DOMSTOLENS BESLUT (femte avdelningen)
den 14 november 2014 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Rättegångsreglerna – Artikel 99 – Flygningar – Förordning (EG) nr 261/2004 – Kraftig försening vid en flygning – Passagerares rätt till kompensation – Villkor för att lufttrafikföretag ska fritas från skyldigheten att betala kompensation – Begreppet ’extraordinära omständigheter’ – Flygplan som skadats av en rörlig flygplatstrappa i samband med en tidigare flygning”
I mål C‑394/14,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Amtsgericht Rüsselsheim (Tyskland), genom beslut av den 12 augusti 2014, som inkom till domstolen den 18 augusti 2014, i målet
Sandy Siewert,
Emma Siewert,
Nele Siewert
mot
Condor Flugdienst GmbH,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz samt domarna C. Vajda, A. Rosas, E. Juhász et D. Šváby (referent),
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med beaktande av beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet genom motiverat beslut med stöd av artikel 99 i domstolens rättegångsregler,
följande
Beslut
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Condor Flugdienst GmbH (nedan kallat Condor), som är ett lufttrafikföretag, och, å andra sidan, Sandy, Emma och Nele Siewert. Målet rör Condors beslut att inte betala kompensation till nämnda personer när flygningen blivit kraftigt försenad.
Tillämpliga bestämmelser
3 I skälen 14 och 15 i förordning nr 261/2004 anges följande:
”(14) Liksom i Montrealkonventionen bör skyldigheterna för det lufttrafikföretag som utför flygningen vara helt eller delvis begränsade i sådana fall där en händelse har orsakats av extraordinära omständigheter som inte kunde ha undvikits även om alla rimliga åtgärder vidtagits. Sådana omständigheter kan särskilt förekomma i händelse av politisk instabilitet, meteorologiska förhållanden som omöjliggör flygningen i fråga, säkerhetsrisker, oförutsedda brister i flygsäkerheten och strejker som påverkar verksamheten för det lufttrafikföretag som utför flygningen.
(15) Extraordinära omständigheter bör anses föreligga då ett flygledningsbeslut avseende ett visst flygplan en viss dag medför att en eller flera flygningar med detta plan kraftigt försenas, uppskjuts till nästa dag eller inställs, även om alla rimliga åtgärder vidtagits av det berörda lufttrafikföretaget för att undvika försening eller inställd flygning.”
4 I artikel 5 i denna förordning föreskrivs följande:
”1. Vid inställd flygning skall de berörda passagerarna
...
c) ha rätt till kompensation i enlighet med artikel 7 av det lufttrafikföretag som utför flygningen …”
3. Lufttrafikföretaget som utför flygningen skall inte vara skyldigt att betala kompensation enligt artikel 7, om det kan visa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.
…”
5 I artikel 7 i förordningen, som har rubriken ”Rätt till kompensation”, föreskrivs följande i punkt 1:
”Vid hänvisning till denna artikel skall passagerare få kompensation som uppgår till
a) 250 euro för alla flygningar på högst 1 500 kilometer,
b) 400 euro för alla flygningar inom gemenskapen på mer än 1 500 kilometer, och för alla övriga flygningar på mellan 1 500 och 3 500 kilometer,
c) 600 euro för alla flygningar som inte omfattas av a eller b.
...”
6 Artikel 13 i samma förordning har följande lydelse:
”Om det lufttrafikföretag som utför flygningen har betalat kompensation eller uppfyllt andra skyldigheter som åligger lufttrafikföretaget enligt denna förordning, skall ingen bestämmelse i förordningen tolkas som en inskränkning av lufttrafikföretagets rätt att begära kompensation från någon, däribland tredje man, i enlighet med tillämplig lag. I synnerhet begränsas inte genom denna förordning rätten för det lufttrafikföretag som utför flygningen att begära ersättning från en researrangör eller annan person med vilken lufttrafikföretaget har ingått avtal. På samma sätt får ingen bestämmelse i förordningen tolkas som en inskränkning av rätten för en researrangör, eller en annan tredje man än en passagerare, med vilken lufttrafikföretaget har ingått avtal, att kräva ersättning eller gottgörelse från lufttrafikföretaget i enlighet med tillämpliga relevanta lagar.ˮ
