Language of document : ECLI:EU:T:2022:509

TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen i utökad sammansättning)

den 7 september 2022(*)

”Energi – Den inre marknaden för el – Förordning (EU) 2019/942 – Beslut av Acers överklagandenämnd – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning – Acers behörighet – Artikel 8 i förordning (EG) nr 713/2009 – Artikel 6.10 i förordning 2019/942 – Artikel 9.12 i förordning (EU) 2015/1222 – Tillämplig rätt – Förordning (EU) 2019/943”

I mål T‑631/19,

Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen (BNetzA), Bonn (Tyskland), företrädd av advokaterna H. Haller, N. Gremminger, L. Reiser, V. Vacha och C. Dietz-Polte,

sökande,

mot

Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), företrädd av P. Martinet och E. Tremmel, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden V. Tomljenović samt domarna V. Kreuschitz, F. Schalin, P. Škvařilová-Pelzl (referent) och I. Nõmm,

justitiesekreterare: handläggaren S. Jund,

efter den skriftliga delen av förfarandet, bland annat med beaktande av:

–        ansökan, som inkom till tribunalens kansli den 21 september 2019,

–        svaromålet, repliken och dupliken, vilka inkom till tribunalens kansli den 16 december 2019, den 30 januari 2020 respektive den 14 april 2020,

–        med beaktande av tribunalens beslut, på förslag av tribunalens andra avdelning, att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning, enligt artikel 28 i tribunalens rättegångsregler,

–        med beaktande av tribunalens beslut (andra avdelningen i utökad sammansättning), på förslag av referenten, att, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna, ställa skriftliga frågor till parterna, vilka dessa besvarade inom den föreskrivna fristen,

–        med beaktande av beslutet av tribunalens ordförande, eftersom en ledamot på andra avdelningen i utökad sammansättning var förhindrad att döma i målet, att utse en annan domare för att komplettera den dömande sammansättningen,

och efter förhandlingen den 17 november 2021,

följande

Dom

1        Sökanden, Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen (BNetzA), har genom sin talan enligt artikel 263 FEUF yrkat delvis ogiltigförklaring av beslut nr 02/2019, som meddelats av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 21 februari 2019, om förslag från systemansvariga för överföringssystem för kapacitetsberäkningsregioner Core, med avseende på en gemensam regional metod för beräkning av dagen före- och intradagskapaciteten (nedan kallat det ursprungliga beslutet), och ogiltigförklaring av beslut A-003–2019, som meddelats av Acers överklagandenämnd den 11 juli 2019, om avslag på sökandens överklagande av det ursprungliga beslutet (nedan kallat överklagandenämndens beslut).

 Bakgrund till tvisten

2        I kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 2015, s. 24) anges ett antal krav avseende kapacitetstilldelning mellan områden och hantering av överbelastning på dagen före-marknaderna och intradagsmarknaderna inom elsektorn. Dessa krav inbegriper bland annat fastställande av gemensamma metoder för samordnad kapacitetsberäkning (nedan kallade KBM) i var och en av kapacitetsberäkningsregionerna (nedan kallade KBR), enligt bestämmelserna i avsnitt 3, med rubriken ”Metoder för kapacitetsberäkning”, i kapitel 1 i avdelning II i förordning 2015/1222. Detta avsnitt i förordningen består av artiklarna 20–26 och artikel 20 innehåller regler om ”[i]nförande av flödesbaserad metod för kapacitetsberäkning”.

3        Enligt artiklarna 9.1 och 20.2 i förordning nr 2015/1222 är de systemansvariga för överföringssystem (nedan kallade SÖS) i varje KBR skyldiga att anta ett förslag till en KBM i sina respektive KBR och ge in förslaget till de berörda nationella tillsynsmyndigheterna (nedan kallade NTM) för validering.

4        Enligt artikel 9.10 och 9.12 i förordning nr 2015/1222 ska berörda NTM därefter försöka nå en överenskommelse och anta ett beslut om SÖS förslag om KBM eller den version som SÖS ändrat på begäran av nämnda NTM. Enligt artikel 9.11 och 9.12 i förordning 2015/1222 ska Acer, om berörda NTM inte har lyckats nå en sådan överenskommelse, besluta om SÖS förslag om KBM eller dess ändrade version, i enlighet med artikel 6.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 158, 2019, s. 22), tidigare artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 2009, s. 1).

5        I förevarande fall ingav SÖS i KBR Core (bestående av Belgien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Kroatien, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien), enligt artiklarna 9.7 och 20.2 i förordning nr 2015/1222, två förslag till NTM i nämnda KBR för godkännande. Dessa förslag avsåg det regionala utkastet till dagen före-KBM respektive det regionala utkastet till intradags-KBM, vilka upprättats i enlighet med samma förordning.

6        Den 9 mars 2018 gjorde NTM i KBR Core, enligt artikel 9.12 i förordning 2015/1222, två framställningar med begäran om ändringar avseende vart och ett av de båda förslagen om dagen före- och intradags-KBM.

7        Den 4 juni 2018 lämnade SÖS, enligt artikel 9.12 första meningen i förordning 2015/1222, en ändrad version till NTM i KBR Core av de båda förslagen om dagen före- och intradags-KBM (nedan gemensamt kallade de två ändrade förslagen om KBM). Den sista av nämnda NTM mottog de ändrade förslagen den 19 juni 2018.

8        Genom skrivelser av den 20 juli och den 21 augusti 2018 informerades Acer av ordförandeskapet för det regionala organet för energitillsynsmyndigheter i KBR Core (nedan kallat CERRF), som agerade för samtliga NTM i nämnda region, om att de inte, enligt artikel 9.12 i förordning 2015/1222, hade lyckats nå en enhällig överenskommelse för att validera de två ändrade förslagen om KBM eller för att begära att Acer skulle förlänga den frist på två månader som de hade för att anta ett beslut, efter det att det sista av nämnda förslag hade lämnats in, eller för att begära att Acer själv skulle besluta om de två ändrade förslagen om KBM.

9        Den 18 september 2018 översände NTM i KBR Core till Acer ett ”icke-officiellt dokument från samtliga [NTM] i [KBR] Core om det regionala utkastet från SÖS i [KBR] Core avseende [de två ändrade förslagen om KBM]” (nedan kallat dokumentet av den 18 september 2018), för att, i överensstämmelse med den underrättelse från CERRF:s ordförande som avses i punkt 8 ovan, informera Acer om deras gemensamma ståndpunkter respektive skiljaktiga meningar. De angav bland annat att det i de två ändrade förslagen om KBM inte togs hänsyn till NTM:s samtliga framställningar med begäran om ändringar, att nämnda förslag inte var tillräckligt detaljerade eller i full överensstämmelse och förenliga med förordning nr 2015/1222 och att de saknade tydliga, öppna och harmoniserade definitioner samt fastställda och motiverade gränsvärden och värderingar. De anförde därtill att 19 av de 29 olika punkterna i de två ändrade förslagen om KBM hade godkänts av NTM, vilket de föreslog att Acer skulle beakta, medan 10 inte hade godkänts.

10      Enligt artikel 9.12 i förordning nr 2015/1222 var Acer, i avsaknad av en överenskommelse mellan NTM i KBR Core om de två ändrade förslagen om KBM, i överensstämmelse med artikel 8.1 i förordning nr 713/2009, skyldig att besluta om nämnda förslag.

11      Efter ett offentligt samråd om de två ändrade förslagen om KBM och efter att ha samarbetat med alla berörda NTM och SÖS antog Acer, enligt artikel 9.12 i förordning 2015/1222, det ursprungliga beslutet. Genom nämnda beslut fastställde Acer dagen före- och intradags-KBM för KBR Core, såsom dessa framgick av bilagorna I och II till samma beslut.

12      Den 23 april 2019 överklagade sökanden, med stöd av artikel 19 i förordning nr 713/2009, det ursprungliga beslutet till Acers överklagandenämnd (nedan kallad överklagandenämnden).

