Överklagande ingett den 1mars 2024 av Mainova AG av den dom som tribunalen (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 december 2023 mål T-64/21, Mainova AG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-178/24 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Mainova AG (ombud: C. Schalast, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, E.ON SE, RWE AG

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

för det första, upphäva domen av den 20 december 2023, (T-64/21, ej publicerad, EU:T:2023:843) och ogiltigförklara kommissionens omtvistade beslut,

för det andra, upphäva nämnda dom och återförvisa målet till tribunalen, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda målen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden fem grunder.

För det första, såvitt avser uppdelningen av RWE:s och E.ON:s sammantagna koncentration, gjorde tribunalen en felaktig tolkning av artikel 3.1 i förordning nr 139/2004¹ genom att endast hänvisa till kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet² och genom att bortse från både domen ”Cementbouw”³ och skäl 20 i förordning nr 139/2004. Därmed åsidosatte tribunalen principerna om normhierarki, lagens företräde och maktfördelning.

För det andra prövade tribunalen i sitt avgörande inte frågan huruvida det avtal om avgränsning som parterna i koncentrationen hade ingått för att fördela marknaderna, enligt vilket RWE endast koncentrerar sig på produktionsmarknaden och E.ON endast koncentrerar sig på distributionsmarknaden, utgör en överträdelse av konkurrensrätten, i den mening som avses i artikel 101 FEUF. I synnerhet beaktade tribunalen inte, i detta sammanhang, att artikel 21.1 i förordning nr 139/2004 inte utesluter tillämpligheten av primärrätten, såsom artikel 101 FEUF. Tribunalen prövade följaktligen inte väsentliga frågor och meddelade därmed ett avgörande som utgjorde en felaktig rättstillämpning.

För det tredje gjorde tribunalen fel när den utgick från att kommissionen hade fastställt sina uppgifter korrekt. Därigenom bortsåg tribunalen från att den marknadsundersökning som kommissionen hade använt sig av inte utgjorde ett lämpligt uppgiftsunderlag. Omständigheterna kring marknadsundersökningen ger upphov till tvivel vad gäller tillförlitligheten av de uppgifter som lämnats av de tillfrågade företagen. Dessutom är resultaten av marknadsundersökningen inte klara och de stödjer inte kommissionens slutsats. Däremot var det fel av tribunalen att avvisa de sakkunnigutlåtanden som lagts fram av klaganden, av vilka det framgår att kommissionen hade gjort uppenbart oriktiga bedömningar. Tribunalen gjorde nämligen en felaktig rättstillämpning när den ansåg att dessa utlåtanden innehöll uppgifter som hänförde sig till tiden efter det att tillståndsbeslutet hade antagits.

För det fjärde gjorde tribunalen inte en korrekt bedömning av definitionen av marknaden för detaljistförsäljning av el. Den drog felaktigt slutsatsen att det inte rådde konkurrens mellan basleverantörerna och de som tillhandahöll särskilda avtal och att det därför måste anses att det förelåg två marknader av olika produkter. I sin bedömning beaktade tribunalen inte väsentliga argument som anförts av klaganden och den bortsåg därmed från kommissionens uppenbart oriktiga bedömningar.

För det femte, slutligen, gjorde tribunalen en felaktig bedömning av det potentiella konkurrenstrycket. Den beaktade inte att det förelåg ett potentiellt konkurrenstryck mellan parterna i koncentrationen, vilket vid varje tillfälle kunde leda till en effektiv konkurrens. Tribunalens antagande att parterna i koncentrationen inte var nära konkurrenter är således felaktigt.

____________

¹ Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 2004, s. 1).

¹ Kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 95, 2008, s. 1), rättad version (EUT C 43, 2009, s. 10).

¹ Domen av den 23 februari 2006, , T-282/02, EU:T:2006:64.