DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 22 december 2008 (*)
”Överklagande – Tjänsteföreskrifterna – Invändning om rättsstridighet vad avser artikel 12.3 i bilaga XIII som rör placering i lönegrad av tjänstemän som rekryterats efter den 1 maj 2004 – Samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna – Inget åsidosättande av förvärvade rättigheter eller av likabehandlingsprincipen”
I mål C‑443/07 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i domstolens stadga, som ingavs den 21 september 2007,
Isabel Clara Centeno Mediavilla, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Sevilla (Spanien),
Delphine Fumey, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel (Belgien),
Eva Gerhards, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Iona M.S. Hamilton, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Raymond Hill, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Jean Huby, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Patrick Klein, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Domenico Lombardi, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Thomas Millar, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i London (Förenade kungariket),
Miltiadis Moraitis, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Wezembeek-Oppem (Belgien),
Ansa Norman Palmer, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Nicola Robinson, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
François-Xavier Rouxel, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Bryssel,
Marta Silva Mendes, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Kraainem (Belgien),
Peter van den Hul, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Tervuren (Belgien),
Fritz Von Nordheim Nielsen, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Charlottenlund (Danmark),
Michaël Zouridakis, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, bosatt i Sint Stevens Woluwe (Belgien),
företrädda av G. Vandersanden och L. Levi, avocats,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall och H. Krämer, båda i egenskap av ombud,
svarande i första instans,
Europeiska unionens råd, företrätt av M. Arpio Santacruz och M. Bauer, båda i egenskap av ombud,
intervenient i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J.‑C. Bonichot, J. Makarczyk, P. Kūris och C. Toader (referent),
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: enhetschefen M.‑A. Gaudissart,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 juni 2008,
och efter att den 4 september 2008 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Centeno Mediavilla, Fumey, Gerhards, Hamilton, Hill, Huby, Klein, Lombardi, Millar, Moraitis, Palmer, Robinson, Rouxel, Silva Mendes, van den Hul, Von Nordheim Nielsen och Zouridakis har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 11 juli 2007 i mål T‑58/05, Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II‑2523, nedan kallad den överklagade domen). Förstainstansrätten ogillade i denna dom klagandenas talan om ogiltigförklaring av besluten om anställning för var och en av dem (nedan kallade de omtvistade besluten) i den del som deras placering i lönegrad har fastställts med tillämpning av övergångsbestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, i deras lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 (EUT L 124, s. 1) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).
Tillämpliga bestämmelser
2 Förordning nr 723/2004 trädde i kraft den 1 maj 2004.
3 I artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna fastställs hur tjänstemäns lönegrader enligt tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, i den lydelse som var tillämplig till och med den 30 april 2004 (nedan kallade de gamla tjänsteföreskrifterna), ska omvandlas till lönegrader enligt tjänsteföreskrifterna. Kriterierna anges i följande tabell:
Tidigare lönegrad | Ny lönegrad (tillfällig) | Tidigare lönegrad | Ny lönegrad (tillfällig) | Tidigare lönegrad | Ny lönegrad (tillfällig) | Tidigare lönegrad | Ny lönegrad (tillfällig) |
A 1 | A*16 | | | | | | |
A 2 | A*15 | | | | | | |
A 3/LA 3 | A*14 | | | | | | |
A 4/LA 4 | A*12 | | | | | | |
A 5/LA 5 | A*11 | | | | | | |
A 6/LA 6 | A*10 | B 1 | B*10 | | | | |
| | | | | | | | |
A 7/LA 7 | A*8 | B 2 | B*8 | | | | |
A 8/LA 8 | A*7 | B 3 | B*7 | C 1 | C*6 | | |
| | | B 4 | B*6 | C 2 | C*5 | | |
| | | B 5 | B*5 | C 3 | C*4 | D 1 | D*4 |
| | | | | C 4 | C*3 | D 2 | D*3 |
| | | | | C 5 | C*2 | D 3 | D*2 |
| | | | | | | D 4 | D*1 |
4 I artikel 5.5 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Samma villkor för rekrytering och befordran skall gälla för alla tjänstemän som tillhör samma tjänstegrupp.”
5 Artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:
”Tillsättningsmyndigheten skall, när den tillsätter eller förflyttar en tjänsteman till en tjänst i dennes tjänstegrupp som motsvarar hans lönegrad, göra detta endast i tjänstens intresse och utan hänsyn till nationalitet.”
6 I artikel 10 i tjänsteföreskrifterna, som har samma innehåll som artikel 10 i de gamla tjänsteföreskrifterna, föreskrivs att kommittén för tjänsteföreskrifterna, som består av företrädare för gemenskapernas institutioner och för institutionernas personalkommittéer, ”skall höras av kommissionen om alla förslag till översyn av tjänsteföreskrifterna”.
7 I artikel 31.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”1. De sökande som har valts ut skall tillsättas i den lönegrad och tjänstegrupp som angavs i meddelandet om uttagningsprovet.”
8 Bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har titeln ”Övergångsåtgärder för gemenskapernas tjänstemän”. I artikel 1 i densamma föreskrivs följande:
”1. Från och med den 1 maj 2004 till och med den 30 april 2006 skall artikel 5.1 och 5.2 i tjänsteföreskrifterna ersättas med följande:
’1. De tjänster som omfattas av tjänsteföreskrifterna skall klassificeras efter arbetsuppgifternas art och nivå i fyra kategorier A*, B*, C*, D* i fallande rangordning.
2. Kategori A* skall omfatta tolv lönegrader, kategori B* nio lönegrader, kategori C* sju lönegrader och kategori D* fem lönegrader.’
2. Hänvisningar till anställningsdatum skall anses hänvisa till datum för tillträdet av tjänsten.”
9 I artikel 12 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”1. Mellan den 1 maj 2004 och den 30 april 2006 skall hänvisningarna till lönegrader i tjänstegrupperna AST och AD i artikel 31.2 och 31.3 i tjänsteföreskrifterna läsas enligt följande:
– AST 1–AST 4: C*1–C*2 och B*3–B*4.
– AD 5–AD 8: A*5–A*8.
– AD 9, AD 10, AD 11, AD 12: A*9, A*10, A*11, A*12.
2. Artikel 5.3 i tjänsteföreskrifterna skall inte tillämpas på tjänstemän rekryterade från förteckningar över godkända sökande från uttagningsprov som offentliggjorts före den 1 maj 2004.
3. Tjänstemän som finns med i en förteckning över godkända sökande före den 1 maj 2006 och har rekryterats mellan den 1 maj 2004 och den 30 april 2006 skall
– – om förteckningen upprättades för kategori A*, B* eller C*, placeras i den lönegrad som angavs i offentliggörandet av uttagningsprovet,
– om förteckningen upprättades för kategori A, LA, B eller C placeras enligt följande tabell:
Lönegrad enl. uttagningsprov | Rekryteringsgrad |
A 8/LA 8 | A*5 |
A 7/LA 7 och A 6/LA 6 | A*6 |
A5/LA 5 och A 4/LA 4 | A*9 |
A 3/LA 3 | A*12 |
A 2 | A*14 |
A 1 | A*15 |
B 5 och B 4 | B*3 |
B 3 och B 2 | B*4 |
C 5 och C 4 | C*1 |
C 3 och C 2 | C*2” |
Bakgrund till tvisten
10 Kommissionen offentliggjorde under perioden den 11 april 2001–18 juni 2002 åtskilliga meddelanden om allmänna uttagningsprov i Europeiska gemenskapernas officiella tidning för att upprätta anställningsreserver av handläggare i lönegraderna A 7/A 6 (KOM/A/6/01, KOM/A/9/01, KOM/A/10/01, KOM/A/1/02, KOM/A/3/02 och CC/A/12/02), biträdande handläggare i lönegrad A 8 (KOM/A/2/02) och biträdande assistenter i lönegraderna B 5/B 4 (KOM B/1/02).
