CURIA - Documents

Home > Search form > List of results > Documents

Start printing

Language of document : ECLI:EU:T:1999:256

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen)

den 14 oktober 1999 (1)

Gemensam jordbrukspolitik - Livsmedelsbistånd - Anbudsförfarande -Betalning av anbudsgivare i andra frukter än dem som angivits ianbudsinfordran

I de förenade målen T-191/96 och T-106/97,

CAS Succhi di Frutta SpA, bolag bildat enligt italiensk rätt, Castagnaro (Italien),företrätt av advokaterna Alberto Miele, Padua, Antonio Tizzano ochGian Michele Roberti, Neapel, och Carlo Scarpa, Venedig,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Paolo Ziotti, rättstjänsten,i egenskap av ombud, biträdd av advokaten Alberto Dal Ferro, Vicenza,delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

leverans av fruktsaft och fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjanenligt förordning (EG) nr 228/96,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden A. Potocki samt domarna C.W. Bellamy ochA.W.H. Meij,

justitiesekreterare: H. Jung,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandetden 10 februari 1999,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser, bakgrund och förfarande

1.

Den 4 augusti 1995 antog rådet förordning (EG) nr 1975/95 om gratisleveranser avjordbruksprodukter till befolkningen i Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgistanoch Tadjikistan (EGT L 191, s. 2, nedan kallad förordning nr 1975/95). I de tvåförsta övervägandena anges följande: Det är tillrådligt att förse Georgien,Armenien, Azerbajdzjan, Kirgistan och Tadjikistan med jordbruksprodukter i syfteatt öka tillgången på livsmedel och detta med hänsyn tagen till skillnader i delokala situationerna utan att detta hindrar utvecklingen mot försörjning påmarknadsekonomiska villkor. Gemenskapen förfogar över lager avjordbruksprodukter efter interventionsåtgärder, och det är lämpligt att som enundantagsåtgärd främst ta av dessa för att genomföra åtgärden.

2.

Artikel 1 i förordning nr 1975/95 har följande lydelse:

I enlighet med de villkor som anges i denna förordning skall åtgärder [vidtas] föratt förse Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgistan och Tadjikistan med gratisjordbruksprodukter vilka närmare skall anges och som är tillgängliga på grund avinterventionsåtgärder. [Om] det för tillfället inte finns interventionsproduktertillgängliga kan produkter anskaffas på gemenskapsmarknaden för att uppfyllagemenskapens åtaganden.

3.

Artikel 2 i förordning nr 1975/95 har följande lydelse:

1. Produkterna skall levereras i [o]bearbetad eller i bearbetad form.

2. Åtgärderna kan även gälla tillgängliga livsmedel eller sådana som kanerhållas på marknaden mot betalning i form av produkter ur interventionslager ochsom hänför sig till samma grupp av produkter.

3. Leveranskostnaderna, som omfattar transport- och i tillämpliga fall ävenförädlingskostnader, skall fastställas genom anbudsinfodran eller i brådskande falleller vid transportsvårigheter, genom underhandsöverenskommelser.

...

4.

Därefter antog kommissionen förordning (EG) nr 2009/95 av den 18 augusti 1995om tillämpningsföreskrifter för gratis leverans av jordbruksprodukter fråninterventionslager till Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kirgisistan ochTadzijkistan enligt rådets förordning (EG) nr 1975/95 (EGT L 196, s. 4, nedankallad förordning nr 2009/95).

5.

I andra övervägandet i förordning nr 2009/95 anges följande:

Gratisleveranserna skall bestå av obearbetade jordbruksprodukter fråninterventionslager och av produkter som inte är tillgängliga där men som tillhörsamma produktgrupp. Särskilda bestämmelser för leverans av bearbetade produkterbör fastställas. Det bör särskilt fastställas att sådana leveranser skall betalas medråvaror från interventionslager.

6.

Artikel 2.2 i förordning nr 2009/95 har följande lydelse:

Anbudsinfordringarna får avse den produktkvantitet som faktiskt skall tas ut fråninterventionslagren som betalning för leverans av bearbetade produkter som hörtill samma produktgrupp vid leveransstadium som skall fastställas ianbudsinfordran.

7.

Enligt artikel 6.1 e i förordning nr 2009/95 skall ett giltigt anbud vid tillämpning avartikel 2.2 innehålla följande uppgift: 1. Den föreslagna produktkvantitet uttryckti ton (nettovikt) som skall bytas ut mot ett ton (netto) av den färdiga produkten påde villkor och det leveransstadium som föreskrivs i anbudsinfordran.

8.

Artikel 6.2 i förordning nr 2009/95 har följande lydelse:

Anbud som inte lämnas i enlighet med denna artikel, och som endast delvisuppfyller villkoren i förordningen om anbudsförfarande eller som innehåller andravillkor än de som föreskrivs i denna förordning kan komma att förkastas.

9.

Enligt artikel 15.1 i förordning nr 2009/95 skall anbudsinfordran särskilt innehålla

- kompletterande föreskrifter och villkor,

- uppgift om partierna som lagrens namn och adresser,

...

- uppgift om de olika partiernas viktigaste fysiska och tekniska egenskaper,

...

10.

Enligt artikel 15.2 i förordning nr 2009/95 skall i fråga om anbudsförfarande enligtartikel 2.2 infordran särskilt innehålla

- uppgift om det parti eller den grupp av partier som skall tas över sombetalning för leveransen,

- en beskrivning av den bearbetade produkt som skall levereras vad avser art,kvantitet, kvalitet, förpackning etc.

11.

Kommissionen antog därefter förordning (EG) nr 228/96 av den 7 februari 1996 omleverans av fruktsaft och fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan(EGT L 30, s. 18, nedan kallad förordning nr 228/96).

12.

