TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)
den 18 oktober 2018 (*)
”Dumpning – Import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kina – Ändring av Taric‑tilläggsnummer för ett bolag – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Villkoret direkt berörd – Villkoret personligen berörd – Upptagande till sakprövning – Rättsverkningar av en dom om ogiltigförklaring – Principen om parallella former”
I mål T‑364/16,
ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s., med säte i Ostrava-Kunčice (Republiken Tjeckien), och övriga sökande vars namn anges i bilagan(1), företrädda av advokaten G. Berrisch, och B. Byrne, solicitor,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Demeneix och J.-F. Brakeland, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 3 juni 2016 om att stryka Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd från förteckningen över bolag inskrivna under Taric‑tilläggsnummer A 950 och skriva in detta bolag under Taric‑tilläggsnummer C 129, för alla KN-nummer som nämns i artikel 1.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2272 av den 7 december 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 322, 2015, s. 21),
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen),
sammansatt av ordföranden V. Tomljenović samt domarna E. Bieliūnas och A. Marcoulli (referent),
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 18 januari 2018,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Med anledning av ett klagomål från Defence Committee of the Seamless Steel Tubes Industry of the European Union offentliggjorde Europeiska gemenskapernas kommission den 9 juli 2008 ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 174, 2008, s. 7).
2 Den 24 september 2009 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 926/2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 262, 2009, s. 19).
3 Den 30 december 2009 väckte Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd, med säte i Huang Shi (Kina) (nedan kallat Hubei), talan om ogiltigförklaring av förordning nr 926/2009, såvitt den avsåg Hubei. Kommissionen och ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s., samt tretton andra europeiska företag som producerar sömlösa rör av järn eller stål (nedan kallade ArcelorMittal m.fl.), intervenerade till stöd för rådets yrkanden.
4 Genom dom av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), ogiltigförklarade tribunalen förordning nr 926/2009, i den del det infördes en antidumpningstull på export av produkter tillverkade av Hubei och förordnades om uttag av den provisoriska tull som införts på denna export.
5 ArcelorMittal och rådet ingav den 14 respektive den 15 april 2014 överklaganden av domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35).
6 Den 7 december 2015 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2015/2272 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 322, 2015, s. 21).
7 Genom dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), ogillade domstolen de överklaganden som ingetts av ArcelorMittal m.fl. och rådet.
8 Den 7 juni 2016 fick klagandena, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava och övriga sökande vars namn anges i bilagan, nämligen tolv andra företag som var parter i målen T‑528/09, C‑186/14 P och C‑193/14 P, kännedom om att kommissionen hade beslutat att stryka Hubei från förteckningen över bolag inskrivna under tilläggsnummer A 950 i Europeiska unionens integrerade tulltaxa (Taric) och skriva in detta bolag under Taric‑tilläggsnummer C 129 (nedan kallat det angripna beslutet). Enligt de uppgifter sökandena lämnat fattades det aktuella angripna beslutet av kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar. Kommissionen bekräftade i sina skrivelser att Taric hade ändrats den 3 juni 2016 av generaldirektoratet för skatter och tullar genom att det aktuella tilläggsnumret skapats.
Förfarandet och parternas yrkanden
9 Sökandena har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 juli 2016.
10 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag begärde sökandena att målet skulle handläggas skyndsamt, i enlighet med artikel 152 i tribunalens rättegångsregler. Kommissionen yttrade sig över denna begäran den 26 juli 2016. Genom beslut av den 11 augusti 2016 avslog tribunalen (sjunde avdelningen) begäran om skyndsam handläggning.
11 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, enligt artikel 27.5 i rättegångsreglerna, förordnades referenten att tjänstgöra på sjunde avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.
12 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (sjunde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och vidtog åtgärder för processledning enligt artikel 89 i tribunalens rättegångsregler, genom att ställa skriftliga frågor till parterna. Parterna besvarade dessa frågor inom utsatt frist.
13 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 18 januari 2018.
14 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
15 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan eller i vart fall ogilla den, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
16 Sökandena har till stöd för talan anfört en enda grund, avseende att det angripna beslutet saknar rättslig grund och att artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272 och dess bilaga har åsidosatts.
17 Kommissionen har inte, genom en separat inlaga, gjort någon formell invändning om rättegångshinder, men den har gjort gällande att talan ska avvisas.
Upptagande till sakprövning
18 Inledningsvis har kommissionen bestritt att det rör sig om en rättsakt mot vilken talan kan väckas. Kommissionen har erinrat om att en ogiltigförklaring av en unionsrättsakt har retroaktiv verkan (ex tunc) och att dess verkningar är omedelbara och ovillkorliga och gjort gällande att avsaknaden av tullar på import av den berörda av Hubei tillverkade varan är en följd av unionsdomstolarnas domar. I motsats till vad sökandena förefaller göra gällande, har genomförandeförordning 2015/2272 enligt kommissionen inte ”återuppväckt” den rättsliga grunden för att föreskriva tullar på varor tillverkade av Hubei. Denna förordning, vilken innebär en översyn av gällande åtgärder, föreskriver inga nya åtgärder utan bibehåller existerande åtgärder, såsom skälen i denna förordning anger. Kommissionen har vidare påpekat att villkoren för att införa nya åtgärder respektive bibehålla existerande åtgärder är olika. Eftersom antidumpningsåtgärderna riktade mot varor tillverkade av Hubei, till följd av domarna av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), och av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), ogiltigförklarades med retroaktiv verkan, kunde dessa åtgärder inte bibehållas. Under alla omständigheter utgör införandet av ett specifikt Taric‑nummer inte en rättsakt mot vilken talan kan väckas och som medför rättsverkningar. Taric har en informativ roll och utgör endast en spegling av rättsakter som medför rättsverkningar. De nationella tullmyndigheterna hade behörighet att upphöra att ta ut antidumpningstullar på import av varor som tillverkats av Hubei, oberoende av skapandet av ett Taric‑nummer för allmänhetens upplysning.