11 Under rubriken ”Villkor för anställning” angavs i meddelandena om uttagningsprov att de sökande som fördes upp i förteckningarna över godkända sökande kunde komma att anställas allteftersom behov uppstod.
12 I punkt D (Allmänna upplysningar) i meddelandena om uttagningsprov KOM/A/l/02 och KOM/A/2/02 påpekades följande:
”Kommissionen har lämnat in ett förslag till rådet om ändring av tjänsteföreskrifterna. Förslaget innehåller bland annat ett nytt karriärsystem. Om du klarar provet kan du således komma att erbjudas anställning på grundval av nya bestämmelser, om dessa antas av rådet.”
13 I meddelandet om uttagningsprov KOM/A/3/02 förekom en nästan identisk formulering, i vilken det hänvisades till ”bestämmelserna i de nya tjänsteföreskrifterna”.
14 Förteckningarna över godkända sökande efter uttagningsprov KOM/A/6/01, KOM/A/9/01 och KOM/A/10/01 (nedan kallade 2001 års uttagningsprov) offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 19 november 2002 (uttagningsprov KOM/A/6/01) respektive i Europeiska unionens officiella tidning den 8 mars 2003 (uttagningsprov KOM/A/10/01) och den 2 juli 2003 (uttagningsprov KOM/A/9/01).
15 I de skrivelser genom vilka sökandena i 2001 års uttagningsprov underrättades om att de förts upp i en förteckning över godkända sökande angavs bland annat att förteckningen var giltig till och med den 31 december 2003.
16 Kommissionens generaldirektorat för personal och administration skrev i december 2003 till samtliga godkända sökande i 2001 års uttagningsprov att förteckningarnas giltighet hade förlängts till och med den 31 december 2004.
17 Förteckningarna över godkända sökande efter uttagningsproven KOM/A/l/02, KOM/A/2/02, KOM/A/3/02, KOM/B/1/02 och CC/A/12/02 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 19 december 2003 (uttagningsprov CC/A/12/02), den 23 mars 2004 (uttagningsproven KOM/A/1/02 och KOM/A/2/02) och den 18 maj 2004 (uttagningsproven KOM/A/3/02 och KOM/B/1/02).
18 De 17 klagandena upptogs före den 1 maj 2004 på en av dessa förteckningar över godkända sökande.
19 Fumey, Gerhards, Hamilton och Millar erhöll ett skriftligt erbjudande om anställning före den 1 maj 2004.
20 Samtliga klagande tillsattes som provanställda tjänstemän genom de omtvistade besluten, vilka fattades efter den 1 maj 2004 och trädde i kraft mellan den 1 maj 2004 och den 1 december 2004.
21 Genom dessa beslut placerades klagandena i lönegrad med tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, det vill säga i lönegrad B*3 (uttagningsprov KOM/B/1/02) och lönegrad A*5 (uttagningsprov KOM/A/2/02) eller i lönegrad A*6 (övriga uttagningsprov).
22 Samtliga klagande ingav under perioden den 6 augusti 2004–21 oktober 2004 klagomål, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, mot besluten om tillsättning som provanställd tjänsteman i de delar som klagandena i besluten, med tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, hade placerats i mindre förmånliga lönegrader än dem som angetts i meddelandet om uttagningsprov.
23 Tillsättningsmyndigheten avslog klagomålen genom beslut som fattades mellan den 21 oktober 2004 och den 22 december 2004.
Förfarandet i förstainstansrätten och den överklagade domen
Talan i förstainstansrätten
24 Klagandena väckte, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 3 februari 2005, talan om ogiltigförklaring av de omtvistade besluten, i de delar som klagandena genom besluten hade placerats i lönegrad med tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och yrkade att deras karriärer skulle återupprättas, att de skulle tillerkännas dröjsmålsränta avseende samtliga belopp, vilka motsvarar skillnaden mellan den lön som föreskrevs i de gamla tjänsteföreskrifterna och den lön som de fick, och slutligen att kommissionen skulle förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring gjorde klagandena i första hand gällande att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig. De anförde sju argument för denna invändning. Dessa avsåg åsidosättande av artikel 10 i de gamla tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av rättigheter som klagandena hade förvärvat innan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft samt åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om förbud mot retroaktiv tillämpning, åsidosättande av principerna om likabehandling och icke‑diskriminering, åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, åsidosättande av artikel 31.1 i tjänsteföreskrifterna och åsidosättande av artiklarna 5 och 7 i samma tjänsteföreskrifter.
26 Klagandena hävdade för det andra att kommissionen genom de omtvistade besluten hade åsidosatt principerna om god förvaltningssed, omsorgsplikten, principerna om rätt till insyn, skydd för berättigade förväntningar, god tro, likabehandling och icke-diskriminering samt regeln om likvärdighet mellan tjänsten och lönegraden.
Den överklagade domen
27 Förstainstansrätten ogillade talan, eftersom den ansåg att samtliga argument som klagandena hade anfört saknade stöd.
28 Förstainstansrätten avfärdade invändningen att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig. Den ansåg att samtliga argument som klagandena hade anfört till stöd därför saknade stöd.
29 Vad avser grunden om åsidosättande av artikel 10 andra stycket andra meningen i de gamla tjänsteföreskrifterna, erinrade förstainstansrätten, i punkterna 35–42 i den överklagade domen, om att kommissionens samrådsskyldighet inte bara omfattar formella förslag, utan även väsentliga ändringar som kommissionen vidtar i förslag som redan har behandlats. Frågan huruvida de berörda ändringarna är väsentliga eller mindre och begränsade ska bedömas utifrån de ändrade bestämmelsernas syfte och placering i hela det föreslagna regelverket och inte utifrån vilka individuella följder de kan ha för de personer som kan beröras av att ändringarna genomförs.
30 I förevarande fall utgör förändringen av lönegrad A *6 till lönegrad A* 7 i förslaget avseende den bestämmelse som blev artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna en begränsad ändring av övergångsbestämmelserna till det nya karriärsystemet, och varken den allmänna systematiken eller själva innehållet i systemet berörs av ändringen i en sådan utsträckning att det hade varit motiverat att på nytt samråda med kommittén för tjänsteföreskrifterna.
