt 48)
2. Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Tribunalens behörighet – Avtalsförhållande grundat på flera på varandra följande avtal om visstidsanställning – Yrkande om att samtliga avtalsförhållanden ska omvandlas till ett avtal om tillsvidareanställning och om skadestånd på grund av felaktig uppsägning – Skiljedomsklausuler enligt vilka unionsdomstolarna, i det sista avtalet, och domstolarna i en medlemsstat, i de tidigare avtalen, ska avgöra tvister som rör respektive avtal – Yrkande som grundar sig på det senaste avtalet – Beaktande av de avtalsförhållanden som rådde före det sista avtalet
(Artikel 272 FEUF)
(se punkterna 64–66)
3. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Unionsdomstolens behörighet – Beslut avseende personaladministration vilka fattas av ett av unionens internationella uppdrag – Omfattas
(Artiklarna 19.1 och 24.1 andra stycket FEU; artiklarna 268, 275 första stycket och 340 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)
(se punkterna 68 och 69)
4. Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Avtal som omfattas av nationell rätt – Tillämpligheten av materiell nationell rätt – Iakttagande av förbudet mot rättsmissbruk som en allmän princip i unionsrätten
(Artiklarna 151 och 272 FEUF; rådets direktiv 1999/70, bilaga)
(se punkterna 96–101)
5. Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Anställningsavtal för personal vid ett av unionens internationella uppdrag – Talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar – Fastställande av tillämplig lag
(Artikel 272 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 593/2008, artiklarna 3.1 och 8)
(se punkterna 103–106, 119, 123, 125 och 128–139)
6. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Åtgärder som syftar till att förhindra felaktig användning av på varandra följande avtal om visstidsanställning – Objektiva grunder som motiverar att sådana avtal förnyas – Internationell civil personal vid ett av unionens internationella uppdrag – Successiv förnyelse av avtal, som är nära kopplad till uppdragets specifika och tillfälliga sammanhang – Tillåtet
(Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5 led 1 a; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp, artikel 9.3)
(se punkterna 150–156 och 176–188)
7. Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Tribunalens behörighet – Omfattning – Förbud mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) – Skyldighet att respektera de av parterna bestämda ramarna för tvisten
(Artikel 272 FEUF; domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artiklarna 76 och 84.1)
(se punkterna 208 och 209)
8. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Europeiska unionens civila uppdrag – Personal – Internationell civil personal – Anställning på kontraktsbasis – Rättslig grund
(Artikel 28.1 första stycket FEU; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp, artiklarna 9.3 och 10.3)
(se punkterna 226–228)
9. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Europeiska unionens civila uppdrag – Personal – Internationell civil personal – Anställning på kontraktsbasis – Tillämpning av skilda nationella rättsordningar beroende på de avtal som ingåtts med de anställda – Åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering – Föreligger inte
(Artikel 28.1 första stycket FEU; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp, artiklarna 9.3 och 10.3)
(se punkt 230)
10. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Europeiska unionens civila uppdrag – Personal – Internationell civil personal – Anställning på kontraktsbasis – Diskriminering i förhållande till EU-personal som utstationerats vid dessa uppdrag och som anställts enligt anställningsvillkoren för övriga anställda – Föreligger inte
(Artikel 28.1 första stycket FEU; rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp, artiklarna 9.3 och 10.3)
(se punkterna 231 och 232)
11. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Uppgift om saken – Kortfattad framställning av de grunder som åberopas – Talan om ersättning för skada som har vållats av en unionsinstitution – Uppgift saknas om beskaffenheten och omfattningen av den lidna skadan samt beträffande orsakssambandet – Avvisning
(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 76 d)
(se punkterna 243 och 244)
Resumé
Sökanden, som är irländsk medborgare, var anställd vid tre av Europeiska unionens internationella uppdrag från augusti 1994 till november 2014 – med korta avbrott mellan anställningarna vid respektive uppdrag – inom ramen för ett antal på varandra följande avtal om visstidsanställning. Den sista anställningsperioden, mellan april 2010 och november 2014, var han internationellt anställd vid Eulex Kosovo, ett uppdrag för internationell krishantering som inrättats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Det elfte och sista avtalet om visstidsanställning förnyades inte efter den 14 november 2014, eftersom ett beslut om omstrukturering av detta uppdrag medförde att hans tjänst drogs in.