I första och andra övervägandena i förordning nr 228/96 anges följande:

Förordning (EG) nr 1975/95 föreskriver att leveranser av jordbruksprodukter kangälla tillgängliga livsmedel eller sådana som kan erhållas på marknaden motbetalning i form av produkter tillgängliga efter interventionsåtgärder.

För att besvara mottagarländernas begäran om fruktsaft och fruktsylt är detlämpligt att inleda ett anbudsförfarande för att fastställa de mest fördelaktigaförhållandena för leveranser av sådana produkter och för att föreskrivaanbudsgivarens betalning genom återköp av frukter som undandragits frånmarknaden i enlighet med artikel 15 och 15a i rådets förordning (EEG) nr 1035/72av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för fruktoch grönsaker [EGT L 118, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162],senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1363/95 [EGT L 132,s. 8].

13.

Artikel 1 i förordning nr 228/96 har följande lydelse:

Ett anbudsförfarande inleds härmed avseende leverans av högst 1 000 tonfruktsaft, 1 000 ton koncentrerad fruktsaft och 1 000 ton fruktsylt som angivet ibilaga I, i enlighet med föreskrifterna i förordning (EG) nr 2009/95, särskiltartikel 2.2 i denna, och i överensstämmelse med bestämmelserna i gällandeförordning.

14.

I bilaga I till förordning nr 228/96 anges följande:

Parti nr 1 Produkt att leverera: 500 ton (netto) äpplesaft

Produkt att dra tillbaka: äpplen

Parti nr 2 Produkt att leverera: 500 ton (netto) äpplesaft med en koncentrationom 50 %

Produkt att dra tillbaka: äpplen

Parti nr 3 Produkt att leverera: 500 ton (netto) apelsinsaft

Produkt att dra tillbaka: apelsiner

Parti nr 4 Produkt att leverera: 500 ton (netto) apelsinsaft med en koncentrationom 50 %

Produkt att dra tillbaka: apelsiner

Parti nr 5 Produkt att leverera: 500 ton (netto) sylt av olika frukter

Produkt att dra tillbaka: äpplen

Parti nr 6 Produkt att leverera: 500 ton (netto) sylt av olika frukter

Produkt att dra tillbaka: apelsiner

Leveransdatum var den 20 mars 1996 för samtliga partier.

15.

Den 15 februari 1996 lämnade sökanden ett skriftligt anbud på partierna 1 och 2i vilket bolaget erbjöd sig att leverera produkterna mot betalning i form av12 500 ton respektive 25 000 ton äpplen.

16.

Bolagen Trento Frutta SpA (nedan kallat Trento Frutta) och Loma GmbH (nedankallat Loma) erbjöd sig att dra tillbaka 8 000 ton äpplen för parti nr 1 och13 500 ton äpplen för parti nr 2. Trento Frutta uppgav dessutom att bolaget varberett att ta emot persikor, om det inte fanns tillräckligt med äpplen.

17.

Den 6 mars 1996 informerade kommissionen genom meddelande nr 10663 Aziendadi Stato per gli Interventi nel Mercato Agricolo (det italienska interventionsorganet,nedan kallat AIMA) om att den hade tilldelat Trento Frutta partierna nr 1, 3, 4,5 och 6. En kopia av detta meddelande skickades till Trento Frutta. Enligtmeddelandet skulle Trento Frutta erhålla betalning, i första hand, i följandekvantiteter av frukter som dragits tillbaka från marknaden:

Parti nr 1 8 000 ton äpplen eller 8 000 ton persikor,

Parti nr 3 20 000 ton apelsiner eller 8 500 ton äpplen eller 8 500 ton persikor,

Parti nr 4 32 000 ton apelsiner eller 13 000 ton äpplen eller 13 000 ton persikor,

Parti nr 5 18 000 ton äpplen eller 18 000 ton persikor,

Parti nr 6 45 000 ton apelsiner eller 18 000 ton äpplen eller 18 000 ton persikor.

18.

Den 13 mars 1996 informerade kommissionen genom meddelande nr 11832 AIMAom att den hade tilldelat Loma parti nr 2 mot tillbakadragande av 13 500 tonäpplen.

19.

AIMA vidtog i enlighet med förordning nr 228/96 nödvändiga åtgärder för attgenomföra kommissionens meddelanden nr 10663 och 11832 genom cirkulärnr 93/96 av den 21 mars 1996, vilket återgav innehållet i meddelandena.

20.

Den 14 juni 1996 fattade kommissionen beslut C(96) 1453 om leverans av fruktsaftoch fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan enligt förordningnr 228/96 (nedan kallat beslutet av den 14 juni 1996). Enligt andra övervägandeti detta beslut hade alldeles för små produktkvantiter dragits tillbaka frånmarknaden sedan anbudsförfarandet, trots att tiden för tillbakadragande nästanhade gått ut. För att avsluta transaktionen var det därför nödvändigt att tillåtaanbudsgivare som så önskade att i stället för äpplen och apelsiner få betalt i andraprodukter som dragits tillbaka från marknaden i på förhand fastställda mängdersom avspeglade förhållandet mellan produkterna i fråga i bearbetat skick.

21.

I artikel 1 i beslutet av den 14 juni 1996 angavs att anbudsgivarna (det vill sägaTrento Frutta och Loma) skulle kunna begära att erhålla de produkter som dragitstillbaka från marknaden enligt följande utjämningskoefficienter:

a) 1 ton persikor för 1 ton äpplen,

b) 0,667 ton aprikoser för 1 ton äpplen,

c) 0,407 ton persikor för 1 ton apelsiner,

d) 0,270 ton aprikoser för 1 ton apelsiner.

22.

Detta beslut var riktat till Republiken Italien, Republiken Frankrike, RepublikenGrekland och Konungariket Spanien.

23.

