Mål C‑589/10
Janina Wencel
mot
Zakład Ubezpieczeń Społecznych w Białymstoku
(begäran om förhandsavgörande från Sąd Apelacyjny w Białymstoku)
”Artikel 45 FEUF – Förordning (EEG) nr 1408/71 – Artikel 10 – Förmåner vid ålderdom – Stadigvarande bosättning i två olika medlemsstater – Efterlevandepension i en av staterna och ålderspension i den andra – Indragning av en av förmånerna – Återkrav av förmåner som mottagaren påstås ha mottagit utan att vara berättigad därtill”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 maj 2013
1. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Förordning nr 1408/71– Tillämpning i tiden
(Rådets förordning nr 1408/71)
2. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Förordning nr1048/71– Materiellt tillämpningsområde
(Rådets förordning nr 1408/71)
3. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Person som är stadigvarande bosatt i två olika medlemsstater samtidigt – Otillåtet
(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 10)
4. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Förmåner – Nationella bestämmelser för att förhindra sammanträffande av förmåner – Efterlevandepension i en medlemsstat och ålderspension i annan – Indragning av rätten till ålderspension med retroaktiv verkan och begäran om återbetalning av pension som den berörda personen påstås ha mottagit utan att vara berättigad därtill – Otillåtet – Minskning av ålderspensionen med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som mottagits i den andra medlemsstaten – Tillåtet
(Rådets förordning nr 1408/71, artiklarna 12.2 och 46a)
5. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Förmåner – Nationella bestämmelser för att förhindra sammanträffande av förmåner – Minskning av ålderspensionen med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som mottagits i den andra medlemsstaten – Tillåtet – Villkor – Prövningen ankommer på den hänskjutande domstolen
(Artikel 45 FEUF)
1. Se domen.
(se punkterna 30–34)
2. Se domen.
(se punkterna 35–40)
3. Artikel 10 i förordning nr 1408/71, vilken ändrats och uppdaterats genom förordning nr 118/97, i dess senaste lydelse enligt förordning nr 592/2008 ska tolkas så, att en person, vid tillämpningen av förordningen, inte kan anses vara stadigvarande bosatt i två olika medlemsstater samtidigt.
Det går emellertid inte att utifrån artikel 10 i förordningen besvara frågan huruvida det är tillåtet enligt förordningen att vara stadigvarande bosatt i två olika medlemsstater. Det har därför genom förordningen införts ett system för samordning av de nationella sociala trygghetssystemen och i avdelning II i förordningen finns bestämmelser om vilken lagstiftning som är tillämplig. Syftet med dessa bestämmelser är inte bara att förhindra att de berörda blir utan skydd på området för social trygghet när det inte finns lagstiftning som är tillämplig på dem, utan även att de berörda ska omfattas av det sociala trygghetssystemet i en enda medlemsstat, så att sammanträffande av flera medlemsstaters tillämpliga lagstiftningar och de komplikationer som kan följa härmed undviks.
I det system som införts genom förordning nr 1408/71 är bosättningen det anknytningskriterium utifrån vilket det fastställs vilken lagstiftning som är tillämplig. Vid tillämpningen av förordningen kan en person därmed inte anses vara bosatt i flera olika medlemsstater samtidigt. Om detta vore möjligt skulle nämnda bestämmelser berövas sin ändamålsenliga verkan.
(se punkterna 45, 46, 48, 51 och 73 samt domslutet)
4. Enligt bestämmelserna i förordning nr 1408/71, vilken ändrats och uppdaterats genom förordning nr 118/97, i dess senaste lydelse enligt förordning nr 592/2008, och särskilt enligt artiklarna 12.2 och 46a i förordningen får en behörig institution i en medlemsstat inte dra in pensionsmottagarens rätt till ålderspension med retroaktiv verkan och kräva återbetalning av den pension som vederbörande påstås ha mottagit utan att vara berättigad därtill, av det skälet att pensionsmottagaren uppbär efterlevandepension i en annan medlemsstat där vederbörande också har varit bosatt. Den ålderspension som uppbärs i den första medlemsstaten får emellertid, med tillämpning av en eventuell nationell bestämmelse för att förhindra sammanträffande av förmåner, minskas med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som mottagits i den andra medlemsstaten.
Enligt artikel 12.1 i förordning nr 1408/71 kan förordningen nämligen i princip inte åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma försäkringsperiod. Det framgår vidare av artikel 12.2 i förordningen att bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning av förmåner, om inte något annat följer av förordningen, får åberopas gentemot personer som mottar en förmån från denna medlemsstat om de kan göra anspråk på andra sociala trygghetsförmåner, även då dessa förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Förordning nr 1408/71 utgör således inte hinder för att tillämpa nationella bestämmelser som innebär att det pensionsbelopp som den försäkrade har rätt till minskas på grund av att den försäkrade mottar en förmån vid ålderdom i en annan medlemsstat, under förutsättning att de begränsningar som anges i förordningen iakttas.
(se punkterna 57, 59, 60 och 73 samt domslutet)
5. Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för ett beslut om att, med tillämpning av en eventuell nationell bestämmelse för att förhindra sammanträffande av förmåner, minska den ålderspension som uppbärs i den första medlemsstaten med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som mottagits i den andra medlemsstaten. Detta gäller dock under förutsättning att beslutet inte leder till en situation som är oförmånlig för den berörda personen jämfört med en motsvarande person vars situation inte innehåller några gränsöverskridande inslag eller, om så skulle vara fallet, att den aktuella bestämmelsen kan motiveras av sakliga skäl och står i proportion till det legitima mål som eftersträvas med den nationella rätten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
(se punkt 73 och domslutet)