Talan väckt den 30 december 2013 – Lico Leasing och Pequeños y Medianos Astilleros Sociedad de Reconversión mot kommissionen

(Mål T-719/13)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Lico Leasing, SA (Madrid, Spanien) och Pequeños y Medianos Astilleros Sociedad de Reconversión, SA (Madrid) (ombud: advokaterna M. Sánchez och M. Merola)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet eftersom kommissionen felaktigt ansåg att SEAF är ett system för statligt stöd som gagnat AIE och dess investerare, och eftersom motiveringsskyldigheten åsidosatts, eller

i andra hand, ogiltigförklara föreläggandet om återkrav av det stöd som beviljats enligt SEAF, eftersom det strider mot unionsrättens allmänna principer,

i andra hand, ogiltigförklara föreläggandet om återkrav såvitt avser beräkningen av beloppen för de olagliga stöd som ska återkrävas, i den del Spanien förhindras att bestämma metoden att beräkna detta belopp i enlighet med generella principer för att återkräva statligt stöd, och

förplikta kommissionen att ersätta samtliga kostnader för förfarandet.

Grunder och huvudargument

Det beslut som angrips genom förevarande talan är detsamma som i målet T-515/13, Spanien mot kommissionen (EUT C 336, s. 29)

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 107.1 FEUF och 296 FEUF

Den aktuella åtgärden uppfyller villkoren angående selektivitet. För det första är beslutet felaktigt när det i detta anges att det finns en sektoriell selektivitet eftersom den åtgärd som beslutet avser var öppen för investerare från alla sektorer i ekonomin. För det andra är beslutet felaktigt när det i detta dras slutsatsen att ett förfarande med förhandsgodkännande kan medföra att det föreligger selektivitet, utan att det beaktas att detta godkännande var befogat med beaktande av åtgärdens komplexitet, och under alla förhållanden rör detta inte de påstådda förmånstagarna egenskaper.

Den aktuella åtgärden uppfyller villkoren angående snedvridning av konkurrensen och påverkan av handeln mellan medlemsstaterna. I synnerhet anges i beslutet inte på vilket sätt det påstådda statliga stödet skulle ha en effekt på de angivna marknaderna, detta slås endast fast utan motivering.

Som andra del av denna första grund har vidare anförts att beslutet var bristfälligt motiverat, eftersom det inte förklarades varför den behållning som de påstådda förmånstagarna har erhållit utgör ett statligt stöd när dessa förmånstagare endast tog del av den behållning som skeppsredarna erhållit, vilken kommissionen själv har medgett inte utgjorde statligt stöd.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 14 i rådets förordning nr 659/1999

Föreläggandet om återkrav i artiklarna 4, 5 och 6 i beslutet ska ogiltigförklaras med stöd av följande allmänna unionsrättsliga principer:

Principen om skydd för berättigade förväntningar, i synnerhet eftersom den skrivelse som kommissionsledamoten Kroes skickade år 2009 skapade berättigade förväntningar hos de ekonomiska aktörerna angående SEAF:s laglighet.

För det fall tribunalen inte finner att återkravsbeslutet strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar åberopas i andra hand rättssäkerhetsprincipen, eftersom vissa omständigheter gjorde att den tveksamhet angående SEAF:s laglighet som ursprungligen uppstod på grund av beslutet Brittany Ferries blev större och större under den tid SEAF var i kraft.

Tredje grunden: Åsidosättande av de allmänna principerna för återkrav av statligt stöd

Det angripna beslutet åsidosätter de allmänna principer som ska tillämpas vid återkrav av statligt stöd, eftersom staten kan återkräva mer från förmånstagarna än vad de faktiskt har erhållit i påstått stöd.