31 Vad avser påståendet att de rättigheter som klagandena hade förvärvat innan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft och att rättssäkerhetsprincipen och principen om förbud mot retroaktiv tillämpning har åsidosatts, förklarade förstainstansrätten, i punkterna 48–62 i den överklagade domen, att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte har några retroaktiva rättsverkningar. Förstainstansrätten avfärdade således argumenten om förvärvade rättigheter med motiveringen att den omständigheten att sökande i allmänna uttagningsprov förs upp i en förteckning över godkända sökande efter genomgångna prov endast innebär att dessa kan komma att tillsättas som provanställda tjänstemän. En sådan möjlighet kan med nödvändighet inte innefatta någon förvärvad rättighet. Placeringen i lönegrad av en sökande som är godkänd i ett allmänt uttagningsprov och som finns med i en förteckning över godkända sökande kan nämligen inte betraktas som en förvärvad rättighet, så länge det inte har fattats ett formenligt tillsättningsbeslut. Det är först efter det att ett sådant beslut har fattats som en godkänd sökande i ett allmänt uttagningsprov kan anses som en tjänsteman och därmed göra gällande rättigheter enligt tjänsteföreskrifternas bestämmelser.
32 Vad avser påståendet att principen om likabehandling och icke-diskriminering har åsidosatts genom att olika kriterier för placering i lönegrad har tillämpats på godkända sökande i samma uttagningsprov, beroende på om de har rekryterats före eller efter det att tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, konstaterade förstainstansrätten, i punkterna 75–90 i den överklagade domen, att dessa två kategorier av personer inte befinner sig i jämförbara situationer. Förstainstansrätten ansåg härvid att eftersom den tjänst som en tjänsteman tillsätts på anges i tillsättningsbeslutet och tillsättningsbeslutet endast kan fattas utifrån de bestämmelser som var tillämpliga när beslutet fattades, så kunde personer som efter att ha klarat ett allmänt uttagningsprov upptagits på en förteckning över godkända sökande före den 1 maj 2004 men som rekryterats efter denna dag lagligen endast placeras i lönegrad med tillämpning av de nya kriterier som gällde när beslutet att tillsätta dem som provanställda tjänstemän fattades. Tillsättningsmyndigheten var däremot med nödvändighet skyldig att placera godkända sökande i samma uttagningsprov, som tillsatts före den 1 maj 2004 i lönegrad enligt de äldre kriterier som fortfarande gällde vid tidpunkten för deras tillsättning, men som avskaffades den 1 maj 2004, när de nya tjänsteföreskrifterna trädde i kraft.
33 Vad avser påståendet att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts på grund av att klagandena, av det för var och en av dem relevanta meddelandet om uttagningsprov, blivit övertygade om att de gamla tjänsteföreskrifterna skulle tillämpas på dem, erinrade förstainstansrätten, i punkterna 95–99 i den överklagade domen, om att det av fast rättspraxis framgår att ingen med framgång kan göra gällande att denna princip har åsidosatts om administrationen inte har gett någon tydlig försäkran, och den konstaterade att det inte finns något i handlingarna av vilket det framgår att gemenskapsinstitutionerna hade lämnat klagandena någon sådan försäkran som kunde ge upphov till grundade förhoppningar hos klagandena om att de tidigare kriterierna för placering av tjänstemän i lönegrad skulle tillämpas vid deras rekrytering. Det preciserades tvärtom i vissa meddelanden om uttagningsprov och i vissa av kommissionens skrivelser att sökande som godkänts i uttagningsproven kunde komma att erbjudas anställning enligt de nya bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.
34 Vad avser påståendet om åsidosättande av artikel 31.1 i tjänsteföreskrifterna och åberopandet av principen att lönegraden i den tjänstegrupp som anges i meddelandet om uttagningsprov ska överensstämma med den lönegrad som bestäms vid tillsättningen, angav förstainstansrätten, i punkterna 108–115 i den överklagade domen, att det ligger i sakens natur att en övergångsbestämmelse, såsom artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, medför undantag från vissa bestämmelser i tjänsteföreskrifterna, vars tillämpning nödvändigtvis påverkas av ändringen av systemet. Det undantag som föreskrivs i nämnda bestämmelse avser endast tillsättningen som tjänstemän, enligt de nya tjänsteföreskrifterna, av personer som valts ut i uttagningsförfaranden som inletts och avslutats medan de tidigare bestämmelserna gällde.
35 Vad avser påståendet om åsidosättande av artiklarna 5 och 7 i de nya tjänsteföreskrifterna med hänsyn till principen om likvärdighet mellan lönegrad och tjänst, ansåg förstainstansrätten, i punkterna 124–131 i den överklagade domen, att eftersom det i artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna fastställs regler som gäller vid övergången från de gamla tjänsteföreskrifterna till tjänsteföreskrifterna, utgör denna bestämmelse en lex specialis, som har företräde framför allmänna bestämmelser i tjänsteföreskrifterna rörande tjänstemäns placering i lönegrad, och detta gäller särskilt för artiklarna 5 och 7 däri.
36 Vad avser påståendet att de omtvistade besluten strider mot de allmänna principerna om god förvaltningssed, insyn, skydd för berättigade förväntningar, likabehandling, icke-diskriminering, likvärdighet mellan lönegrad och tjänst, god tro och omsorg konstaterade förstainstansrätten, i punkterna 147–155 i den överklagade domen, att det varken i meddelandena om uttagningsprov eller i de skrivelser i vilka sökandena informerades om att giltigheten av förteckningarna över godkända sökande hade förlängts hade angetts att de nya bestämmelserna för placering i lönegrad vid rekrytering kunde innebära en sänkning av de rekryteringslönegrader som angavs i meddelandena om uttagningsprov.
Parternas yrkanden vid domstolen
37 Klagandena har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– som följd därav bifalla deras yrkanden i första instans och således
– ogiltigförklara klagandenas placering i lönegrad i den del denna har bestämts enligt artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna,
– återupprätta klagandenas karriärer (inbegripet uppvärderingen av deras erfarenhet i den korrigerade lönegraden, deras rätt till befordran och deras pensionsrättigheter), såtillvida att klagandena placeras i den lönegrad som de borde ha tillsatts i på grundval av det meddelande om uttagningsprov i enlighet med vilket de fördes upp i förteckningen över godkända sökande, antingen i den lönegrad som angavs i samma meddelande eller i dess motsvarighet enligt tjänsteföreskrifterna (och lämplig löneklass i enlighet med de bestämmelser som var tillämpliga före den 1 maj 2004), räknat från tidpunkten för tillsättningsbeslutet,
– tillerkänna klagandena dröjsmålsränta, som beräknats på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken har fastställt, avseende samtliga belopp motsvarande skillnaden mellan den lön som följer av den placering i lönegrad som angavs i de omtvistade besluten och den placering i lönegrad som borde ha gjorts, fram till den tidpunkt då det fattas beslut om att placera klagandena i korrekt lönegrad, och
– förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i första instans och i överklagandet.
38 Kommissionen och rådet har yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.
Fråga huruvida överklagandet kan upptas till sakprövning
39 Rådet har hävdat att vissa av klagandenas argument inte kan upptas till sakprövning, eftersom de inte innehåller några preciserade påståenden om hur förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten, utan endast syftar till att domstolen på nytt ska pröva argument som de redan har framfört i första instans.
40 Såsom generaladvokaten korrekt har påpekat i punkt 31 i sitt förslag till avgörande följer det av fast rättspraxis att domstolen ska avvisa ett överklagande, som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen och som endast upprepar eller ordagrant återger grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten. När en klagande har ifrågasatt förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten kan dock de rättsfrågor som prövades av förstainstansrätten på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid förstainstansrätten, skulle nämligen överklagandeinstitutet förlora en del av sin betydelse (se bland annat dom av den 29 november 2007 i mål C‑10/06 P, de Bustamante Tello mot rådet, REG 2007, s. I‑10381, punkt 28).