13      Överklagandenämnden meddelade ett beslut genom vilket överklagandet av det ursprungliga beslutet avslogs såsom ogrundat.

 Parternas yrkanden

14      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        i första hand, ogiltigförklara de bestämmelser i det ursprungliga beslutet som anges nedan och överklagandenämndens beslut, vilket antagits med avseende på dessa bestämmelser:

–        artikel 5.5–5.9 i bilaga I till det ursprungliga beslutet,

–        artikel 10.4 andra delen av meningen och artikel 10.5 i bilaga I till det ursprungliga beslutet,

–        artikel 16.2 andra meningen och artikel 16.3 d vii i bilaga I till det ursprungliga beslutet,

–        artikel 5.5–5.9 i bilaga II till det ursprungliga beslutet,

–        artikel 17.3 d vii i bilaga II till det ursprungliga beslutet,

–        alla bestämmelser i bilagorna I och II till det ursprungliga beslutet i vilka det uttryckligen hänvisas till ovannämnda bestämmelser,

–        i andra hand, ogiltigförklara det ursprungliga beslutet och överklagandenämndens beslut i deras helhet, och

–        förplikta Acer att ersätta rättegångskostnaderna.

15      Acer har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan i dess helhet, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

 Upptagande till prövning

16      Acer har yrkat att talan ska avvisas i den del den riktas mot det ursprungliga beslutet.

17      Acer har för det första hävdat att endast överklagandenämndens beslut kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, med hänsyn till överklagandenämndens behörighet att pröva beslut, såsom det ursprungliga beslutet, vilka Acer själv har antagit, och regeln om att det interna överklagandeförfarandet som är tillämpligt på vanliga sökande, såsom sökanden, ska slutföras. För det andra hade tvåmånadersfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet, enligt artikel 263 FEUF, i vart fall löpt ut vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes. Talan har således väckts för sent och det är därmed uppenbart att den inte kan tas upp till prövning.

18      Sökanden har bestritt Acers argument. Sökanden har för det första gjort gällande att kravet på ett effektivt domstolsskydd innebär att såväl överklagandenämndens beslut som det ursprungliga beslutet kan bli föremål för domstolsprövning. För det andra har sökanden bestritt att fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet hade löpt ut, eftersom sökanden var skyldig att slutföra det interna överklagandeförfarandet vid överklagandenämnden innan den kunde väcka talan vid unionsdomstolarna.

19      Tribunalen erinrar inledningsvis om att sökandens yrkanden om ogiltigförklaring, såsom framgår av punkt 14 ovan, riktar sig såväl mot det ursprungliga beslutet som mot överklagandenämndens beslut.

20      Vidare ska det för det första påpekas att sökanden, i egenskap av NTM i Förbundsrepubliken Tyskland, är en juridisk person, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Såvitt avser talan som väckts av juridiska personer anges i artikel 263 femte stycket FEUF att ”[i] de akter genom vilka unionens organ och byråer inrättas kan särskilda villkor och former föreskrivas för talan som väcks av fysiska eller juridiska personer mot akter som antas av dessa organ eller byråer och som ska ha rättsverkan i förhållande till dem”.

21      För det andra framgår det av fast rättspraxis att handläggningsregler i allmänhet anses vara tillämpliga från och med den dag då de träder i kraft (se dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

22      I förevarande fall ska det, vad gäller det unionsorgan som är behörigt inom energisektorn, hänvisas till förordning 2019/942, vilken ersatte förordning nr 713/2009 och trädde i kraft, enligt dess artikel 47, den 4 juli 2019, det vill säga innan förevarande talan väcktes, den 21 september 2019, och under perioden mellan antagandet av det ursprungliga beslutet, den 21 februari 2019, och antagandet av överklagandenämndens beslut, den 11 juli 2019. I denna förordning fastställs bland annat Acers interna bestämmelser om funktionssätt och förfarande.

23      Förordning 2019/942 innehåller inget undantag från den övergångsregel som avses i punkt 21 ovan. Tribunalen finner därför att vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes, vid vilken talans upptagande till prövning ska bedömas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2016, Whirlpool Europe/kommissionen, T‑118/13, EU:T:2016:365, punkt 49, och beslut av den 21 november 2019, ZW/EIB, T‑727/18, ej publicerat, EU:T:2019:809, punkt 27 och där angiven rättspraxis), utgjordes de handläggningsregler som är tillämpliga på denna talan och som är avgörande för dess upptagande till prövning av de som föreskrivs i nämnda förordning.

24      Vad för det tredje gäller villkoren för att väcka talan om ogiltigförklaring vid Europeiska unionens domstol av det ursprungliga beslutet och överklagandenämndens beslut, framgår det av artikel 28.1 och artikel 29 i förordning 2019/942, jämförda med skäl 34 i samma förordning, att fysiska och juridiska personer som önskar överklaga ett beslut av Acer som riktar sig till dem eller som berör dem personligen och direkt kan vända sig till överklagandenämnden och att de, när så är möjligt, endast får ifrågasätta nämndens beslut vid tribunalen.

25      Det anges slutligen i artikel 29 i förordning 2019/942 att ”[t]alan om upphävande av ett beslut som utfärdats av Acer enligt [samma] förordning … får väckas vid [Europeiska unionens domstol] först efter det att det överklagandeförfarande som avses i artikel 28 [i nämnda förordning] slutförts”.

26      I artikel 28.1 och artikel 29 i förordning nr 2019/942, jämförda med skäl 34 i samma förordning, fastställs de särskilda villkor och former för talan om ogiltigförklaring som avses i artikel 263 femte stycket FEUF, såsom de har antagits av unionslagstiftaren i den lagstiftningsakt genom vilken Acer inrättas, nämligen förordning 2019/942. Själva karaktären av slutförandet av det interna överklagandeförfarandet, som avses i artikel 28 i förordning 2019/942, till vilken det uttryckligen hänvisas i artikel 29 i samma förordning, innebär således att unionsdomstolen, i förekommande fall, endast ingriper för att kontrollera det slutliga resultatet av det interna överklagandeförfarandet, det vill säga för att pröva det beslut som meddelats efter det att detta inhemska rättsmedel har uttömts, nämligen överklagandenämndens beslut (se, analogt, dom av den 28 januari 2016, Heli-Flight/Easa, C‑61/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:59, punkterna 81 och 82).

27      En förutsättning för att talan om ogiltigförklaring av ett beslut av Acer ska kunna anses tas upp till prövning, i händelse av ett internt överklagande av beslutet, är således att talan riktas mot det beslut genom vilket överklagandenämnden har avslagit det interna överklagandet (se, analogt, dom av den 28 januari 2016, Heli-Flight/Easa, C‑61/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:59, punkt 84) eller genom vilket nämnden, i förekommande fall, har fastställt det ursprungliga beslutet. Detta får till följd att de grunder och argument i samband med förevarande talan vilka avser fel som är specifika för det ursprungliga beslutet och vilka inte kan tolkas så, att de även anförs mot överklagandenämndens beslut är verkningslösa, eftersom unionsdomstolen endast ska pröva huruvida det sistnämnda beslutet är lagenligt (se, analogt, dom av den 11 december 2014, Heli-Flight/Easa, T‑102/13, EU:T:2014:1064, punkt 32)

28      I förevarande fall har sökanden, i punkt 84 i ansökan, angett att förevarande talan riktas mot det ursprungliga beslutet, i den form det erhållit efter överklagandenämndens beslut. I den mån det sistnämnda beslutet grundas på de skäl som angetts i det ursprungliga beslutet eller till och med fastställer dessa skäl, antingen underförstått eller uttryckligen, ska samtliga grunder och argument i samband med nämnda talan vilka anförts mot samma skäl anses vara fullt verksamma vid prövningen av lagenligheten av överklagandenämndens beslut och, följaktligen, till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring i den del det avser sistnämnda beslut, och det är endast nämnda yrkande som kan tas upp till prövning. Yrkandet om ogiltigförklaring ska däremot avvisas i den del det avser det ursprungliga beslutet, eftersom det yrkandet inte kan tas upp till prövning.