I oktober 2015 väckte sökanden talan vid tribunalen mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Eulex Kosovo (nedan kallade svarandena). Han yrkade därvid i huvudsak
– för det första, att samtliga på varandra följande avtal om visstidsanställning skulle omvandlas till ett avtal om tillsvidareanställning samt att han skulle tillerkännas ersättning för den inomobligatoriska skada som han lidit till följd av ett felaktigt användande av på varandra följande avtal om visstidsanställning och till följd av en felaktig uppsägning av det sålunda omvandlade avtalet om tillsvidareanställning (nedan kallat det första yrkandet),
– för det andra, att han skulle tillerkännas ersättning för den utomobligatoriska skada som han påstår sig ha lidit på grund av att han inte har anställts enligt de bestämmelser som är tillämpliga på unionens personal (nedan kallat det andra yrkandet), och
– för det tredje och i andra hand, att han skulle tillerkännas ersättning för den skada som han har lidit till följd av att svarandena, inom ramen för det avtalsförhållande som de har påtvingat honom, har åsidosatt flera allmänna principer i unionsrätten (nedan kallat det tredje yrkandet).
Tribunalen avvisade genom beslut av den 9 november 2016(1) denna talan med motiveringen att det var uppenbart att den saknade behörighet att pröva de två första yrkandena och att det var uppenbart att det tredje yrkandet inte kunde tas upp till prövning. Efter det att sökanden överklagat beslutet, upphävde emellertid domstolen genom dom av den 5 juli 2018(2) detta beslut och återförvisade målet till tribunalen.
I den dom som tribunalen meddelat efter denna återförvisning, förklarar tribunalen sig behörig att pröva de tre yrkandena men avvisar talan på nytt till viss del och ogillar talan i övriga delar. Tribunalen prövar i domen dels omfattningen av unionsdomstolens behörighet på grund av en skiljedomsklausul, dels vilken ordning och vilka bestämmelser som är tillämpliga på anställningsavtal för internationell civil personal vid unionens internationella uppdrag.
Tribunalens bedömning
Tribunalen bekräftar först att den är behörig att avgöra tvisten.
Vad gäller det första yrkandet, om omvandling av samtliga på varandra följande avtal om visstidsanställning till ett avtal om tillsvidareanställning och om ersättning för den inomobligatoriska skada som har samband med detta, konstaterar tribunalen att dess behörighet följer av en skiljedomsklausul, i den mening som avses i artikel 272 FEUF, som ingår i sökandens sista avtal om visstidsanställning och enligt vilken alla tvister som rör avtalet ska avgöras av unionsdomstolen. Tribunalen anser särskilt att denna behörighet omfattar prövningen av de avtal om visstidsanställning som föregick det sista avtalet, även om dessa inte innehöll någon sådan skiljedomsklausul, eftersom sökandens yrkanden är kopplade till förekomsten av ett enda, fortlöpande anställningsförhållande grundat på en rad på varandra följande avtal om visstidsanställning och dessa yrkanden även grundar sig på det sista avtalet om visstidsanställning.
Vad gäller det andra och det tredje yrkandet, som i huvudsak avser svarandenas eventuella utomobligatoriska skadeståndsansvar för beslut avseende personaladministration vilka rör ”fältverksamhet”, däribland beslut om anställning av internationell civil personal vid unionens internationella uppdrag, följer tribunalens behörighet att pröva detta av de allmänna bestämmelserna i EUF-fördraget, vilka ger unionsdomstolen behörighet att avgöra tvister om utomobligatoriskt skadeståndsansvar.(3)
Vid prövningen i sak av det första yrkandet erinrar tribunalen inledningsvis om att den, mot bakgrund av den skiljedomsklausul som anger att den är behörig att avgöra tvister som rör avtalet, ska pröva yrkandet om omvandling av de elva avtal om visstidsanställning som ingåtts med Eulex Kosovo utifrån den nationella materiella arbetsrätt som är tillämplig på dessa avtal, med iakttagande av unionsrättens allmänna principer, däribland förbudet mot rättsmissbruk. För att fastställa tillämplig lag tillämpar tribunalen reglerna i den internationella privaträtten, och särskilt bestämmelserna i Rom I‑förordningen.(4)
Tribunalen prövar därefter de elva avtalen om visstidsanställning mot bakgrund av dessa bestämmelser, varvid den finner att irländsk lag ska tillämpas på hela det avtalsförhållande som är knutet till dessa avtal. Vad för det första gäller de nio första tidsbegränsade avtalen konstaterar tribunalen, med tillämpning av regeln om parternas val av lag,(5) att avtalsparterna har angett att lagen i sökandens ursprungsland där denne hade sin permanenta skatterättsliga hemvist innan han tillträdde sin tjänst vid uppdraget, det vill säga irländsk lag, ska vara tillämplig nationell arbetsrätt. Vad för det andra gäller de två sista tidsbegränsade avtalen, vilka inte innehöll någon bestämmelse om val av tillämplig lag, tillämpar tribunalen regeln om närmast anknytning(6) och drar på grundval av denna regel slutsatsen att även dessa två avtal omfattas av irländsk rätt, eftersom det faktiskt förelåg ett fortlöpande anställningsförhållande mellan parterna alltsedan det första av de elva tidsbegränsade avtalen och eftersom de skatte-, socialförsäkrings- och pensionssystem som sökanden omfattades av reglerades av irländsk rätt enligt de två sista tidsbegränsade avtalen.