41 I förevarande mål konstaterar domstolen att klagandena beträffande varje grund för överklagandet har angett vilka rättsliga fel de anser att förstainstansrätten har begått i de olika delarna av den överklagade domen. Förhållandet att de därvid har upprepat argument som de redan anfört i förstainstansrätten kan därför på intet sätt ha en inverkan på frågan huruvida det är tillåtet att ta upp deras grunder för överklagandet till sakprövning.
42 Domstolen anser därför att samtliga grunder som klagandena har anfört kan upptas till sakprövning.
Prövning av överklagandet
43 Klagandena har som stöd för sitt överklagande gjort gällande att förstainstansrätten på flera punkter har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid prövningen av grunden att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig. De har i detta sammanhang bland annat hävdat att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 10 i de gamla tjänsteföreskrifterna, åsidosatt de rättigheter som de hade förvärvat innan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft och åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, principen om förbud mot retroaktiv tillämpning, likabehandlingsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar samt åsidosatt artiklarna 5, 7 och 31.1 i de nya tjänsteföreskrifterna. Slutligen har klagandena gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt motiveringsskyldigheten vad gäller ett antal punkter i dess bedömning.
44 Klagandena vänder sig även mot förstainstansrättens bedömning vad gäller de grunder som de åberopade till stöd för sitt påstående att de omtvistade besluten är rättsstridiga. De har härvid hävdat att förstainstansrätten har åsidosatt principerna om likabehandling och icke-diskriminering samt gjort sig skyldig till bristande motivering i sin bedömning av dessa besluts lagenlighet.
Invändningen att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig
Åsidosättande av artikel 10 i de gamla tjänsteföreskrifterna och bristande motivering
– Parternas argument
45 Klagandena har, med åberopande av bland annat förstainstansrättens dom av den 30 september 1998 i mål T‑13/97, Losch mot domstolen (REGP 1998, s. I‑A‑543 och s. II‑1633), hävdat att ändringen i kommissionens förslag, vad avser artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, innebärande att personer som före den 1 maj 2004 upptagits på förteckningen över godkända sökande i uttagningsprov som gällde för lönegrad A 7 ska placeras i lönegrad A *6 i stället för lönegrad A *7, tvärtemot vad förstainstansrätten ansåg i punkterna 35–42 i den överklagade domen, påverkar själva innehållet i tjänsteföreskrifternas regler.
46 Klagandena har i detta sammanhang hävdat att följderna av en sådan ändring, i förhållande till det tidigare förslaget, inte uteslutande ska bedömas utifrån vad de ändrade bestämmelserna har för syfte och utifrån deras placering i reformen som helhet, utan även med hänsyn till dess konsekvenser för de berörda tjänstemännens situation. I förevarande fall har dessa ändringar, såsom förstainstansrätten även har medgett i punkt 42 i den överklagade domen, en beaktansvärd betydelse för de berörda tjänstemännens karriär och lön. Ändringen i förslaget borde således ha underställts kommittén för tjänsteföreskrifterna.
47 Klagandena anser dessutom att förstainstansrätten har underlåtit att ge en korrekt motivering till sin slutsats att beslutet att ersätta lönegrad A 7 med lönegrad A *6 ingår i ”en anpassning till hela systematiken och till det helhetsperspektiv som följer av en omstrukturering genom vilken karriärmöjligheterna blir bättre med tiden”. Ett sådant beslut att använda en lägre lönegrad kan emellertid inte anses som en regel som gör det möjligt att genomföra en omstrukturering genom vilken karriärmöjligheterna blir bättre med tiden.
48 Kommissionen och rådet har anfört att ändringen i förslaget vad avser artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte är ”väsentlig”, i den mening som avses i domen i det ovannämnda målet Losch mot domstolen. Den utgör en mindre ändring i en övergångsbestämmelse som är tillämplig på ett begränsat antal personer och ingår således i en anpassning till hela systematiken i den omstrukturering genom vilken karriärmöjligheterna blir bättre med tiden, vilken är en av de viktigaste punkterna i den reform som gäller för samtliga tjänstemän.
– Domstolens bedömning
49 Enligt artikel 283 EG ska rådet, på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, fastställa tjänsteföreskrifterna.
50 I artikel 10, både i de gamla tjänsteföreskrifterna och i de nya tjänsteföreskrifterna, föreskrivs att en kommitté för tjänsteföreskrifterna ska inrättas och bestå av lika många företrädare för gemenskapernas institutioner och för institutionernas personalkommittéer. Det föreskrivs även att kommissionen ska samråda med denna kommitté rörande alla förslag till ändringar av tjänsteföreskrifterna och att kommittén kan komma med förslag som rör dessa ändringar.
51 Förstainstansrätten har härvid, i punkterna 36–40 i den överklagade domen, genom att konstatera att det är uppenbart att ordalydelsen i artikel 10 i tjänsteföreskrifterna inte går att förena med en restriktiv tolkning av bestämmelsens räckvidd förklarat att kommissionen är skyldig att på nytt samråda med kommittén för tjänsteföreskrifterna innan rådet antar bestämmelserna i fråga, om dessa ändringar i ett förslag till nya tjänsteföreskrifter väsentligt påverkar förslagets systematik, medan en sådan skyldighet inte föreligger vad avser mindre ändringar av begränsad betydelse. Förstainstansrätten ansåg därför, med hänvisning till dom av den 5 oktober 1994 i mål C‑280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I‑4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. I‑171), att frågan huruvida en ändring är väsentlig ska bedömas utifrån vad ändringen har för syfte och dess placering i regelverket som helhet och inte utifrån dess individuella konsekvenser för de berörda tjänstemännens situation.
52 Förstainstansrätten konstaterade vidare att i förevarande fall är ändringen i det förslag som lagstiftaren hade lagt fram inte väsentlig, eftersom den utgör en kompletterande omständighet i reformen och en anpassning till hela systematiken och till det helhetsperspektiv som följer av en omstrukturering genom vilken karriärmöjligheterna blir bättre med tiden.
53 En sådan bedömning utgör, tvärtemot vad klagandena har hävdat, inte ett fall av felaktig rättstillämpning. Denna ändring avviker nämligen inte i väsentlig mån från den lagtext som kommittén för tjänsteföreskrifterna har förelagts – och denna har således kunnat uttala sig i frågan huruvida det är lämpligt att tillämpa en annan lönegrad vid tillsättningen av tjänstemän som upptagits på förteckningen över godkända sökande i ett uttagningsprov som genomförts innan reformen trädde i kraft och som rekryterats före denna dag, och tjänstemän som rekryterats efter denna dag – varför inget nytt samrådsförfarande var nödvändigt.
