Talan väckt den 28 januari 2010 - GEA Group mot kommissionen

(Mål T-45/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: GEA Group AG (Bochum, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Kallmayer, I. du Mont och G. Schiffers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1.2 i beslutet, i den mån där fastställs att sökanden har överträtt artikel 101 FEUF (f.d. artikel 81.1 EG) samt artikel 53 i EES-avtalet, och

ogiltigförklara artikel 2 i beslutet vad gäller det bötesbelopp som ålagts sökanden, eller

i andra hand reducera den tid som den påstådda överträdelsen pågått enligt artikel 1.2 i beslutet samt bötesbeloppet i artikel 2, samt

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden vänder sig emot kommissionens beslut K (2009) 8682 slutlig av den 11 november 2009 i ärende COMP/38.589 - Värmestabilisatorer. I det angripna beslutet befanns sökanden tillsammans med andra företag ha gjort sig skyldig till överträdelser av artikel 81 EG och - sedan den 1 januari 1994 - artikel 53 i EES-avtalet. Enligt kommissionens uppfattning har sökanden inom EES varit delaktig i en rad avtal och/eller samordnade förfaranden genom ESBO/Ester. Detta bestod i fastställande av priser, uppdelning av marknader genom anvisning av leveranskvoter, uppdelning och tilldelning av kunder liksom utbyte av känslig ekonomisk information, särskilt rörande kunder samt produktions- och leverans- mängder. Sökanden hålls tillsammans med ytterligare två företag, samtliga varandras efterföljare avseende rättigheter och skyldigheter, gemensamt ansvariga för de konkurrensbegränsande överenskommelserna företagen anses ha medverkat i.

Till stöd för sin talan anger sökanden tre grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen gjort fel som funnit att sökandens rättsliga föregångare utövade ett avgörande inflytande. Sökanden gör i detta sammanhang gällande att det angripna beslutet baserats på felaktiga slutsatser beträffande sakförhållandena och felaktig användning av de rättsliga grunderna för ansvar, särskilt villkoren för presumtion för avgörande inflytande.

Som andra grund anger sökanden att kommissionens befogenhet att ålägga böter i förevarande fall har preskriberats enligt artikel 25.1 och 25.5 i EG-förordning nr 1/2003¹. Kommissionen har beträffande detta inte kunnat visa på någon överträdelse efter åren 1996/97 och i vart fall inte under åren 1999 och 2000. Vidare anförs att kommissionens uppskjutande av processen vad gäller de förenade målen T-125/03 och T-253/03, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen, inte medfört att preskriptionstiden för sökandena avbrutits.

Som tredje grund hävdas att sökandens rätt till försvar åsidosatts. Kommissionens utredning pågick under mer än fyra år utan motivering, med följden att cirka fem år passerade innan sökanden informerades och cirka sex år innan de åberopade invändningarna meddelades. Dessutom underlät kommissionen att upplysa de berörda personerna och företagen om de fullständiga sakförhållandena. Sökandebolaget anser att kommissionen genom denna försummelse berövat det möjligheten att säkra bevis till sin fördel samt till ett effektivt försvar.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT L 1, 2003, s. 1).