19 Vidare har kommissionen, i andra hand, gjort gällande att sökandena inte har talerätt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. De upplysningar som ingår i Taric‑databasen berör dem inte personligen. Dessa upplysningar berör dem inte heller direkt, eftersom rättsverkningarna av de upplysningar som Taric‑databasen innehåller, om dessa upplysningar medförde rättsverkningar, skulle ha varit strikt begränsade till medlemsstaternas tullmyndigheter. En eventuell ekonomisk inverkan av upphävandet av bestämmelser avseende Hubei är inte tillräckligt för att fastställa att det föreligger en rättslig förändring i förhållande till sökandena.
20 Slutligen har kommissionen påpekat att det verkliga syftet med talan i realiteten skulle kunna vara att av tribunalen erhålla en tolkning av de rättsverkningar tribunalens dom om ogiltigförklaring har avseende giltigheten av genomförandeförordning 2015/2272. En sådan ansökan kan enligt kommissionen inte tas upp till sakprövning.
21 Sökandena har bestritt kommissionens argument.
Förekomsten av en rättsakt mot vilken talan kan väckas
22 Det ska erinras om att en rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF enligt fast rättspraxis endast är åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen. Inte heller kan en rättsakt, som inte är ägnad att medföra några rättsverkningar och som inte heller är avsedd att medföra sådana verkningar, bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. För att kunna avgöra om en angripen rättsakt har sådana verkningar ska man fästa avseende vid dess innehåll (se dom av den 30 september 2003, Eurocoton m.fl./rådet, C‑76/01 P, EU:C:2003:511, punkterna 54 och 56 och där angiven rättspraxis).
23 I förevarande fall är det angripna beslutet den rättsakt genom vilken kommissionen har beslutat att stryka Hubei från förteckningen över bolag inskrivna under Taric‑tilläggsnummer A 950 och skriva in detta bolag under Taric‑tilläggsnummer C 129, som inte föreskriver något uttag av antidumpningstullar på import av den berörda varan. Kommissionen har i sina skrivelser bekräftat att detta tilläggsnummer ”upplys[te] tullmyndigheterna om att antidumpningstullarna inte [skulle] beräknas vid tidpunkten för tullklareringen”.
24 Det ska för det första understrykas att Taric ska utarbetas, uppdateras, handhas och offentliggöras av kommissionen i enlighet med artiklarna 2 och 6 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva: Område 11, volym 13, s. 22). Vidare ska Taric, enligt artikel 5.1 i förordning nr 2658/87, användas av kommissionen och medlemsstaterna vid ”tillämpning” av unionsåtgärder vad gäller unionens import och export. Enligt artikel 5.2 ska kodnumren i Taric ”användas” vid ”all import”. Dessutom ”behövs”, enligt artikel 2 i förordning nr 2658/87, ytterligare underuppdelningar i Taric, så kallade ”underrubriker i Taric”, för genomförandet av de särskilda unionsåtgärder som är upptagna i bilaga 2 i denna förordning, vilka bland annat omfattar antidumpningstullar. Slutligen erinras i skäl 12 i förordning nr 2658/87 om att de tullmässiga åtgärder som ingår i Taric omfattas av den gemensamma tulltaxan.
25 Av detta följer att medlemsstaterna i princip ska tillämpa de åtgärder som återges i Taric‑numren och Taric‑tilläggsnumren, för ett enhetligt genomförande av den gemensamma tulltaxan. Det ska även understrykas att kommissionen inte bara har behörighet att utarbeta, uppdatera, handha och offentliggöra Taric, utan också att anta, ändra och upphäva antidumpningsåtgärder.
26 För det andra ska det påpekas att kommissionen, genom det angripna beslutet, har skapat ett Taric‑tilläggsnummer C 129 som inte existerade tidigare. Skapandet av detta nummer har medfört att Taric‑numret, för varor tillverkade av Hubei, som var tillämpligt för uttagandet av antidumpningstullar, det vill säga Taric‑tilläggsnumret A 950, ersattes. I övrigt skapades Taric‑tilläggsnumret C 129, vilket följer av det utdrag ur Taric som bilagts ansökan, inom ramen för tillämpningen av genomförandeförordningen 2015/2272, som där formellt nämns.
27 För det tredje tillät skapandet av Taric‑tilläggsnumret C 129 åtminstone att upplysa de nationella tullmyndigheterna om att import av den berörda av Hubei tillverkade varan inte skulle medföra uttag av en antidumpningstull, trots förekomsten av genomförandeförordning 2015/2272, i vilken ett sådant uttag föreskrevs. Skapandet av detta Taric‑tilläggsnummer tillät således att, på ett enhetligt sätt, garantera att inget uttag av antidumpningstullar skulle göras på varor tillverkade av Hubei inom unionens tullområde.
28 Kommissionen bekräftade för övrigt, i sina svar på åtgärderna för processledning, att antidumpningstullar hade tagits ut den 7 april 2016, den dag då domen ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), meddelades, och att de nationella tullmyndigheterna inte längre hade gjort några sådana uttag sedan skapandet av detta tullnummer. Kommissionen angav vidare att Taric‑tilläggsnumret C 129 hade skapats för att stödja den automatiska tullklareringen av varor tillverkade av Hubei. Slutligen angav kommissionen i huvudsak att de nationella tullmyndigheternas uttag av antidumpningstullar för varor tillverkade av Hubei, till följd av domarna av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), samt av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), var felaktiga. Av detta följer att skapandet av Taric‑tilläggsnumret C 129 åtminstone medförde en förändring av denna situation och att kommissionens avsikt var att undvika att antidumpningstullar för varor tillverkade av Hubei skulle fortsätta att tas ut av de nationella tullmyndigheterna.