54 Det saknas stöd för det argument om bristande motivering av den överklagade domen som har framförts i överklagandet, eftersom motiveringen till slutsatsen i punkt 40 i nämnda dom framgår klart i punkt 39 i samma dom. I denna punkt anförde förstainstansrätten att omläggningen av placering i lönegrader och löneskalor för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna till följd av den reform av karriärsystemet som vidtagits av gemenskapslagstiftaren har lett till en omedelbar sänkning av rekryteringslönegraderna för nya tjänstemän, samtidigt som deras karriärmöjligheter med tiden blivit bättre. Förstainstansrätten drog därför i nämnda punkt 40 slutsatsen att ”den omständigheten att lönegrad A *6 ersatte lönegrad A* 7, som inledningsvis hade angetts, utgör en kompletterande omständighet i reformen och en anpassning till hela systematiken och till det helhetsperspektiv som följer av en omstrukturering genom vilken karriärmöjligheterna blir bättre med tiden”.
55 Av detta följer att klagandenas argument saknar stöd.
Åsidosättande av klagandenas förvärvade rättigheter samt bristande motivering
– Parternas argument
56 Klagandena har som stöd för argumentet att deras förvärvade rättigheter har åsidosatts gjort gällande att förstainstansrätten felaktigt har ansett att de inte innan de omtvistade besluten antogs hade kunnat förvärva en rätt att placeras i den lönegrad som anges i meddelandena om uttagningsprov. Klagandena menar att även om meddelandet om uttagningsprov och beslutet att uppta dem på en förteckning över godkända sökande inte ger dem rätt att anställas, så innebär det att samtliga deltagare i ett uttagningsprov, och i ännu högre grad de deltagare som har upptagits i förteckningen över godkända sökande, har rätt att behandlas i enlighet med meddelandet om uttagningsprov (dom av den 20 juni 1985 i mål 138/84, Spachis mot kommissionen, REG 1985, s. 1939) samt i förekommande fall att rekryteras på den tjänstenivå och med de arbetsuppgifter som anges i nämnda meddelande. De personer som finns med i förteckningen över godkända sökande har således förvärvat en rätt att behandlas enligt dessa rekryteringsvillkor vid eventuell tillsättning som tjänstemän. Klagandena har dessutom anmärkt att fyra av dem har erhållit beslut om rekrytering före den 1 maj 2004 och att dessa beslut omfattas av tillämpningsområdet för de gamla tjänsteföreskrifterna. Förstainstansrätten har inte uppfyllt sin motiveringsskyldighet, eftersom den har underlåtit att besvara dessa argument i den överklagade domen.
57 Kommissionen har invänt att lagstiftaren blir skyldig att beakta förvärvade rättigheter när rättsläget för den berörde är slutgiltigt fastställt inom ramen för den tidigare lagstiftningen och förekomsten av den fördel som den enskilde har enligt denna lagstiftning inte längre är beroende av att myndigheten först vidtar, eller underlåter att vidta, en åtgärd, i fråga om vilken myndigheten har ett utrymme för skönsmässig, eller rent av fri, bedömning.
58 Det rättsläge som uppstår genom att en sökande upptas i en förteckning över godkända sökande efter ett allmänt uttagningsprov utgör inte en förvärvad rättighet, utan en behörighet att kunna tillsättas, eftersom den omständighet som gör att villkoren i tjänsteföreskrifterna måste iakttas är beslutet om tillsättning. Klagandena motsäger således sig själva när de hävdar att de personer som finns upptagna i förteckningen över godkända sökande inte har rätt till det viktigaste, det vill säga tillsättningen som provanställd tjänsteman, men däremot en rättighet i en detaljfråga, nämligen att placeras i en bestämd lönegrad vid rekryteringen.
59 Rådet har anfört ungefär samma argument som kommissionen men har tillagt att ett meddelande om uttagningsprov, som förvisso är bindande för tillsättningsmyndigheten, inte hindrar lagstiftaren att, inom ramen för en reform av karriärsystemet, bestämma förhållandet mellan de lönegrader som anges i uttagningsprovet och lönegraderna vid rekrytering enligt ett nytt system.
– Domstolens bedömning
60 Domstolen erinrar i detta sammanhang om att det rättsliga bandet mellan tjänstemännen och administrationen regleras i tjänsteföreskrifterna och inte i ett avtal (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 1975 i mål 28/74, Gillet mot kommissionen, REG 1975, s. 463, punkt 4). Av detta följer att tjänstemännens rättigheter och skyldigheter när som helst kan ändras av lagstiftaren.
61 Principen är att författningar som innebär att andra författningsbestämmelser ändras, såsom förordningar om ändringar i tjänsteföreskrifterna, om inte annat föreskrivs, ska tillämpas på framtida verkningar av situationer som har uppkommit då den föregående författningen var i kraft (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1999 i mål C‑60/98, Butterfly Music, REG 1999, s. I‑3939, punkt 24).
62 Det förhåller sig endast annorlunda i situationer som har inletts och blivit slutgiltiga medan den tidigare gällande regeln var i kraft, varvid förvärvade rättigheter har uppstått (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 1970 i mål 68/69, Brock, REG 1970, s. 171, punkt 7, av den 5 december 1973 i mål 143/73, SOPAD, REG 1973, s. 1433, punkt 8, och av den 10 juli 1986 i mål 270/84, Licata mot ESK, REG 1986, s. 2305, punkt 31).
63 En förvärvad rättighet anses ha uppkommit om orsaken till rättigheten inträffade före lagändringen. Så är emellertid inte fallet om rättigheten har sin grund i en orsak som inte inträffade under den tid då den ändrade lagstiftningen fortfarande gällde.
64 I förevarande fall hade klagandena när tjänsteföreskrifterna trädde i kraft genomgått ett uttagningsprov och upptagits på en förteckning över godkända sökande. Detta innebär inte att de har förvärvat en rättighet att tillsättas, utan endast behörighet att kunna tillsättas. Deras placering i lönegrad var beroende av deras tillsättning, om vilken tillsättningsmyndigheten beslutar.
65 Av detta följer att eftersom den situation som kan ge klagandena rätt att göra gällande att vissa villkor ska tillämpas vid deras rekrytering inte hade uppstått innan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, kan de inte göra gällande någon förvärvad rättighet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Gillet mot kommissionen, punkt 5).
66 Samma överväganden gäller för de klagande som har rekryterats som provanställda tjänstemän före den 1 maj 2004 och tillsatts som tjänstemän efter detta datum.
67 Förstainstansrätten har således inte åsidosatt den princip som klagandena har åberopat genom att i den överklagade domen konstatera att de i förevarande fall inte har några förvärvade rättigheter i egenskap av godkända sökande i de aktuella uttagningsproven, och nämnda dom innehåller således en tillräcklig motivering vad avser de frågor som klagandena tog upp i första instans.
68 Detta argument saknar således stöd.
Åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering, av principerna om maktdelning och normhierarki och av rätten till domstolsskydd samt bristande motivering
– Parternas argument
69 Klagandena har inom ramen för sitt påstående att principerna om likabehandling och icke-diskriminering har åsidosatts gjort gällande att samtliga godkända sökande i ett uttagningsprov ingår i samma personkrets när dessa principer ska tillämpas. Förstainstansrätten har således åsidosatt dessa principer genom att anse att samtliga godkända sökande i samma uttagningsprov inte har rätt att placeras i lönegrad enligt de villkor som anges i meddelandet om uttagningsprov.