 Prövning i sak

29      Till stöd för sin talan har sökanden åberopat sex grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 9.7 och 9.12 i förordning 2015/1222, genom att Acer har överskridit gränserna för sin behörighet. Den andra grunden rör felaktig rättstillämpning vid fastställandet av tillämplig rätt, eftersom överklagandenämnden borde ha godtagit att pröva lagenligheten av det ursprungliga beslutet mot bakgrund av artiklarna 14–16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 2019, s. 54). Den tredje grunden avser ett flertal åsidosättanden av förordning 2019/943. Den fjärde grunden rör åsidosättande av förordning 2015/1222. Den femte grunden avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Den sjätte grunden rör åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 9.7 och 9.12 i förordning 2015/1222 genom att Acer har överskridit gränserna för sin behörighet

30      Sökanden har hävdat att Acer överskred gränserna för sin behörighet när den antog det ursprungliga beslutet. Sökanden har i detta avseende för det första gjort gällande att enligt artikel 9.7 och 9.12 i förordning 2015/1222 har Acer en underordnad och subsidiär behörighet, eftersom byrån endast blir behörig när och i den mån NTM inte har kommit överens om att anta ett beslut om de två ändrade förslagen om KBM. Sökanden har understrukit att andra språkversioner av artikel 9.12 i förordning 2015/1222, såsom den engelska, är formulerade på ett öppnare sätt än den tyska, till vilken Acer har hänvisat. För det andra är målet med lagstiftningen, enligt sökanden, att ta fram gemensamma KBM, vilket inte innebär att Acer kan bortse från de delöverenskommelser som nåtts och de krav som ställs inom ramen för NTM. Acer ska således beakta eventuella delöverenskommelser mellan NTM och endast avgöra de frågor som dessa myndigheter fortfarande är oense om. För det tredje har sökanden förklarat att NTM, i skrivelsen av den 20 juli 2018, formellt informerade Acer om att de inte hade nått en fullständig överenskommelse om vissa centrala frågor i de två ändrade förslagen om KBM och att de senare skulle tillhandahålla Acer ytterligare upplysningar om de diskussioner som hade ägt rum mellan förstnämnda myndigheter angående dessa centrala frågor och vissa andra frågor, vilket de därefter gjorde i dokumentet av den 18 september 2018. Vid den tidpunkt då Acer mottog nämnda skrivelse hade byrån följaktligen redan kännedom om NTM:s samtliga ståndpunkter och det var endast tio punkter – av NTM konkret angivna i dokumentet av den 18 september 2018 – som hade förelagts byrån för beslut. Acer gjorde således fel när den i det ursprungliga beslutet även avgjorde de punkter som den inte hade förelagts för beslut, vilket följer av dokumentet av den 18 september 2018. För det fjärde har sökanden understrukit att det ursprungliga beslutet strider mot subsidiaritetsprincipen, enligt vilken samtliga unionsinstitutioner i allmänhet ska agera med återhållsamhet inom ramen för sina befogenheter. I synnerhet får Acer inte bortse från de delöverenskommelser som nåtts och de krav som ställs inom ramen för NTM.

31      Acer har bestritt sökandens argument och yrkat att talan inte ska bifallas såvitt avser den första grunden. Enligt Acer gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den i sitt beslut konstaterade att byrån var behörig att anta det ursprungliga beslutet och därmed hade agerat inom gränserna för sin behörighet.

32      I förevarande fall ska det, i enlighet med vad som fastställts i punkt 28 ovan angående talans upptagande till prövning och tillämpligheten av de grunder som åberopats till stöd för talan, kontrolleras huruvida överklagandenämnden gjorde en felaktig rättstillämpning genom att i sitt beslut inte konstatera att Acer, vid antagandet av det ursprungliga beslutet, överskred gränserna för sin behörighet, såsom sökanden hade gjort gällande till stöd för sitt överklagande till nämnden.

33      Det följer härvidlag av rättspraxis som rör reglerna om behörigheten för unionens institutioner, organ och byråer att den bestämmelse som utgör rättslig grund för en rättsakt och som ger unionsinstitutionen behörighet att anta den ifrågavarande rättsakten ska vara gällande vid datumet för antagandet av rättsakten (se dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 34 och där angiven rättspraxis, och dom av den 3 februari 2011, Cantiere navale De Poli/kommissionen, T‑584/08, EU:T:2011:26, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

34      Vid den tidpunkt då överklagandenämndens beslut antogs, vilken är den enda rättsakt vars lagenlighet sökanden får bestrida i samband med förevarande talan (se punkt 28 ovan), nämligen den 11 juli 2019, hade förordning 2019/942 redan trätt i kraft och var tillämplig och den hade då ersatt förordning nr 713/2009, som tidigare gällde (se punkt 22 ovan). Dessutom var även förordning nr 2015/1222, enligt artikel 84 i denna förordning, i kraft och tillämplig sedan den 14 augusti 2015, det vill säga den tjugonde dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, den 25 juli 2015. Artikel 6.10 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9.12 i förordning 2015/1222 gav Acer befogenhet att inom sex månader fatta enskilda beslut om tillsynsfrågor eller tillsynsärenden som påverkar gränsöverskridande handel eller gränsöverskridande systemsäkerhet som omfattas av NTM:s behörighet, såsom godkännande av dagen före- och intradags-KBM för varje KBR, om de behöriga NTM inte hade nått en överenskommelse inom den frist som de hade tilldelats för att göra detta eller om de behöriga NTM hade framställt en sådan begäran till Acer. Det var endast dessa bestämmelser som kunde utgöra en rättslig grund för överklagandenämndens beslut den dag då nämnden antog nämnda beslut.

35      Vid prövningen av förevarande grund är det således nödvändigt att tolka artikel 6.10 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9.12 i förordning 2015/1222, för att kontrollera om dessa bestämmelser kunde ligga till grund för Acers behörighet att slutligt fastställa dagen före- och intradags-KBM för KBR Core, såsom dessa framgår av bilagorna I och II till överklagandenämndens beslut.

36      Det ska härvidlag erinras om att det av fast rättspraxis framgår att vid tolkningen av unionsbestämmelser ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelserna ingår i (se dom av den 11 juli 2018, COBRA, C‑192/17, EU:C:2018:554, punkt 29 och där angiven rättspraxis, och dom av den 28 januari 2020, kommissionen/Italien (Direktivet om bekämpande av sena betalningar), C‑122/18, EU:C:2020:41, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

37      I förevarande fall ingav SÖS i KBR Core, såsom de var skyldiga att göra enligt artikel 9.1, 9.7 a och artikel 20.2 i förordning 2015/1222, förslag om dagen före- och intradags-KBM för nämnda KBR för godkännande till alla NTM i samma KBR. Enligt artikel 9.10 i förordning 2015/1222 skulle NTM fatta beslut om dessa förslag inom sex månader efter det att de tagits emot av berörda NTM. Eftersom nämnda NTM begärde att de aktuella förslagen om KBM skulle ändras, till följd av vilket SÖS förelade dem de två ändrade förslagen om dagen före- och intradags-KBM för godkännande, förfogade dessa NTM emellertid, enligt artikel 9.12 i nämnda förordning, över en förlängd frist på två månader för att besluta om de ändrade förslagen, efter det att de hade lämnats in. Det är ostridigt att NTM i KBR Core inte lyckades nå en överenskommelse om samma ändrade förslag inom den frist som de därmed hade tilldelats, vilket Acer underrättades om genom skrivelser från ordförandeskapet för CERRRF av den 20 juli och den 21 augusti 2018.

38      Såsom Acer korrekt har anfört grundade sig dess behörighet att besluta om eller fatta ett slutligt beslut om de två ändrade förslagen om dagen före- och intradags-KBM i förevarande fall på den omständigheten, som avses i artikel 6.10 i förordning 2019/942 och artikel 9.12 i förordning 2015/1222, att NTM i KBR Core inte hade lyckades nå en överenskommelse om nämnda förslag inom den tvåmånadersfrist som de hade tilldelats för att göra detta.

