DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

18 mars 2015

Mål F‑51/14

Manuel Jaime Ribeiro Sinde Monteiro

mot

Europeiska unionens utrikestjänst (EEAS)

”Personalmål – Personalvid EEAS – Tjänsteman – Befordran – Artiklarna 43 och 45.1 i tjänsteföreskrifterna – Jämförelse av meriterna hos samtliga befordringsbara tjänstemän – Tjänstemän som rekommenderats för befordran av EEAS:s tjänstegrenar och tjänstemän som inte har rekommenderats för befordran – Beaktande av bedömningsrapporten – Enbart skriftliga bedömningar ”

Saken:      Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, i vilken Manuel Jaime Ribeiro Sinde Monteiro har yrkat att det beslut som fattades den 9 oktober 2013 av generaldirektören för administrativa ärenden (chief operating officer ) vid Europeiska unionens utrikestjänst (EEAS), i egenskap av tillsättningsmyndighet för EEAS, om utfärdande av en förteckning över tjänstemän som befordrades under befordringsomgången år 2013.

Avgörande:      Det beslut som fattades av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska unionens utrikestjänstden 9 oktober 2013 om utfärdande av en förteckning över tjänstemän som befordrades under befordringsomgången år 2013 ogiltigförklaras, såtillvida som Manuel Jaime Ribeiro Sinde Monteiro inte upptogs i nämnda förteckning. Anledning saknas att döma i övriga delar av målet. Europeiska unionens utrikestjänst ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Manuel Jaime Ribeiro Sinde Monteiro.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Bedömningsrapporter – Enbart skriftliga bedömningsar i dessa rapporter – Metod som inte gör det möjligt att göra en jämförelse av meriter på samma grundlag i ett befordringsförfarande

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Handlingarna har först jämförts i varje generaldirektorat – Tillåtet – Jämförelse sker därefter av befordringskommittén och sedan av tillsättningsmyndigheten – Räckvidd – Tillsättningsmyndighetens jämförelse ska avse samtliga befordringsbara tjänstemän

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

1.      Även om tillsättningsmyndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer det sätt eller metod som den anser mest ägnad för att jämföra meriterna, är dock administrationens utrymme härvidlag begränsat av att det är nödvändigt att göra en grundlig och opartisk jämförelse av meriterna, i tjänstens intresse och i enlighet med principen om likabehandling. Nämnda bedömning ska därför ske på grundval av jämförbar information och jämförbara upplysningar. Tillsättningsmyndigheten ska härvidlag, för att befordringssystemet ska bli så rättvist som möjligt, enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, säkerställa att jämförelsen av meriter är objektiv dels genom att säkerställa att samtliga tjänstemän bedöms enligt samma bedömningsskala och dels genom att säkerställa att betygssättarna använder likartade kriterier för bedömningen.

(se punkt 39)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Buendía Sierra/kommissionen, T‑311/04, EU:T:2006:329, punkt 172 och där angiven rättspraxis

Europeiska unionens tribunal: dom Stols/rådet, T‑95/12 P, EU:T:2014:3, punkt 32

Personaldomstolen: dom Niemine/rådet, F‑81/12, EU:F:2014:50, punkterna 58 och 91 och där angiven rättspraxis, överklagad till tribunalen, mål T‑464/14 P

2.      Enbart skriftliga bedömningar i rapporterna gör det inte möjligt att påvisa skillnader i sättet att bedöma tjänstemännen, då en sådan bedömning sker enligt de olika betygssättarnas subjektiva värderingar och nämnda skriftliga bedömningar påverkar således tillsättningsmyndighetens möjlighet att objektivt jämföra meriterna.

Även om det förvisso inte kan göras gällande att det i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs en kvantifierbar och analytisk bedömning kräver skyldigheten att jämföra meriterna likvärdigt och på grundlag av jämförbar information och jämförbara upplysningar – vilket utgör hela tanken bakom artikel45 i tjänsteföreskrifterna – ett förfarande eller metod som kan kompensera för den subjektivitet som följer av de olika betygssättarnas bedömningar.

(se punkterna 40 och 41)

3.      I ett befordringsförfarande ska tillsättningsmyndigheten, enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, jämföra samtliga befordringsbara tjänstemäns meriter innan en tjänsteman befordras. Tillsättningsmyndigheten kan mera specifikt som stöd för sin jämförelse ta hjälp av olika administrativa tjänstegrenar på skilda hierarkiska nivåer i enlighet med de principer som alla hierarkiska administrativa system vilar på och som har kommit till konkret uttryck i artikel 21 första stycket i tjänsteföreskrifterna, vari stadgas att samtliga tjänstemän oberoende av ställning ska bistå och råda sina överordnade.

En jämförelse på förhand av de befordringsbara tjänstemännens akter i varje generaldirektorat kan dock inte ersätta den jämförande bedömning som ska göras därefter, när så föreskrivs, av befordringsskommittén och senare av tillsättningsmyndigheten.

För att den jämförande bedömningen av meriterna hos samtliga tjänstemän som kan befordras inte skall bli meningslös, är det viktigt att tillsättningsmyndigheten inte nöjer sig med att bedöma meriterna endast hos de tjänstemän som är högst placerade i de olika förteckningar som generaldirektoraten har upprättat.

Härav följer att detta att det först görs en jämförelse av meriterna för befordringsbara tjänstemän inom varje tjänstegren, för att beakta var och ens situation, inte, enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, kan befria befordringskommittén och tillsättningsmyndigheten från skyldigheten att jämföra samtliga befordringsbara tjänstemäns meriter.

De översiktstabeller som befordringskommittén använder för samtliga befordringsbara tjänstemän, i den mening som avses i artikel 5.2, i det beslut i vilket Europeiska unionens Höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik har fastställt reglerna för befordringsfarandet enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, utpekar i varje lönegrad de tjänstemän som tjänstegrenarna har föreslagit ska promoveras. Detta sker med iakttagande av de befordringsmöjligheter som följer av de vägledande kvoter som fastställs av direktören för personalavdelningen. Även om översiktstabellerna i större eller mindre utsträckning kan ge en ögonblicksbild över situationen för samtliga befordringsbara tjänstemän i samma lönegrad innehåller de inga upplysningar om huvudarbetsuppgifter och eventuella meriter för de befordringsbara tjänstemän som tjänstegrenarna inte har rekommenderat för befordran. Detta i motsats till vad som gäller för befordringsbara tjänstemän som tjänstegrenarna har rekommenderat för befordran, för vilka huvudarbetsuppgiftera anges och det dessutom lämnas en kort motivering för befordringsrekommendationen, baserad på deras meriter. Denna tabell tydliggör en särbehandling mellan de tjänstemän som tjänstegrenarna redan i ett första skede har rekommenderat för befordran och övriga tjänstemän. Den fördel som de första har av att deras meriter framhävs i ett användarvänligt översiktsdokument kan således ha gett upphov till oregelmässigheter i de faser av befordringsförfarandet i vilket det har kunnat användas.

(se punkterna 46, 47, 50, 51 och 57)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Tsirimokos/parlamentet, T‑76/92, EU:T:1993:106, punkt 17; Caravelis/parlamentet, T‑182/99, EU:T:2001:131, punkt 33 och Heurtaux /kommissionen, T‑172/03, EU:T:2005:34, punkt 40