29 För det fjärde ska det understrykas att i de mål som ledde till domarna av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), samt av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), hade inte lagenligheten av genomförandeförordning 2015/2272 ifrågasatts, avseende Hubei, och att skapandet av Taric‑tilläggsnumret C 129 specifikt avser att de antidumpningstullar som föreskrivs i denna förordning inte ska tillämpas beträffande Hubei. Det ska i detta hänseende erinras om att rättsakter av unionens institutioner i princip presumeras vara giltiga och att de därmed har rättsverkan, så länge de inte har återkallats eller förklarats vara ogiltiga inom ramen för en talan om ogiltigförklaring eller till följd av en begäran om förhandsavgörande eller invändning om rättsstridighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 1994, kommissionen/BASF m.fl., C‑137/92 P, EU:C:1994:247, punkt 48, dom av den 8 juli 1999, Chemie Linz/kommissionen, C‑245/92 P, EU:C:1999:363, punkt 93, och dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 184).
30 Skapandet av Taric‑tilläggsnumret C 129 innebär således en rättslig tolkning av kommissionen av det samband som skulle finnas mellan ogiltigförklaringen av förordning nr 926/2009, i den del den gäller Hubei, och tillämpningen av genomförandeförordning 2015/2272 på import av varor som tillverkas av detta bolag. Kommissionen bekräftade för övrigt i sin svarsinlaga att det i förevarande fall rörde sig om ”frågan … om huruvida, beträffande den part som själv med framgång väckt en talan om ogiltigförklaring mot antidumpningstullarna, verkningarna av den ogiltigförklaring som tribunalen beslutat avseende dessa tullar omfatta[de] den vidtagna åtgärd som endast avsåg att bibehålla dessa tullar”.
31 En sådan rättslig tolkning omfattas emellertid inte av den automatiska tillämpningen, av de nationella tullmyndigheterna, av dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209) och dom av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35). Förevarande situation skiljer sig således från de fall där det ankommer på de nationella tullmyndigheterna att inom sitt rättssystem avgöra följderna av att en förordning om antidumpningstullar har förklarats vara ogiltig och, i förekommande fall, återbetala dessa tullar (se dom av den 18 januari 2017, Wortmann, C‑365/15, EU:C:2017:19, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
32 Av detta följer att det angripna beslutet medförde rättsverkningar, som genomfördes av de nationella tullmyndigheterna från och med skapandet av Taric‑tilläggsnummer C 129, som hade till syfte att dessa myndigheter inte längre skulle ta ut antidumpningstullar på varor tillverkade av Hubei, såsom dessa varor fastställts i genomförandeförordning 2015/2272, trots att denna förordning inte har ogiltigförklarats av unionsdomstolarna. Det ska även understrykas att rättsverkningarna av det angripna beslutet ska anses vara slutgiltiga, såsom kommissionen för övrigt själv angav i sitt tillkännagivande om domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), offentliggjort den 9 september 2016 (EUT C 331, 2016, s. 4). Kommissionen angav i detta tillkännagivande att ”de antidumpningstullar som hittills tagits ut [på varor tillverkade av Hubei] måste … återbetalas i enlighet med tillämplig tullagstiftning”. Vidare beslutade kommissionen att återuppta antidumpningsundersökningen. Detta återupptagande avsåg endast frågan om upphävande av antidumpningstullar i den utsträckning som dessa tullar avsåg de kinesiska exporterande tillverkare som namngavs i genomförandeförordning 2015/2272, ”med undantag för Hubei”.
33 Vidare kan det angripna beslutet, mot bakgrund av ovan angivna omständigheter, även anses vara en åtgärd för genomförande av dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209) och dom av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), i den mening som avses i artikel 266 FEUF. Även om kommissionen, i sin svarsinlaga, gjorde gällande att den inte borde ha grundat sig på artikel 266 FEUF för att anta en rättsligt tvingande rättsakt, angav den även, i sitt svar på ansökan om en skyndsam behandling, att den ”enligt artikel 266 FEUF”, hade en skyldighet att vidta åtgärder som innebar ett genomförande av dessa domar och att skapandet av Taric‑tilläggsnummer C 129 var ”fullt förenligt med denna bestämmelse”. Det ska i detta sammanhang erinras om att artikel 266 FEUF medför en skyldighet för institutionerna att komma till rätta med den konstaterade rättsstridigheten, genom att respektera domslut och domskäl i domen om ogiltigförklaring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2000, Industrie des poudres sphériques/rådet, C‑458/98 P, EU:C:2000:531, punkterna 80 och 81, och dom av den 28 januari 2016, CM Eurologistik och GLS, C‑283/14 och C‑284/14, EU:C:2016:57, punkterna 48 och 49). Domstolarnas prövning av institutionernas respekt för den skyldighet som följer av artikel 266 FEUF säkerställs bland annat av det rättsmedel som föreskrivs i artikel 263 FEUF (beslut av den 28 mars 2006, Mediocurso/kommissionen, T-451/04, ej publicerad, EU:T:2006:95, punkt 23, se även, för ett liknande resonemang, som av den 21 april 2005, Holcim (Deutschland)/kommissionen, T-28/03, EU:T:2005:139, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
34 Slutligen kan rättsverkningarna av det angripna beslutet, vilka avser att antidumpningstullar inte längre ska tas ut på varor tillverkade av Hubei och fastställs i genomförandeförordning 2015/2272, till sin art påverka intressena för de företag som ligger bakom antidumpningsutredningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2003, Eurocoton m.fl./rådet, C‑76/01 P, EU:C:2003:511, punkterna 66 och 67).