39      För det första framgår det inte av lydelsen av artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare av artikel 8 i förordning nr 713/2009, eller av artikel 9 i förordning 2015/1222 att Acer, vid utövandet av en sådan behörighet och utöver sin skyldighet enligt artikel 6.11 i förordning 2019/942 att samråda med berörda NTM och SÖS när den utarbetar sitt beslut, var bunden av de synpunkter som dessa lämnat in. I synnerhet framgår det inte av dessa bestämmelser att Acers behörighet begränsar sig till att endast avse aspekter beträffande vilka NTM inte har lyckats nå en överenskommelse. Tvärtom rör artikel 6.10 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8.1 i förordning nr 713/2009, och artikel 9.12 i förordning 2015/1222 de ”tillsynsfrågor” eller det ”ärende” som ursprungligen omfattades av NTM:s behörighet – innan de, i avsaknad av en överenskommelse mellan NTM, kommit att omfattas av Acers behörighet – såsom en oskiljaktig helhet som NTM och därefter Acer haft att pröva i deras helhet, utan att göra någon sådan åtskillnad. Artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9 i förordning 2015/1222 ska mot bakgrund av deras lydelse följaktligen tolkas så, att när de behöriga NTM inte har lyckats nå en överenskommelse om alla aspekter av det tillsynsärende som de ska avgöra inom den frist som de tilldelats för att göra detta, har Acer befogenhet att fatta beslut eller själv besluta om ärendet, utan att dess behörighet är begränsad till att endast avse de frågor eller särskilda aspekter som ger uttryck för oenigheten mellan nämnda NTM.

40      Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument att den engelska språkversionen av artikel 9.12 i förordning 2015/1222, i vilken det föreskrivs att Acer har befogenhet att besluta om SÖS förslag ”[w]here the competent regulatory authorities have not been able to reach an agreement” (om de behöriga tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse), skulle kunna ge stöd för uppfattningen att Acers behörighet begränsar sig till att endast avse aspekter av det aktuella tillsynsärendet beträffande vilka NTM inte har lyckats nå en överenskommelse.

41      Det ska härvidlag erinras om att enligt fast rättspraxis kan den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk (se dom av den 6 juni 2018, Tarragó da Silveira, C‑250/17, EU:C:2018:398, punkt 20 och där angiven rättspraxis). I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna, ska en unionsbestämmelse tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juli 2016, Ambisig, C‑46/15, EU:C:2016:530, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

42      I förevarande fall konstaterar tribunalen att den engelska versionen, som citeras i punkt 40 ovan, inte innehåller någon regel som väsentligen skiljer sig från den som följer av andra språkversioner, såsom den tjeckiska, den tyska och den franska versionen, i vilka det anges att Acer är behörig att fatta beslut ”[p]okud příslušné regulační orgány nedokážou … dosáhnout dohody”, ”[f]alls es den Regulierungsbehörden nicht gelingt, … eine Einigung … zu erzielen” eller ”[l]orsque les autorités de régulation compétentes ne sont pas parvenues à un accord”. Formuleringen av dessa andra språkversioner ger stöd för att denna bestämmelse ska tolkas i den mening som avses i punkt 39 ovan.

43      För det andra stöds denna bokstavstolkning av artikel 6.10 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9.12 i förordning 2015/1222 av sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som dessa bestämmelser ingår i, såsom de klargörs i förarbetena till dessa föreskrifter.

44      Det framgår av motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (KOM/2007/0530 slutlig), som ligger till grund för förordning nr 713/2009, att bestämmelserna i denna förordning bland annat grundade sig på konstaterandet att ”[ä]ven om den inre energimarknaden ha[de] utvecklats väsentligt f[a]nns det en lucka i lagstiftningen när det gäller gränsöverskridande frågor” och att ”… arbetssätt …, där det i praktiken vanligen kräv[de]s samtycke från 27 tillsynsmyndigheter och mer än 30 [SÖS] för att man ska uppnå en överenskommelse, g[av] inte tillräckliga resultat” och ”inte [hade] lett till konkreta beslut, som … måste fattas, om svåra frågor”. Av dessa skäl hade det beslutats att inrätta ”[byrån vars] uppgifter ska utgöra ett komplement, på Europanivå, till de regleringsuppgifter som utförs på nationell nivå av tillsynsmyndigheterna”, bland annat genom tilldelning av ”individuella beslutsbefogenheter”. Dessa befogenheter skulle tilldelas Acer ”[f]ör att man ska kunna hantera specifika gränsöverskridande frågor”, bland annat ”för beslut om vilket regleringssystem som skall tillämpas på infrastruktur som berör fler än en medlemsstats territorium”, såsom slutligen föreskrevs i artikel 8 i förordning nr 713/2009.

45      Det framgår dessutom av motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (COM/2016/0863 final), som ligger till grund för förordning 2019/942, att bestämmelserna i denna förordning bland annat skulle möjliggöra en ”[a]npassning av tillsynen till regionala marknader”. I synnerhet föreföll det inte längre vara lämpligt med hänsyn till de nya realiteterna på dessa marknader att ”[a]lla viktiga regleringsbeslut … fatta[de]s … av nationella tillsynsmyndigheter, även i de fall där det f[a]nns ett behov av en gemensam regional lösning”, och ”[t]illsynen [var] fragmenterad vilket inneb[a]r en risk för motstridiga beslut och onödiga förseningar”. Av dessa skäl ansågs det att ”[e]n förstärkning av Acers befogenheter i de gränsöverskridande angelägenheter som kräv[de] ett samordnat regionalt beslut skulle bidra till ett snabbare och effektivare beslutsfattande i gränsöverskridande angelägenheter” och [d]e nationella tillsynsmyndigheterna skulle fatta beslut om dessa angelägenheter inom ramen för Acer genom majoritetsomröstning, så de skulle fortsätta att delta fullt ut i processen”. Den åtgärd genom vilken ”begränsade ytterligare befogenheter har tilldelats Acer” ansågs vara förenlig med subsidiaritetsprincipen, eftersom den företogs ”på de områden där splittrat nationellt beslutsfattande i frågor med gränsöverskridande betydelse skulle leda till problem eller inkonsekvenser på den inre marknaden”. Denna åtgärd ansågs även vara förenlig med proportionalitetsprincipen, eftersom ”Acer sk[ulle] ges ytterligare uppgifter, särskilt i den regionala driften av energisystemet, dock utan att det inkräkta[de] på NTM:s centrala roll för energiregleringen”. Det är i detta sammanhang som förslaget till förordning, i dess ”[kapitel I] fastställde … ett antal nya uppgifter för Acer när det gäller … tillsynen över nominerade elmarknadsoperatörer och godkännande av metoder och förslag som rör produktionstillräcklighet och riskberedskap”. Dessa nya uppgifter för Acer formaliserades bland annat i artikel 6.10 i förordning 2019/942.

46      Av motiveringen till dessa förslag till förordning följer att det var unionslagstiftarens tydliga avsikt att göra beslutsfattandet i gränsöverskridande frågor, vilka är svåra men nödvändiga, effektivare och snabbare, genom en förstärkning av Acers individuella beslutsbefogenheter som är förenlig med upprätthållandet av NTM:s centrala roll på energiregleringsområdet.

