TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 12 november 2015
Förenade målen T‑515/14 P och T-516/14 P
Christodoulos Alexandrou
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Personalmål – Rekrytering – Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/231/12 – Beslut att neka tillträde till utvärderingstesterna – Motiveringsskyldighet – Tillgång till handlingar – Avslag på begäran om tillgång till flervalsfrågorna i tillträdesproven – Sekretess vid uttagningskommitténs handläggning – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Personaldomstolens behörighetsområde – Artikel 270 FEUF – Begreppet åtgärd som går någon emot – Artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna”
Saken: Överklaganden av de domar som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 14 maj 2014, Alexandrou/kommissionen (F-34/13, REUP, EU:F:2014:93 och F-140/12, REUP EU:F:2014:94), och yrkande om ogiltigförklaring av domarna.
Avgörande: Överklagandet i mål T‑516/14 P ogillas. I mål T‑515/14 P upphävs personaldomstolens dom av den 14 maj 2014, Alexandrou/kommissionen (F-34/13) i den del personaldomstolen har underlåtit att besvara den första grunden vad avser bristande motivering i den del särskilda omständigheter skulle ha motiverat att Christodoulos Alexandrou fick tillgång till de omtvistade frågorna, och har underkänt den fjärde grunden. Överklagandet i mål T‑515/14 P ogillas i övrigt. Talan i mål F-34/13 ogillas såvitt den grundas dels på bristande motivering av de angripna besluten i det att Christodoulos Alexandrou hade gjort gällande särskilda omständigheter som motiverade hans tillgång till de omtvistade frågorna, dels på grunden om åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång, eller av rätten till ett effektivt rättsmedel. I mål T‑516/14 P ska vardera parten bära sin rättegångskostnad. I mål T‑515/14 P ska vardera parten bära sin rättegångskostnad.
Innehåll
1. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Upptagande till sakprövning
(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)
2. Talan väckt av tjänstemän – Personaldomstolens behörighet – Begäran om tillgång till handlingar i ett uttagningsförfarande – Omfattas
(Artiklarna 256.1 FEUF, 263 FEUF och 270 FEUF, domstolens stadga, bilaga I, artikel 1, tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)
3. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Begäran om tillgång avseende handlingar om uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän i unionen – Underkastas såväl systemet i tjänsteföreskrifterna som systemet i förordning nr 1049/2001
(Artikel 15.3 FEUF, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 42, tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 6, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.3)
4. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för beslutsförfarandet – Tillämpningsområde – Flervalsfrågor som har ställts i urvalsproven i ett allmänt uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän i unionen – Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 6, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.3)
5. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för beslutsförfarandet – Utlämnande av de frågor som ställts i urvalsproven i ett allmänt uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän i unionen – Presumtion om ingrepp i beslutsförfarandet – Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 6, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 och 4.3)
6. Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsprov på grundval av meriter och prov – Bedömning av sökandenas meriter – Uteslutning av sökandena beroende på deras viktade svar på frågorna under den första urvalsfasen – En sökandes poäng understiger klart de poäng som tilldelats i andra tillträdesprov – Omständighet som inte i sig kan användas för att ifrågasätta lagenligheten av proven
1. En grund om att förstainstansdomstolen inte har prövat ett yrkande eller en grund som har åberopats utgör i huvudsak ett påstående om att personaldomstolen har åsidosatt den motiveringsskyldighet som följer av artikel 36 i domstolens stadga, som är tillämplig på personaldomstolen med stöd av artikel 7.1 i bilaga I till samma stadga.
Klaganden, som gör gällande att dess argumentation inte har prövats, kan härvid inte klandras för att den inte har angett något avsnitt eller någon del av den överklagade domen som invändningen särskilt avser, eftersom det per definition görs gällande att tribunalen inte har tagit ställning till argumentet.
(se punkterna 34 och 35)
Hänvisning till
Tribunalen: dom 8 oktober 2014, Bermejo Garde/EESK, T-529/12 P, REUP, EU:T:2014:861, punkt 43
2. Personaldomstolen är ensam behörig att pröva ett mål om förfarandet för ett allmänt uttagningsprov, såväl med avseende på person (ratione personae), när en underkänd sökande begär tillgång till handlingar i sin egenskap av deltagare i ett uttagningsprov, som materiellt (ratione materiae), i den mån begäran inges på grund av att nämnda deltagare har uteslutitis från uttagningsprovet.
Personaldomstolen är nämligen med stöd av bestämmelserna i artikel 256.1 FEUF och artikel 1 i bilaga I till domstolens stadga behörig att som första instans avgöra en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken enligt ordalydelsen i den sistnämnda artikeln avser alla tvister mellan unionen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna för unionens tjänstemän och de anställningsvillkor som gäller för unionens övriga anställda.
