Mål T‑20/16

M/S. Indeutsch International

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-figurmärke återgivande bågar mellan två parallella linjer – Särskiljningsförmåga – Artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Prövning av varumärket i den form det registrerats”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 21 juni 2017

1.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Figurmärke som utgörs av en tvådimensionell eller tredimensionell återgivning av en vara – Särskiljningsförmåga – Bedömningskriterier

[Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1, b)]

2.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering som skett i strid med artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 – Figurmärke som återger bågar mellan två parallella linjer

[Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1, b)]

1.      När det sökta eller registrerade varumärket utgörs av en tvådimensionell eller tredimensionell återgivning av den vara det avser, beror dess särskiljningsförmåga på huruvida det i betydande mån avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i branschen, och sålunda uppfyller sin grundläggande funktion att ange varans ursprung.

Det förhåller sig även på det sättet när varumärket utgörs av en del av formen på den vara det avser, i den mån omsättningskretsen omedelbart och utan särskild eftertanke uppfattar det som en återgivning av en detalj hos eller aspekt av den aktuella varan. Den avgörande faktorn i ett sådant fall är inte huruvida det berörda kännetecknet ska betecknas som ett figurkännetecken, ett tredimensionellt kännetecken eller någon annan form av kännetecken, utan huruvida det sammanfaller med den berörda varans utseende.

Om bedömningen av varumärkets särskiljningsförmåga, i en sådan situation, inte gjordes med hänvisning till att det klart avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i den bransch som de aktuella varorna omfattas av, skulle det räcka med att ansöka om registrering av ett kännetecken som omedelbart uppfattas som en del av den vara det avser för att öka möjligheterna att få det varumärket registrerat och på så sätt nästan automatiskt ge skydd åt utseendet eller formen på själva varan. Eftersom genomsnittskonsumenten inte har för vana att uppfatta en varas ursprung genom dess utseende eller form, innebär denna möjlighet en klar risk för att artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 om EU‑varumärken kringgås och den skulle därför undergräva det allmänintresse som bestämmelsen skyddar.

I de fall varumärken utgörs av formen på den vara de avser bör den behöriga myndigheten identifiera dess utmärkande egenskaper genom att undersöka själva varan. En sådan undersökning krävs när en utmärkande egenskap hos varumärket måste identifieras för att kunna avgöra exakt hur de delar som ingår i den grafiska återgivningen och eventuella beskrivningar som ingetts i samband med registreringsansökan ska uppfattas, så att det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 e ii i förordning nr 207/2009 skyddas. Detta intresse består i att se till att ekonomiska aktörer inte orättmätigen tillskansar sig vissa kännetecken som utgörs av formen på varan och som inbegriper en teknisk lösning. Denna problematik uppstår per definition när ett varumärke utgörs av formen på en konkret vara och inte av en abstrakt form.

(se punkterna 37–40)

2.      Se domen.

(se punkterna 41–47)