47      Detta överensstämmer även med vissa av de mål som eftersträvas med förordningarna nr 713/2009 och 2019/942. Såsom det erinras om i skäl 10 i förordning nr 2019/942, tidigare skäl 5 i förordning nr 713/2009, ska medlemsstaterna nämligen ha ett nära samarbete och undanröja hindren för gränsöverskridande handel med el och naturgas för att uppnå målen för unionens energipolitik, och ett oberoende organ, det vill säga Acer, inrättades för att fylla luckor i bestämmelserna på unionsnivå och bidra till välfungerande inre marknader för el och naturgas. Såsom anges i skäl 11 i förordning 2019/942, tidigare skäl 6 i förordning nr 713/2009, ska Acer säkerställa att det tillsynsuppdrag som utförs av NTM samordnas väl och, vid behov, kompletteras på unionsnivå. Såsom anges i skälen 33 och 34 i förordning 2019/942, tidigare skälen 18 och 19 i förordning nr 713/2009, har Acer således egna beslutsbefogenheter för att den ska kunna utföra sitt tillsynsuppdrag på ett effektivt, transparent, välgrundat och framför allt oberoende sätt i förhållande till el- och gasproducenter, SÖS och konsumenter. Acer ska utöva dessa befogenheter genom att övervaka att dessa beslut är förenliga med unionens energirätt, under kontroll av överklagandenämnden, som ingår i Acer samtidigt som den är oberoende av Acer, och av Europeiska unionens domstol.

48      Av detta följer att Acer bland annat har tilldelats egna reglerings- och beslutsbefogenheter som den utövar helt oberoende och på eget ansvar, för att kunna ersätta NTM när deras frivilliga samarbete inte ger dem möjlighet att fatta enskilda beslut i frågor eller särskilda ärenden som omfattas av deras regleringsbefogenhet. Såsom anges i skälen 11 och 45 i förordning 2019/942, tidigare skälen 6 och 29 i förordning nr 713/2009, blir Acer således endast behörig att, helt oberoende och på eget ansvar, avgöra tillsynsfrågor eller viktiga ärenden för att de inhemska marknaderna för el och naturgas ska fungera effektivt, om och i den mån de mål som unionen eftersträvar, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 FEU, inte i tillräcklig utsträckning har kunnat uppnås genom de berörda medlemsstaternas samarbete, på grund av att en övergripande överenskommelse inte har nåtts mellan deras NTM i tillsynsfrågor eller ärenden som ursprungligen har omfattats av deras behörighet.

49      Logiken i det system som ligger till grund för artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9 i förordning nr 2015/1222 är således att när NTM, på medlemsstatsnivå, inte inom den frist som de tilldelats för att göra detta har lyckats fatta ett enskilt beslut i tillsynsfrågor eller i ett ärende som omfattas av deras behörighet, vilka är viktiga för att de nationella elmarknaderna ska fungera effektivt, såsom utarbetandet av de regionala KBM som avses i artikel 9.1 och 9.7 samt artikel 20.2 i förordning 2015/1222, tillkommer behörigheten att anta ett sådant beslut Acer, utan att det förutses att en del av denna behörighet kan behållas, på nationell nivå, av NTM, exempelvis i vissa tillsynsfrågor eller i vissa aspekter av det aktuella ärendet beträffande vilka NTM inte har nått en överenskommelse.

50      Eftersom Acer utövar sin behörighet helt oberoende och på eget ansvar, gjorde överklagandenämnden dessutom en riktig bedömning när den i punkt 157 i sitt beslut angav att denna inte kan vara bunden av de behöriga NTM:s ståndpunkt i vissa tillsynsfrågor eller vissa aspekter av de ärenden som de haft att avgöra och beträffande vilka de nått en överenskommelse, bland annat när den anser att denna ståndpunkt inte är förenlig med unionens energirätt. Sökanden har för övrigt inte heller inom ramen för förevarande talan bestritt överklagandenämndens bedömning i detta avseende.

51      Eftersom Acer har tilldelats egna beslutsbefogenheter för att den ska kunna utföra sitt tillsynsuppdrag på ett effektivt sätt, ska artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9 i förordning 2015/1222 dessutom förstås så, att Acer har rätt att ändra SÖS förslag för att säkerställa att de är förenliga med unionsrätten på energiområdet, innan de godkänns. Denna befogenhet är oundgänglig för att Acer ska kunna utföra sitt tillsynsuppdrag på ett effektivt sätt, eftersom det, såsom överklagandenämnden korrekt påpekade i punkt 150 i det angripna beslutet, inte i någon bestämmelse i förordning 2019/942, tidigare i förordning nr 713/2009, eller i förordning 2015/1222 föreskrivs att Acer, i likhet med artikel 9.12 första och andra meningarna i förordning 2015/1222 såvitt avser NRM, kan begära att SÖS ska ändra sitt förslag, innan det godkänns av byrån. Sistnämnda bestämmelser är nämligen endast tillämpliga i samband med förfarandet för samordning och samarbete mellan olika NTM, i den mening som avses i artikel 9.10 i förordning 2015/1222, för att underlätta en överenskommelse dem emellan, men inte för Acers egen beslutsbefogenhet i avsaknad av en sådan överenskommelse, enligt artikel 9.12 tredje meningen i samma förordning.

52      Slutligen ska det påpekas att genom förordning 2019/942, tidigare förordning nr 713/2009, har Acers egna beslutsbefogenheter gjorts förenliga med bibehållandet av den centrala roll som NTM tillerkänns i fråga om energireglering, eftersom Acer, i enlighet med artikel 24.2 första stycket i förstnämnda förordning, tidigare artikel 17.3 i förordning nr 713/2009, genom sin direktör, fattar eller antar sina beslut först efter det att den har mottagit eller erhållit ett positivt yttrande från tillsynsnämnden, i vilken alla NTM företräds vid sidan av Europeiska kommissionen, och varje medlem i tillsynsnämnden har en röst och den nämnden ska fatta beslut med två tredjedelars majoritet, såsom föreskrivs i artikel 21 och 22.1 i) i förstnämnda förordning, tidigare artikel 14 i förordning nr 713/2009.

53      Syftet med artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9 i förordning nr 2015/1222 samt det sammanhang i vilket dessa bestämmelser ingår, bekräftar således att Acer, när de behöriga NTM inte har lyckats nå en överenskommelse om alla aspekter av det tillsynsärende som de ska avgöra, inom den tidsfrist som de har tilldelats för att göra detta, har befogenhet att fatta beslut eller själv besluta om ärendet, utan att det påverkar bibehållandet av den centrala roll som NTM tillerkänns genom tillsynsnämndens samtycke och utan att Acers behörighet är begränsad till att endast avse de särskilda aspekter som ger uttryck för oenigheten mellan nämnda NTM.

54      För det tredje kan denna tolkning av artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, och artikel 9 i förordning 2015/1222 inte ifrågasättas mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall.

55      För det första framgår det av artikel 9.1 och 9.7 a samt artikel 20.2 i förordning 2015/1222 att var och en av de regionala KBM är utformad som en oskiljaktig enhet av föreskrifter som ska leda till ett enhetligt godkännande från de behöriga tillsynsmyndigheterna. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den i punkt 156 i sitt beslut underströk att ”det kunde vara så, att det inte var möjligt att besluta om en viss aspekt av nämnda KBM (föremål för oenighet [mellan NTM]) utan att ändra någon annan aspekt [av samma NTM] (föremålet för överenskommelse [mellan nämnda NTM]), med tanke på de potentiella samspel och de korsvisa effekter som föreligger mellan de olika [aktuella] aspekterna”. Sökanden har för övrigt varken, i samband med förevarande talan, bestritt överklagandenämndens bedömning eller, i än mindre grad, visat att de tillsynsfrågor eller de aspekter av dagen före- och intradags-KBM för KBR Core beträffande vilka NTM i nämnda KBR skulle ha nått en överenskommelse, såsom framgår av dokumentet av den 18 september 2018, kunde avskiljas från de övriga frågor eller andra aspekter som behandlades i dessa KBM.

