FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
den 14 maj 1998 (1)
Konkurrens - Artikel 85.1 i EG-fördraget - Bevis för deltagande i samverkan -
Böter - Fastställande av belopp - Motivering
I mål T-295/94,
Buchmann GmbH, bolag bildat enligt tysk rätt, Rinnthal (Tyskland), företrätt av
advokaten Helmut Braun, Bergmannstraße, 21, Dresden (Tyskland),
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Bernd Langeheine och
Richard Lyal, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten
Dirk Schroeder, Köln, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz,
Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/601/EG av den
13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget,
IV/C/33.833 - kartong, (EGT L 243, s. 1),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C.P. Briët, P. Lindh,
A. Potocki och J.D. Cooke,
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet som
ägde rum mellan den 25 juni 1997 och den 8 juli 1997,
följande
Dom
- 1.
- Föreliggande mål gäller kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om
ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 - kartong
(EGT L 243, s. 1), ändrat före offentliggörandet genom kommissionens beslut av
den 26 juli 1994 (C(94) 2135 slutlig, nedan kallat beslutet). Genom beslutet
bötfälldes 19 tillverkare och leverantörer av kartong inom gemenskapen för att ha
överträtt artikel 85.1 i fördraget.
- 2.
- Den produkt som beslutet gällde är kartong. I beslutet nämns tre slags
kartongkvaliteter, GC, GD och SBS.
- 3.
- Kartongkvaliteten GD (nedan kallad GD-kartong) är en kartong med grå insida
(returfiber) som normalt används till förpackningar för andra varor än livsmedel.
- 4.
- Kartongkvaliteten GC (nedan kallad GC-kartong) är en kartong med vitt ytskikt
som normalt används till livsmedelsförpackningar. GC-kartongen är av högre
kvalitet än GD-kartongen. Under den period som beslutet gäller fanns det allmänt
en prisskillnad mellan dessa två produkter på omkring 30 procent. I mindre
utsträckning används GC-kartong av högre kvalitet även för grafiska ändamål.
- 5.
- SBS är en förkortning för helt vit kartong (nedan kallad SBS-kartong). Priset för
denna kartongkvalitet ligger omkring 20 procent högre än priset för GC-kartong.
Denna kartong används till förpackningar för livsmedel, kosmetika, läkemedel och
cigaretter men är i huvudsak ämnad för grafiska ändamål.
- 6.
- Genom skrivelse av den 22 november 1990 inkom British Printing Industries
Federation, en branschorganisation som företräder majoriteten av tillverkarna av
tryckta förpackningar i Förenade kungariket (nedan kallad BPIF), med ett
informellt klagomål till kommissionen. BPIF gjorde gällande att de
kartongtillverkare som levererade till Förenade kungariket hade företagit ett antal
samtidiga och enhetliga prishöjningar och begärde att kommissionen skulle
undersöka om det eventuellt förelåg en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler. För att försäkra sig om att detta initiativ offentliggjordes
publicerade BPIF ett pressmeddelande. Innehållet i detta meddelande återgavs i
branschtidningar under december 1990.
- 7.
- Den 12 december 1990 inkom även Fédération française du cartonnage med ett
informellt klagomål till kommissionen, i vilket den redogjorde för sin uppfattning
om den franska kartongmarknaden i ordalag som liknade dem BPIF använt i sitt
klagomål.
- 8.
- Den 23 och 24 april 1991 genomförde kommissionens tjänstemän i enlighet med
artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen
om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204, svensk
specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17) utan
förvarning samtidiga undersökningar vid ett flertal företag och
branschorganisationer inom kartongbranschen.
- 9.
- Efter dessa undersökningar begärde kommissionen med stöd av artikel 11 i
förordning nr 17 upplysningar och handlingar av samtliga mottagare av beslutet.
- 10.
- De uppgifter som framkom av dessa undersökningar och av begäran om
upplysningar och handlingar föranledde kommissionen att dra den slutsatsen att de
berörda företagen från halvårsskiftet 1986 till april 1991 (i flertalet fall) hade
deltagit i åtminstone en överträdelse av artikel 85.1 fördraget.
- 11.
- Kommissionen beslutade följaktligen att inleda ett förfarande för tillämpning av
sistnämnda bestämmelse. Genom skrivelse av den 21 december 1992 sände
kommissionen ett meddelande om anmärkningar till vart och ett av de berörda
företagen. Samtliga dessa företag besvarade meddelandet skriftligen. Nio företag
begärde att få yttra sig muntligen. Förhöret med dem ägde rum den 7-9 juni 1993.
- 12.
- Efter det att förfarandet hade avslutats fattade kommissionen beslutet, som
innehåller följande bestämmelser:
Artikel 1
Buchmann GmbH, Cascades SA, Enso-Gutzeit Oy, Europa Carton AG, Finnboard
- the Finnish Board Mills Association, Fiskeby Board AB, Gruber & Weber GmbH
& Co KG, Kartonfabriek De Eendracht NV (som är verksamt under namnet BPB
de Eendracht NV), NV Koninklijke KNP BT NV (tidigare Koninklijke Nederlandse
Papierfabrieken NV), Laakmann Karton GmbH & Co KG, Mo och Domsjö AB
(MoDo), Mayr-Melnhof Gesellschaft mbH, Papeteries de Lancey SA, Rena
Kartonfabrik AS, Sarrió SpA, SCA Holding Ltd (tidigare Reed Paper & Board
(UK) Ltd), Stora Kopparbergs Bergslags AB, Enso Española SA (tidigare Tampella
Española SA) och Moritz J. Weig GmbH & Co KG har överträtt artikel 85.1 i
fördraget genom att deltaga,
- vad beträffar Buchmann och Rena från omkring mars 1988 till i vart fall
slutet av år 1990,
- vad beträffar Enso Española i vart fall från mars 1988 till i vart fall slutet
av april 1991,
- vad beträffar Gruber & Weber från i vart fall år 1988 till slutet av år 1990,
- vad beträffar övriga fall från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1990,
i ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes vid halvårsskiftet 1986 och
som innebar att kartongleverantörer inom Europeiska gemenskapen
- samlades regelbundet till hemliga och institutionaliserade möten i syfte att
diskutera och enas om en gemensam konkurrensbegränsande branschplan,
- enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika
nationella valutorna,
- planlade och genomförde samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela
Europeiska gemenskapen,
- enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på
konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar,
- allt oftare från och med början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för
att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden i syfte att
säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade prishöjningarna,
- utbytte information om leveranser, priser, driftstopp, orderstock och
kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.
...
Artikel 3
Nedanstående företag åläggs följande böter för de överträdelser som har
konstaterats i artikel 1:
...
i) Buchmann GmbH, böter på 2 200 000 ecu
...
- 13.
- Enligt beslutet begicks överträdelsen inom ramen för ett organ kallat Product
Group Paperboard (nedan kallad PG Paperboard) som var sammansatt av ett
flertal grupper eller kommittéer.
- 14.
- Vid halvårsskiftet 1986 tillfördes Presidents Working Group (nedan kallad PWG)
till detta organ, i vilken företrädare på hög nivå från de största
kartongleverantörerna i gemenskapen (omkring åtta företag) ingick.
- 15.
- PWG:s verksamhet bestod bland annat i diskussioner om och samordning av
marknader, marknadsandelar, priser och kapacitet. I synnerhet fattades allmänna
beslut om tidsplan för och nivån på de prishöjningar som tillverkarna skulle
genomföra.
- 16.
- PWG rapporterade till President Conference (nedan kallad PC), i vilken nästan
samtliga verkställande direktörer för de berörda företagen (mer eller mindre
regelbundet) deltog. PC sammanträdde två gånger per år under den aktuella
perioden.
- 17.
- Vid slutet av år 1987 bildades Joint Marketing Committee (nedan kallad JMC).
Dess huvudsakliga uppgift var dels att besluta om och, i förekommande fall, hur
prishöjningar skulle kunna genomföras, dels att ange hur de prisinitiativ som tagits
av PWG skulle kunna genomföras i varje land och i förhållande till de viktigaste
kunderna för att åstadkomma ett system med likvärdiga priser inom Europa.
- 18.
- Slutligen diskuterade den ekonomiska kommittén (nedan kallad COE) bland annat
prisvariationerna på de nationella marknaderna och orderstocken samt
rapporterade sina slutsatser till JMC eller, fram till slutet av år 1987, till Marketing
Committee som var JMC:s föregångare. COE bestod av försäljningsdirektörer från
flertalet av de berörda företagen och sammanträdde vid flera tillfällen varje år.
- 19.
- Det framgår vidare av beslutet att kommissionen ansåg att PG Paperboards
verksamhet främjades av ett informationsutbyte som möjliggjordes genom
förvaltningsbolaget Fides med säte i Zürich (Schweiz). Enligt beslutet lämnade
flertalet av medlemmarna av PG Paperboard regelbundna rapporter till Fides om
order, produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande. Dessa rapporter
bearbetades inom ramen för Fides-systemet, och de samlade uppgifterna
översändes till deltagarna.
- 20.
- Sökanden, Buchmann GmbH (nedan kallad Buchmann), har enligt beslutet deltagit
i vissa av JMC:s möten och i ett möte med COE. Buchmann anses ha deltagit i
överträdelsen från omkring mars 1988 till i vart fall slutet av år 1990.
Förfarande
- 21.
- Sökanden har väckt föreliggande talan genom ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 28 september 1994.
- 22.
- Sökanden ansökte även om uppskov med verkställigheten av beslutet genom
särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 oktober 1994.
Genom beslut av den 21 december 1994 i mål T-295/94 R, Buchmann mot
kommissionen (REG 1994, s. II-1265) avslog förstainstansrättens ordförande denna
ansökan.
- 23.
- Sexton av de andra arton företag som anses ansvariga för överträdelsen har också
väckt talan mot beslutet (mål T-301/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94,
T-311/94, T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94,
T-348/94, T-352/94 och T-354/94).
- 24.
- Sökanden i mål T-301/94, Laakmann Karton GmbH, återkallade sin talan genom
skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 juni 1996, och målet
avskrevs genom beslut av den 18 juli 1996 i mål T-301/94, Laakmann Karton mot
kommissionen (inte publicerat i rättsfallssamlingen).
- 25.
- Fyra finska företag, som är medlemmar av branschorganisationen Finnboard och
som i denna egenskap anses solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som
ålagts Finnboard, har också väckt talan mot beslutet (förenade målen T-339/94,
T-340/94, T-341/94 och T-342/94).
- 26.
