Mål T-370/02

Alpenhain-Camembert-Werk m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Förordning (EG) nr 1829/2002 – Registrering av en ursprungsbeteckning – ’Feta’ – Talan om ogiltigförklaring – Talerätt – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Förordning om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar – Talan som väckts av företag som tillverkar osten Feta i en annan medlemsstat än den medlemsstat där denna ost har sitt ursprung – Avvisning

(Artikel 230 fjärde stycket EG; rådets förordning nr 2081/92; kommissionens förordning nr 1829/2002)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Tolkning contra legem av villkoret personligen berörd – Ej möjlig

(Artikel 230 fjärde stycket EG)

1.      Förordning nr 1829/2002 om ändring av bilagan till förordning nr 1107/96 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning nr 2081/92 utgör, i den del den innehåller en registrering av beteckningen Feta såsom skyddad beteckning, en åtgärd av allmän giltighet i den mening som avses i artikel 249 andra stycket EG, med hänsyn till att denna förordning är tillämplig på objektivt fastställda situationer och ger rättsverkningar i förhållande till abstrakt angivna kategorier av personer, eftersom alla företag vars produkter uppfyller de föreskrivna kraven på geografiskt område och kvalitet ges rätten att marknadsföra dem under ovannämnda beteckning, och att alla de företag vars produkter inte uppfyller dessa krav, vilka är identiska för alla företag, nekas denna rätt.

Detta beslut kan dock personligen beröra en fysisk eller juridisk person endast när det berör denna person på grund av vissa utmärkande egenskaper som han har eller på grund av en faktisk situation som särskiljer honom i förhållande till alla andra personer och därigenom försätter honom i en ställning som motsvarar den som gäller för en person till vilken ett beslut är riktat. Detta är inte fallet beträffande vissa företag som producerar osten Feta utanför Grekland, som är den medlemsstat i vilken osten har sitt ursprung.

Det förhållandet att dessa företag utgör några av de huvudsakliga producenterna av Feta i Europeiska gemenskapen, vars antal är begränsat, att de producerar mer än 90 procent av den Feta som framställs i den medlemsstat där de är etablerade samt att de saluför sina produkter under den skyddade beteckningen är inte i sig tillräckligt för att särskilja företagen i förhållande till alla andra ekonomiska aktörer som berörs av förordning nr 1829/2002, eftersom den allmänna giltigheten och följaktligen en rättsakts normativa karaktär inte ifrågasätts genom möjligheten att med större eller mindre säkerhet fastställa hur många eller till och med vilka rättssubjekt som den vid en viss tidpunkt är tillämplig på.

Vidare kan tillämpningen av det förenklade förfarandet för registrering av den skyddade beteckningen inte anses utgöra ett åsidosättande av företagens processuella rättigheter, eftersom det i förordning nr 2081/92 inte fastställs några särskilda processuella garantier på gemenskapsnivå till förmån för enskilda.

(se punkterna 54–56, 58–59 och 67)

2.      Även om det visserligen är riktigt att det villkor om personligt intresse som krävs enligt artikel 230 fjärde stycket EG skall tolkas mot bakgrund av rätten till ett verksamt rättsligt skydd och med beaktande av de omständigheter som kan särskilja en sökande, kan en sådan tolkning inte medföra att detta villkor, vilket uttryckligen föreskrivits i fördraget, inte tillämpas utan att gemenskapsdomstolarna därmed överskrider gränserna för sin behörighet enligt fördraget. Härav följer att en fysisk eller juridisk person som inte uppfyller detta villkor under alla omständigheter inte är behörig att föra talan om ogiltigförklaring av en förordning.

(se punkt 72)