56      I den mån sökanden i detta avseende har hänvisat till innehållet i dokumentet av den 18 september 2018, påpekar tribunalen för det andra att detta är ett dokument, utfärdat av NTM, som inte är rättsligt bindande för Acer och som inte kan påverka fastställandet av vare sig räckvidden av artikel 6 i förordning 2019/942, tidigare artikel 8 i förordning nr 713/2009, eller artikel 9 i förordning 2015/1222, eller omfattningen av de befogenheter eller de skyldigheter som Acer har till följd av dessa bestämmelser. Under alla omständigheter bekräftar dokumentet av den 18 september 2018 inte sökandens påstående att det i dokumentet görs en konkret åtskillnad mellan de tillsynsfrågor eller de aspekter av dagen före- och intradags-KBM för KBR Core beträffande vilka NTM i nämnda KBR skulle ha nått en överenskommelse och de frågor beträffande vilka de inte skulle ha nått en sådan överenskommelse inom den tilldelade fristen och vilka, som sådana, skulle omfattas av Acers behörighet.

57      I dokumentet av den 18 september 2018 konstaterade NTM i KBR Core nämligen, på ett rent informellt sätt, att SÖS förslag om dagen före- och intradags-KBM för samma KBR inte uppfyllde samtliga krav i förordning 2015/1222, att de var ”långt ifrån verkställbara” och att nämnda NTM därför inte kunde godkänna dem i befintligt skick. Samma NTM påpekade dessutom att förslagen inte grundade sig på tydliga, öppna och precisa definitioner eller på klart fastställda och motiverade gränsvärden och värderingar. Dessa yttranden visar att den omständigheten att de behöriga NTM inte godkände SÖS förslag om dagen före- och intradags-KBM för KBR Core i förevarande fall mindre berodde på att det rådde oenighet mellan dessa NTM om vissa frågor eller vissa specifika och konkreta aspekter av nämnda KBM än på fastställandet av ett allvarligt problem i fråga om förenligheten med förordning 2015/1222 av de förslag som SÖS hade lagt fram för dem.

58      Dessutom framgår det under alla omständigheter av dokumentet av den 18 september 2018 att NTM i KBR Core i detta dokument i mindre grad konstaterade att de var oeniga om vissa tillsynsfrågor eller vissa specifika och konkreta aspekter av dagen före- och intradags-KBM för nämnda KBR än att det var omöjligt att nå en fullständig enighet i sådana frågor eller om sådana aspekter. Vissa frågor angavs nämligen i dokumentet bland såväl de punkter där det rådde enighet som där det rådde oenighet. Så var bland annat fallet med metoden för urval av kritiska faktorer i krissystem som används vid beräkning av kapacitet, integrering av kapacitet som tilldelas på lång sikt eller metoden för validering av kapacitet. Även om det antas att vissa tillsynsfrågor eller vissa specifika och konkreta aspekter av dagen före- och intradags-KBM för nämnda KBR kunde avskiljas från de andra, är det inte desto mindre så, att de punkter där det rådde enighet eller oenighet mellan NTM i regionen Core angående dagen före- och intradags-KBM för nämnda KBR i förevarande fall inte överensstämde med tillsynsfrågor eller aspekter av nämnda KBM som var klart avgränsade.

59      Slutligen framgår det av innehållet i dokumentet av den 18 september 2018 att NTM i KBR Core förväntade sig att Acer, vid utövandet av sin behörighet, skulle kontrollera och säkerställa att dagen före- och intradags-KBM för KBR Core innehöll de regler som var nödvändiga för att undvika otillbörlig diskriminering mellan interna utbyten och utbyten mellan elområden, såsom krävs enligt artikel 21.1 b ii i förordning 2015/1222, en tillsynsfråga beträffande vilken de inte hade kunnat nå en fullständig enighet. Eftersträvandet av ett sådant mål kunde innefatta en översyn och, i förekommande fall, en ändring av reglerna om kapacitetsberäkning, för att säkerställa att de överensstämmer med de regler som särskilt syftar till att undvika diskriminering mellan interna utbyten och utbyten mellan elområden. Det framgår för övrigt av handlingarna i målet att så var fallet i förevarande mål, eftersom bestämmelserna i bilagorna I och II till det ursprungliga beslutet, vilka sökanden har ifrågasatt, antogs för att säkerställa att icke-diskrimineringsprincipen iakttogs i interna utbyten och mellan elområden. Detta visar återigen att de punkter där det rådde enighet eller oenighet mellan NTM i regionen Core angående dagen före- och intradags-KBM för nämnda KBR inte nödvändigtvis överensstämde med tillsynsfrågor eller aspekter av nämnda KBM som var klart avgränsade.

60      Vad för det tredje och sista gäller sökandens anmärkning att subsidiaritetsprincipen har åsidosatts, ska det påpekas att sökanden till stöd för sin anmärkning inte har anfört något väl underbyggt argument som kan styrka ett sådant åsidosättande. I detta fall antogs det ursprungliga beslutet och överklagandenämndens beslut med iakttagande av de förfaranden som föreskrivs i förordning nr 713/2009 och förordning 2015/1222, enligt vilka Acer, i överensstämmelse med principerna om tilldelade befogenheter, subsidiaritet och proportionalitet i artikel 5 FEU och såsom det numera erinras om i skäl 29 i förordning 2019/942, endast blir behörig att anta enskilda beslut i tillsynsfrågor eller tillsynsärenden som ursprungligen omfattats av NTM:s behörighet under klart definierade omständigheter och i frågor som har samband med det mål för vilket Acer inrättats (se punkterna 37 och 48 ovan). Dessa förfaranden garanterar i synnerhet att Acer endast ingriper i andra hand i förhållande till NTM, när dessa inte har nått en överenskommelse i tillsynsfrågor eller viktiga ärenden för att de inhemska elmarknaderna ska fungera effektivt (se punkt 48 ovan). Det ska under alla omständigheter påpekas att, såsom redan har angetts i punkterna 52 och 53 ovan, genom förordning 2019/942, tidigare förordning nr 713/2009, har Acers egna beslutsbefogenheter gjorts förenliga med bibehållandet av den centrala roll som NTM tillerkänns genom tillsynsnämndens samtycke. Sökandens anmärkning om åsidosättande av subsidiaritetsprincipen kan således inte godtas.

61      Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde en felaktig rättstillämpning genom att i sitt beslut inte konstatera att Acer, genom att anta det ursprungliga beslutet, överskred gränserna för sin behörighet när den prövade punkter i dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som i dokumentet av den 18 september 2018 angavs ha varit föremål för en överenskommelse mellan NTM i nämnda KBR.

62      Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: Överklagandenämnden gjorde en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av tillämplig rätt, genom att den borde ha godtagit att pröva lagenligheten av det ursprungliga beslutet mot bakgrund av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943

63      Den andra grunden avser att överklagandenämnden gjorde en felaktig rättstillämpning i sitt beslut, genom att den inte prövade det ursprungliga beslutets lagenlighet mot bakgrund av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943, vilka Acer själv borde ha beaktat i sistnämnda beslut.

64      Sökanden har först kritiserat överklagandenämnden för att inte ha tillämpat artiklarna 14–16 i förordning 2019/943, trots att dessa var i kraft vid den tidpunkt då nämnden antog sitt beslut. Sökanden har påmint om att prövningen av en unionsrättsakts lagenlighet ska göras på grundval av den faktiska och rättsliga situation som förelåg när rättsakten antogs. Sökanden har för det första gjort gällande att förordning 2019/943 trädde i kraft den 4 juli 2019, nämligen efter det att det ursprungliga beslutet hade antagits men innan överklagandenämnden antog sitt beslut. För det andra riktar sig förevarande talan mot det ursprungliga beslutet, såsom det fastställts genom överklagandenämndens beslut, det vill säga mot två beslut som utgör en och samma juridiska enhet. Överklagandenämnden var följaktligen skyldig att tillämpa förordning 2019/943, i än högre grad eftersom den i sitt beslut gjorde en ny självständig och fullständig prövning av ärendet, vilket gjorde det möjligt för nämnden att beakta den nya rättsliga utveckling som ägt rum under tiden, såsom ikraftträdandet av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943.