- Slutligen väcktes talan av sammanslutningen CEPI-Cartonboard, till vilken beslutet
inte var riktat, som återkallade sin talan genom skrivelse som inkom till
förstainstansrättens kansli den 8 januari 1997, och målet avskrevs genom beslut av
den 6 mars 1997 i mål T-312/94, CEPI-Cartonboard mot kommissionen (inte
publicerat i rättsfallssamlingen).
- 27.
- Förstainstansrätten kallade parterna i en skrivelse av den 5 februari 1997 till ett
informellt möte, bland annat för att höra deras uppfattning om en eventuell
förening av målen T-295/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94, T-311/94,
T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94, T-348/94,
T-352/94 och T-354/94 vad gäller det muntliga förfarandet. Vid detta möte, som
ägde rum den 29 april 1997, godtog parterna en sådan förening.
- 28.
- Ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning i utökad sammansättning
beslutade den 4 juni 1997 att förena de ovannämnda målen vad gäller det muntliga
förfarandet på grund av sambandet dem emellan i enlighet med artikel 50 i
rättegångsreglerna och biföll den begäran om konfidentiell behandling som
sökanden i mål T-334/94 inkommit med.
- 29.
- Genom beslut av den 20 juni 1997 bifölls en begäran från sökanden i målet
T-337/94 om konfidentiell behandling av en handling som inlämnats som svar på
en skriftlig fråga från förstainstansrätten.
- 30.
- Förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) beslutade på
grundval av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet och vidtog
åtgärder för bevisupptagning genom att anmoda parterna att besvara vissa skriftliga
frågor samt att inkomma med vissa handlingar. Parterna har rättat sig efter denna
anmodan.
- 31.
- Parterna i målen som nämns i punkt 27 ovan utvecklade sin talan och besvarade
förstainstansrättens frågor vid sammanträdet som ägde rum mellan den 25 juni och
den 8 juli 1997.
Parternas yrkanden
- 32.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara beslutet,
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 33.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader
som förorsakats av det interimistiska förfarandet.
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet
Huruvida det förekommit ett fel i förfarandet
Parternas argument
- 34.
- Sökanden har gjort gällande att enligt protokollet från förhöret vid kommissionen
påstod en företrädare för kommissionen vid det tillfället att sökanden räknades till
de kartongtillverkare som hade medgett mer eller mindre samtliga omständigheter
som påtalades i meddelandet om anmärkningar. Sökanden, som inte deltog i detta
förhör, har framhållit att detta påstående är felaktigt.
- 35.
- Följaktligen har samtliga bevis som förebringades såväl vid förhöret som senare
erhållits på ett rättsstridigt sätt, eftersom de övriga företagen har yttrat sig mot
bakgrund av sökandens föregivna medgivande av de påtalade omständigheterna.
- 36.
- Kommissionen har gjort gällande att dess företrädares påstående under förhöret
var korrekt, eftersom sökanden verkligen hade medgett de huvudsakliga faktiska
omständigheter som kommissionen åberopade. I alla händelser gjorde
kommissionens företrädare dessa påståenden med uttryckligt förbehåll för rättelse.
- 37.
- Slutligen finns det inget som talar för att kommissionen inte gjorde en korrekt
bedömning av sökandens deltagande i den aktuella överenskommelsen.
Förstainstansrättens bedömning
- 38.
- Den av sökanden anförda grunden kan inte godtas. Även om det antas att det
omtvistade påståendet av kommissionens företrädare under förhöret vid
kommissionen var felaktigt, har sökanden inskränkt sig till att utan något som helst
stöd göra gällande att de bevis som åberopas i beslutet hade erhållits av
kommissionen till följd av detta påstående.
- 39.
- I alla händelser har kommissionens företrädare gjort dessa påståenden med
uttryckligt förbehåll för rättelse (förhörsprotokollet, s. 12), så att de företag som var
närvarande vid förhöret borde ha förstått att de inte kunde förlita sig på den
ifrågavarande uppgiften.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av de individuella faktiska
omständigheter som har lagts sökanden till last
Parternas argument
- 40.
- Enligt sökanden framgår det av beslutet att kommissionen på flera punkter
grundade sig på felaktiga eller inexakta konstateranden av de faktiska
omständigheterna. Genom att grunda sig på generella konstateranden har
kommissionen emellertid handlat felaktigt. Det borde ha framgått av motiveringen
av beslutet hur kommissionen bedömde de moment som tillsammans utgjorde
överträdelsen såväl i förhållande till sökanden som till övriga företag. Beslutet skall
därför enligt sökanden anses som rättsstridigt.
- 41.
- Kommissionen har erinrat om att överträdelsen berörde ett stort antal företag och
att den pågick under nära fem år. Under sådana förhållanden kan det inte undvikas
att beslutet innehåller anmärkningar beträffande överenskommelsen av mer
generell karaktär. Beslutet och dess bilagor innehåller emellertid en beskrivning av
de faktiska omständigheter som lades sökanden till last (se punkt 44 och följande
punkter, punkt 49 och följande punkter, punkt 74 och följande punkter samt
punkt 167 och följande punkter i övervägandena i beslutet).
- 42.
- Kommissionen har vidare hänvisat till punkt 116 och följande punkter i
övervägandena i beslutet, i vilka det klargörs att det inte är nödvändigt med en
detaljerad redogörelse för varje företags deltagande i varje moment i överträdelsen.
Varje moment ingår i en global plan som syftar till att uppnå ett gemensamt mål,
och de företag som var införstådda med den globala planen var följaktligen
delaktiga i överenskommelsen i dess helhet. De olika momenten i överträdelsen var
med nödvändighet moment som inte gick att särskilja i en och samma globala plan.
Förstainstansrättens bedömning
- 43.
- Sökanden argument skall förstås på så sätt att beslutet är otillräckligt motiverat vad
beträffar sökandens deltagande i överträdelsen.
- 44.
- I detta avseende gäller enligt fast rättspraxis (domstolens dom av den 4 juli 1963
i mål 24/62, Tyskland mot kommissionen, REG 1963, s. 129 och 143, och av den
17 januari 1984 i de förenade målen 43/82 och 63/82, VBVB och VBBB mot
kommissionen, REG 1984, s. 19, punkt 22, svensk specialutgåva, häfte 7, och
förstainstansrättens dom av den 24 januari 1992 i mål T-44/90, La Cinq mot
kommissionen, REG 1992, s. II-1, punkt 42) att motiveringen av ett beslut som går
någon emot skall göra det möjligt för domstolen att pröva beslutets lagenlighet och
ge den berörda parten de upplysningar som nödvändiga för att denna skall kunna
försvara sina rättigheter och bedöma om beslutet är välgrundat.
- 45.
- Av det följer att avsaknaden av motivering eller en bristfällig sådan utgör en grund
som hänför sig till invändningen att ett grov formfel har begåtts, och den skiljer sig
därmed från den grund under vilken det anförs att motiveringen av beslutet är
oriktig. Prövningen av den sistnämnda grunden innefattar nämligen en prövning av
om beslutet är välgrundat.
- 46.
- I föreliggande fall innehåller beslutet direkta hänvisningar till sökanden i samband
med beskrivningen av de samordnade prishöjningarna (punkterna 76, 78 och 79 i
övervägandena). Punkterna i beslutet som innehåller en beskrivning av de
diskussioner med ett konkurrensbegränsande syfte som fördes inom JMC (bland
annat punkterna 44-46, 58, 71, 73, 84, 85 och 87 i övervägandena), avser utan
tvekan sökanden som inte heller förnekat att den deltog i detta organs möten.
Slutligen framgår klart av beslutet hur kommissionen resonerade när den kom fram
till att sökanden hade deltagit i en global överenskommelse (punkt 116-119 i
övervägandena).
- 47.
- Mot denna bakgrund ges sökanden tillräcklig ledning av motiveringen av beslutet
för att den skall kunna avgöra vilka huvudsakliga faktiska och rättsliga
omständigheter som låg till grund för det resonemang som föranledde
kommissionen att anse sökanden som delaktig i en överträdelse av artikel 85.1 i
fördraget.
- 48.
- Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den grunden att motiveringen av
beslutet är otillräcklig.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av hur länge sökanden deltog
i överenskommelsen
- 49.
- Sökanden har i sina inlagor gjort gällande att kommissionen felaktigt fastställde att
sökanden deltog i överenskommelsen från halvårsskiftet 1986 (punkt 2 i
övervägandena i beslutet), trots att sökanden inte började delta i
överenskommelsen förrän under år 1988.
- 50.
- Det kan emellertid konstateras att sökanden under sammanträdet inte har vidhållit
denna grund.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av sökandens deltagande i
olika organ och kommittéer inom PG Paperboard
Parternas argument
- 51.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning av
dess deltagande i olika organ inom PG Paperboard. Sökanden deltog endast
sporadiskt i JMC:s möten från och med år 1988. Den har således inte deltagit i en
serie hemliga och institutionaliserade möten (se punkt 2 första strecksatsen i
övervägandena i beslutet). I synnerhet deltog sökanden inte i JMC:s möte den
16 oktober 1989, som bilaga 109 till meddelandet om anmärkningar handlar om
(punkt 82 i övervägandena i beslutet).
- 52.
- Sökanden deltog varken i PWG:s eller PC:s möten. Vad beträffar kommissionens
påstående i sina inlagor till förstainstansrätten att punkt 42 i övervägandena i
beslutet innehåller ett skrivfel genom att det anges att samtliga tillverkare deltog
i PC:s möten, har sökanden framhållit att deltagandet i PWG:s och PC:s möten har
ansetts som ett avgörande moment i överträdelsen.
- 53.
- Slutligen deltog sökanden enbart i ett möte med COE vars enda syfte var att
besöka de nya anläggningarna vid Cascades kartongbruk.
- 54.
- Kommissionen har inte bestritt sökandens påståenden angående dess deltagande
i mötena med de olika organen och kommittéerna inom PG Paperboard. Det följer
av beslutet att sökanden inte anses ha deltagit i mötena med organen inom
PG Paperboard i större utsträckning än vad den själv har medgett.
- 55.
- Vad beträffar PC:s möten har kommissionen medgett att punkt 42 i övervägandena
i beslutet felaktigt ger vid handen att samtliga mottagare av beslutet deltog i detta
organ. Det rör sig dock endast om ett skrivfel, vilket framgår av punkt 119 i
övervägandena och av tabell 7 som bifogas beslutet. För övrigt anses inte
deltagandet i PC:s möten som ett avgörande moment i överenskommelsen.
- 56.
- Kommissionen har vidare hävdat att det saknar betydelse huruvida sökanden
eventuellt inte deltog i JMC:s möte den 16 oktober 1989.
- 57.
- Slutligen vidhåller kommissionen att den har gjort den riktiga bedömningen att
sökanden endast deltog i ett enda möte med COE.
Förstainstansrättens bedömning
- 58.