Bakgrund till målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
7 Kärandena i det nationella målet hade bokat en flygning hos Condor från Antalya (Turkiet) till Frankfurt‑am‑Main.
8 Flygningen genomfördes den 3 oktober 2011 med en försenad ankomst på sex timmar och trettio minuter.
9 Som skäl för att neka Sandy, Emma och Nele Siewert kompensation med stöd av EU-domstolens praxis jämförd med artikel 5.3 och artikel 7 i förordning nr 261/2004, påpekade Condor att förseningen berodde på att det plan som skulle genomföra flygningen hade skadats dagen innan på flygplatsen i Stuttgart. En rörlig flygplatstrappa hade stött emot planet, vilket orsakat strukturella skador på en flygplansvinge och nödvändiggjort insättning av ett ersättningsflyg. Det var således fråga om ”extraordinära omständigheter” i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004, med följd att Condor inte behövde betala kompensation.
10 Den hänskjutande domstolen hyser tvivel huruvida de ”extraordinära omständigheter” som fritar ett lufttrafikföretag från skyldigheten att betala kompensation i enlighet med artikel 5.3 och artikel 7 i förordning nr 261/2004 måste vara direkt hänförliga till den omtvistade flygningen, eller om de även kan avse tidigare flygningar som genomförts av flygplanet.
11 Under dessa omständigheter beslutade Amtsgericht Rüutelsheim att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Måste de extraordinära omständigheterna, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning [nr 261/2004], vara direkt hänförliga till den flygning till vilken biljett har bokats?
2) För det fall extraordinära omständigheter som inträffat under tidigare flygningar också är relevanta för en senare flygning, ska de rimliga åtgärder som det lufttrafikföretag som utför flygningen ska vidta enligt artikel 5.3 i förordning [nr 261/2004] endast syfta till att förhindra extraordinära omständigheter eller ska de även syfta till att förhindra en längre försening?
3) Är ingripanden av utomstående som handlar under eget ansvar och åt vilka uppgifter anförtrotts vilka hör till driften av ett lufttrafikföretag, att anse som extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning [nr 261/2004]?
4) Om fråga 3 besvaras jakande, har det då betydelse för bedömningen av vem (flygbolag, flygplatsoperatör och så vidare) den utomstående aktören har anförtrotts uppgifterna?”
Prövning av tolkningsfrågorna
12 Om svaret på en fråga i en begäran om förhandsavgörande klart kan utläsas av rättspraxis eller inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, får domstolen – enligt artikel 99 i dess rättegångsregler – på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat.
13 Nämnda bestämmelse ska tillämpas såvitt avser begäran om förhandsavgörande i detta mål.
Den tredje och den fjärde frågan
14 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att en händelse såsom att en rörlig flygplatstrappa stött emot ett flygplan ska kvalificeras som en ”extraordinär omständighet” som fritar lufttrafikföretaget från skyldigheten att betala kompensation till passagerare när flygningen med nämnda plan blev kraftigt försenad.
15 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att när en flygning blivit inställd eller kraftigt försenad, det vill säga tre timmar eller mer, har unionslagstiftaren velat ordna lufttrafikföretagens skyldigheter enligt artikel 5.1 i förordning nr 261/2004 (se, för ett liknande resonemang, domarna Nelson m.fl., förenade målen C‑581/10 och C‑629/10, EU:C:2012:657, punkt 39, och McDonagh, C‑12/11, EU:C:2013:43, punkt 37).