65      Vidare har sökanden för det första kritiserat Acer för att i det ursprungliga beslutet ha åsidosatt principen om lojalt samarbete mellan unionsinstitutionerna. Sökanden har i detta hänseende hävdat att Acer redan vid tidpunkten för antagandet av det ursprungliga beslutet hade exakt kännedom om de avgörande krav som skulle ingå i artiklarna 14–16 i förordning 2019/943. Först och främst antogs det sistnämnda beslutet nämligen i ett långt framskridet skede av lagstiftningsförfarandet, under vilket ovannämnda artiklar i nämnda förordning hade definierats och godkänts av samtliga behöriga kommittéer vid Europeiska unionens råd och Europaparlamentet. Vidare hade pressen redan offentliggjort detaljerade rapporter om den nya förordningen 2019/943. Sökanden har dessutom påpekat att den, genom e-post av den 4 februari 2019, hade uppmärksammat Acer på de krav som ställs i artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 och på sina tvivel om huruvida de dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som Acer avsåg att fastställa var förenliga med nämnda krav. Sökanden har slutligen påpekat att även om det ursprungliga beslutet innehöll flera hänvisningar till bestämmelserna i den nya förordningen 2019/943, avsåg dessa hänvisningar aspekter som gav stöd för Acers ståndpunkt, vilket utgjorde ett godtyckligt och selektivt beaktande av den framtida unionsrätten och följaktligen ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete.

66      För det andra har sökanden kritiserat Acer för att i det ursprungliga beslutet ha åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar. Sökanden har gjort gällande att enligt rättspraxis (dom av den 22 januari 1997, Opel Austria/rådet, T‑115/94, EU:T:1997:3), kan det enligt rättssäkerhetsprincipen inom vissa gränser krävas beaktande av framtida rättsakter, särskilt när en sådan rättsakt är förutsebar, tillräckligt bestämd och oförenlig med de bestämmelser som ska antas.

67      För det tredje anser sökanden att Acers argument avseende ett eventuellt åsidosättande av förbudet mot retroaktiv tillämpning är verkningslöst. Enligt sökanden ska det dels göras åtskillnad mellan det framtida genomförandet av unionsrätten och en skyldighet för unionsinstitutionerna att i sina beslut integrera framtida rättsliga förändringar som redan är förutsebara, dels avstås från vidtagande av åtgärder som strider mot överordnade framtida rättsakter.

68      Acer har bestritt sökandens argument och yrkat att talan inte ska bifallas såvitt avser den andra grunden. Acer har för det första gjort gällande att överklagandenämnden, när den prövade det ursprungliga beslutet, skulle ha kontrollerat huruvida Acer i detta beslut hade begått ett fel vid fastställandet av tillämplig rätt. Acer har i detta avseende hävdat att den var tvungen att anta sina beslut på grundval av de faktiska omständigheterna och de rättsliga bestämmelser som förelåg när besluten antogs. Vid tidpunkten för antagandet av det ursprungliga beslutet hade förordning 2019/943, och i synnerhet artiklarna 14–16 i den förordningen, ännu inte trätt i kraft och hade inte ens slutgiltigt godkänts av unionslagstiftaren. Det var således korrekt av Acer att inte grunda det ursprungliga beslutet på förordning 2019/943, särskilt artiklarna 14–16 i nämnda förordning, och följaktligen av överklagandenämnden att inte pröva nämnda beslut mot bakgrund av samma artiklar, vilka sökanden hade åberopat i sitt överklagande till nämnden. Acer har även bestritt sökandens argument om att överklagandenämnden gjorde en självständig prövning av det ursprungliga beslutet. Enligt artikel 28.5 i förordning 2019/942 är överklagandenämnden nämligen varken behörig att ersätta det ursprungliga beslutet med sitt eget beslut eller att själv avgöra ärendet. När det gäller sökandens argument att överklagandenämnden i sitt beslut beaktade den nya rättsliga utvecklingen efter antagandet av det ursprungliga beslutet, innebär inte detta att överklagandenämnden var skyldig att kontrollera huruvida det ursprungliga beslutet var förenligt med vissa bestämmelser i förordning 2019/943 som trädde i kraft efter det att det ursprungliga beslutet hade antagits.

69      Vidare har Acer för det första gjort gällande att lagstiftningsförfarandet avseende förordning 2019/943 fortfarande pågick vid tidpunkten för antagandet av det ursprungliga beslutet och att denna förordning inte ingick i den gällande rättsordningen, varför Acer inte kunde känna till om denna förordning konkret skulle antas och, i än mindre grad, vilket dess innehåll och det exakta datumet för dess antagande skulle vara. Enligt Acer var det varken uppenbart eller förutsebart att det ursprungliga beslutet skulle ha kunnat vara oförenligt med vissa bestämmelser i förordning 2019/943 som antogs senare. Acer kunde följaktligen inte grunda det ursprungliga beslutet på dessa bestämmelser. Acer anser dessutom att det saknar relevans dels huruvida den kände till förslagen till lagstiftning vid den tidpunkt då det ursprungliga beslutet antogs, dels att Acer i nämnda beslut hänvisade till förslaget till ny förordning.

70      Acer har för det andra hävdat att förordning 2019/943, till skillnad från vad som var fallet i det mål som avgjordes genom domen av den 22 januari 1997, Opel Austria/rådet (T‑115/94, EU:T:1997:3), i förevarande mål inte hade antagits när det ursprungliga beslutet antogs. Acer var därför inte säker på vare sig dess exakta innehåll eller vid vilket datum den skulle träda i kraft. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den i sitt beslut ansåg att den lösning som tillämpades i domen av den 22 januari 1997, Opel Austria/rådet (T‑115/94, EU:T:1997:3), inte kunde överföras på förevarande fall.

71      För det tredje har rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar inte åsidosatts i förevarande fall, eftersom det ursprungliga beslutet, vid den tidpunkt då det antogs, innehöll klara bestämmelser vars tillämpning var förutsebar för de berörda.

72      Acer har för det fjärde understrukit att principerna om lojalt samarbete, institutionell jämvikt, skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet inte gör det möjligt för Acer att åsidosätta gällande rätt och anta ett beslut på grundval av enbart förslag till lagstiftning.

73      I förevarande fall är det utrett att sökanden, inom ramen för det interna överklagande som den ingav till överklagandenämnden, åberopade att det fanns skillnader eller inkonsekvenser mellan de dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som hade godkänts av Acer i det ursprungliga beslutet och de krav som enligt artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 gäller för antagandet av sådana KBM.

74      I sitt beslut underkände överklagandenämnden de anmärkningar som sökanden hade framställt till den med motiveringen att artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 saknade relevans för att pröva lagenligheten av det ursprungliga beslut som Acer hade antagit, eftersom denna förordning ännu inte var tillämplig vid tidpunkten för antagandet av nämnda beslut.

75      Eftersom sökanden, till stöd för den andra grunden, särskilt har gjort gällande att de relevanta bestämmelserna i förordning nr 2019/943 har åsidosatts, ska det vid prövningen av denna grund kontrolleras huruvida överklagandenämnden gjorde en felaktig rättstillämpning genom att i sitt beslut inte pröva lagenligheten av de dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som hade godkänts av Acer i det ursprungliga beslutet, mot bakgrund av de krav som, enligt artiklarna 14–16 i förordning 2019/943, gäller antagandet av sådana KBM.

76      Det ska härvidlag erinras om, för det första, att det genom förordning 2019/943, enligt dess skäl 1, görs en omarbetning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 2009, s. 15), i enlighet med artikel 70 i förstnämnda förordning. För det andra har förordning 2019/943, enligt dess skäl 4, som mål att fastställa regler för att säkerställa funktionen hos den inre marknaden för el.

77      Närmare bestämt ingår artiklarna 14–16 i förordning nr 2019/943 i avsnitt 1, med rubriken ”Kapacitetstilldelning”, i kapitel III, med rubriken ”Tillträde till nät och hantering av överbelastning”, i nämnda förordning. De avser ”[ö]versyn av elområden” (artikel 14), ”[h]andlingsplaner” (artikel 15) respektive ”[a]llmänna principer om kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning” (artikel 16). Nämnda artiklar omfattar således kapacitetstilldelning på marknaderna för gränsöverskridande dagen före- och intradagshandel och fastställer således de krav som ska beaktas vid antagandet av dagen före- och intradags-KBM. Dessa artiklar innehåller således i princip materiella rättsregler som reglerar antagandet av dessa KBM.