Den 22 juli 1996 fattade kommissionen beslut C(96) 1916 om leverans av fruktsaftoch fruktsylt till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjan enligt förordningnr 228/96 (nedan kallat beslutet av den 22 juli 1996). Enligt tredje övervägandet ibeslutet fanns det inte tillräckligt med persikor och aprikoser för att avslutatransaktionen, varför det var lämpligt att ersätta de äpplen som anbudsgivarnaskulle ta emot med nektariner.

24.

I artikel 1 i beslutet av den 22 juli 1996 angavs att Trento Frutta och Loma skullekunna begära att erhålla de produkter som dragits tillbaka från marknaden enligtutjämningskoefficienten 1,4 ton nektariner för 1 ton äpplen.

25.

Detta beslut var riktat till Republiken Italien.

26.

Den 24 juli 1996 underrättades AIMA om att sökanden hade väckt talan vidTribunale amministrativo regionale del Lazio om ogiltigförklaring av AIMA:sovannämnda cirkulär nr 93/96.

27.

Vid ett möte den 26 juli 1996 mellan sökanden och kommissionensgeneraldirektorat för jordbruk (GD VI), som anordnats på sökandens begäran,invände sökanden mot att kommissionen medgav att äpplen och apelsiner ersattesmed andra frukter och erhöll en kopia av beslutet av den 14 juni 1996.

28.

Den 2 augusti 1996 skickade sökanden teknisk rapport nr 94, som utarbetats avDipartimento Territorio e Sistemi Agro-Forestali vid universitetet i Padua, tillkommissionen. Rapporten behandlade de ekonomiska utjämningskoefficienternaför vissa frukter vid juicetillverkning.

29.

Den 6 september 1996 fattade kommissionen beslut C(96) 2208 om ändring avkommissionens beslut av den 14 juni 1996 om leverans av fruktsaft och fruktsylt tillbefolkningen i Armenien och Azerbajdzjan enligt förordning nr 228/96 (nedankallat beslutet av den 6 september 1996). Enligt andra övervägandet i beslutet vardet lämpligt att ändra de utjämningskoefficienter som fastställts i beslutet av den14 juni 1996 för att under hela tiden för tillbakadragandet av persikor få till stånden bättre avvägd ersättning mellan å ena sidan äpplen och apelsiner som användesför leveranser av fruktsaft till befolkningen i Kaukasus och å andra sidan persikorsom drogs tillbaka från marknaden för betalningen av dessa leveranser. De nyautjämningskoefficienterna skulle enbart vara tillämpliga på produkter somanbudsgivarna ännu inte hade dragit tillbaka som betalning för leveranserna.

30.

Enligt artikel 1 i beslutet av den 6 september 1996 ändrades artikel 1 a och 1 c ibeslutet av den 14 juni 1996 på följande sätt:

a) 0,914 ton persikor för 1 ton äpplen,

...

c) 0,372 ton persikor för 1 ton apelsiner.

31.

Detta beslut var riktat till Republiken Italien, Republiken Frankrike, RepublikenGrekland och Konungariket Spanien.

32.

Sökanden väckte genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli den25 november 1996, talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 6 september 1996.Målet registrerades under nummer T-191/96.

33.

Genom beslut av den 26 februari 1997 i mål T-191/96 R, CAS Succhi di Frutta motkommissionen (REG 1997, s. II-211), avslog förstainstansrättens ordförandesökandens ansökan av den 16 januari 1997 om uppskov med verkställigheten avbeslutet av den 6 september 1996.

34.

Sökanden väckte genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli den9 april 1997, talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 22 juli 1996. Sökandengjorde gällande att bolaget hade erhållit en kopia av beslutet först den30 januari 1997, i förfarandet om interimistiska åtgärder. Detta mål registreradesunder nummer T-106/97.

35.

Genom beslut av den 20 mars 1998 avslog ordföranden på förstainstansrättensandra avdelning en ansökan från Allione Industria Alimentare SpA om att fåintervenera till stöd för sökandens yrkanden i mål T-191/96 (REG 1998, s. II-575).

36.

Den 14 oktober 1998 beslutade ordföranden på förstainstansrättens andra avdelningatt förena målen T-191/96 och T-106/97 vad gällde det muntliga förfarandet ochdomen.

37.

På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (andraavdelningen) att inleda det muntliga förfarandet utan att vidta några föregåendeåtgärder för bevisupptagning. Den anmodade dock kommissionen att föreförhandlingen skriftligen redogöra för interventionsorganens lager av äpplen vidtidpunkten för de faktiska omständigheterna i målen. Kommissionen svarade pådenna anmodan inom den föreskrivna fristen. Förhandlingen ägde rum den10 februari 1999.

Yrkanden

38.

I mål T-191/96 har sökanden yrkat att förstainstansrätten skall

- ogiltigförklara beslutet av den 6 september 1996 om ändring av beslutet avden 14 juni 1996, samt

- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

39.

I mål T-106/97 har sökanden yrkat att förstainstansrätten skall

- ogiltigförklara beslutet av den 22 juli 1996, samt

- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

40.

Kommissionen har i dessa två mål yrkat att förstainstansrätten skall

- avvisa talan eller i andra hand ogilla den, samt

- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Mål T-191/96

Upptagande till sakprövning

Parternas argument

41.

Kommissionen har gjort gällande att talan skall avvisas, eftersom sökanden inteberörs direkt och personligen av beslutet av den 6 september 1996 och eftersomsökanden inte har något intresse av att få beslutet ogiltigförklarat.

42.

Kommissionen har till att börja med framhållit att sökanden inte har ifrågasatttilldelningen av de partier som sökanden själv lämnade anbud på. Enligtkommissionen innehåller den ifrågasatta rättsakten i detta fall inte föreskrifter omatt äpplen och apelsiner skall ersättas med persikor, utan endast ändringar avutjämningskoefficienterna för dessa frukter. Ersättandet av frukterna hade redangodkänts genom beslutet av den 14 juni 1996.

43.