- Det är ostridigt att kommissionen inte ansåg att sökanden hade deltagit i PWG:s
möten.
- 59.
- Enligt tabell 7 som bifogas beslutet deltog sökanden i JMC:s möten. I övrigt
framgår det av beslutet att sökanden endast deltog i ett enda möte med COE efter
år 1986.
- 60.
- Buchmanns deltagande i JMC:s möten framgår av tabell 4 som bifogas beslutet. Av
tabellen kan utläsas att företaget under perioden halvårsskiftet 1986 till slutet av
år 1990 deltog i fem möten med detta organ. Dessa fem möten inföll närmare
bestämt under perioden februari 1990 till och med november samma år. Det anges
vidare i en fotnot på den aktuella sidan att Buchmann medger att det deltog i
möten från och med år 1988, men det finns inga uppgifter för perioden före
år 1990. Av tabell 4 kan även utläsas att kommissionen inte ansåg att sökandenhade deltagit i JMC:s möte den 16 oktober 1989.
- 61.
- Vad beträffar deltagandet i PC:s möten står det klart, efter en fullständig
genomläsning av beslutet, att meningen i punkt 42 första stycket i övervägandena,
enligt vilken samtliga mottagare av föreliggande beslut var företrädda inom
President Conference, innehåller ett skrivfel - vilket kommissionen även har
medgett. Det räcker i detta hänseende att konstatera att sökanden inte står angiven
i tabellerna 3 och 7, som bifogas beslutet, bland de företag som deltog i PC:s
möten.
- 62.
- Sökandens deltagande i JMC:s möten, tidpunkterna för de möten med detta organ
i vilka kommissionen ansåg att sökanden hade deltagit samt deltagandet i ett möte
med COE har inte bestritts, och förstainstansrätten anser därför att kommissionen
på ett korrekt sätt har styrkt att det ifrågavarande företaget deltog i organen inom
PG Paperboard.
- 63.
- Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av sökandens deltagande i de
olika momenten i överenskommelsen
Parternas argument
- 64.
- Sökanden har hävdat att kommissionen felaktigt anser att den deltog i åtgärder som
syftade till att kontrollera volymen och frysa marknadsandelarna på den befintliga
nivån. Under den aktuella perioden utnyttjade sökanden hela tiden full kapacitet
och stoppade aldrig driften eller sålde sina produkter utanför gemenskapen. Den
lyckades tvärtom fördubbla sin omsättning på den franska marknaden genom att
bedriva en aggressiv prispolitik. Vidare deltog sökanden aldrig i PWG, vilket var
det organ inom PG Paperboard där, enligt punkt 56 i övervägandena i beslutet,
marknadsandelarna diskuterades.
- 65.
- Vad beträffar sökandens påstådda deltagande i prisinitiativen har den, med
hänvisning till punkt 38 i övervägandena i beslutet och till sin egen skrivelse till
kommissionen av den 2 november 1991, understrukit att den aldrig begärde att få
del av uppgifterna från Feldmühle angående prishöjningarna. De uppgifter som
lämnades ensidigt av detta företag inverkade inte på något sätt på sökandens
agerande, och höjningarna av Feldmühles priser var ofta mindre eller senarelagda
i förhållande till de uppgifter som hade lämnats. Sökanden har detta avseende
bestritt att den, såsom kommissionen har påstått, hade full kännedom om sina
konkurrenters agerande.
- 66.
- Sökanden har inte heller underordnat sig någon som helst prisdisciplin. Detta
bekräftas av den omständigheten att den kunde öka sina marknadsandelar såväl i
Tyskland som utomlands. Följaktligen är påståendet i punkt 136 sista stycket i
övervägandena i beslutet, enligt vilket de marknadsledande företagen [vid JMC:s
möten] utövade påtryckningar på de föregivna eftersläntrarna för att de skulle
stödja prishöjningarna, inte riktigt vad sökanden beträffar.
- 67.
- Sökanden tillhör närmare bestämt inte de företag som enligt punkt 77 i
övervägandena i beslutet ansågs ha deltagit i prishöjningen under
februari-april 1988 i Frankrike. Sökanden berörs inte heller av prisrapporten som
beskrivs i en handling som påträffades hos FS-Karton (bilaga 115 till meddelandet
om anmärkningar), eftersom sökanden inte omnämns i samband med redogörelsen
för de priser som tillämpades på de viktigaste kunderna i Tyskland.
- 68.
- Slutligen deltog sökanden aldrig i informationsutbytet avseende inkommande order
och orderstock, den lämnade inte heller sådana uppgifter till Fides eller till någon
annan samt erhöll inte några statistikuppgifter. I punkt 82 i övervägandena i
beslutet anges emellertid att informationsutbytet avseende orderstocken var en
viktig del av överenskommelsen. Kommissionen grundade sig vidare på det
felaktiga konstaterandet att sökanden verkligen hade deltagit i det ifrågavarande
informationsutbytet (se punkterna 2, 116 och 134 i övervägandena) och i synnerhet
i kontrollen av nivån på orderstocken.
- 69.
- Kommissionen anser att beslutet och dess bilagor, vad gäller de åtgärder som
syftade till att kontrollera utbudet och att frysa marknadsandelarna, innehåller en
beskrivning av de faktiska omständigheter som lades sökanden till last (se punkt 44
och följande punkter, punkt 49 och följande punkter, punkt 74 och följande punkter
i övervägandena i beslutet).
- 70.
- Kommissionen har dessutom hänvisat till punkt 116 och följande punkter i
övervägandena i beslutet, i vilka preciseras att en detaljerad redogörelse för varje
företags deltagande i varje moment i överenskommelsen inte är nödvändig. Varje
moment ingår i en global plan som syftar till att uppnå ett gemensamt mål och de
företag som var införstådda med den globala planen var följaktligen med
nödvändighet delaktiga i överenskommelsen i dess helhet.
- 71.
- JMC fyllde en ytterst viktig funktion för överenskommelsen, eftersom det ankom
på detta organ att avgöra om och, i förekommande fall, hur prishöjningar skulle
kunna genomföras. Inom JMC diskuterades och klarlades även de praktiska
aspekterna av genomförandet av de föreslagna prishöjningarna. Det ankom även
på detta organ att tillse att prisinitiativen verkligen genomfördes. Sökandens
regelbundna deltagande i detta organs möten gör, mot denna bakgrund,
anmärkningen mot den befogad. Med hänsyn till karaktären av de diskussioner som
fördes inom JMC, står det klart att dessa möten berörde kontrollen av volymerna
samt uppdelningen av marknaderna. I brist på bevis som styrker motsatsen måste
således den slutsatsen dras att sökanden var införstådd med samtliga avtal som
ingicks under dessa möten (förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 i mål
T-1/89, Rhône-Poulenc mot kommissionen, REG 1991, s. II-867, punkterna 56 och
66 samt följande punkter).
- 72.
- I detta avseende saknar det betydelse att sökanden eventuellt inte deltog i samtliga
de berörda åtgärderna, eftersom dessa åtgärder - även om de i huvudsak gällde de
stora tillverkarna - inte kunde särskiljas från de åtgärder som vidtogs i fråga om
prishöjningarna (se förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 i mål T-2/89,
Petrofina mot kommissionen, REG 1991, s. II-1087, punkt 287, och av den
17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1991,
s. II-1711, punkt 272; svensk specialutgåva, häfte 11). Skälet dels till att
överenskommelsen kom att omfatta en kontroll av volymerna, dels till att en politik
inriktad på pris framför kvantitet uttryckligen fastslogs, är just att samtliga
tillverkare var medvetna om att prishöjningar inte kunde genomföras om utbudet
översteg efterfrågan.
- 73.
- Sökandens påstående att den inte stoppade driften utan utnyttjade full kapacitet
saknar även det betydelse, eftersom det framgår uttryckligen av punkt 70 och
följande punkter i beslutet på vilket sätt industrin utnyttjade full kapacitet under
åren 1988 och 1989 och hur tillverkarna uppmuntrade genomförandet av driftstopp
under år 1990. Vidare gällde de ingångna avtalen obestridligen kontrollen av
volymerna, och sökandens individuella medverkan till att överenskommelserna
följdes saknar därför betydelse för frågan om dess deltagande i avtalen
(förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Rhône-Poulenc mot
kommissionen, punkt 125, och av den 10 mars 1992 i mål T-13/89, ICI mot
kommissionen, REG 1992, s. II-1021, punkterna 291, 293 och 305; svensk
specialutgåva, häfte 12).
- 74.
- Kommissionen har understrukit att sökanden inte har bestritt att den deltog i
prisinitiativen, såsom dessa har beskrivits i bilagorna till beslutet. I synnerhet har
kommissionen aldrig gjort gällande att sökanden deltog i prishöjningen i Frankrike
under februari-april 1988. I övrigt deltog sökanden i samtliga prishöjningar i
Tyskland under den aktuella perioden.
- 75.
- Sökandens påstående att uppgifterna från Feldmühle inte hade något inflytande på
dess agerande ändrar inte heller den omständigheten att den, till följd av sitt
deltagande i JMC:s möten, hela tiden visste hur dess konkurrenter skulle komma
att agera.
- 76.
- Vad slutligen beträffar informationsutbytet har kommissionen medgett att sökanden
inte lämnade uppgifter till Fides om sina inkommande order eller sin orderstock.
Kommissionen har emellertid hävdat att det, såsom preciseras i punkt 69 i
övervägandena i beslutet, var brukligt att tillverkarna informerade om sin
respektive orderstock under JMC:s möten. Detta påstående bekräftas av en
handling som påträffades i bolaget FS-Kartons lokaler (bilaga 115 till meddelandet
om anmärkningar, se punkt 92 i övervägandena i beslutet), vilken innehåller
uppgifter avseende marknadsandelar uttryckta i procent, nivån på orderstocken vid
vissa företag, samt uppgifter avseende pris och planerade prishöjningar.
- 77.
- Kommissionen har framhållit att sökanden endast har bestritt att den skulle ha
erhållit statistikuppgifter från Fides men inte att den fick sådan information från
en annan källa (skrivelse till kommissionen av den 5 augusti 1991, punkt 6 c).
Förstainstansrättens bedömning
- 78.
- Enligt artikel 1 i beslutet har de företag som avses i denna artikel överträtt
artikel 85.1 i fördraget genom att - vad sökanden beträffar från omkring mars 1988
till i vart fall slutet av år 1990 - ha deltagit i ett avtal och samordnat förfarande
som inleddes vid halvårsskiftet år 1986 och som innebar att kartongleverantörer
inom gemenskapen bland annat enades om regelbundna prishöjningar för varje
produktkvalitet i de olika nationella valutorna och planlade och genomförde
samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela Europeiska gemenskapen,
enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta
nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar samt allt oftare från och med
början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för att kontrollera tillförseln till den
gemensamma marknaden i syfte att säkerställa genomförandet av de nämnda
samordnade prishöjningarna.
