Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Specializat Cluj - Rumänien) – AU mot Reliantco Investments LTD, Reliantco Investments LTD Limassol Sucursala Bucureşti
(Mål C-500/18)1
(Begäran om förhandsavgörande – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Marknader för finansiella instrument – Direktiv 2004/39/EG – Begreppen ’icke-professionell kund’ och ’konsument’ – Villkor för att kunna åberopa ställning som konsument – Fastställande av domstols behörighet att pröva talan)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Tribunalul Specializat Cluj
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: AU
Svarande: Reliantco Investments LTD, Reliantco Investments LTD Limassol Sucursala Bucureşti
Domslut
Artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en fysisk person, som i enlighet med ett avtal såsom ett CFD-kontrakt som vederbörande ingått med ett finansbolag, utför finansiella transaktioner via detta bolag kan anses vara ”konsument” i den mening som avses i denna bestämmelse, såvida avtalet inte omfattas av personens affärs- eller yrkesverksamhet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Vid denna bedömning saknar den omständigheten att personen har genomfört ett stort antal transaktioner under en relativt kort tidsperiod eller har investerat betydande belopp genom dessa transaktioner i sig i princip betydelse, och den omständigheten att personen i fråga är en ”icke-professionell kund” i den mening som avses i artikel 4.1 led 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39 av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, saknar även den i sig i princip betydelse.
Förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att en talan som en konsument väckt gentemot en näringsidkare på grundval av utomobligatoriskt skadeståndsansvar, vid fastställandet av domstols behörighet, omfattas av kapitel II avsnitt 4 i den förordningen, såvida denna talan har ett oupplösligt samband med ett avtal som faktiskt har ingåtts mellan konsumenten och näringsidkaren, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.
____________
1 EUT C 381, 22.10.2018