35 Mot denna bakgrund kan det konstateras att det angripna beslutet är en rättsakt mot vilken en talan om ogiltigförklaring kan väckas, i den mening som avses i artikel 263 FEUF.
Sökandenas talerätt
36 Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra stycket väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.
37 Då det angripna beslutet inte riktade sig till sökandena, anser tribunalen att det inledningsvis ska prövas huruvida det berör dem direkt och personligen.
– Huruvida sökandena är direkt berörda
38 Det ska erinras om att villkoret i artikel 263 fjärde stycket FEUF, att en fysisk eller juridisk person måste vara direkt berörd av det beslut som är föremål för talan, endast kan anses vara uppfyllt om två kriterier är för handen. Dels måste den ifrågasatta åtgärden ha direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning. Vidare ska åtgärden inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem som den riktar sig till och som ska genomföra den. Genomförandet ska nämligen ha en rent automatisk karaktär och följa redan av den berörda unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas (se beslut av den 10 mars 2016, SolarWorld/kommissionen, C‑142/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:163, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
39 När det gäller det första villkoret, avseende de direkta verkningarna på den enskildes rättsliga situation, ska det påpekas att det angripna beslutet medför att de antidumpningstullar som föreskrivs i den i Taric nämnda genomförandeförordningen 2015/2272 inte längre ska tas ut på import av den berörda av Hubei tillverkade varan och, således, på import som konkurrerar med varor som sökandena saluför inom unionen.
40 Som kommissionen har påpekat, har det visserligen redan fastställts att enbart den omständigheten att en akt kan påverka en sökandes materiella situation inte räcker för att sökanden ska vara direkt berörd av denna. Endast om det föreligger särskilda omständigheter kan en rättssökande, som gör gällande att rättsakten har inverkan på hans ställning på marknaden, föra talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF (beslut av den 21 september 2011, Etimine och Etiproducts/ECHA, T-343/10, EU:T:2011:509, punkt 41).
41 I förevarande fall påverkar emellertid det angripna beslutet inte bara sökandenas materiella situation, bland annat på grund av att de av Hubei tillverkade varorna, enligt de uppgifter som lämnats av sökandena och som inte har bestritts av kommissionen, motsvarar en betydande del av den kinesiska importen till unionen, utan även deras rättsliga situation inom ramen för det förfarande som lett till antagandet av antidumpningsåtgärder avseende den berörda varan.
42 Det ska särskilt understrykas att det klagomål som ledde till antagandet av förordning nr 926/2009 och den ansökan om omprövning som ledde till antagandet av genomförandeförordning 2015/2272 ingavs av Defense Committee of the Seamless Steel Tube Industry of the European Union, för tillverkares, däribland sökandenas, räkning. Dessa båda förfaranden, för vilka sökandenas invändningar låg till grund, ledde till att antidumpningstullar togs ut, bland annat på varor tillverkade av Hubei.
43 Eftersom det angripna beslutet anger att de antidumpningstullar som föreskrivs i genomförandeförordning 2015/2272 inte längre ska tas ut på varor tillverkade av Hubei, trots att den ansökan om översyn som ingetts av sökandena tvärtom hade till syfte att dessa tullar skulle tas ut, berör detta beslut sökandena direkt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen, 264/82, EU:C:1985:119, punkterna 13–16, se även, analogt, dom av den 28 januari 1986, Cofaz m.fl./kommissionen, 169/84, EU:C:1986:42, punkt 30).
44 När det gäller det andra villkoret för direkt påverkan, avseende ett utrymme för skönsmässig bedömning för dem som det angripna beslutet är riktat till, ska det erinras om att medlemsstaterna i princip ska tillämpa de åtgärder som återges i Taric‑numren och Taric‑tilläggsnumren, för ett enhetligt genomförande av den gemensamma tulltaxan. Kommissionen har för övrigt i sina skrivelser bekräftat att de nationella tullmyndigheterna inte längre hade tagit ut antidumpningstullar på de av Hubei tillverkade varorna sedan skapandet av Taric‑tilläggsnumret C 129. Det kan således konstateras att de nationella tullmyndigheterna i förevarande fall inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning.
45 Härav följer att sökandena är direkt berörda av det angripna beslutet.
– Huruvida sökandena är personligen berörda
46 Andra personer än dem som ett beslut är riktat till kan enligt fast rättspraxis göra anspråk på att vara personligen berörda, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, sidorna 197 och 223, och dom av den 15 september 2016, Unitec Bio/rådet, T-111/14, EU:T:2016:505, punkt 29).
47 Det ska vidare erinras om att när en ansökan inges av flera sökanden, kan denna tas upp till sakprövning om en av sökandena har talerätt. I en sådan situation saknas det skäl att pröva de övriga sökandenas talerätt (dom av den 26 november 2015, Comunidad Autónoma del País Vasco och Itelazpi/kommissionen, T-462/13, EU:T:2015:902 punkt 34, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl./kommissionen, C‑313/90, EU:C:1993:111, punkterna 30 och 31).