- 79.
- Det följer därför enligt beslutet att vart och ett av de företag som nämns i artikel 1
i beslutet har överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att delta i en enda
överträdelse. Denna överträdelse utgörs av ett flertal fall av samverkan på tre olika
områden med ett gemensamt mål. Dessa fall av samverkan skall anses som moment
i den globala överenskommelsen.
- 80.
- Det är ostridigt att sökanden inte överträdde artikel 85.1 i fördraget före
mars 1988. Sökanden har vidare inte bestritt att den deltog i fem möten med JMC
under perioden från februari 1990 till slutet av det året eller att den deltog i ett
möte med COE i februari 1990.
- 81.
- Vad beträffar sökandens faktiska agerande på marknaden under perioden mars
1988 till slutet av år 1990 framgår det av beslutet att kommissionen anser sig ha
bevis för att detta företag deltog i de samordnade prishöjningarna i Tyskland i
mars/april 1988, oktober 1988, april 1989, oktober 1989 och april 1990.
- 82.
- Det skall mot denna bakgrund först kontrolleras om kommissionen har styrkt att
sökanden deltog i de tre moment som tillsammans utgör överträdelsen under den
aktuella perioden, nämligen en samverkan kring priser, en samverkan kring
driftstopp och en samverkan kring marknadsandelar, innan det finns anledning att
ta ställning till sökandens argument avseende Fides system för informationsutbyte.
- Sökandens deltagande i en samverkan kring priser
- 83.
- Enligt kommissionen var JMC:s huvuduppgift redan från början följande:
- att avgöra om och, i förekommande fall, hur prishöjningar skulle kunna
genomföras samt vidarebefordra sina slutsatser till PWG,
- ange hur de prisinitiativ som tagits av PWG skulle kunna genomföras i varje
land och i förhållande till de viktigaste kunderna för att åstadkomma ett
system med likvärdiga (det vill säga enhetliga) priser i Europa ... (punkt 44
sista stycket i övervägandena i beslutet).
- 84.
- Kommissionen framhåller i punkt 45 första och andra styckena i övervägandena i
beslutet särskilt följande:
Denna kommitté undersökte marknad för marknad hur de prishöjningar som
beslutats av PWG skulle genomföras av varje tillverkare. De praktiska aspekterna
av en tillämpning av de planerade höjningarna behandlades vid
rundabordssamtal, vid vilka varje deltagare fick tillfälle att kommentera den
föreslagna höjningen.
Svårigheter med att genomföra de prishöjningar som beslutats av PWG eller de
tillverkare som eventuellt vägrade att samarbeta rapporterades till PWG, som
bemödade sig (som Stora har förklarat) om att få till stånd det samarbete sombedömts som nödvändigt. JMC lämnade olika rapporter för GC- respektive GD-kvaliteterna. När PWG ändrade ett beslut i fråga om pris på grundval av JMC:s
rapporter, diskuterades de åtgärder som skulle vidtas för att genomföra det
ifrågavarande beslutet vid JMC:s påföljande möte.
- 85.
- Det skall fastställas att det var riktigt av kommissionen att åberopa Storas
förklaringar till stöd för uppgifterna om syftet med JMC:s möten (bilagorna 35
och 39 till meddelandet om anmärkningar).
- 86.
- Även om kommissionen inte har haft tillgång till något officiellt protokoll från
JMC:s möte, har den från Mayr-Melnhof och Rena erhållit vissa interna
anteckningar avseende mötena den 6 september 1989, den 16 oktober 1989 och
den 6 september 1990 (bilagorna 117, 109 och 118 till meddelandet om
anmärkningar). Dessa anteckningar, vars innehåll har beskrivits i punkterna 80, 82
och 87 i övervägandena i beslutet, återger detaljerade diskussioner som ägt rum
under dessa möten angående samordnade prisinitiativ. Dessa anteckningar utgör
således bevis som klart bekräftar Storas beskrivning av JMC:s funktion.
- 87.
- Det är i detta avseende tillräckligt att som exempel hänvisa till den anteckning som
erhållits från Rena avseende JMC:s möte den 6 september 1990 (bilaga 118 till
meddelandet om anmärkningar), i vilken bland annat följande anges:
En prishöjning kommer att meddelas nästa vecka för september.
Frankrike 40 FF
Nederländerna 14 HFL
Tyskland 12 DM
Italien 80 LIT
Belgien 2,50 BFR
Schweiz 9 FS
Förenade kungariket 40 UKL
Irland 45 IRL
Samtliga kvaliteter kommer att omfattas av samma höjning, GD, UD, GT, GC m.fl.
En enda prishöjning per år.
För leveranser från och med den 7 januari.
Senast den 31 januari.
Skrivelse av den 14 september om prishöjning (Mayr-Melnhof).
Den 19 september, Feldmühle sänder sin skrivelse.
Cascades före slutet av september.
Samtliga skall ha sänt sina skrivelser före den 8 oktober.
- 88.
- Som kommissionen förklarar i punkt 88-90 i övervägandena i beslutet har den även
fått tillgång till interna handlingar av vilka den slutsatsen kunde dras att företagen,
och särskilt de som nämns vid namn i bilaga 118 till meddelandet om
anmärkningar, faktiskt hade tillkännagett och genomfört de överenskomna
prishöjningarna.
- 89.
- Även om de handlingar som har åberopats av kommissionen endast gäller ett fåtal
av JMC:s möten under den period som omfattas av beslutet, bekräftar samtliga
tillgängliga skriftliga bevis Storas uppgift att JMC:s huvuduppgift var att bestämma
och planera genomförandet av samordnade prishöjningar. I detta avseende skall
den nästan fullständiga avsaknaden av protokoll, officiella eller interna, från JMC:s
möten anses som ett tillräckligt bevis för kommissionens påstående att de företag
som deltog i mötena har bemödat sig om att dölja den verkliga arten av de
diskussioner som hölls inom detta organ (se bland annat punkt 45 i övervägandena
i beslutet). Med hänsyn till detta har bevisbördan kastats om, och det ankommer
på de företag som var mottagare av beslutet och som deltog i detta organs möten
att bevisa att organet hade ett tillåtet syfte. Ett sådant bevis har emellertid inte
förebringats av dessa företag, och det var således riktigt av kommissionen att anse
att de diskussioner som fördes av företagen under detta organs möten hade ett i
huvudsak konkurrensbegränsande syfte.
- 90.
- Vad beträffar sökandens individuella situation skall den omständigheten att detta
företag deltog i fem av JMC:s möten under en period av omkring elva månader,
mot bakgrund av det ovan anförda och trots att skriftliga bevis för de diskussioner
som ägde rum under dessa fem möten saknas, anses som tillräckligt bevis för att
företaget under den aktuella perioden deltog i den ifrågavarande prissamverkan.
- 91.
- Detta konstaterande bekräftas av de handlingar som kommissionen har åberopat
avseende sökandens verkliga agerande i fråga om pris. Sökanden har i detta
hänseende inte bestritt uppgifterna i tabellerna som bifogas beslutet avseende med
vilka belopp priserna höjdes, tidpunkten för tillkännagivandet av prishöjningarna
och tidpunkten då de nya priserna trädde ikraft. Det framgår emellertid av dessa
tabeller att sökanden, under den period då sökanden ansågs ha deltagit i
överträdelsen, tillkännagav och genomförde prishöjningar på den tyska marknaden,
vilka såväl i fråga om belopp som tidpunkter för tillkännagivande och
genomförande sammanfaller med besluten som fattades inom PG Paperboard.
- 92.
- Sökandens argument att dess agerande inte påverkades av informationen om
prishöjningar från Feldmühle kan inte godtas. För det första styrker företagets
medgivande att det erhöll prisuppgifter Storas förklaring att de minsta tyska
bolagen, som tillverkade GD-kvalitet, inte var företrädda vid PWG:s möten. Av
dessa bolag informerades Buchmann och [Laakmann] då och då om resultatet av
mötena av ett av de tyskspråkiga bolag som var närvarande vid dessa möten, det
vill säga Feldmühle, Mayr-Melnhof, Weig (bilaga 38 till meddelandet om
anmärkningar). För det andra stöds inte påståendet om ett självständigt agerande
på marknaden av de uppgifter - som inte har bestritts av sökanden - som finns om
denna fråga i beslutet.
- 93.
- Det kan mot denna bakgrund fastställas att kommissionen har styrkt att sökanden
deltog i en samverkan kring priser under perioden från mars 1988 till slutet av år
1990.
- Sökandens deltagande i en samverkan kring driftstopp
- 94.
- Enligt beslutet deltog de företag som var närvarande vid PWG:s möten från och
med slutet av år 1987 i en samverkan kring driftstopp, och från och med år 1990
genomfördes verkligen driftstopp.
- 95.
- Det framgår av punkt 37 tredje stycket i övervägandena i beslutet att PWG:s
verkliga uppgift, såsom denna beskrivits av Stora, bland annat bestod i diskussion
om och samordning av marknader, marknadsandelar, priser samt prishöjningar och
kapacitet. Vidare har kommissionen, med hänvisning till avtalet som träffades
inom PWG år 1987 (punkt 52 första stycket i övervägandena), förklarat att
överenskommelsen bland annat syftade till att vidmakthålla en konstant
tillförselnivå (punkt 58 första stycket i övervägandena).
- 96.
- Vad gäller PWG:s roll i samverkan kring kontrollen av tillförseln - som
karaktäriserades av en undersökning av driftstopp - framgår av beslutet att PWG
spelade en avgörande roll för införandet av driftstopp, då det från år 1990 uppkom
problem med överkapacitet och sjunkande efterfrågan. I början av år 1990
bedömde de största tillverkarna att det var lämpligt att inom ramen för PWG enas
om nödvändigheten av driftstopp. De stora tillverkarna medgav att de inte kunde
öka efterfrågan genom att sänka priserna, och att priserna skulle komma att sjunka
om de behöll full produktionskapacitet. Det var teoretiskt möjligt att på grundval
av kapacitetsrapporterna beräkna hur länge driftstoppen skulle pågå för att jämvikt
skulle uppnås mellan utbud och efterfrågan (punkt 70 i övervägandena i beslutet).
- 97.
- Av beslutet framgår vidare följande: PWG angav dock inte något formellt
driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta. Enligt Stora var det praktiskt svårt att
upprätta en koordinerad plan över driftstopp som täckte samtliga tillverkare. Stora
påpekar att detta var skälet till att det endast fanns ett informellt system för
uppmuntran (punkt 71 i övervägandena i beslutet).