70 Enligt klagandenas mening har förstainstansrätten härigenom tillerkänt lagstiftaren rätten att ändra bestämmelser i tjänsteföreskrifterna, utan att behöva tillämpa principerna om likabehandling och icke-diskriminering. Förstainstansrätten har således dels uteslutit möjligheten att gemenskapsdomstolen prövar hur lagstiftaren har använt sin lagstiftningsmakt, vilket strider mot själva grunden för en rättsstat, särskilt principen om maktdelning, dels åsidosatt rätten till domstolsskydd. Gemenskapsdomstolen borde tvärtom bedöma om en sådan skillnad i behandling, som följer av att en ändring i rättsregler har trätt i kraft, kan anses berättigad.
71 Förstainstansrätten har dessutom underlåtit att förklara sitt val att avvika från sin rättspraxis i dom av den 30 september 1998 i mål T‑121/97, Ryan mot revisionsrätten (REG 1998, s. II‑3885), i vilken förstainstansrätten konstaterade att likabehandlingsprincipen hade åsidosatts vad gäller pensionsrättigheter för ledamöter av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt.
72 Klagandena har slutligen hävdat att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 89 i den överklagade domen, genom att den har förklarat att ingen åldersdiskriminering har skett, trots att klagandena, och särskilt de äldsta av dem, med tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, placerades i den lägsta lönegraden för tjänsteklassen, trots att denna omständighet hade beaktats i rekryteringsförfarandet vad avser lönegraderna A 7/A 6 eller B 5/B 4 genom att hänsyn tagits till arbetslivserfarenhet, vilken också krävdes i förevarande fall.
73 Kommissionen har hävdat att förstainstansrättens resonemang på intet sätt bygger på premissen att gemenskapslagstiftaren inte är bunden av likabehandlingsprincipen. Förstainstansrätten har däremot tagit ställning till vilken tidsmässig omfattning denna princip har och grundat sig på omständigheten att lagstiftaren har behörighet att med verkningar för framtiden anta ändringar i bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som denna anser ligga i tjänstens intresse. Kommissionen menar därför att även om sådana ändringar kan leda till att tjänstemännens situation försämras jämfört med vad som var fallet enligt tidigare gällande bestämmelser, kan de som berörs inte göra gällande att ett rättsläge som de har omfattats av vid en viss tidpunkt ska bibehållas.
74 Likabehandlingsprincipen är således inte giltig utan begränsningar över tiden, i den meningen att rättsregler inte får ändras. Att en ny lagstiftning medför framtida förändringar vad avser en situation som har uppstått medan en tidigare lagstiftning fortfarande gällde, och att dessa skiljer sig från vad som hade varit fallet om denna situation hade behandlats innan ändringen trädde i kraft, strider därför inte mot denna princip.
75 Rådet har anfört ungefär samma argument som kommissionen. Rådet har tillagt att för det fall likabehandlingsprincipen tillämpades enligt de kriterier som klagandena har tagit upp, skulle detta leda till olika behandling av de tjänstemän som rekryteras efter den 1 maj 2004, beroende på om de har upptagits på en förteckning över godkända sökande efter ett uttagningsprov som genomförts före respektive efter detta datum. Rådet menar dock att tjänstemän som rekryterats efter detta datum ingår i en och samma personkrets och därmed har rätt till en likadan behandling enligt tjänsteföreskrifterna.
– Domstolens bedömning
76 Av domstolens rättspraxis framgår att likabehandlingsprincipen, som är tillämplig i personalmål, ska anses ha åsidosatts när två kategorier av personer vars situation inte påtagligt skiljer sig åt i vare sig faktiskt eller rättsligt hänseende behandlas olika vid deras rekrytering och det inte föreligger sakliga skäl för en sådan skillnad i behandling (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2001 i mål C‑459/98 P, Martínez del Peral Cagigal mot kommissionen, REG 2001, s. I‑135, punkt 50).
77 Förstainstansrätten har i punkterna 79–83 i den överklagade domen grundat sig på konstaterandet att klagandenas placering i lönegrad lagligen endast kunde grundas på de kriterier som har fastställts i tjänsteföreskrifterna, och särskilt artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som var i kraft den dag då de omtvistade besluten antogs. Förstainstansrätten har därav dragit slutsatsen att dessa tjänstemän inte kunde anses ingå i en och samma personkrets som godkända sökande i samma uttagningsprov, som tillsatts som tjänstemän före den 1 maj 2004 och för vilka de bestämmelser som var i kraft före reformen skulle tillämpas. Förstainstansrätten ansåg således att bestämmelsen i fråga inte strider mot principen om icke-diskriminering på grund av att det system som gäller för dem skiljer sig från det som gäller för andra tjänstemän.
78 Domstolen erinrar härvid om att det utgör en princip att lagstiftaren, när denne antar regler som är tillämpliga för institutionernas personal, är skyldig att se till att den allmänna likabehandlingsprincipen upprätthålls.
79 Domstolen konstaterar emellertid i förevarande fall att lagstiftaren, genom att anta artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som innebär att olika behandling gäller för tjänstemän som upptagits som godkända sökande i ett och samma uttagningsprov, beroende på om de har rekryterats före respektive efter reformen, inte har åsidosatt en sådan princip, eftersom skillnaden i behandling påverkar tjänstemän som inte ingår i en och samma personkrets.
80 Klagandena befinner sig nämligen, såsom förstainstansrätten har konstaterat, i egenskap av tjänstemän som har rekryterats efter den 1 maj 2004, inte i samma juridiska situation som tjänstemän som har rekryterats före detta datum, eftersom klagandena, när reformen trädde i kraft, till skillnad från tjänstemän som redan hade rekryterats, endast hade en möjlighet att tillsättas som tjänstemän.
81 En sådan skillnad i behandling bygger dessutom på en objektiv omständighet som inte beror på gemenskapslagstiftarens vilja, nämligen vilken dag som de har rekryterats, vilket bestäms av tillsättningsmyndigheten. Det ska tilläggas att gemenskapslagstiftaren, genom att väga de intressen som olika kategorier av tjänstemän har mot varandra inom ramen för ett stegvis införande av det nya systemet i tjänsteföreskrifterna, lagligen kunde besluta att rekryteringen av personer som befinner sig i den särskilda situation som klagandena befinner sig i ska ske enligt det nya systemet, samtidigt som de ges en mer förmånlig behandling än tjänstemän som upptagits på förteckningen över godkända sökande i de uttagningsprov som genomfördes efter den 1 maj 2004 och rekryterades senare.
82 Av dessa överväganden följer att förstainstansrätten, tvärtemot vad klagandena har hävdat, dels har uttalat sig i frågan huruvida likabehandlingsprincipen har iakttagits vad avser artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, dels inte har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin bedömning av huruvida denna princip har iakttagits.
83 Domstolen anmärker vad avser klagandenas påstående om åldersdiskriminering, vad gäller de äldsta av dem, att det är uppenbart att kriterierna för placering i lönegrad i artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, såsom förstainstansrätten med rätta har anmärkt, inte på något sätt kan användas för att ta hänsyn till åldern på dem som har upptagits på förteckningen över godkända sökande i de berörda uttagningsproven och att kriterierna dessutom, vad avser kategori A, innebär en åtskillnad mellan den lägsta lönegraden A *5 (tidigare lönegrad A 8) och den högre lönegraden A *6 (tidigare lönegrad A 7/A 6).
84 Klagandenas argument om åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering och av principerna om maktdelning och normhierarki samt åsidosättande av rätten till domstolsskydd saknar således stöd.
