Mål T-372/02


Internationaler Hilfsfonds eV
mot
Europeiska gemenskapernas kommission

”Utvecklingsarbete – Europeiska gemenskapernas kontor för humanitärt bistånd (ECHO) – Ramavtal om partnerskap för samfinansiering av projekt som drivs av icke-statliga organisationer – Avslag på sökandens ansökan – Talan om ogiltigförklaring – Avvisning”

Sammanfattning av beslutet

1.

Talan om ogiltigförklaring – Talan mot ett beslut som endast utgör bekräftelse av ett tidigare beslut mot vilket talan inte väckts inom fristen – Avvisning – Begreppet bekräftande beslut

(Artikel 230 EG)

2.

Talan om ogiltigförklaring – Gemenskapsdomstolarnas behörighet – Yrkanden om att rätten skall rikta ett föreläggande till en institution – Avvisning

(Artiklarna 230 EG och 233 EG)

3.

Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Omständigheter att beakta – Rättegångskostnader i samband med förfarandet inför Europeiska ombudsmannen – Omfattas inte

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 91 b)

1.

En talan om ogiltigförklaring av ett beslut som enbart utgör en bekräftelse av ett tidigare beslut som inte överklagats inom utsatt tidsfrist kan inte tas upp till prövning. Ett beslut är en ren bekräftelse av ett tidigare beslut om det inte innehåller någon ny omständighet jämfört med den tidigare rättsakten och om det inte har föregåtts av en omprövning av den ställning som mottagaren av denna rättsakt har.

Det faktum att kommissionen, i ett beslut som innebär avslag på en begäran från en icke-statlig organisation om att underteckna ett ramavtal för partnerskap med kontoret för humanitärt bistånd, vägrat att inleda ett disciplinärt förfarande mot anställda på denna institution, kan inte utgöra någon ny omständighet. Detta beslut om vägran att vidta ett disciplinärt förfarande är tydligt avskilt från beslutet att avslå sökandens ansökan om att ingå ett ramavtal för partnerskap. Ett motsatt resonemang skulle innebära att ett företag, endast genom att inkomma med en ansökan om att inleda ett disciplinärt förfarande mot anställda på den institution som är ansvarig för ett beslut, kunde förlänga tidsfristen för talan om ogiltigförklaring av detta beslut.

(se punkterna 36, 41 och 42)

2.

Förstainstansrätten kan inte rikta förelägganden till gemenskapsinstitutionerna eller träda i deras ställe.

Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG är gemenskapsdomstolarnas behörighet begränsad till att kontrollera lagligheten av den rättsakt som ifrågasätts. Om domstolen kommer fram till att rättsakten är rättsstridig ogiltigförklaras denna. Enligt artikel 233 EG åligger det den berörda institutionen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

(se punkterna 48 och 49)

3.

Enligt artikel 91 b i förstainstansrättens rättegångsregler skall nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat anses som ersättningsgilla kostnader. Av denna bestämmelse framgår att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar utgifter som utgivits för förfarandet vid förstainstansrätten samt att dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende. Med förfarandet avses i den ovannämnda bestämmelsen endast förfarandet inför förstainstansrätten. En sökande kan därför inte i samband med en talan om ogiltigförklaring få ersättning från kommissionen för de kostnader som hänför sig till förfarandet inför Europeiska ombudsmannen.

(se punkt 51)