- 98.
- Det kan betonas att Stora i sin andra förklaring (bilaga 39 till meddelandet om
anmärkningar, punkt 24) förklarar följande: Genom att PWG bestämde sig för en
politik inriktad på pris framför kvantitet och gradvis införde ett system för
likvärdiga priser från och med år 1988 medgav medlemmarna av PWG samtidigt
att det var nödvändigt att driftstoppen respekterades för att dessa priser skulle
kunna bibehållas trots sjunkande efterfrågan. Om tillverkarna inte genomförde
driftstopp, skulle det bli omöjligt att bibehålla den överenskomna prisnivån med
hänsyn till den stigande överkapaciteten.
- 99.
- I följande punkt i sin förklaring tillägger Stora att [u]nder åren 1988 och 1989
kunde industrin utnyttja nästan full kapacitet. Andra driftstopp än de normala för
reparationer och semestrar blev nödvändiga från och med år 1990. ... Det visade
sig senare nödvändigt med driftstopp då orderingången avtog för att vidmakthålla
politiken som var inriktad på pris framför kvantitet. Driftstoppen som tillverkarna
skulle respektera (för att säkerställa jämvikten mellan produktion och konsumtion)
kunde beräknas på grundval av kapacitetsrapporter. PWG angav dock inte något
formellt driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta, även om det fanns ett
informellt system för uppmuntran ....
- 100.
- Kommissionen grundade även sina slutsatser på bilaga 73 till meddelandet om
anmärkningar, vilken är en konfidentiell skrivelse av den 28 december 1988 från
försäljningschefen för Mayr-Melnhof-koncernen i Tyskland (Katzner), till
verkställande direktören för Mayr-Melnhof i Österrike (Gröller), angående
marknadsläget.
- 101.
- Enligt denna skrivelse, som citeras i punkt 53-55 i övervägandena i beslutet, gav
det mycket nära samarbetet inom ramen för VD-kretsen (Präsidentenkreis),
som inrättades år 1987, upphov till såväl vinnare som förlorare. Uttrycket
VD-kretsen har tolkats av Mayr-Melnhof så att det avser såväl PWG som PC i
mer allmän bemärkelse, det vill säga utan hänvisning till en händelse eller särskilt
möte (bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar, punkt 2.a). Det saknas
anledning att diskutera denna tolkning i detta sammanhang.
- 102.
- De skäl som upphovsmannen angivit som förklaring till varför han ansåg
Mayr-Melnhof som förlorare vid tillfället då skrivelsen utarbetades utgör viktiga
bevis för förekomsten av en samverkan kring driftstoppen mellan deltagarna i
PWG:s möten.
- 103.
- Upphovsmannen till skrivelsen konstaterar nämligen:
4) Det är på denna punkt som de berörda parternas uppfattning om det
eftersträvade målet börjar skilja sig åt.
...
c) Samtliga försäljningsavdelningar och europeiska agenter har befriats från
sina budgetvolymer och en strikt prispolitik iakttas så gott som utan
undantag (våra medarbetare har ofta inte förstått denna ändrade attityd till
marknaden - tidigare har det endast ställts krav på kvantitet, medan nu
enbart prisdisciplinen beaktas samt risken för driftstopp).
- 104.
- Mayr-Melnhof hävdar (bilaga 75 i meddelandet om anmärkningar) att det ovan
återgivna stycket syftar på företagets interna situation. Om emellertid detta utdrag
analyseras mot bakgrund av skrivelsens mer allmänna innehåll, kan det tolkas som
ett genomförande av en strikt politik inom försäljningsavdelningarna, som lagts fast
av VD-kretsen. Skrivelsen skall således tolkas på så sätt att deltagarna i avtalet
år 1987, det vill säga åtminstone deltagarna i PWG:s möten, tveklöst hade tagit
ställning till följderna av den fastlagda politiken under förutsättning att den
tillämpades strikt.
- 105.
- Mot bakgrund av det ovan anförda finns det anledning anse att kommissionen har
styrkt att det förekommit en samverkan kring driftstopp mellan deltagarna i PWG:s
möten.
- 106.
- Enligt beslutet medverkade även de företag som deltog i JMC:s möten, däribland
sökanden, i denna samverkan.
- 107.
- Kommissionen har beträffande detta påpekat bland annat följande:
Förutom det system som förvaltades av Fides, genom vilket sammanställda
uppgifter tillhandahölls, var det praxis att varje tillverkare redogjorde för sin
orderstock inför sina konkurrenter under JMC:s möten.
Upplysningar beträffande order omvandlade i arbetsdagar var användbara av flera
skäl:
- För det första för att avgöra om villkoren var gynnsamma förgenomförandet av en samordnad prishöjning.
- För det andra för att avgöra vilka driftstopp som var nödvändiga för att
bibehålla jämvikten mellan utbud och efterfrågan (punkt 69 tredje och
fjärde styckena i övervägandena i beslutet).
- 108.
- Kommissionen har även påpekat följande:
De inofficiella protokollen från JMC:s möten i januari 1990 (övervägande 84) och
i september 1990 (övervägande 87), samt andra handlingar (övervägandena 94
och 95), bekräftar icke desto mindre att de stora tillverkarna inom ramen för
PG Paperboard höll sina mindre konkurrenter fortgående informerade om sina
planer på ytterligare driftstopp för att undvika en prissänkning (punkt 71 tredje
stycket i övervägandena i beslutet).
- 109.
- De skriftliga bevisen som avser JMC:s möten (bilagorna 109, 117 och 118 till
meddelandet om anmärkningar) bekräftar att diskussioner om driftstopp ägde rum
inom ramen för förberedelserna för de samordnade prishöjningarna. I synnerhet
i bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar, en skrivelse från Rena av den 6
september 1990 (se även ovan punkt 87), nämns prishöjningarna i ett flertal länder,
datumen för kommande tillkännagivanden av höjningarna samt ett flertal
tillverkares orderstock uttryckt i arbetsdagar. Upphovsmannen till denna skrivelse
påpekar att vissa tillverkare förberedde driftstopp, vilket han uttryckt på exempelvis
följande sätt:
Kopparfors 5-15 days
5/9 will stop for five days.
- 110.
- Även om bilagorna 109 och 117 till meddelandet om anmärkningar inte innehåller
uppgifter som direkt gäller de planerade driftstoppen, framgår det av dessa att
läget i fråga om orderstock och inkommande order diskuterades under JMC:s
möten den 6 september 1989 och den 16 oktober 1989.
- 111.
- Dessa handlingar utgör tillsammans med Storas förklaringar tillräckliga bevis för
att de företag som var företrädda vid JMC:s möten deltog i en samverkan kring
driftstoppen. De företag som deltog i prissamverkan var utan tvekan medvetna om
att undersökningen av orderläget och diskussionerna om eventuella driftstopp inte
enbart hade till syfte att avgöra om villkoren på marknaden var gynnsamma för en
samordnad prishöjning, utan även om det var nödvändigt med driftstopp för att
undvika att den överenskomna prisnivån äventyrades av ett utbud som översteg
efterfrågan. Det framgår särskilt av bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar
att deltagarna i JMC:s möte den 6 september 1990 enades om att tillkännage en
kommande prishöjning, trots att flera tillverkare hade förklarat att de förberedde
sig på att stoppa produktionen. Senare visade det sig att villkoren på marknaden
var sådana att ett faktiskt genomförande av framtida prishöjningar med största
sannolikhet skulle förutsätta att (ytterligare) driftstopp genomfördes, vilket således
var ett resultat som, åtminstone implicit, godtogs av tillverkarna.
- 112.
- Mot denna bakgrund och utan att det är nödvändigt att pröva de andra bevis som
kommissionen har förebringat i sitt beslut (bilagorna 102, 113, 130 och 131 till
meddelandet om anmärkningar) skall det anses att kommissionen har bevisat att
de företag som deltog i JMC:s möten och i den aktuella prissamverkan även deltog
i en samverkan kring driftstoppen.
- 113.
- Sökanden skall således anses ha deltagit i en samverkan kring driftstopp under
perioden från mars 1988 till slutet av 1990.
- Sökandens deltagande i en samverkan kring marknadsandelar
- 114.
- Sökanden har förnekat att den skulle ha deltagit i en samverkan kring
marknadsandelar men har inte bestritt påståendet i beslutet att de tillverkare som
deltog i PWG:s möten träffade ett avtal som syftade till att frysa de största
tillverkarnas andelar av den västeuropeiska marknaden på den aktuella nivån samt
till att tillverkarna skulle avstå från att värva nya kunder eller förbättra sin aktuella
marknadsställning genom en aggressiv prispolitik (punkt 52 första stycket i
övervägandena).
- 115.
- Det kan mot denna bakgrund framhållas att kommissionen i fråga om de företag
som inte deltog i PWG:s möten anför följande i beslutet:
Även om de övriga kartongtillverkare som deltog i JMC:s möten inte kände till
de detaljerade diskussioner angående marknadsandelar som fördes inom PWG, var
de emellertid, inom ramen för politiken inriktad på pris framför kvantitet som
samtliga var införstådda med, fullständigt informerade om det generella avtal som
ingåtts mellan de största tillverkarna i syfte att vidmakthålla en konstant
tillförselnivå och tveklöst även om det nödvändiga i att anpassa sitt eget agerande
härefter (punkt 58 första stycket i övervägandena i beslutet).
- 116.
- Även om det inte uttryckligen framgår av beslutet bekräftar kommissionen på
denna punkt Storas förklaringar enligt vilka:
Andra tillverkare, som inte var företrädda i PWG, var i allmänhet inte i detalj
informerade om diskussionerna angående marknadsandelar. Inom ramen för
politiken som var inriktad på pris framför kvantitet, i vilken de var delaktiga, bör
de likväl ha fått kännedom om överenskommelsen mellan de största tillverkarna
om att inte sänka priset och samtidigt bibehålla en konstant utbudsnivå.
Vad beträffar utbudet av GC[-kartong] var den andel som tillhörde tillverkare som
inte var företrädda i PWG i alla händelser så obetydlig att det inte hade någon
praktisk inverkan om de deltog i överenskommelsen angående marknadsandelarna
eller inte (bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar, punkt 1.2).
- 117.
- I likhet med Stora grundade sig kommissionen således, även i avsaknad av direkta
bevis, i huvudsak på antagandet att de företag som visserligen inte deltog i PWG:s
möten men som bevisligen deltog i de i artikel 1 i beslutet angivna övriga moment
som tillsammans utgör överträdelsen, måste ha haft kännedom om förekomsten av
en samverkan kring marknadsandelar.
- 118.