85 Eftersom den överklagade domen innehåller en tillräcklig motivering på denna punkt, kan det vidare inte påstås att förstainstansrätten i motiveringen till domen inte har förklarat varför den gjort en annan bedömning i detta mål än i sin dom i det ovannämnda målet Ryan mot revisionsrätten.
86 Av detta följer att förstainstansrätten inte har åsidosatt motiveringsskyldigheten och att detta argument således saknar stöd.
Åsidosättande av klagandenas berättigade förväntningar samt missuppfattning av bevisningen
– Parternas argument
87 Enligt klagandena har förstainstansrätten åsidosatt principen om berättigade förväntningar och missuppfattat bevisningen genom att hävda att administrationen inte har gett klagandena några tydliga försäkringar vad avser deras placering i lönegrad. Klagandena har understrukit att förutom omständigheten att meddelandena om uttagningsprov inte innehåller några hänvisningar till kommande ändringar i tjänsteföreskrifterna och att alla skriftliga handlingar som finns tillgängliga på olika webbplatser rör de gamla tjänsteföreskrifterna, så har fyra av klagandena inte heller fått någon upplysning om ett nytt system i sina skriftliga erbjudanden om anställning som de erhöll innan reformen trädde i kraft eller när de deltog i den läkarundersökning som är ett villkor för anställning. Administrationen underrättade nämligen Fumey därom först på hennes första arbetsdag medan Gerhards, Hamilton och Millar underrättades därom i en ”ändring” av deras skriftliga erbjudanden om anställning, vilka de erhöll först fyra dagar innan anställningen skulle börja.
88 Kommissionen och rådet har invänt att en förvaltningsmyndighets försäkringar inte kan beaktas vid en bedömning av huruvida gemenskapslagstiftarens rättsakter är lagenliga. Argumenten i överklagandet som rör olika faktiska omständigheter saknar betydelse för påståendet att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig. De har vidare anfört att försäkringar från administrationen, i vilka tillämpliga bestämmelser inte beaktas, inte kan ge upphov till berättigade förväntningar för den berörda personen. Enligt dessa institutioner har förstainstansrätten i vilket fall som helst uppmärksammat skillnaderna i den situation som respektive klagande befinner sig i.
– Domstolens bedömning
89 Vad gäller påståendet om åsidosättande av principen om berättigade förväntningar ansåg förstainstansrätten, i punkt 98 i den överklagade domen, att det inte fanns något i handlingarna av vilket det framgick att gemenskapsinstitutionerna hade lämnat klagandena någon sådan försäkran som kunde ge upphov till grundade förhoppningar hos klagandena om att de tidigare kriterierna för placering av tjänstemän i lönegrad skulle tillämpas vid deras rekrytering.
90 Det är utrett att vissa av klagandena i förevarande fall, innan de omtvistade besluten antogs, fick upplysningar från administrationen som tydde på att deras placering i lönegrad skulle ske enligt de kriterier som angavs i meddelandet om uttagningsprov. Dessa upplysningar åtföljdes emellertid av förbehåll om att det även kunde komma att bli aktuellt med rekrytering enligt bestämmelserna i de nya tjänsteföreskrifterna.
91 Även om man skulle anse sådana upplysningar som tydliga försäkringar som kan väcka berättigade förväntningar hos de berörda, innebär inte detta, såsom förstainstansrätten har förklarat i punkt 95 i den överklagade domen, att klagandena kan åberopa dessa förväntningar som stöd för sin invändning att den regel som de omtvistade besluten grundar sig på är rättsstridig. Enskilda kan nämligen inte åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar som stöd för en invändning att en ny bestämmelse inte ska tillämpas. Detta gäller i synnerhet på ett område där lagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (se bland annat dom av den 19 november 1998 i mål C‑284/94, Spanien mot rådet, REG 1998, s. I‑7309, punkt 43).
92 Administrationens handlande kan, såsom generaladvokaten har påmint om i punkt 121 i sitt förslag till avgörande, inte inskränka lagstiftarens handlingsfrihet och det utgör inte heller en omständighet som lagstiftaren måste beakta för att rättsakten ska vara lagenlig.
93 Av detta följer att klagandenas argument avseende åsidosättande av berättigade förväntningar saknar stöd och att argumenten om att bevisningen har missuppfattats saknar betydelse.
Åsidosättande av artikel 31 i tjänsteföreskrifterna samt bristande motivering
– Parternas argument
94 Enligt klagandena strider artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna mot artikel 31 i tjänsteföreskrifterna om godkända sökandes rätt att tillsättas i den lönegrad som gäller för de arbetsuppgifter som anges i meddelandet om uttagningsprov. De har härvid anfört att de kritiserade övergångsbestämmelserna har slutgiltig och inte övergående verkan för klagandena och för tillsättningsmyndigheten. Trots att bestämmelserna beskrivs som övergångsbestämmelser så kommer klagandena nämligen att tillsättas med slutgiltig verkan enligt dessa bestämmelser, och den placering i lönegrad som bestäms när de tillsätts kommer att gälla för hela deras karriär. De har vidare anmärkt att förstainstansrätten inte har förklarat varför de övergångsbestämmelser som har tillämpats på andra tjänstemän inte längre ska gälla på grund av det undantag som har införts genom artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.
95 Enligt kommissionen ska det, vad avser definitionen av vad som utgör en övergångsbestämmelse eller en slutgiltig bestämmelse, göras åtskillnad mellan bestämmelsen i sig och rättsverkningarna av ett beslut som har antagits med stöd av en sådan bestämmelse. Övergångsbestämmelser är bestämmelser vars tillämpningsområde endast avser situationer som föreligger vid en viss tidpunkt eller under en viss tidsperiod. Ett beslut som har antagits med stöd av en övergångsbestämmelse kan ändå få slutgiltiga rättsverkningar. Det förhållandet att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är en övergångsbestämmelse är således helt förenligt med att beslutet om placering i lönegrad är slutgiltigt.
96 Rådet har tillagt att nämnda artikel 12.3 kan fungera som ett undantag från artikel 31 i tjänsteföreskrifterna, eftersom de båda bestämmelserna ingår i samma lagstiftning och är av samma rang. Den första bestämmelsen avser dessutom en särskild situation medan den andra bestämmelsen innehåller en allmän regel. Omständigheten att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna således utgör en lex specialis i förhållande till artikel 31 i tjänsteföreskrifterna räcker för att det ska stå klart att de två bestämmelserna inte är oförenliga.
– Domstolens bedömning
97 Enligt ordalydelsen i artikel 31.1 i tjänsteföreskrifterna ska godkända sökande i ett uttagningsprov ”tillsättas i den lönegrad och tjänstegrupp som angavs i meddelandet om uttagningsprovet”.
98 Förstainstansrätten har i punkt 109 i den överklagade domen, vad avser argumenten om att denna bestämmelse i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts, inledningsvis förklarat att det visserligen av denna bestämmelse med nödvändighet följer att godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov ska tillsättas som tjänstemän i den lönegrad som angavs i meddelandet om uttagningsprov, efter vilket de har rekryterats. Fastställandet av nivån för de tjänster som ska besättas och av villkoren för tillsättning av godkända sökande på dessa tjänster, som kommissionen hade ombesörjt enligt bestämmelserna i de gamla tjänsteföreskrifterna när den utformade de omtvistade meddelandena om uttagningsprov, kunde emellertid inte ha verkningar efter den 1 maj 2004, vilket är den tidpunkt som gemenskapslagstiftaren har valt för ikraftträdandet av det nya karriärsystemet.