Enligt den irländska lagstiftning som är tillämplig på avtal om visstidsanställning,(7) och som införlivar unionslagstiftningen på området,(8) får, efter det att den längsta tillåtna tiden för anställningsförhållanden har passerats, ett avtal om visstidsanställning förnyas endast om det finns ”objektiva grunder” som motiverar detta. Om det inte finns sådana grunder ska det förnyade avtalet anses som ett avtal om tillsvidareanställning.
Tribunalen konstaterar att den längsta tillåtna tiden enligt irländsk lagstiftning i förevarande fall hade överskridits vid den tidpunkt då de två sista avtalen om visstidsanställning i fråga ingicks. Den prövar därefter huruvida det fanns objektiva grunder för att ingå dessa. Tribunalen anser i detta avseende att Eulex Kosovos särdrag, bland annat dess tillfälliga karaktär och den ständiga utvecklingen av dess mandat, vad gäller dess giltighetstid, innehåll och finansiering, vilket med nödvändighet får till följd att dess personals anställningsvillkor likaså är tillfälliga, utgör sakliga grunder som motiverar att de omtvistade och på varandra följande avtalen om visstidsanställning använts. Vad särskilt gäller det sista avtalet om visstidsanställning medger tribunalen dessutom att det finns andra, ännu mer konkreta och underbyggda, objektiva grunder vilka rör beslutet att dra in sökandens tjänst till följd av omstruktureringen av uppdraget, med hänsyn till att detta avtal upphörde att gälla samma dag som tjänsten skulle dras in. Tribunalen drar därför slutsatsen att det inte var fel att föreslå sökanden att ingå de aktuella avtalen om visstidsanställning.
Tribunalen ogillar följaktligen yrkandet om omvandling av avtalen om visstidsanställning till ett enda avtal om tillsvidareanställning och således även det därmed sammanhängande yrkandet om inomobligatoriskt skadestånd.
Tribunalen ogillar även sökandens andra yrkande, om ersättning för den utomobligatoriska skada som han påstår sig ha lidit till följd av att han anställts som internationell civil personal på kontraktsbasis och inte enligt de förmånligare bestämmelser som var tillämpliga på EU-personal som utstationerats vid det aktuella uppdraget. Tribunalen anser på denna punkt bland annat att den del av unionens primärrätt som specifikt avser Gusp och de normativa bestämmelserna för uppdraget Eulex Kosovo, utgjorde en rättslig grund som gjorde det möjligt att anställa sökanden som internationell civil personal på kontraktsbasis och att det inte förelåg någon diskriminering och inte heller någon särbehandling av sökanden i förhållande till andra av uppdragets kontraktsanställda eller till EU-personal som utstationerats vid detta.
Tribunalen avvisar slutligen sökandens sista yrkande, eftersom det är uppenbart att det inte kan tas upp till prövning. Yrkandet brister nämligen i klarhet och precision vad gäller förekomsten av ett tillräckligt direkt orsakssamband mellan de åsidosättanden som svarandena påstås ha begått och den åberopade skadan. Tribunalen ogillar och avvisar, i tillämpliga delar, därmed talan i dess helhet.