48 Det ska i förevarande mål påpekas att utöver den ansökan om översyn som ingavs för sökandenas räkning och vars invändningar låg till grund för översynen, ingår de sex tillverkare inom unionen som var föremål för ett urval och hos vilka kontrollbesök genomfördes bland sökandena (skäl 21 i genomförandeförordning 2015/2272). Dessa tillverkare i urvalet, till vilka genomförandeförordning 2015/2272 uttryckligen är riktad, svarade för cirka 55 procent av den totala försäljningen till oberoende kunder inom unionen (skäl 12 i genomförandeförordning 2015/2272). De svarade alla på det frågeformulär som kommissionen sände (skäl 20 i genomförandeförordning 2015/2272). De uppgifter som kommissionen på detta sätt inhämtade gjorde det möjligt att fastställa huruvida det förelåg en risk för återkommande hot om skada (skäl 111 i genomförandeförordning 2015/2272). Liknande överväganden ska tillämpas när det gäller det ursprungliga förfarande som ledde till antagandet av förordning nr 926/2009.
49 Det ska vidare påpekas att Hubeis export, enligt sökandenas uppskattningar inom ramen för deras ansökan om ett skyndsamt förfarande, vilka inte har bestritts av kommissionen, år 2015 motsvarade cirka en tredjedel av den totala kinesiska exporten av den berörda varan till unionen och Hubeis oanvända produktionskapacitet motsvarade 20–50 procent av den totala konsumtionen av den berörda varan inom unionen. Dessa siffror ska betraktas i förhållande till sökandenas ställning på unionsmarknaden, vilken åtminstone beträffande de sex av unionens tillverkare som är föremål för urvalet i översynsförfarandet motsvarade 55 procent av den totala försäljningen till oberoende kunder inom unionen.
50 Av detta följer att det angripna beslutet, som medför att de antidumpningstullar som föreskrivs i genomförandeförordning 2015/2272 på de av Hubei tillverkade varorna åtminstone påverkar de sex tillverkarna inom unionen som även är sökande i förevarande mål, vilka var föremål för ett urval och hos vilka ett kontrollbesök genomfördes inom ramen för översynsförfarandet, personligen, eftersom förfarandet inleddes för deras räkning och mot bakgrund av de invändningar som de gjorde gällande samt eftersom det ledde till att deras specifika situation beaktades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen, 264/82, EU:C:1985:119, punkterna 13–16).
51 Det ska vidare erinras om att sökandena var intervenienter vid tribunalen och huvudparter i de överklagandemål vid domstolen som ledde fram till domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209) och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35). Eftersom det angripna beslutet även kan anses utgöra en åtgärd för genomförande av dessa domar (se punkt 33 ovan), kan även denna omständighet göra sökandena personligen berörda.
52 Av detta följer att sökandena är personligen berörda av det angripna beslutet och, således, har talerätt, utan att det behöver avgöras huruvida detta beslut utgör en regleringsakt som inte innehåller några genomförandeåtgärder avseende dem.
53 Mot bakgrund av ovanstående ska talan anses kunna tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
54 Sökandena har, som enda grund, gjort gällande att det angripna beslutet saknar rättslig grund samt åsidosätter artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272 och dess bilaga, eftersom kommissionen felaktigt har utvidgat räckvidden av domarna av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), samt av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35). Denna förordning, som trädde i kraft den 9 december 2015, ersatte förordning nr 926/2009. Den utgör den rättsliga grunden för uttag av antidumpningstullar på den aktuella varan med ursprung i Kina. Sökandena har vidare angett att det i artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272 och dess bilaga föreskrevs att Hubei skulle upptas i förteckningen över företag som omfattas av Taric‑tilläggsnumret A 950. Genom det angripna beslutet strök kommissionen Hubei från denna förteckning. Kommissionen kunde emellertid endast anta det angripna beslutet för det fall dessa domar även hade ogiltigförklarat genomförandeförordning 2015/2272, i den del den avsåg Hubei. Detta är emellertid inte fallet. I domslutet i dessa domar hänvisas endast till förordning nr 926/2009. En utvidgning av rättsverkningarna av dessa domar utöver ogiltigförklaringen av förordning nr 926/2009 skulle strida mot rättspraxis. Sökandena har bland annat hänvisat till domen av den 15 februari 2001, Nachi Europe (C‑239/99, EU:C:2001:101). De har av denna dragit slutsatsen att det angripna beslutet inte kunde grunda sig på domarna av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), samt av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), eftersom dessa inte medförde ogiltigförklaring av genomförandeförordning 2015/2272. Det angripna beslutet saknar således rättslig grund. Det innebär även ett åsidosättande av artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272 och dess bilaga.
55 Även om kommissionens skyldighet enligt artikel 266 första stycket FEUF att rätta sig efter domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209) och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35) omfattade en skyldighet att upphäva de antidumpningstullar som togs ut av Hubei genom genomförandeförordning 2015/2272 – vilket sökandena inte har gjort gällande – borde kommissionen vidare ha antagit en förordning om ändring eller upphävande av denna förordning. Detta följer av rättsprincipen att en rättsakt endast kan upphävas genom en rättsakt av samma slag. Om kommissionen hade beslutat att upphäva genomförandeförordning 2015/2272, borde den således ha respekterat sökandenas rätt till försvar, konsulterat medlemsstaterna och mer detaljerat ha angett sin motivering. Ett sådant beslut omfattas dessutom av kommissionsledamöternas kollegiums behörighetsområde och inte av generaldirektoratet för skatter och tullar vid kommissionen.
56 Sökandena har tillagt att kommissionens argument, som utvecklats i dess svarsinlaga, att den ersatt artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272, är ogrundat. Endast antagandet av en förordning om ändring av genomförandeförordningen skulle kunna ersätta denna bestämmelse. Om kommissionen kunde ändra genomförandeförordningen 2015/2272 genom en ändring av Taric, skulle det angripna beslutet vara rättsstridigt, bland annat på grund av åsidosättandet av sökandenas rätt till försvar och motiveringsskyldigheten. Vidare erbjuder förordning nr 2658/87, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, inte den nödvändiga rättsliga grunden för att anta det angripna beslutet, vilket strider mot den gällande antidumpningsregleringen, nämligen den som inte har upphört att gälla, som inte har ogiltigförklarats av unionsdomstolarna och som inte har upphävts.