- En sådan argumentation kan inte godtas. Kommissionen har för det första inte
förebringat något bevis till stöd för att de företag som inte var närvarande vid
PWG:s möten samtyckte till ett generellt avtal om bland annat frysning av de
största tillverkarnas marknadsandelar.
- 119.
- Enbart den omständigheten att nämnda företag deltog i en samverkan kring pris
och driftstopp styrker för det andra inte att de även deltog i en samverkan kring
marknadsandelar. I detta hänseende var samverkan kring marknadsandelar inte,
som kommissionen förefaller göra gällande, ofrånkomligen kopplad till samverkan
kring pris och/eller driftstopp. Det räcker att konstatera att de största tillverkarnas
samverkan kring marknadsandelar inom ramen för PWG, enligt beslutet (se ovan
punkt 78-80), syftade till att bibehålla marknadsandelarna på konstanta nivåer men
med möjlighet till vissa ändringar även under de perioder då marknadsvillkoren,
och närmare bestämt jämvikten mellan utbud och efterfrågan, var sådana att det
inte var nödvändigt med en reglering av produktionen för att säkerställa att de
överenskomna prishöjningarna faktiskt genomfördes. Av detta följer att ett
eventuellt deltagande i samverkan kring pris och/eller driftstopp varken styrker att
de företag som inte medverkade i PWG:s möten deltog i en samverkan kring
marknadsandelar eller att de hade eller tveklöst borde ha haft kännedom om denna
samverkan.
- 120.
- För det tredje kan det slutligen konstateras att i punkt 58 andra och tredje styckena
i övervägandena i beslutet åberopar kommissionen bilaga 102 till meddelandet om
anmärkningar som ytterligare bevis till stöd för det aktuella påståendet. Denna
bilaga utgörs av anteckningarna från Rena, som enligt beslutet gäller ett särskilt
möte med Nordic Paperboard Institute (nedan kallat NPI) den 3 oktober 1988. Det
räcker i detta hänseende att konstatera dels att sökanden inte var medlem av NPI,
dels att hänvisningen i denna handling till den eventuella nödvändigheten av
driftstopp, av ovan anförda skäl inte kan anses som bevis för en samverkan kring
marknadsandelar.
- 121.
- För att kommissionen skall kunna hålla vart och ett av de företag som avses i ett
beslut som det aktuella ansvarigt för att under en bestämd period ha medverkat i
den globala överenskommelsen, måste kommissionen styrka att vart och ett av
dessa företag antingen har godtagit en global plan över de moment som
tillsammans utgör överenskommelsen, eller har deltagit direkt under denna period
i samtliga dessa moment. Ett företag kan dessutom anses ansvarigt för den globala
överenskommelsen, även om det visas att det endast har deltagit direkt i ett eller
flera av de moment som tillsammans utgör överenskommelsen, om företaget kände
till eller tveklöst borde ha känt till dels att den samverkan i vilken det deltog ingick
i en global plan, dels att denna globala plan omfattade samtliga de moment som
tillsammans utgör överenskommelsen. När detta är fallet kan den omständigheten
att det berörda företaget inte direkt har deltagit i samtliga de moment som
tillsammans utgör hela överenskommelsen inte innebära att företaget fritas från
ansvar för överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget. En sådan omständighet kan
emellertid beaktas vid bedömningen av hur allvarlig den konstaterade överträdelsen
var.
- 122.
- Det måste i föreliggande fall konstateras att kommissionen inte har styrkt att
sökanden kände till eller tveklöst borde ha känt till att dess konkurrensbegränsande
beteende ingick i en global plan som, utöver en samverkan kring priser och en
samverkan kring driftstopp, i vilka sökanden faktiskt deltog, omfattade en
samverkan kring de största tillverkarnas marknadsandelar.
- 123.
- Artikel 1 åttonde strecksatsen i beslutet, enligt vilken det avtal och samordnade
förfarande som sökanden deltog i hade till syfte att bibehålla de största
tillverkarnas marknadsandelar på konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa
ändringar, skall ogiltigförklaras såvitt denna bestämmelse gäller sökanden.
- Sökandens argument angående Fides system för informationsutbyte
- 124.
- Enligt artikel 1 i beslutet har de företag som avses i denna bestämmelse överträtt
artikel 85.1 i fördraget genom att delta i ett avtal och ett samordnat förfarande som
innebar att företagen bland annat utbytte information om leveranser, priser,
driftstopp, orderstock och kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda
åtgärder, det vill säga en samverkan kring priser, en samverkan kring
marknadsandelar och en samverkan kring driftstopp.
- 125.
- Vad beträffar Fides system för informationsutbyte skall beslutet, mot bakgrund av
artiklarna i detta och punkt 134 tredje stycket i övervägandena, tolkas på så sätt att
kommissionen ansåg att systemet stred mot artikel 85.1 i fördraget genom att det
utgjorde ett stöd för den konstaterade överenskommelsen.
- 126.
- I punkt 134 tredje stycket i övervägandena i beslutet preciseras att Fides system för
informationsutbyte var ett väsentligt hjälpmedel för att:
- övervaka utvecklingen av marknadsandelarna,
- övervaka utbuds- och efterfrågesituationen för att vidmakthålla fullt
kapacitetsutnyttjande,
- avgöra om samordnade prishöjningar skulle kunna genomföras,
- fastställa nödvändiga driftstopp.
- 127.
- Kommissionen har inte invänt mot sökandens påstående att den inte lämnade
några uppgifter till Fides om inkommande order och orderstock. Det kan i det
avseendet framhållas att beslutet inte innehåller något påstående om att sökanden
skulle ha lämnat sådana uppgifter till Fides. Kommissionen har inskränkt sig till att
i punkt 61 andra stycket i övervägandena i beslutet konstatera att flertalet av
medlemmarna av PG Paperboard lämnade uppgifter till Fides.
- 128.
- Fides system för informationsutbyte har endast ansetts strida mot artikel 85.1 i
fördraget i det avseendet att det tjänade som stöd för den konstaterade
överenskommelsen, och den omständigheten att sökanden inte har lämnat uppgifter
till systemet är därför inte i sig relevant. Däremot skall undersökas om sökanden
deltog i diskussioner om statistiken från Fides för att främja de
konkurrensbegränsande handlingar i vilka det är styrkt att sökanden deltog.
- 129.
- Det kan på denna punkt påpekas att sökanden, i en skrivelse av den 13 augusti
1991 till kommissionen som svar på en begäran om upplysningar i enlighet med
artikel 11 i förordning nr 17, medgav att den hade deltagit i diskussioner om
statistiken från Fides. Den har under sammanträdet ånyo medgett dennaomständighet. Vad beträffar diskussionerna som fördes under JMC:s möten anger
sökanden följande i nämnda skrivelse (punkt 6 c): Diskussionerna gällde
framförallt statistiken från Fides ... . Utöver dessa punkter tog rapporterna om de
olika företagens verksamhet mycket tid. Den aktuella statistiken från Fides
avseende inkommande order och orderstock, sålda och osålda lager i förhållande
till de bolags produktionskapacitet som lämnade uppgifter, var av stort intresse för
oss. Eftersom vi inte lämnande uppgifter till Fides, fick inte vi del av detta organs
statistik.
- 130.
- Sökanden har i övrigt inte bestritt riktigheten i påståendena i beslutet avseende det
konkurrensbegränsande utnyttjandet av statistiken från Fides (se ovan punkt 126).
- 131.
- Mot denna bakgrund är det styrkt att sökanden deltog i ett informationsutbyte
avseende bland annat inkommande order och orderstock för att främja de
konkurrensbegränsande handlingar i vilka det är styrkt att sökanden deltog.
- 132.
- Av det ovan anförda följer att artikel 1 åttonde strecksatsen i beslutet skall
ogiltigförklaras såvitt denna bestämmelse gäller sökanden och att grunden i övrigt
skall underkännas.
Huruvida kommissionen felaktigt har ansett att sökanden inte hade bestritt de
huvudsakliga faktiska omständigheterna
- 133.
- Enligt sökanden påstod kommissionen felaktigt att sökanden ingick i den kategori
mottagare av beslutet som i sina skriftliga yttranden inte har försökt bestrida de
huvudsakliga faktiska omständigheterna som lagts dem till last i meddelandet om
anmärkningar (punkt 107 i övervägandena i beslutet).
- 134.
- Denna grund skall lämnas utan avseende.
- 135.
- Sökanden har inte förklarat på vilket sätt en eventuell felaktighet av detta slag
skulle kunna påverka beslutets lagenlighet. Det kan framhållas i det avseendet att
sökanden inte har hävdat att den har förhindrats att bestrida de faktiska
omständigheter som kommissionen har gjort gällande vare sig under förfarandet vid
kommissionen eller under förfarandet vid förstainstansrätten.
Yrkandet om upphävande av böterna eller en nedsättning av bötesbeloppet
Grunder som avser de ämnen som behandlats i gemensamma muntliga yttranden
- 136.
- Vid det informella mötet den 29 april 1997 togs frågan upp om några av de företag
som väckt talan mot beslutet kunde tänka sig att avge gemensamma muntliga
yttranden för det fall målen skulle förenas vad gäller det muntliga förfarandet. Det
betonades att sådana gemensamma muntliga yttranden endast skulle kunna
framföras av de sökande som i sin ansökan åberopat grunder motsvarande de
ämnesområden inom vilka gemensamma muntliga yttranden skulle avges.
- 137.
- Genom telefax av den 14 maj 1997, som ingavs i samtliga sökandeparters namn,
meddelade de sitt beslut att avge gemensamma muntliga yttranden i sex ämnen,
bland annat följande:
a) beskrivning av marknaden i syfte att visa att överenskommelsen inte
medförde något resultat på denna marknad,
b) den allmänna bötesnivån och motiveringen av denna i beslutet,
samt
c) frågan huruvida kommissionens reducering av bötesbeloppen var rättsenlig.
- 138.
- I sin ansökan har sökanden gjort vissa anmärkningar beträffande motiveringen av
böterna i beslutet (se nedan punkt 158). Däremot innehåller ansökan inga grunder
eller argument avseende en beskrivning av marknaden, överenskommelsens
bristande resultat, den allmänna bötesnivån, och inte heller avseende frågan
huruvida kommissionens reducering av bötesbeloppen var rättsenlig. Sökanden har
emellertid angett under sammanträdet att den anslöt sig till de aktuella
gemensamma yttrandena.
- 139.
- Det kan erinras om att enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna får nya grunder inte
åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska
omständigheter som framkommit först under förfarandet. Sökanden har i
föreliggande fall inte åberopat vare sig rättsliga eller faktiska omständigheter som
framkommit under förfarandet som skulle kunna berättiga att de nya grunderna
åberopades.
- 140.