Det förhållandet att utjämningskoefficienterna är mer eller mindre fördelaktiga förde anbudsgivare som tilldelats kontrakt berör endast dem personligen. Sökandenssituation i förhållande till beslutet av den 6 september 1996 skiljer sig på intet sättfrån situationen för de andra aktörerna inom den berörda sektorn som inte hartilldelats kontrakt som anbudsgivare (se bland annat förstainstansrättens beslut avden 29 juni 1995 i mål T-183/94, Cantina cooperativa fra produttori vitivinicoli diTorre di Mostro mot kommissionen, REG 1995, s. II-1941, punkt 49).

44.

Enligt kommissionen är rättspraxis om ifrågasättande av anbudsförfaranden, ochsärskilt domstolens dom av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenthal motkommissionen (REG 1979, s. 777), inte relevant i detta fall. Beslutet av den6 september 1996 är en självständig rättsakt i förhållande till anbudsinfordran. Dethar fattats efter tilldelningen av kontrakten och ändrar ingenting i förfarandet. Deanbudsgivare som tilldelades kontrakt var de anbudsgivare som erbjöd sig att mottaden minsta mängden äpplen som betalning. Under dessa omständigheter innebärdet förhållandet att sökanden deltog i anbudsförfarandet i fråga inte att bolagetutmärker sig i förhållande till alla andra som inte berörs av beslutet av den6 september 1996.

45.

För övrigt är enbart den omständigheten att en rättsakt kan påverka konkurrensenpå den relevanta marknaden inte tillräcklig för att alla ekonomiska aktörer som på

något sätt konkurrerar med den som rättsakten är riktad till skall kunna anses varadirekt och personligen berörda av denna rättsakt (domstolens dom av den10 december 1969 i de förenade målen 10/68 och 18/68, Eridania motkommissionen, REG 1969, s. 459, punkt 7).

46.

Dessutom menar kommissionen att sökanden inte har något intresse av att få detifrågasatta beslutet ogiltigförklarat, eftersom det innebar attutjämningskoefficienterna i beslutet av den 14 juni 1996 ändrades på sätt somsökanden önskade och eftersom en ogiltigförklaring skulle medföra att de tidigareutjämningskoefficienterna återigen började gälla (se förstainstansrättens beslut avden 15 mars 1995 i mål T-6/95 R, Cantine dei colli Berici mot kommissionen,REG 1995, s. II-647, punkt 29, och av den 29 juni 1995 i mål T-6/95, Cantine deiColli Berici mot kommissionen, inte publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 46).

47.

Slutligen har kommissionen framhållit att de grunder som sökanden framfört hadekunnat framföras mot beslutet av den 14 juni 1996, som var mer ofördelaktigt försökanden, men som sökanden inte har väckt talan mot inom föreskriven tid.

48.

Sökanden har gjort gällande att den direkt berörs av det ifrågasatta beslutet. Denberörs även personligen av det ifrågasatta beslutet, för det första såsomanbudsgivare (domen i det ovannämnda målet Simmenthal mot kommissionen,punkterna 25 och 26) och för det andra på grund av den oerhört allvarligaekonomiska skada som den lidit till följd av att dess konkurrenter tilldelades andrafrukter och större mängder av frukt som betalning för leveranserna. Sökanden harframhållit att det omtvistade beslutet fattades efter det att kommissionen på dessbegäran gjort en fullständig omprövning av situationen.

49.

Sökanden menar även att den fortfarande har ett intresse av att få det ifrågasattabeslutet ogiltigförklarat, även om hela det anbudsförfarande i vilket desskonkurrenter tilldelades kontrakt har avslutats (domen i det ovannämnda måletSimmenthal mot kommissionen, punkt 32).

Förstainstansrättens bedömning

50.

Enligt artikel 173 fjärde stycket i EG-fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse)får fysiska och juridiska personer väcka talan om ogiltigförklaring av beslut som ärriktade till dem eller som, även om de utfärdats i form av en förordning eller ettbeslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör dem.

51.

Enligt fast rättspraxis kan andra personer än de som ett beslut är riktat till göraanspråk på att vara personligen berörda, i den mening som avses i dennabestämmelse, endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som ärutmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem iförhållande till alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning sommotsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (domstolensdom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen, REG 1963,

s. 199; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181. Se exempelvis förstainstansrättens domav den 11 februari 1999 i mål T-86/96, Arbeitsgemeinschaft DeutscherLuftfahrt-Unternehmen och Hapag Lloyd Fluggesellschaft mot kommissionen,REG 1999, s. II-0000, punkt 42, och nämnd rättspraxis).

52.

Det är i detta fall ostridigt att sökanden deltog i anbudsförfarandet för partiernanr 1 och 2 och att parti nr 1 tilldelades Trento Frutta.

53.

För övrigt har kommissionen inte bestritt att dess ovannämnda meddelandenr 10663 av den 6 mars 1996 innehåller uppgifter som inte överensstämmer medvillkoren i anbudsinfordran enligt förordning nr 228/96, eftersom det bland annatanges att betalningen för Trento Fruttas leveranser skulle ske i persikor i stället föri äpplen och apelsiner. Genom meddelandet ändras därmed de angivnabetalningsvillkoren för de olika partierna.

54.

Ändringen av de angivna betalningsvillkoren för de olika partierna bekräftades församtliga anbudsgivare genom beslutet av den 14 juni 1996. Därefter begärdesökanden att kommissionen skulle ompröva det beslutet. Ett möte mellantjänstemän från GD VI och sökanden ägde därför rum den 26 juli 1996, efter vilketsökanden skickade den tekniska rapporten nr 94 (ovan punkterna 27 och 28) tillkommissionen.

55.

Mot bakgrund av de nya omständigheter som kommissionen därmed fick kännedomom och en omprövning av hela situationen, i synnerhet det pris på persikor pågemenskapsmarknaden som dess tjänstemän konstaterat i mitten av augusti 1996(se arbetsdokumentet från GD VI, bilaga 11 till svaromålet), fattade kommissionendet omtvistade beslutet den 6 september 1996 om nya utjämningskoefficienter förpersikor och äpplen/apelsiner.

56.

Följaktligen skall det omtvistade beslutet anses som ett självständigt beslut, vilketfattats på begäran av sökanden och på grundval av nya omständigheter. Beslutetändrar villkoren för anbudsförfarandet genom att det anges att anbudsgivarna skallfå betalt i persikor i stället för i äpplen och apelsiner och enligt andrautjämningskoefficienter. Detta trots de kontakter som parterna hade haft undertiden.

57.

Mot denna bakgrund måste det anses att sökanden berörs personligen av detomtvistade beslutet. Sökanden berörs för det första såsom anbudsgivare som intetilldelades något kontrakt, i och med att ett av de väsentliga villkoren ianbudsförfarandet - betalningsvillkoren för leveranserna i fråga - senare ändradesav kommissionen. En anbudsgivare i den situationen berörs inte enbart personligenav kommissionens bedömning av de anbud som inkommit efter en anbudsinfordran(domen i det ovannämnda målet Simmenthal mot kommissionen, punkt 25). Hanhar också fortfarande ett personligt intresse av att övervaka att villkoren ianbudsinfordran iakttas när kontrakten genomförs. Det förhållandet att

kommissionen inte i anbudsinfordran nämnde att det var möjligt att anbudsgivarnakunde erhålla andra frukter än de angivna som betalning för sina leveranser,medförde att sökanden inte hade möjlighet att lämna ett annat anbud än det somden lämnade och därmed ha samma möjligheter som Trento Frutta.

58.

För det andra berörs sökanden, under de särskilda omständigheterna i detta fall,personligen av det omtvistade beslutet på grund av att det fattades efter det attsökanden begärt en omprövning av hela situationen och mot bakgrund av blandannat ytterligare uppgifter som sökanden lämnade till kommissionen.

59.

Sökanden berörs även direkt av det omtvistade beslutet, eftersom kommissioneninte givit de nationella myndigheterna något utrymme för skönsmässig bedömningav villkoren för beslutets genomförande (se exempelvis domstolens dom av den13 maj 1971 i de förenade målen 41/70, 42/70, 43/70 och 44/70, International FruitCompany mot kommissionen, REG 1971, s. 411, punkterna 25-28).

60.

Argumentet att sökanden inte inom föreskriven tid har väckt talan mot beslutet avden 14 juni 1996 måste underkännas, eftersom det omtvistade beslutet inte kananses vara en ren bekräftelse av det beslutet. Såsom har konstaterats ovan gickkommissionen med på sökandens begäran att ompröva beslutet av den14 juni 1996, och det omtvistade beslutet fattades efter denna omprövning.Dessutom innehåller det omtvistade beslutet andra utjämningskoefficienter ochgrundas på nya omständigheter. Mot denna bakgrund kan sökandens talan inteavvisas av detta skäl (se förstainstansrättens dom av den 3 mars 1994 i mål T-82/92,Cortes Jimenez m.fl. mot kommissionen, REGP 1994, s. II-237, punkt 14, av den15 oktober 1997 i mål T-331/94, IPK mot kommissionen, REG 1997, s. II-1665,punkt 24, av den 8 juli 1998 i mål T-130/96, Aquilino mot rådet, REGP 1998, s. II-1017, punkt 34, och av den 21 oktober 1998 i mål T-100/96, Vicente-Nuñez motkommissionen, REGP 1998, s. II-1779, punkterna 37-42).

61.

Argumentet att sökanden inte skulle ha något berättigat intresse av att få sakenprövad på grund av att en ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet endast skullemedföra att de tidigare utjämningskoefficienterna i beslutet av den 14 juni 1996,vilka var mindre fördelaktiga för sökanden, återigen började gälla måste ocksåunderkännas,

62.

Vid bedömningen av om förevarande talan kan upptas till sakprövning kan detnämligen inte presumeras att en ogiltigförklaring av beslutet av den6 september 1996 endast skulle medföra att utjämningskoefficienterna i beslutet avden 14 juni 1996 återigen började gälla, med hänsyn till bland annat attkommissionen enligt artikel 176 i EG-fördraget (nu artikel 233 EG) skall vidta deåtgärder som är nödvändiga för att följa denna dom (se domstolens dom av den26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris motkommissionen, REG 1988, s. 2181, punkterna 27-32).

63.

I vart fall framgår det av punkt 32 i domen i det ovannämnda målet Simmenthalmot kommissionen att även om ett beslut i ett anbudsförfarande att tilldelakonkurrenter kontrakt har genomförts helt och hållet, har en anbudsgivarefortfarande ett intresse av att få ett sådant beslut ogiltigförklarat för att fåkommissionen att återställa hans situation på lämpligt sätt eller för att förmåkommissionen att göra erforderliga ändringar i framtida anbudsförfaranden, om detskulle fastställas att de i sin nuvarande utformning strider mot vissa rättsliga krav.Denna rättspraxis är tillämplig på det förevarande målet, i synnerhet som det ärostridigt att de transaktioner som anbudsinfordran avsåg ännu inte hade genomförtshelt och hållet när det omtvistade beslutet fattades.

64.

Av det ovan anförda följer att talan kan upptas till sakprövning.

Prövning i sak

65.

Sökanden har åberopat sju grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring avbeslutet av den 6 september. Dessa är 1) åsidosättande av förordning nr 228/96 ochav principerna om insyn och likabehandling, 2) åsidosättande av förordningarnanr 1975/95 och 2009/95, 3) maktmissbruk, 4) uppenbart oriktiga bedömningar,5) åsidosättande av artikel 39 i EG-fördraget (nu artikel 33 EG) och av artikel 40.3i EG-fördraget (nu artikel 34 EG i ändrad lydelse) samt av ovannämnda förordningnr 1035/72 av den 18 maj 1972, 6) bristfällig motivering och 7) uppenbart olämpligersättningsåtgärd.

66.

Den första grunden, om åsidosättande av förordning nr 228/96 och av principernaom insyn och likabehandling, skall prövas.

Parternas argument

67.

Sökanden har gjort gällande att kommissionen, genom att tillåta att anbudsgivarnasom betalning för leveransen drar tillbaka en annan produkt än den som anges iförordning nr 228/96, har åsidosatt denna förordning samt principerna om insyn ochlikabehandling.

68.

Kommissionen har till att börja med framhållit att syftet med de ifrågavarandebestämmelserna är att ge bistånd till befolkningen i Armenien och Azerbajdzjangenom att använda de produkter som interventionsorganen drar tillbaka frånmarknaden för att upprätthålla priset på jordbruksprodukterna. Enligt första ochandra övervägandena i förordning nr 228/96 och förordningarna nr 1975/95 och2009/95 är det möjligt att ersätta de frukter som anges i bilaga I till förordningnr 228/96 med andra frukter som dragits tillbaka från marknaden.

69.

I första och andra övervägandena i förordning nr 228/96 samt i andra övervägandeti förordning nr 1975/95 anges endast att den frukt som anbudsgivarna skall få sombetalning skall tas från lager av frukt som dragits tillbaka från marknaden efter

interventionsåtgärder. Det anges inte att de frukter som anbudsgivarna skall få sombetalning uttryckligen måste framgå av anbudsinfordran. I synnerhet kräver varkenartikel 2.2 i förordning nr 1975/95 eller artikel 2.2 i förordning nr 2009/95 att defrukter som tas från interventionslagren skall vara desamma som de somanbudsgivarna skall leverera. Det är tillräckligt att de tillhör samma grupp avprodukter.

70.

För övrigt menar kommissionen att en sådan skyldighet inte skulle vara förenligmed de stödmottagande staternas verkliga behov. Om en av dem skulle ha behovav apelsinjuice men inte tillräckligt med apelsiner hade dragits tillbaka frånmarknaden, är det uppenbart att anbudsgivarna skulle få betalt i andra frukter. Påsamma sätt skall betalningen för leveranserna av de olika fruktsylterna i partierna 5och 6 i förordning nr 228/96 ske genom tillbakadragande av apelsiner eller äpplen.

71.

Enligt kommissionen innebär den omständigheten att de frukter som skulle mottassom betalning har ersatts efter anbudsförfarandet på intet sätt något åsidosättandeav principerna om likabehandling och insyn, eftersom detta inte alls påverkadeanbudsförfarandet. Anbudsgivarna konkurrerade på samma villkor, det vill säga påde villkor som angavs i förordning nr 228/96 och i dess bilaga I. Eftersom frukternaersattes efter anbudsförfarandet, påverkades detta inte alls.

Förstainstansrättens bedömning

72.

I samband med tillämpningen av rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontraktför bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 185, s. 5) har domstolen fastslagit att omen upphandlande enhet har fastställt föreskrifter i kontraktshandlingarna innebärprincipen om likabehandling av anbudsgivare ett krav på att alla anbud skallöverensstämma med kontraktshandlingarna, så att en objektiv jämförelse avanbuden garanteras (domstolens dom av den 22 juni 1993 i mål C-243/89,kommissionen mot Danmark, REG 1993, s. I-3353, punkt 37, svensk specialutgåva,volym 14, och av den 25 april 1996 i mål C-87/94, kommissionen mot Belgien,REG 1996, s. I-2043, punkt 70). Dessutom har den fastslagit att vid jämförelsen avanbuden måste i alla skeden både principen om likabehandling av anbudsgivare ochprincipen om insyn iakttas, så att alla anbudsgivare har samma möjligheter när deutformar sina anbud (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien,punkt 54).

73.

Denna rättspraxis är tillämplig i förevarande fall. Således var kommissionentvungen att i anbudsinfordran klart ange föremålet och villkoren föranbudsförfarandet och att noggrant följa de angivna villkoren, så att allaanbudsgivare hade samma möjligheter när de utformade sina anbud. I synnerhetkunde kommissionen inte i efterhand ändra villkoren för anbudsförfarandet, särskiltinte de som avsåg anbudet, på ett sätt som inte angavs i anbudsinfordran, utan attåsidosätta principen om insyn.

74.

Såsom har konstaterats ovan medgav det omtvistade beslutet att anbudsgivarna, detvill säga Trento Frutta och Loma, kunde få betalt för sina leveranser i form avandra produkter än dem som angavs i anbudsinfordran. Bland annat kunde äpplenoch apelsiner ersättas med persikor.

75.

Ett sådant ersättande anges inte i anbudsinfordran enligt förordning nr 228/96. Detframgår nämligen av bilaga I till denna förordning, tolkad enligt artikel 15.1och 15.2 i förordning nr 2009/95 (se ovan punkterna 9-13), att anbudsgivarnaendast kunde dra tillbaka de angivna produkterna, det vill säga äpplen i fråga ompartierna 1, 2 och 5 och apelsiner i fråga om partierna 3, 4 och 6, som betalningför leveranserna.

76.

För övrigt framgår det av artikel 6.1 e 1 i förordning nr 2009/95 (se ovan punkt 7)att ett giltigt anbud skulle innehålla en uppgift om den produktkvantitet somanbudsgivaren begärde som betalning för att leverera de bearbetade produkternapå de villkor som föreskrevs i anbudsinfordran.

77.

Ersättandet av äpplen och apelsiner med persikor som betalning för deifrågavarande leveranserna samt fastställandet av utjämningskoefficienter för dessafrukter utgör således en betydlig ändring av ett väsentligt villkor i anbudsinfordran,det vill säga betalningsvillkoren för de produkter som skulle levereras.

78.

I motsats till vad kommissionen har uppgivit medger ingen av de texter som dennanämnt, bland annat första och andra övervägandena i förordning nr 228/96 ochartikel 2.2 i förordning nr 1975/95 (ovan punkterna 3 och 12), inte ensunderförstått, ett sådant ersättande. Det finns inte heller några bestämmelser omersättande för det fall att, som kommissionen gjort gällande, det inte skulle finnastillräckligt med frukt i interventionslagren och den frukt som skall ersätta dentidigare angivna som betalning till anbudsgivarna tillhör samma grupp avprodukter som de som anbudsgivarna levererar.

79.

För övrigt innehåller det omtvistade beslutet inte enbart föreskrifter om att äpplenoch apelsiner skall ersättas med persikor utan även utjämningskoefficienter, somfastställts med hänvisning till omständigheter som inträffat efter anbudsförfarandet,det vill säga marknadspriset på de ifrågavarande frukterna i mitten av augusti 1996,trots att anbudsinfordran inte innehåller några föreskrifter om att sådanaomständigheter som inträffat efter anbudsförfarandet kan beaktas för att bestämmabetalningsvillkoren för levereranserna i fråga.

80.

Vidare visar inte de uppgifter som kommissionen lämnat i målet (se bilaga 3 tillsvaromålet och kommissionens svar på förstainstansrättens frågor) att det, när detomtvistade beslutet fattades, saknades tillräckligt med äpplen i interventionslagren,för att de transaktioner som anbudsinfordran avsåg inte skulle kunna genomföras.

81.

Även om det antas att det fanns en sådan brist på äpplen i gemenskapen somkunde dras tillbaka, skulle kommissionen ändå i anbudsinfordran ha angivit deexakta villkoren för när de frukter som angavs som betalning för de ifrågavarandeleveranserna kunde ersättas med andra frukter, i enlighet med principerna ominsyn och likabehandling. I avsaknad av sådana villkor ålåg det kommissionen attinleda ett nytt anbudsförfarande.

82.

Av det ovan anförda följer att det omtvistade beslutet strider mot denanbudsinfordran som angavs i förordning nr 228/96 samt mot principerna om insynoch likabehandling och skall därför ogiltigförklaras. Anledning saknas att pröva deandra grunder som sökanden anfört.

Mål T-106/97

83.

Det skall prövas om talan kan upptas till sakprövning.

Parternas argument

84.

Kommissionen har gjort gällande att talan i målet, som väckts den 9 april 1997, harväckts efter utgången av den frist som anges i artikel 173 femte stycket i fördragetoch som började löpa den 31 oktober 1996.

85.

Kommissionen anser att sökanden säkerligen fick kännedom om innehållet ibeslutet av den 22 juli 1996 vid förhandlingen vid Tribunale amministrativoregionale del Lazio den 31 oktober 1996. AIMA ingav då (och till och med tiodagar tidigare, det vill säga den 21 oktober 1996 enligt AIMA:s inlaga)kommissionens meddelande nr 29903 av den 23 juli 1996 till den italienskadomstolen (bilaga 11 till svaromålet i mål T-106/97). I meddelandet återgavsinnehållet i beslutet av den 22 juli 1996 och i synnerhet utjämningskoefficienten föräpplen och nektariner. Texten i beslutet var till och med bilagd meddelandet.

86.

Kommissionen har vidare anfört att sökanden i sin ansökan i mål T-191/96(punkt 12), som inkom till förstainstansrättens kansli den 25 november 1996,dessutom påstod sig känna till att kommissionen den 22 juli 1996 hade fattat ettbeslut som i förhållande till beslutet av den 14 juni 1996 innebar en möjlighet attersätta frukter. Sökanden visade även att den kände till innehållet i beslutet avden 22 juli 1996 när den i punkt 23 i ansökan i mål T-191/96 uttryckligen hänvisadetill frukterna i fråga (dels äpplen och apelsiner, dels persikor, aprikoser ochnektariner).

87.

Sökanden handlade mycket oaktsamt när den inte begärde en kopia avovannämnda meddelande nr 29903 av den 23 juli 1996 under förfarandet vidTribunale amministrativo regionale del Lazio och inte ansträngde sig för att få tadel av detta, trots att den väckt talan mot AIMA angående anbudsförfarandet ifråga. Denna omständighet kan därför inte åberopas som skäl för att fristen för attväcka talan i förevarande mål inte har iakttagits.

88.

Även om det antas att sökanden faktiskt inte kände till hela texten i beslutet av den22 juli 1996, borde den enligt kommissionens mening ändå ha framställt en formellbegäran till kommissionen om att få ta del av beslutet (förstainstansrättens dom avden 29 maj 1991 i mål T-12/90, Bayer mot kommissionen, REG 1991, s. II-219,domstolens beslut av den 5 mars 1993 i mål C-102/92, Ferriere Acciaierie Sardemot kommissionen, REG 1993, s. I-801, punkt 17 och följande punkter, ochförstainstansrättens beslut av den 10 februari 1994 i mål T-468/93, Frinil motkommissionen, REG 1994, s. II-33, punkt 31 och följande punkter).

89.

Sökanden har gjort gällande att den fick kännedom om texten i beslutet av den22 juli 1996 först när kommissionen den 30 januari 1997 ingav sitt svaromål i målT-191/96.

90.

Vid mötet den 26 juli 1996 med tjänstemän från GD VI begärde sökandenuttryckligen upplysningar om ett eventuellt beslut som skulle innebära en möjlighetatt ersätta de frukter som angavs i anbudsinfordran med andra frukter. Sökandenfick emellertid inte några närmare upplysningar av de tjänstemän som varnärvarande.

91.

Ovannämnda meddelande nr 29903 av den 23 juli 1996 nämndes förvisso i enbilaga till AIMA:s inlaga i förfarandet vid den italienska förvaltningsdomstolen,men sökanden erhöll inte någon kopia av denna handling och begärde inte hellernågon, eftersom den trodde att det rörde sig om ett likadant meddelande som desom gällde ersättandet av äpplen och apelsiner med persikor och aprikoser. Förövrigt innehöll AIMA:s yttrande inga hänvisningar till beslutet av den 22 juli 1996och detta nämndes inte heller vid förhandlingen den 31 oktober 1996.

92.

För övrigt uppgav AIMA i skrivelse av den 5 september 1997, som svar på enbegäran från sökanden, att det bland sina handlingar inte kunde hitta det beslutsom kommissionen skulle ha fattat den 22 juli 1996 (bilaga 3 till repliken i målT-106/97).

Förstainstansrättens bedömning

93.

I punkt 12 i sin ansökan i mål T-191/96 uppgav sökanden att den vid mötet den26 juli 1996 (se ovan punkt 27) fick reda på att kommissionen genom två beslut avden 14 juni respektive den 22 juli 1996 hade tillåtit anbudsgivarna att som betalningför leveranserna i fråga dra tillbaka andra frukter än dem som angavs ianbudsinfordran. Genom det andra beslutet, som inte hade skickats till sökanden,utvidgades möjligheten att ersätta frukterna ytterligare.

94.

Detta betyder att sökanden den 26 juli 1996 fick kännedom om att kommissionenden 22 juli 1996 hade fattat ett beslut som utvidgade möjligheten enligt beslutet avden 14 juni 1996 att ersätta äpplen och apelsiner med andra frukter.

95.

Slutligen anförde AIMA följande i sin inlaga av den 21 oktober 1996 till Tribunaleamministrativo regionale del Lazio (bilaga 4 till repliken i mål T-191/96):

Det är ett faktum att de omtvistade omräkningstalen för de frukter (äpplen,apelsiner, persikor, aprikoser och nektariner) som skall användas som betalning förTrento Fruttas och Lomas leveranser härrör från gemenskapsbeslut (se meddelandenr 24700 av den 20 juni 1996 och nr 29903 av den 23 juli 1996) som AIMA måstetillämpa och underrätta berörda parter om.

96.

Av denna inlaga framgår att kommissionens meddelande nr 29903 av den23 juli 1996 var bilagd inlagan. Det har inte bestritts att detta meddelande återgerinnehållet i kommissionens beslut av den 22 juli 1996.

97.

Förhandlingen vid Tribunale amministrativo regionale del Lazio ägde rum den31 oktober 1996.

98.

Härav följer att sökanden senast den 31 oktober 1996 åtminstone kände till attkommissionen hade fattat ett beslut som gjorde det möjligt att ersätta de fruktersom angivits som betalning för Trento Fruttas och Lomas leveranser mednektariner och att innehållet i beslutet återgavs i kommissionens meddelandenr 29903 av den 23 juli 1996.

99.

Detta konstaterande bekräftas av att sökanden, i punkt 23 i sin ansökan i målT-191/96, som inkom till förstainstansrättens kansli den 25 november 1996,hänvisade till möjligheten att ersätta de frukter som angavs i anbudsinfordran mednektariner.

100.

Även om sökanden, såsom den påstår, inte skulle ha fått kännedom om hela texteni beslutet av den 22 juli 1996 förrän den 30 januari 1997, då svaromålet inkom imål T-191/96, till vilket en kopia av beslutet var fogat, följer det av fast rättspraxisatt det ankommer på den som känner till förekomsten av en rättsakt som berörhonom att begära att få ta del av denna inom rimlig tid (beslutet i det ovannämndamålet Ferriere Acciaierie Sarde mot kommissionen, punkt 18).

101.

I förevarande fall är det inte styrkt att sökanden begärde att kommissionen skullelåta den få ta del av hela texten i beslutet av den 22 juli 1996 vare sig efter mötetden 26 juli 1996, efter det att AIMA:s inlaga inkom till Tribunale amministrativoregionale del Lazio den 21 oktober 1996 eller efter förhandlingen vid dendomstolen den 31 oktober 1996.

102.

Under dessa omständigheter kan sökanden inte göra gällande att fristen för attväcka talan skulle ha börjat löpa den 30 januari 1997. Av det ovan anförda framgårnämligen att vad som kan anses som rimlig tid för att begära att få ta del av helatexten i beslutet av den 22 juli 1996 klart hade överskridits långt tidigare.

103.

Detta betyder att talan, som väckts den 9 april 1997, skall anses ha väckts för sentoch därför skall avvisas.

Rättegångskostnader

104.

Enligt artikel 87.2 första stycket i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktasatt ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.3 irättegångsreglerna kan förstainstansrätten besluta att kostnaderna skall delas elleratt vardera parten skall bära sin kostnad, om parterna ömsom tappar målet på eneller flera punkter, eller om särskilda omständigheter motiverar det.

105.

Sökanden har yrkat att svaranden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnadernai mål T-191/96. Eftersom svaranden har tappat detta mål, skall sökandens yrkandebifallas. Vad beträffar förfarandet om interimistiska åtgärder i mål T-191/96 R,anser förstainstansrätten, mot bakgrund av beslutet av förstainstansrättensordförande av den 26 februari 1997, att vardera parten skall bära sin kostnad.

106.

Kommissionen har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersättarättegångskostnaderna i mål T-106/97. Eftersom sökanden har tappat detta mål,skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)

följande dom:

1) Kommissionens beslut C (96) 2208 av den 6 september 1996ogiltigförklaras.

2) Talan i mål T-106/97 avvisas.

3) Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna i mål T-191/96. Varderaparten skall bära sin kostnad i mål T-191/96 R. Sökanden skall ersättarättegångskostnaderna i mål T-106/97.

PotockiBellamy

Meij

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 oktober 1999.

H. Jung

A. Potocki

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: italienska.