99 Förstainstansrätten har därefter, i punkterna 110–113 i den överklagade domen, förklarat att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är en övergångsbestämmelse, vars enda syfte är att bestämma placeringen i lönegrad för en viss grupp av tjänstemän och att gemenskapslagstiftaren får vidta framtida ändringar av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna i tjänstens intresse, även om de ändrade bestämmelserna är mindre förmånliga än de tidigare.
100 Förstainstansrätten har inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom dessa bedömningar. Det är nämligen så, att även om en godkänd sökande i ett uttagningsprov vid sin tillsättning i princip har rätt att tillsättas i den lönegrad som gäller för de arbetsuppgifter som anges i meddelandet om uttagningsprov enligt artikel 31.1 i tjänsteföreskrifterna, så kan denna bestämmelse endast tillämpas i förhållande till gällande rätt, eftersom den inte kan kräva att tillsättningsmyndigheten ska anta ett beslut som strider mot tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse efter gemenskapslagstiftarens ändringar. Ett sådant beslut vore rättsstridigt. Såsom anmärkts i punkterna 64 och 65 ovan kan klagandena, i egenskap av godkända sökande i uttagningsprov som har genomförts innan reformen av tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, inte göra gällande någon rättighet att tillsättas i en bestämd lönegrad som förvärvats innan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft. En sådan rätt kan således inte göras gällande med stöd av artikel 31 i tjänsteföreskrifterna.
101 Artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är dessutom en övergångsbestämmelse som är en lex specialis, varför den kan medföra ett undantag från den allmänna regeln i artikel 31 i tjänsteföreskrifterna, vad avser en viss grupp av tjänstemän.
102 Klagandenas argument att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin bedömning av påståendet att denna artikel i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts samt att domen innehåller en bristande motivering på denna punkt saknar således stöd.
Åsidosättande av artiklarna 5 och 7 i tjänsteföreskrifterna samt bristande motivering
– Parternas argument
103 Enligt klagandena har förstainstansrätten felaktigt ansett att en övergångsbestämmelse kan medföra ett undantag från artiklarna 5 och 7 i tjänsteföreskrifterna, vilka stadfäster principen om likvärdighet mellan tjänsten och lönegraden. Förstainstansrätten har därigenom förklarat att en övergångsbestämmelse kan medföra undantag från varje bestämmelse i tjänsteföreskrifterna och gå emot allmänna rättsprinciper.
104 Kommissionen och rådet anser att klagandena har misstolkat den överklagade domen som att förstainstansrätten har förklarat att artikel 12.3 i bilaga XIII innebär ett undantag från regeln i artikel 7.l i tjänsteföreskrifterna. En korrekt läsning av förstainstansrättens dom ger emellertid vid handen att likvärdigheten mellan tjänsten och lönegraden säkerställs.
– Domstolens bedömning
105 Kommissionen och rådet har stöd för sina argument. Förstainstansrätten har nämligen, tvärtemot vad klagandena har hävdat, i punkterna 126–128 i den överklagade domen, inte påstått att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna medför ett undantag från artiklarna 5 och 7 i tjänsteföreskrifterna, vilka stadfäster principen om likvärdighet mellan tjänsten och lönegraden. Förstainstansrätten har tvärtom bland annat i punkterna 126 och 131 i den överklagade domen anfört att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskriver kriterier för hur denna princip ska tillämpas på tjänstemän som har rekryterats under en övergångsperiod.
106 Argumenten om åsidosättande av artiklarna 5 och 7 i tjänsteföreskrifterna och om bristande motivering har således inget som helst stöd.
107 Av allt det ovanstående följer att klagandenas argument om felaktig rättstillämpning och bristande motivering i förstainstansrättens bedömning vad avser invändningen att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig saknar stöd.
Åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering samt bristande motivering i bedömningen av huruvida de omtvistade besluten är lagenliga
Parternas argument
108 Klagandena har gjort gällande att förstainstansrätten, genom att underkänna dess grunder för att de omtvistade besluten ska ogiltigförklaras, har åsidosatt principerna om likabehandling och icke-diskriminering samt motiveringsskyldigheten, eftersom den implicit har ansett att vissa rekryteringsbeslut som fattats med förtur före den 1 maj 2004 avseende godkända sökande i samma uttagningsprov som klagandena är rättsstridiga, fast den samtidigt inte har konstaterat att kommissionen har åsidosatt denna princip genom att behandla godkända sökande som rekryterats före den 1 maj 2004 annorlunda än klagandena.
109 Kommissionen har hävdat att klagandenas tolkning av den överklagade domen är felaktig.
Domstolens bedömning
110 Förstainstansrätten har i den överklagade domen, särskilt i punkterna 150–152, för det första förklarat att den bristande informationen till klagandena innan de omtvistade besluten antogs inte i sig kan göra att de ska anses vara rättsstridiga. Förstainstansrätten har för det andra erinrat om att gemenskapsdomstolen enligt fast rättspraxis ska bedöma en enskild angripen rättsakts lagenlighet utifrån de faktiska och rättsliga förhållanden som förelåg vid den tidpunkt då rättsakten antogs och härvid erinrat om att alla de omtvistade besluten har antagits med stöd av de nya tvingande bestämmelserna i artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som inte har visats vara rättsstridig.
111 Sådana överväganden, vilka gör att bedömningen av de omtvistade besluten har skett på grundval av rätt rättslig grund, i detta fall de regler som gällde när besluten antogs (se dom av den 17 maj 2001 i mål C‑449/98 P, IECC mot kommissionen, REG 2001, s. I‑3875, punkt 87), innebär på intet sätt att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och de ger en tillräcklig motivering av varför förstainstansrätten har underkänt dessa argument. Klagandenas argument rörande åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering är således verkningslösa medan argumentet rörande bristande motivering saknar stöd.
112 Av samtliga dessa överväganden följer att överklagandet saknar stöd och därför ska ogillas.
Rättegångskostnader
113 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 i samma rättegångsregler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 70 i rättegångsreglerna ska institutionerna i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda bära sina rättegångskostnader. Det följer likväl av artikel 122 andra stycket i dessa rättegångsregler att nämnda artikel 70 inte ska tillämpas när en tjänsteman eller annan institutionsanställd har överklagat.
114 Kommissionen har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
115 Rådet, som har intervenerat i detta överklagande, ska självt bära sin rättegångskostnad enligt artikel 69.4 första stycket i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 i dessa rättegångsregler också ska tillämpas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Isabel Clara Centeno Mediavilla, Delphine Fumey, Eva Gerhards, Iona M.S. Hamilton, Raymond Hill, Jean Huby, Patrick Klein, Domenico Lombardi, Thomas Millar, Miltiadis Moraitis, Ansa Norman Palmer, Nicola Robinson, François-Xavier Rouxel, Marta Silva Mendes, Peter van den Hul, Fritz Von Nordheim Nielsen och Michaël Zouridakis ska ersätta rättegångskostnaderna vad avser överklagandet.
3) Europeiska unionens råd ska bära sin rättegångskostnad.
Underskrifter