- De ifrågavarande grunderna som sökanden åberopade för första gången under
sammanträdet skall således avvisas.
Huruvida omsättningen för försäljning av gråkartong felaktigt har beaktats vid
beräkningen av böterna
Parternas argument
- 141.
- Sökanden har under sammanträdet gjort gällande att kommissionen vid
beräkningen av böterna beaktade en felaktig uppgift om omsättningen. Den har
erinrat om att det framgår av kommissionens svar på en skriftlig fråga från
förstainstansrätten att varje bötesbelopp fastställdes på grundval av omsättningen
på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av företagen som
nämns i artikel 1 i beslutet.
- 142.
- I sökandens fall beaktade kommissionen felaktigt omsättningen år 1990 för en
produkt som inte avses i beslutet, nämligen gråkartong (se punkt 4 andra stycket
i övervägandena).
- 143.
- I en skrivelse av den 28 augusti 1991 till kommissionen, som svar på en begäran om
upplysningar i enlighet med artikel 11 i förordning nr 17, lämnade sökanden
uppgifter om omsättningen för sin kartongförsäljning år 1990. Sökanden angav i
denna skrivelse att dess omsättning för kartongförsäljning på världsmarknaden
uppgick till omkring 156 miljoner DM, varav omkring 154 miljoner DM härrörde
från gemenskapsmarknaden. Det framgår klart av denna skrivelse att omkring
17 procent av de belopp som nämndes, hänförde sig till annan kartong än FBB-kartong (se i detta sammanhang definitionen av olika kartongkvaliteter i punkt 4
i övervägandena i beslutet). Kommissionen borde således ha ställt ytterligare frågor
för att erhålla mer exakta upplysningar om omsättningen för enbart de produkter
som avsågs i förfarandet.
- 144.
- Det var först efter det att sökanden fick del av kommissionens svar på en skriftlig
fråga från förstainstansrätten avseende metoden för fastställande av bötesbeloppet
som den fick kännedom om hur böterna hade beräknats, och sökanden hade
således inte möjlighet att påtala kommissionens fel i samband med att den väckte
talan.
- 145.
- Kommissionen har svarat att sökandens skrivelse av den 28 augusti 1991 inte
innehåller någon fördelning av omsättningen i förhållande till kartongkvalitet. Även
om det framgår av skrivelsen att omsättningen inte härrör från försäljning av endast
FBB-kartong, kvarstår det faktum att beslutet inte enbart gäller detta slag av
kartong (se punkt 4 i övervägandena i beslutet). Slutligen angavs det uttryckligen
i meddelandet om anmärkningar att förfarandet inte gällde gråkartong. Mot denna
bakgrund var det riktigt av kommissionen att grunda sig på den uppgift som
sökanden lämnade.
Förstainstansrättens bedömning
- 146.
- Såsom tidigare har framhållits får enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna nya
grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller
faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.
- 147.
- I föreliggande fall skall sökandens argument att den föreliggande grunden bygger
på omständigheter som framkommit i kommissionens svar på förstainstansrättens
skriftliga fråga inte godtas.
- 148.
- Enligt punkt 169 första stycket tredje strecksatsen i övervägandena i beslutet har
kommissionen vid fastställandet av varje företags böter särskilt beaktat
omsättningen på kartongmarknaden. Vidare betonar kommissionen i punkt 4 första
och andra styckena i övervägandena att de produkter som avses i beslutet är
kartongkvaliteterna GC, GD och SBS, medan andra produkter, såsom gråkartong,
[inte] täcks av den definition av kartong som tillverkarna själva använder och
är således inte föremål för det aktuella förfarandet.
- 149.
- Sökanden kan således inte ha varit okunnig om att kommissionen fastställde
bötesbeloppen på grundval av vart och ett av företagens omsättning på
kartongmarknaden, det vill säga företagens omsättning för försäljning av enbart
de produkter som avsågs i beslutet, med undantag av bland annat omsättningen för
försäljning av gråkartong.
- 150.
- Vidare innehåller de individuella upplysningar som bifogades meddelandet om
anmärkningar vissa uppgifter om sökandens omsättning på kartongmarknaden
under åren 1988-1990. Av dessa följer att kommissionen förstod sökandens
skrivelse av den 28 augusti 1991 på så sätt att de uppgifter om omsättning som
sökanden lämnade endast avsåg de produkter som beslutet gällde. Det kan i detta
hänseende konstateras att sökanden i sina uppgifter inte gjorde någon skillnad
mellan de olika kartongprodukterna.
- 151.
- Slutligen har sökanden inte hävdat att kommissionen hade tillgång till andra
uppgifter, eventuellt för en annan period än år 1990, om sökandens omsättning för
försäljning av enbart de produkter som avses i beslutet, och det kan därför
konstateras att sökanden, då den väckte föreliggande talan, hade tillgång till
samtliga upplysningar som behövdes för att göra gällande den aktuella grunden.
- 152.
- Talan kan således inte prövas på denna grund.
Huruvida kommissionen felaktigt har beaktat sökandens omsättning på
världsmarknaden
- 153.
- Sökanden gjorde vid sammanträdet gällande att det framgår av tabellen över
fastställda böter, som kommissionen har tillhandahållit som svar på en skriftlig
fråga från förstainstansrätten, att sökandens böter fastställdes på grundval av
sökandens omsättning för kartongförsäljningen på världsmarknaden
(76,3 miljoner ecu eller omkring 156 miljoner DM) och inte på grundval av
omsättningen för kartongförsäljningen i gemenskapen (75,1 miljoner ecu eller
omkring 154 miljoner DM).
- 154.
- Kommissionen har inskränkt sig till att bestrida det riktiga i det påståendet.
- 155.
- Den kan konstateras att det framgår av den tabell som kommissionen har
tillhandahållit att kommissionen vid fastställandet av sökandens böter grundade sig
på en omsättning på 76,2 miljoner ecu. Enligt de individuella upplysningar som
bifogades meddelandet om anmärkningar motsvarar det sökandens omsättning för
kartongförsäljningen på världsmarknaden år 1990. Kommissionen kände även till
sökandens omsättning på kartongmarknaden i gemenskapen år 1990 i enlighet med
vad som angetts i de individuella uppgifterna.
- 156.
- I överensstämmelse med likabehandlingsprincipen, enligt vilken lika situationer inte
får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika med mindre än att
en sådan behandling är objektivt berättigad, borde kommissionen, såsom den gjorde
med avseende på de övriga företag som anges i artikel 1 i beslutet, ha grundat sig
på sökandens omsättning på kartongmarknaden i gemenskapen år 1990, med andra
ord 75,1 miljoner ecu, och inte dess omsättning på världsmarknaden. Det kan
tilläggas att det var först sedan sökanden hade fått kännedom om hur
kommissionen förfarit vid fastställandet av de olika bötesbeloppen, som den kunde
konstatera att kommissionen i sökandens fall hade grundat sig på en annan
omsättning än den som använts med avseende på de övriga företag som omfattas
av beslutet. Med hänsyn till att omsättningen för kartongförsäljningen i
gemenskapen år 1990 var 1,1 miljoner ecu lägre än sökandens omsättning för
försäljning av denna produkt på världsmarknaden år 1990 är en nedsättning av
bötesbeloppet befogad.
- 157.
- Förstainstansrätten kommer att beakta detta konstaterande inom ramen för sin
fulla prövningsrätt i fråga om böter (se nedan punkt 181).
Huruvida artikel 190 i fördraget har åsidosatts i fråga om böterna
Parternas argument
- 158.
- Sökanden har i sina inlagor till förstainstansrätten gjort gällande att kommissionens
undersökning av de omständigheter som föranledde böterna var otillräcklig och att
kommissionens bedömning av omständigheterna och de skäl som beaktades vid
beräkningen av böterna borde ha framgått av beslutet.
- 159.
- Sökanden har under sammanträdet preciserat att den haft för avsikt att göra
gällande den grunden att kommissionen har underlåtit att fullgöra sin skyldighet att
motivera beslutet i fråga om böterna (se ovan punkt 138).
- 160.
- Kommissionen har inte särskilt bemött dessa argument i sina inlagor. Vid
sammanträdet hävdade kommissionen, i sitt svar på de gemensamma yttrandena
avseende motiveringen av beslutet i fråga om böterna, att punkt 167-172 i
övervägandena innehåller en tillräcklig motivering av de omständigheter som
kommissionen beaktade vid fastställandet av bötesbeloppen.
Förstainstansrättens bedömning
- 161.
- Den kan inledningsvis framhållas att sökanden i sina inlagor inte uttryckligen har
anfört att beslutet i fråga om böterna är bristfälligt motiverat. Sökanden
preciserade emellertid under sammanträdet att den haft för avsikt att åberopa en
sådant grund och att den i det avseendet anslöt sig till de gemensamma yttrandena
avseende denna fråga. En invändning att artikel 190 i fördraget har åsidosatts är
sådan att förstainstansrätten ex officio kan ta upp den till prövning och det skall i
föreliggande fall prövas huruvida den är välgrundad, utan att det är nödvändigt att
ta ställning till huruvida sökanden hade rätt att göra denna invändning.
- 162.
- Enligt fast rättspraxis har skyldigheten att motivera ett individuellt beslut till syfte
att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att pröva beslutets lagenlighet och
att ge den berörde de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna
bedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ett
sådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet, med det tillägget att denna
skyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har antagits
(se bland annat förstainstansrättens dom av den 11 december 1996 i mål T-49/95,
Van Megen Sports mot kommissionen, REG 1996, s. II-1799, punkt 51).
- 163.
- Omfattningen av skyldigheten att motivera ett beslut om att, som i föreliggande fall,
ålägga ett flertal företag böter för en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler, avgörs av det förhållandet att bedömningen av hur allvarliga
överträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom
i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (domstolens beslut
av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen, REG 1996,
s. I-1611, punkt 54).
- 164.
- Kommissionen förfogar vid fastställandet av varje bötesbelopp över ett utrymme
för skönsmässig bedömning, och den kan av denna anledning inte anses skyldig att
tillämpa en exakt matematisk formel (se med samma innebörd förstainstansrättens
dom av den 6 april 1995 i mål T-150/89, Martinelli mot kommissionen, REG 1995,
s. II-1165, punkt 59).
- 165.