57 Kommissionen har gjort gällande att eftersom tribunalen retroaktivt ogiltigförklarade antidumpningstullarna på import av de av Hubei tillverkade berörda varorna vilka införts genom förordning nr 926/2009, ska ogiltigförklaringen nödvändigtvis anses omfatta de tullar som infördes genom genomförandeförordning 2015/2272. En antidumpningstull som inte anses ha existerat ska inte kunna bibehållas av en förordning om översyn av åtgärder som ska upphöra att gälla. Det nya Taric‑nummer som skapats upplyser tullmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna om denna slutsats. Den rättspraxis som sökandena har hänvisat till är irrelevant, eftersom den avser en annan rättslig situation.
58 När det gäller det påstådda åsidosättandet av artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272, strider detta mot resonemanget i ansökan, enligt vilket kommissionen på ett rättsstridigt sätt skulle ha undantagit importen av Hubeis varor från de antidumpningstullar som infördes genom genomförandeförordning 2015/2272. Ett sådant undantagande skulle nämligen nödvändigtvis innebära att artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272 hade ersatts av en bestämmelse i en annan rättsakt. Det kan inte föreligga någon motstridighet mellan dessa båda bestämmelser. Det skulle endast kunna föreligga ett åsidosättande av en högre stående bestämmelse, men sökandena har inte gjort gällande att detta skulle vara fallet.
59 När det gäller skyldigheten att åberopa en rättslig grund, har kommissionen understrukit att den, enligt förordning nr 2658/87, har en skyldighet att utarbeta, uppdatera, handha och offentliggöra Taric‑databasen. Förordning nr 2658/87 skulle således utgöra en rättslig grund för offentliggörandet av det aktuella Taric‑numret i förevarande mål. Kommissionen borde inte ha grundat sig på artikel 266 FEUF för att anta en tvingande rättsakt, eftersom alla rättsverkningar för import av varor tillverkade av Hubei följer av domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35). En översyn avseende utgången av giltighetstiden för antidumpningsåtgärder hade inte kunnat bibehålla, och än mindre ”återuppväcka”, antidumpningsåtgärder som inte ansågs ha förekommit.
60 Kommissionen har tillagt att antidumpningstullarna på import av den av Hubei tillverkade berörda varan, i motsats till vad sökandena har antytt, har strukits från unionsdomstolarnas rättsordning. Det saknas således grund för påståendet att artikel 1.2 i genomförandeförordning 2015/2272 endast skulle kunna ersättas genom antagandet av en annan förordning. Under alla omständigheter har sökandena inte åberopat något åsidosättande av rådets förordning nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009. s. 51, rättelse EUT L 7, 2010, s. 22) [ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21)]. När det gäller det åsidosättande av processuella skyldigheter som sökandena har gjort gällande, visar inte dessa att det administrativa förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat.
61 Det ska för det första erinras om att en dom om ogiltigförklaring nödvändigtvis har retroaktiv verkan, då rättsstridigheten konstateras från och med dagen för ikraftträdandet av den ogiltigförklarade rättsakten (dom av den 26 april 1988, Asteris m.fl./kommissionen, 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, EU:C:1988:199, punkt 30, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2008, CELF och ministre de la Culture et de la Communication, C‑199/06, EU:C:2008:79, punkt 61). I förevarande mål har förordning nr 926/2009 ogiltigförklarats, såvitt avser Hubei, med verkan från dess antagande (ex tunc), vilket medför att den med avseende på nämnda bolag aldrig haft verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 48).
62 För det andra, vad gäller genomförandeförordning 2015/2272, antogs denna till följd av ett förfarande för översyn på grundval av artikel 11.2 i förordning nr 1225/2009 (nu artikel 11.2 i förordning 2016/1036). Enligt denna bestämmelse ska en slutgiltig antidumpningsåtgärd upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, ”om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer”. Kommissionen kan inom denna ram antingen bibehålla gällande åtgärder eller låta dem upphöra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2012, Dow Chemical/rådet, T-158/10, EU:T:2012:218, punkt 43). Syftet med denna bestämmelse är således inte att för första gången föreskriva antidumpningsåtgärder, utan att i förekommande fall bibehålla antidumpningsåtgärder som är gällande och som normalt ska upphöra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 februari 2010, Hoesch Metals and Alloys, C‑373/08, EU:C:2010:68, punkterna 65–67, och dom av den 24 september 2008, Reliance Industries/rådet och kommissionen, T-45/06, EU:T:2008:398, punkt 94). Således anges i skäl 122 i genomförandeförordning 2015/2272 att ”de antidumpningsåtgärder för import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kina, som infördes genom förordning … nr 926/2009, bör bibehållas”.
63 För det tredje och även om det visserligen är riktigt att genomförandeförordning 2015/2272 endast bibehåller de åtgärder som ursprungligen infördes genom förordning nr 926/2009, är det genomförandeförordning 2015/2272 som utgör rättslig grund för uttag av antidumpningstullar och, närmare bestämt, dess normativa del samt bilagan till denna förordning i vilken föreskrivs ett införande av en antidumpningstull, bland annat på import av varor tillverkade av Hubei. I de utdrag ur Taric som återges i bilagan till ansökan nämns uttryckligen genomförandeförordning 2015/2272 som grund för uttag av antidumpningstullar på den berörda varan. Detsamma gäller för yttrandet avseende domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), som kommissionen offentliggjorde den 9 september 2016 (se punkt 32 ovan).