16 Enligt skäl 14 och 15 och artikel 5.3 i förordningen och med avvikelse från bestämmelserna i artikel 5.1, är lufttrafikföretagen således inte skyldiga att betala kompensation enligt artikel 7 i förordningen om de kan visa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits, det vill säga omständigheter som ligger utanför lufttrafikföretagets faktiska kontroll (dom McDonagh, EU:C:2013:43, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
17 I och med att det är fråga om ett undantag från principen om passagerares rätt till kompensation, ska artikel 5.3 tolkas restriktivt (dom Wallentin-Hermann, C‑549/07, EU:C:2008:771, punkt 20). Det är vidare inte alla extraordinära omständigheter som kan medföra undantag från kompensationsskyldigheten och det ankommer på lufttrafikföretaget att visa att det, i alla händelser, inte var möjligt att undvika dessa omständigheter genom att vidta åtgärder anpassade efter den aktuella situationen, det vill säga åtgärder som, bland annat i tekniskt och ekonomiskt hänseende, rimligen kunde ställas till det berörda lufttrafikföretaget då dessa extraordinära omständigheter inträffade (dom Eglītis och Ratnieks, C‑294/10, EU:C:2011:303, punkt 25).
18 Vad särskilt beträffar tekniska problem med ett flygplan, har EU-domstolen preciserat följande. Trots att sådana tekniska problem kan anses vara en sådan extraordinär omständighet, kan omständigheterna kring en sådan händelse icke desto mindre betecknas som ”extraordinära”, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004, endast om de avser en händelse som, i likhet med dem som uppräknas i skäl 14 i denna förordning, till sin art eller sitt ursprung faller utanför det berörda lufttrafikföretsagets normala verksamhet och som ligger utanför dess faktiska kontroll (dom Wallentin-Hermann, EU:C:2008:771, punkt 23).
19 Vad beträffar ett tekniskt problem som beror på att en rörlig flygplatstrappa stött emot ett flygplan, påpekar EU-domstolen följande. Sådana rörliga trappor eller gångbroar används nödvändigtvis vid passagerarlufttrafik och möjliggör för passagerarna att stiga på och av flygplanet, varför lufttrafikföretagen ofta befinner sig i situationer där de använder sådana rörliga trappor. Under dessa omständigheter utgör den händelsen att en sådan rörlig trappa stött emot ett flygplan en del av lufttrafikföretagets normala verksamhet. Det finns för övrigt inget som tyder på att skadan på det flygplan som skulle genomföra flygningen skulle ha förorsakats av en händelse som ligger utanför en flygplats normala verksamhet, såsom sabotage eller terrorism, vilka enligt EU-domstolens praxis (se dom Wallentin-Hermann, EU:C:2008:771, punkt 26) omfattas av begreppet ”extraordinära omständigheter”. Det är detta som Condor, i enlighet med den rättspraxis som angetts i punkt 17 i detta beslut, ska visa vid den hänskjutande domstolen.
20 En sådan händelse kan följaktligen inte kvalificeras som en ”extraordinär omständighet” som fritar lufttrafikföretaget från skyldigheten att betala kompensation till passagerare när en flygning blir kraftigt försenad.
21 EU-domstolen erinrar för övrigt om att lufttrafikföretagens fullgörande av sina skyldigheter enligt förordning nr 261/2004 inte inskränker deras rätt att begära kompensation från någon som har förorsakat förseningen, däribland tredje man, såsom föreskrivs i artikel 13 i förordningen (dom Folkerts, C‑11/11, EU:C:2013:106, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
22 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att en händelse, såsom i det nationella målet, att en rörlig flygplatstrappa stöter emot ett flygplan inte kan kvalificeras som en ”extraordinär omständighet” som fritar lufttrafikföretaget från skyldigheten att betala kompensation till passagerare när flygningen med nämnda plan blev kraftigt försenad.
23 Med hänsyn till svaret på den tredje och den fjärde frågan saknas anledning att besvara de andra frågorna.
Rättegångskostnader
24 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
Artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EG) nr 295/91 ska tolkas så, att en händelse, såsom i det nationella målet, att en rörlig flygplatstrappa stött emot ett flygplan inte kan kvalificeras som en ”extraordinär omständighet” som fritar lufttrafikföretaget från skyldigheten att betala kompensation till passagerare när flygningen med nämnda plan blev kraftigt försenad.
Underskrifter