78      Det ska dessutom erinras om att en ny rättsregel ska tillämpas från och med ikraftträdandet av den rättsakt genom vilken den införs och att rättsregeln, även om den inte är tillämplig på rättsliga situationer som har uppkommit och slutligt fullbordats under den äldre lagens giltighetstid, är tillämplig på framtida verkningar av en sådan situation liksom på nya rättsliga situationer. Med förbehåll för principen om att rättsakter inte har retroaktiv verkan, förhåller det sig annorlunda endast när den nya bestämmelsen åtföljs av specialbestämmelser som reglerar dess tillämpning i tiden (se dom av den 14 maj 2020, Azienda Municipale Ambiente, C‑15/19, EU:C:2020:371, punkt 57 och där angiven rättspraxis, och dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl., C‑645/19, EU:C:2021:483, punkt 100 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2015, A2A, C‑89/14, EU:C:2015:537, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

79      Förordning nr 2019/943 antogs den 5 juni 2019 och eftersom den offentliggjordes den 14 juni 2019, trädde den, i enlighet med dess artikel 71.1, i kraft den 4 juli 2019, det vill säga efter det att det ursprungliga beslutet hade antagits den 21 februari 2019 och innan överklagandenämnden antog sitt beslut den 11 juli 2019. Det ska tilläggas att artiklarna 14 och 15 i förordning nr 2019/943, enligt artikel 71.2 andra stycket i förordningen – genom undantag från den allmänna principen om förordningens tillämpning från och med den 1 januari 2020, som följer av artikel 71.2 första stycket i förordningen – ska tillämpas från och med dagen för förordningens ikraftträdande, det vill säga från och med den 4 juli 2019. Detsamma gäller för artikel 16 i förordning 2019/943 vid den speciella tillämpningen av artikel 14.7 och artikel 15.2 i samma förordning. Av det ovan anförda följer att artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 vid tidpunkten för antagandet av det ursprungliga beslutet ännu varken hade trätt i kraft eller var tillämpliga, medan de, visserligen med vissa begränsningar vad gäller artikel 16, hade trätt i kraft vid den tidpunkt då överklagandenämnden antog sitt beslut.

80      I förevarande fall motsvaras den aktuella rättsliga situationen av Acers slutliga fastställande av dagen före- och intradags-KBM, vars lagenlighet har ifrågasatts i förevarande mål.

81      Det ska i detta hänseende understrykas att förfarandebestämmelserna i artikel 28.5 i förordning 2019/942, vilka var tillämpliga i förevarande fall i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 21 ovan, gav överklagandenämnden befogenhet att fastställa det ursprungliga beslutet eller återförvisa det till Acer vid oenighet. Dessa bestämmelser innebar en ändring i förhållande till de tidigare gällande bestämmelserna i artikel 19.5 i förordning nr 713/2009, enligt vilka överklagandenämnden fick antingen utöva alla befogenheter som omfattades av Acers behörighet eller återförvisa ärendet till det behöriga organet vid Acer. Enligt förfarandereglerna i förordning 2019/942 kan överklagandenämnden inte längre, på samma sätt som tidigare, själv ändra det ursprungliga beslutet. Detta ändrar emellertid inte omfattningen av den kontroll som överklagandenämnden utövar över nämnda beslut.

82      Tribunalen anser nämligen, på samma sätt som enligt de handläggningsregler som tidigare var tillämpliga, att de beslut som överklagandenämnden antar genom att följa de förfaranden som fastställs i förordning 2019/942 ersätter de beslut som ursprungligen antagits av Acer (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 28 januari 2016, Heli-Flight/Easa, C‑61/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:59, punkt 84). Om, såsom i förevarande fall, ett överklagande har ingetts till överklagandenämnden mot ett beslut av Acer som avser dagen före- och intradags-KBM, är det överklagandenämndens beslut om fastställande av detta beslut som slutgiltigt slår fast Acers ståndpunkt om dessa metoder, efter det att nämnden gjort en fullständig prövning av den aktuella situationen, i faktiskt och rättsligt hänseende, med beaktande av de rättsregler som var tillämpliga vid den tidpunkt då nämnden antog sitt beslut.

83      Av det ovan anförda följer att de KBM vars lagenlighet har ifrågasatts i detta mål slutgiltigt fastställdes av Acer vid den tidpunkt då överklagandenämnden antog sitt beslut, vilket innebar fastställande av lagenligheten av de dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som Acer hade godkänt i det ursprungliga beslutet, det vill säga den 11 juli 2019.

84      Härav följer att vid tidpunkten för ikraftträdandet och tillämpningen av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943, nämligen den 4 juli 2019, hade Acer ännu inte slutgiltigt fastställt dagen före- och intradags-KBM för KBR Core. Vid denna tidpunkt skulle den situation som är aktuell i förevarande mål, såsom den har definierats i punkt 80 ovan, bedömas som en framtida rättslig situation och, således, som en ny situation eller åtminstone som en situation som uppkommit men inte slutgiltigt fullbordats enligt tidigare bestämmelser, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 78 ovan, och de nya materiella rättsregler som föreskrivs i dessa artiklar och som var aktuella vid den tidpunkten skulle omedelbart tillämpas på den situationen.

85      När överklagandenämnden antog sitt beslut var den följaktligen skyldig att kontrollera huruvida de dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som Acer hade godkänt i det ursprungliga beslutet lagligen kunde fastställas mot bakgrund av de nya bestämmelserna om antagandet av sådana KBM, vilka följer av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943, i den mån dessa redan var tillämpliga (se punkt 79 ovan).

86      Varje annan lösning skulle kunna leda till en paradoxal situation där Acer, i förekommande fall genom överklagandenämnden, skulle kunna införa metoder i rättsordningen som, vid den tidpunkt då de slutgiltigt antogs, dels grundade sig på en lagstiftning som inte längre är tillämplig, dels inte är förenliga med den nya lagstiftning som under tiden blivit tillämplig.

87      Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att överklagandenämnden gjorde en felaktig rättstillämpning i sitt beslut genom att inte kontrollera huruvida de dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som Acer hade godkänt i det ursprungliga beslutet uppfyllde de krav i artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 som sökanden specifikt hade åberopat i sitt interna överklagande till nämnda kommitté, i den mån de var tillämpliga. Endast svaret på denna fråga skulle kunna göra det möjligt för överklagandenämnden att, mot bakgrund av nya tillämpliga materiella rättsregler som följer av artiklarna 14–16 i förordning 2019/943, besluta att hänskjuta fastställandet av dagen före- och intradags-KBM för KBR Core till Acer för att den ska göra dem förenliga med dessa regler, eller bekräfta lagenligheten, i förhållande till dessa regler, av de KBM som hade godkänts av Acer, genom ett beslut som då skulle ersätta det ursprungliga beslutet.

88      Talan ska således bifallas såvitt avser den andra grunden, som avser att överklagandenämnden i sitt beslut gjorde en felaktig rättstillämpning – vid fastställandet av den rätt som var tillämplig i den aktuella situationen – som kan ha inverkat på huruvida beslutet är välgrundat.

89      Överklagandenämndens beslut ska följaktligen ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva sökandens övriga grunder och anmärkningar.

 Rättegångskostnader

90      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

91      Sökanden har yrkat att Acer ska ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Acer i allt väsentligt har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Beslut A-003–2019, som meddelats av överklagandenämnden vid Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 11 juli 2019, ogiltigförklaras.

2)      Talan avvisas i övriga delar.

3)      Acer ska ersätta rättegångskostnaderna.

Tomljenović

Kreuschitz

Schalin

Škvařilová-Pelzl

 

      Nõmm

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 7 september 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: tyska.