64 Eftersom genomförandeförordning 2015/2272 inte ogiltigförklarades i domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209) och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), ska den i princip presumeras vara laglig (se den rättspraxis som anges i punkt 29 ovan). Vidare ska det erinras om att den bindande verkan som gäller för en dom om ogiltigförklaring inte medföra att en rättsakt mot vilken talan inte har väckts och som skulle kunna anses vara olaglig på samma grund ska ogiltigförklaras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 1999, kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 54, och dom av den 15 februari 2001, Nachi Europe, C‑239/99, EU:C:2001:101, punkt 26).
65 Av detta följer att ogiltigförklaringen av förordning nr 926/2009, såvitt den avser Hubei, inte automatiskt kan medföra att bestämmelser i genomförandeförordning 2015/2272 som inte har ogiltigförklarats av unionsdomstolarna försvinner från unionens rättsordning.
66 För det fjärde ska det erinras om att enligt artikel 266 FEUF är den berörda institutionen skyldig att undvika att de rättsakter som ska ersätta den ogiltigförklarade rättsakten är behäftade med samma rättsstridigheter som dem som slagits fast i domen om ogiltigförklaring (dom av den 14 september 1999, kommission/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 56, samt dom av den 29 april 2004, IPK-München och kommissionen, C‑199/01 P och C‑200/01 P, EU:C:2004:249, punkt 83). Domstolen har även påpekat att det, i förekommande fall, kan finnas en skyldighet för institutionerna att upphäva rättsakter som antagits efter den ogiltigförklarade rättsakten (dom av den 26 april 1988, Asteris m.fl./kommissionen, 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, EU:C:1988:199, punkt 30). På samma sätt har tribunalen slagit fast att rättsakter som grundade sig på rättsakter som redan hade ogiltigförklarats och således försvunnit från unionens rättsordning skulle ogiltigförklaras (dom av den 18 september 2015, HTTS och Bateni/rådet, T-45/14, ej publicerad, EU:T:2015:650, punkterna 46–48). Vidare angav domstolen, i det mål som ledde till domen av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma (C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkterna 175–177), att en förordning om översyn var ogiltig ”i samma utsträckning som” den förordning genom vilken de ursprungliga antidumpningstullarna hade föreskrivits, då domstolen gjort en giltighetsprövning av båda förordningarna.
67 Mot denna bakgrund, och bland annat mot bakgrund av den omständigheten att syftet med genomförandeförordning 2015/2272 var att införa åtgärder liknande dem som infördes genom förordning nr 926/2009 i syfte att bibehålla deras verkningar och vidare att de åtgärder som infördes genom förordning nr 926/2009 senare ogiltigförklarades genom domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209) och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T-528/09, EU:T:2014:35), hade kommissionen rätt att anse att genomförandet av dessa domar, enligt artikel 266 FEUF, innebar att de antidumpningstullar som föreskrevs i genomförandeförordning 2015/2272 avseende varor tillverkade av Hubei inte längre skulle tas ut.
68 Som sökandena har gjort gällande i andra hand och eftersom genomförandeförordning 2015/2272 i princip ska presumeras vara laglig, borde kommissionen emellertid ha ändrat den eller upphävt den genom en förordning.
69 Det ska nämligen erinras om att enligt principen om parallella former, vilken är en allmänrättslig princip, ska den form som föreskrivs för att låta en rättsakt komma till en tredjemans kännedom även tillämpas på alla senare ändringar av denna rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Europaparlamentet/Ripa di Meana m.fl., C‑470/00 P, EU:C:2004:241, punkt 67, dom av den 21 juli 1998, Mellett/Europeiska unionens domstol, T-66/96 och T-221/97, EU:T:1998:187, punkt 136, dom av den 17 maj 2006, Kallianos/kommissionen, T-93/04, EU:T:2006:130, punkt 56, och dom av den 14 december 2006, Gagliardi/harmoniseringsbyrån – Norma Lebensmittelfilialbetrieb (MANŪ MANU MANU), T-392/04, ej publicerad, EU:T:2006:400, punkt 53).
70 Det ska i förevarande mål bland annat påpekas att enligt artikel 14.1 i förordning nr 1225/2009 (nu artikel 14.1 i förordning 2016/1036), som tillhör ”allmänna bestämmelser”, ska antidumpningstullar ”införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs”. Detta var fallet med de antidumpningstullar som föreskrevs i genomförandeförordning 2015/2272 avseende de av Hubei tillverkade varorna. Det ska även erinras om att kommissionen har behörighet att anta, ändra eller upphäva antidumpningsåtgärder.
71 Av detta följer att även beslut om att inte ta ut antidumpningstullar av ett företag, som fastställts genom en förordning som inte har ogiltigförklarats av unionsdomstolarna, normalt sett ska genomföras genom en förordning. I förevarande mål har kommissionen emellertid, genom att slutgiltigt besluta att antidumpningstullar inte ska tas ut på varor som tillverkats av Hubei, vilket uttag följer av genomförandeförordning 2015/2272, genom skapande av ett Taric‑tilläggsnummer, åsidosatt principen om parallella former.