- I beslutet framgår de kriterier som beaktades för att fastställa den allmänna
bötesnivån och de individuella bötesbeloppen av punkt 168 respektive punkt 169
i övervägandena. Vad för övrigt avser individuella böter förklarar kommissionen i
punkt 170 i övervägandena att de företag som deltog i PWG:s möten i princip
ansågs som huvudmän för överenskommelsen, medan övriga företag ansågs som
ordinarie deltagare i denna. Slutligen anser kommissionen i punkterna 171
och 172 i övervägandena att de bötesbelopp som Rena och Stora har ålagts skall
reduceras väsentligt på grund av att de samarbetat aktivt med kommissionen, samt
att åtta andra företag, däribland sökanden, även kan erhålla en något mindre
reduktion på grund av att de i sina svar på meddelandet om anmärkningar inte
förnekade de huvudsakliga faktiska omständigheter på vilka kommissionen
grundade sina anmärkningar.
- 166.
- I sitt svar på förstainstansrättens skriftliga fråga har kommissionen förklarat att
böterna beräknades på grundval av omsättningen på gemenskapsmarknaden för
kartong år 1990 för vart och ett av de företag som var mottagare av beslutet. Böter
på en grundnivå om 9 procent eller 7,5 procent av den individuella årsomsättningen
ålades således de företag som ansågs som huvudmän för överenskommelsen
respektive de övriga företagen. Slutligen tog kommissionen hänsyn till vissa företags
eventuellt samarbetsvilliga inställning under förfarandet vid kommissionen. Två
företag fick av detta skäl sina böter reducerade med två tredjedelar, medan andra
företags böter reducerades med en tredjedel.
- 167.
- Det framgår för övrigt av en tabell som kommissionen har tillhandahållit, och som
innehåller uppgifter om fastställandet av varje individuellt bötesbelopp, att även om
dessa inte har fastställts genom en strikt matematisk tillämpning av enbart
ovannämnda sifferuppgifter har nämnda uppgifter emellertid systematiskt beaktats
vid beräkningen av böterna.
- 168.
- I beslutet preciseras emellertid inte att böterna har beräknats på grundval av varje
företags omsättning på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990. I beslutet
nämns inte heller de procentsatser på 9 respektive 7,5 procent som tillämpades för
att beräkna de böter som ålades de företag som ansågs som huvudmän
respektive de företag som ansågs som ordinarie deltagare. Procentsatserna för
reduktionen av böterna för Rena och Stora respektive åtta andra företag anges inte
heller.
- 169.
- Mot bakgrund av den detaljerade redogörelsen i beslutet för de faktiska
omständigheter som tillskrivits vart och ett av de företag som var mottagare av
beslutet finns det i föreliggande fall för det första anledning anse att punkt 169-172
i övervägandena i beslutet innehåller tillräckliga och relevanta uppgifter om de
omständigheter som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig den överträdelse
var som vart och ett av de aktuella företagen gjort sig skyldigt till och hur länge den
pågått (se med samma innebörd domen i det ovannämnda målet Petrofina mot
kommissionen, punkt 264). I likhet härmed ger punkt 168 i övervägandena, som
skall läsas mot bakgrund av de allmänna påpekandena angående böterna i
punkt 167 i övervägandena, tillräckliga upplysningar om de omständigheter som har
beaktats för att fastställa den allmänna bötesnivån.
- 170.
- För det andra, då, i likhet med det aktuella fallet, bötesbeloppen har fastställts
genom att vissa bestämda uppgifter systematiskt beaktats, kan företagen, om var
och en av dessa faktorer anges i beslutet, lättare bedöma dels om kommissionen
har begått ett fel vid fastställandet av det individuella bötesbeloppet, dels om det
individuella bötesbeloppet är berättigat i förhållande till de allmänna kriterier som
tillämpats. I föreliggande fall skulle ett omnämnande i beslutet av de ifrågavarande
faktorerna, närmare bestämt den aktuella årsomsättningen, referensåret, de
grundläggande procentsatser som tillämpats samt procentsatsen för reduktionen av
bötesbeloppen, inte ha inneburit att de exakta årsomsättningarna för de företag
som var mottagare av beslutet implicit avslöjades, vilket hade utgjort ett
åsidosättande av artikel 214 i fördraget. Det slutliga individuella bötesbeloppet är,
som kommissionen själv har framhållit, inte ett resultat av en strikt matematisk
tillämpning av dessa faktorer.
- 171.
- Kommissionen har för övrigt medgett under sammanträdet att det inte fanns något
som hindrade att den i beslutet angav de faktorer som systematiskt hade beaktats
och avslöjats under en presskonferens samma dag som beslutet antogs. Det kan i
detta hänseende erinras om att enligt fast rättspraxis skall motiveringen av ett
beslut ingå i själva beslutet och att hänsyn inte kan tas till kommissionens
efterföljande förklaringar annat än i särskilda fall (se förstainstansrättens dom av
den 2 juli 1992 i mål T-61/89, Dansk Pelsdyravlerforening mot kommissionen,
REG 1992, s. II-1931, punkt 131, svensk specialutgåva, häfte 13, och med samma
innebörd förstainstansrättens dom av den 12 december 1991 i mål T-30/89, Hilti
mot kommissionen, REG 1991, s. II-1439, punkt 136).
- 172.
- Trots dessa konstateranden skall det påpekas att motiveringen av de fastställda
bötesbeloppen i punkt 167-172 i övervägandena i beslutet är minst lika detaljerad
som kommissionens motiveringar av tidigare beslut om liknande överträdelser.
Även om en invändning om bristande motivering är sådan att förstainstansrätten
ex officio kan ta upp den till prövning, hade, vid den tidpunkt då beslutet fattades,
ingen kritik riktats från gemenskapsdomstolens sida mot kommissionens praxis i
fråga om motivering av ålagda böter. Det var först i dom av den 6 april 1995 i mål
T-148/89, Tréfilunion mot kommissionen (REG 1995, s. II-1063), punkt 142, och
i två andra domar som avkunnades samma dag i mål T-147/89, Société
métallurgique de Normandie mot kommissionen (REG 1995, s. II-1057, publicerad
i sammandrag) och i mål T-151/89, Société des treillis et panneaux soudés mot
kommissionen (REG 1995, s. II-1191, publicerad i sammandrag) som
förstainstansrätten för första gången framhöll att det är önskvärt att företagen i
detalj kan ta del av det sätt på vilket de ålagda böterna har beräknats, utan att de
för den skull skall vara tvungna att väcka talan mot kommissionens beslut.
- 173.
- Av detta följer att när kommissionen i ett beslut konstaterar att konkurrensreglerna
har överträtts och ålägger de företag som har deltagit i överträdelsen böter skall
kommissionen, om den systematiskt har beaktat vissa grundläggande
omständigheter för att fastställa bötesbeloppen, ange dessa omständigheter i själva
beslutet så att mottagarna av detta skall kunna kontrollera om bötesnivån är
välgrundad och bedöma om det eventuellt förekommit diskriminering.
- 174.
- Mot bakgrund av de speciella omständigheter som angetts i punkt 172 ovan, och
med hänsyn till att kommissionen under domstolsförfarandet har visat sig villig att
lämna alla upplysningar som är av relevans för hur böterna har beräknats, skall
bristen på särskild motivering i beslutet av det sätt på vilket böterna har beräknats
inte i föreliggande fall anses utgöra ett sådant åsidosättande av
motiveringsskyldigheten att det finns skäl att helt eller delvis upphäva de ålagda
böterna.
- 175.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.
- 176.
- Av det ovan anförda framgår att artikel 1 åttonde strecksatsen i beslutet skall
ogiltigförklaras med avseende på sökanden.
- 177.
- Vad beträffar de böter som sökanden åläggs enligt artikel 3 i beslutet skall det
inledningsvis avgöras om bötesbeloppet bör nedsättas av det skälet att den
överträdelse som sökanden har gjort sig skyldig till inte kan anses innefatta en
samverkan kring marknadsandelarna.
- 178.
- Förstainstansrätten anser inom ramen för sin fulla prövningsrätt att överträdelsen
av artikel 85.1 i fördraget, som det har fastställts att sökanden gjort sig skyldig till,
är av sådant allvarligt slag att det saknas anledning att nedsätta bötesbeloppet.
- 179.
- Det kan i detta hänseende påpekas att sökanden inte deltog i PWG:s möten och
att den således inte fick samma påföljd som de företag som ansågs som
huvudmän i överenskommelsen. Sökanden har enligt kommissionens egna ord
inte varit en drivande kraft vad gäller överenskommelsen (punkt 170 första
stycket i övervägandena i beslutet) och de böter som sökanden ålades uppgick
därför till 7,5 procent av dess omsättning på kartongmarknaden i gemenskapen
år 1990. Denna allmänna bötesnivå, mot vilken sökanden inte haft några
invändningar, framstår som befogad.
- 180.
- Även om kommissionen felaktigt ansåg att de tillverkare som inte var företrädda
inom PWG var fullständigt informerade om samverkan kring marknadsandelarna
(punkt 58 första stycket i övervägandena), framgår det icke desto mindre klart av
beslutet att det var de företag som samlades inom ramen för PWG som
samordnade frysningen av marknadsandelarna (se bland annat punkt 52 i
övervägandena) och att ingen diskussion fördes om de marknadsandelar som
innehades av de tillverkare som inte var företrädda i PWG. Såsom kommissionen
för övrigt förklarar i punkt 116 andra stycket i övervägandena i beslutet angick
avtalen om marknadsuppdelning (i synnerhet frysningen av marknadsandelarna som
beskrivs i punkterna 56 och 57 i övervägandena), på grund av deras karaktär,
främst de stora tillverkarna. Den delaktighet i samverkan kringmarknadsandelarna som sökanden felaktigt har lagts till last är enligt kommissionen
endast av mindre betydelse i förhållande till prissamverkan.
- 181.
- Vad beträffar de grunder som har åberopats till stöd för ett upphävande eller en
nedsättning av böterna konstaterar förstainstansrätten att kommissionen vid
fastställandet av bötesbeloppet felaktigt grundade sig på sökandens omsättning för
kartongförsäljningen på världsmarknaden år 1990 i stället för omsättningen för
försäljningen inom gemenskapen samma år. Eftersom talan inte har vunnit bifall
på övriga grunder, fastställer förstainstansrätten inom ramen för sin fulla
prövningsrätt det bötesbelopp som sökanden åläggs enligt artikel 3 i beslutet till
2 150 000 ecu.
Rättegångskostnader
- 182.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden på flertalet
punkter har tappat målet, skall denne förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna,
inklusive de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Artikel 1 åttonde strecksatsen i kommissionens beslut 94/601/EG av den
13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget,
IV/C/33.833 - kartong, ogiltigförklaras med avseende på sökanden.
- 2.
- Det bötesbelopp som sökanden åläggs enligt artikel 3 i beslut 94/601
fastställs till 2 150 000 ecu.
- 3.
- Talan ogillas i övrigt.
- 4.
- Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som
hänför sig till det interimistiska förfarandet.
VesterdorfBriët
Lindh
Potocki Cooke
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 maj 1998.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande