Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2020 (begäran om förhandsavgörande från Investigatory Powers Tribunal - Förenade kungariket) – Privacy International mot Secretary of State for Foreign and Commonwealth Affairs, Secretary of State for the Home Department, Government Communications Headquarters, Security Service, Secret Intelligence Service

(Mål C-623/17)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation – Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster – Generell och odifferentierad överföring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter – Skydd av nationell säkerhet – Direktiv 2002/58/EG – Tillämpningsområde – Artiklarna 1.3 och 3 – Konfidentialitet vid elektronisk kommunikation – Skydd – Artiklarna 5 och 15.1 – Stadgan om de grundläggande rättigheterna – Artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 – Artikel 4.2 FEU)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Investigatory Powers Tribunal - London

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Privacy International

Svarande: Secretary of State for Foreign and Commonwealth Affairs, Secretary of State for the Home Department, Government Communications Headquarters, Security Service, Secret Intelligence Service

Domslut

Artiklarna 1.3, 3 och 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, jämförda med artikel 4.2 FEU, ska tolkas på så sätt att direktivets tillämpningsområde omfattar en nationell lagstiftning som ger en statlig myndighet rätt att ålägga leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att överföra trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter till säkerhets- och underrättelseorganen i syfte att skydda nationell säkerhet.

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, jämförd med artikel 4.2 FEU samt artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som ger en statlig myndighet rätt att ålägga leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att på ett generellt och odifferentierat sätt överföra trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter till säkerhets- och underrättelseorganen i syfte att skydda nationell säkerhet.

____________

(¹ ) EUT C 22, 22.01.2018.