72 Det ska även påpekas, vilket sökandena med fog har understrukit i sina inlagor, att iakttagandet av principen om parallella former inte bara skulle ha kunnat leda till att ärendet hänsköts till kommissionsledamöternas kollegium, utan också till det samråd i en rådgivande kommitté som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning nr 1225/2009 (nu artikel 15.1 i förordning 2016/1036), såsom skedde inom ramen för antagandet av genomförandeförordning 2015/2272. Det ska i detta hänseende påpekas att antidumpningsåtgärderna, enligt artikel 11.6 i förordning nr 1225/2009 (sedermera artikel 11.6 i förordning 2016/1036), ska upphävas eller bibehållas enligt artikel 11.2 ”i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 15.[2]” i denna förordning. Vidare föreskrivs i artikel 9.4 i förordning nr 1225/2009 (nu artikel 9.4 i förordning 2016/1036) att de slutgiltiga antidumpningstullarna ska föreslås av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén. Denna kommitté och detta samrådsförfarande ska vara de som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 2011, s. 13). Förfarandena för en sådan kontroll av medlemsstaterna ska vara tydliga och återspegla de institutionella kraven i EUF-fördraget (skäl 5 i förordning nr 182/2011). Det samråd med kommittén som införts genom artikel 15.1 i förordning 1225/2009 är således av betydelse inte bara i förfaranderättsligt hänseende utan också utifrån EUF-fördragets institutionella krav.
73 Vidare ska den rättsosäkerhet som följer av det angripna beslutet, vilken sökandena för övrigt har påtalat i sina inlagor, understrykas. För det första leds nämligen de ekonomiska aktörer, inbegripet sökandena, som analyserar unionsbestämmelserna, att beakta genomförandeförordning 2015/2272, som varken har ogiltigförklarats av unionsdomstolarna eller upphävts genom en annan förordning, och således de antidumpningstullar som föreskrivs i denna förordning. Vidare medför Taric‑tilläggsnummer C 129 att de antidumpningstullar som föreskrivs i genomförandeförordning 2015/2272 inte anses vara tillämpliga på de av Hubei tillverkade varorna. Av detta följer att det föreligger en uppenbar motstridighet som försätter de ekonomiska aktörerna, inbegripet sökandena, i rättsosäkerhet.
74 Vidare kan visserligen den rättsliga tolkning som kommissionen har gjort i förevarande fall utläsas av hänvisningen till domen av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel (C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209), i fotnoten till Taric‑tilläggsnummer C 129, men iakttagandet av principen om parallella former har gjort kommissionens motivering tydligare i detta hänseende.
75 Det kan dessutom påpekas att unionens institutioner i andra förfaranden redan har beslutat att ändra eller upphäva en förordning om översyn som bibehöll antidumpningsåtgärder, till följd av ogiltigförklaringen av den förordning som föregick denna. Detta var bland annat fallet med rådets förordning (EG) nr 989/2009 av den 19 oktober 2009 om ändring av förordning (EG) nr 661/2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (EUT L 278, 2009, s. 1), som åberopades av kommissionen vid förhandlingen. Denna förordning antogs till följd av domen av den 10 september 2008, JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat/rådet (T-348/05, ej publicerad, EU:T:2008:327). I den domen hade tribunalen ogiltigförklarat den förordning som föregick förordningen för översyn, nämligen rådets förordning (EG) nr 945/2005 av den 21 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 658/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och förordning (EG) nr 132/2001 rörande införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i bland annat Ukraina, till följd av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 160, 2005, s. 1), vilken hade utvidgat tillämpningsområdet för de berörda varorna genom antidumpningsåtgärder. I förlängningen av denna dom beslutade rådet, på förslag av kommissionen, efter samråd med den rådgivande kommittén, att anta förordning nr 989/2009, som med retroaktiv verkan upphävde rådets förordning (EG) nr 661/2008 av den 8 juli 2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 och en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96, (EUT L 185, 2008, s. 1), för sökandeföretagen vid tribunalen avseende de berörda varorna genom ogiltigförklaring. Rådet har även, inom denna ram, skapat ett specifikt Taric‑tilläggsnummer för sökandeföretagen vid tribunalen. Kommissionen underströk, i den motivering som åtföljde förslaget till rådets förordning (KOM(2009) 493 slutlig), att detta förslag var en del i att ”följa en dom av tribunalen”.
76 Mot denna bakgrund kan det anses att kommissionens åsidosättande av principen om parallella former utgör en rättsstridighet som medför att det angripna beslutet är ogiltigt.
77 Inget av de argument som framförts av kommissionen föranleder tribunalen att ifrågasätta denna slutsats. I synnerhet är den rättspraxis som kommissionen har åberopat i sina inlagor, vilken specifikt avser konsekvenserna av ett åsidosättande av ett företags rätt till försvar, irrelevant. Som har konstaterats ovan går räckvidden av åsidosättandet av principen om parallella former nämligen utöver iakttagandet av sökandenas rätt till försvar. Vidare kan kommissionens argument som i huvudsak avser att sökandena saknar intresse av att uppnå en ogiltigförklaring av det angripna beslutet på grundval av ogiltigförklaring av principen om parallella former inte godtas. Som sökandena angav vid förhandlingen, består nämligen deras intresse, åtminstone inledningsvis, i att de relevanta bestämmelserna i genomförandeförordning 2015/2272 ska tillämpas på varor tillverkade av Hubei. Kommissionen har inte gjort gällande någon styrkt omständighet som gör det möjligt att ifrågasätta denna slutsats.
78 Mot bakgrund av det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras.
Rättegångskostnader
79 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandenas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
följande:
1) Europeiska kommissionens beslut av den 3 juni 2016 att stryka Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd från förteckningen över bolag som omfattas av Taric‑tilläggsnummer A 950 och skriva in detta bolag under Taric‑tilläggsnummer C 129, för alla KN-nummer som nämns i artikel 1.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2272 av den 7 december 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 ogiltigförklaras.
2) Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för ArcelorMittal Tubular Products Ostrava a.s. och övriga sökande vars namn anges i bilagan.
Tomljenović | Bieliūnas | Marcoulli |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 oktober 2018.
Underskrifter