Denna avgränsning av personaldomstolens behörighet rättar sig efter den berörda personens personliga status och bakgrunden till tvisten. En tvist mellan en tjänsteman och den institution som denne tillhör omfattas i detta hänseende av tillämpningsområdet för artikel 270 FEUF och artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, när den har sitt ursprung i anställningsförhållandet mellan den berörda personen och institutionen och omfattas således inte av tillämpningsområdet för artikel 263 FEUF, som anger den allmänna ordningen för talan om ogiltigförklaring av rättsakter som unionens institutioner eller organ har antagit.
Det följer för övrigt uttryckligen av artikel 270 FEUF, i förening med artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna, att det kriterium som gör det möjligt att bestämma om talan kan väckas av en person som omfattas av tjänsteföreskrifterna med stöd av artikel 270 FEUF, består i att pröva om den rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts utgör en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Det följer av den sistnämnda artikeln att beslut eller underlåtenhet att utföra en handling som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna omfattas av rättsmedlen i kapitel VII i tjänsteföreskrifterna.
Vidare kan rättsmedlen i kapitel VII i tjänsteföreskrifterna tas i anspråk av deltagare i allmänna uttagningsprov eller i ett urvalsförfarande, oberoende av om de är anställda i unionen.
(se punkterna 59–63)
Hänvisning till
Domstolen: beslut 10 juni 1987, Pomar/kommissionen, 317/85, REG, EU:C:1987:267, punkt 7 och där angiven rättspraxis
Tribunalen: beslut av den 20 april 2012, Pachtitis/kommissionen, T-374/07, EU:T:2012:188, punkterna 13–15
3. Artikel 15.3 FEUF utgör genom att föreskriva antagandet av förordningar, såsom förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, för att definiera principerna och begränsningarna i allmänhetens tillgång till unionsinstitutionernas handlingar, inte hinder för att anta eller bibehålla särskilda regler om tillgången till vissa handlingar på vissa områden, när sådana regler motiveras av behovet att uppfylla specifika mål.
Eftersom det vare sig i förordning nr 1049/2001 eller i en speciallagstiftning för ett särskilt område inom unionsrätten som eftersträvar ett annat mål än det om insyn finns någon bestämmelse som uttryckligen ger någon av dessa lagstiftningar företräde, ska det emellertid säkerställas att var och en av dessa lagstiftningar tillämpas på ett sätt som är förenligt med den andra lagstiftningens tillämpning och därigenom säkerställa en enhetlig tillämpning.
Härav följer att principen om sekretessen för uttagningskommitténs arbete i artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, enligt vilken det råder sekretess på uttagningskommitténs arbete, inte kan utesluta tillämpningen av förordning nr 1049/2001, i den mån den måste tillämpas med beaktande av specialbestämmelserna i tjänsteföreskrifterna i förevarande fall. Emellertid måste dessa regler i tjänsteföreskrifterna och de allmänna principerna i nämnda förordning tillämpas på ett enhetligt sätt. Mot denna bakgrund kan den som begär tillgång till handlingar inte med framgång göra gällande den allmänna principen om insyn i artikel 15.3 FEUF och artikel 42 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna som grund för att enbart bestämmelserna i förordning nr 1049/2001 ska tillämpas och således att artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna ska bortses från.
(se punkterna 68–71)
Hänvisning till
Domstolen: dom 27 februari 2014, kommissionen/EnBW, C‑365/12 P, REU, EU:C:2014:112, punkt 84 och där angiven rättspraxis
4. Vad gäller tillgång till handlingar avseende en uttagningskommittés arbete kan de undantag till rätten till tillgång till handlingar i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, inte tolkas utan beaktande av de särskilda reglerna, i förevarande fall, i artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och punkt 6.2 i handledningen för allmänna uttagningsprov. Dessa särskilda regler eftersträvar nämligen andra mål än målet om insyn i förordning nr 1049/2001. Enligt systematiken i nämnda förordning uppställs allmänhetens rätt till tillgång till handlingar från unionens institutioner och organ i princip för att i största möjliga mån underlätta tillämpningen av denna rätt och för att främja god förvaltningssed genom att säkerställa största möjliga insyn i de offentliga myndigheternas beslutsförfarande och i de uppgifter som ligger till grund för deras beslut. Följaktligen ska undantag från denna princip tolkas restriktivt.
Däremot inför artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, som särskilt avser uttagningsförfaranden, principen om sekretess på uttagningskommitténs arbete för att säkerställa kommitténs oavhängighet och objektiviteten i deras arbete genom att skydda dem mot varje form av extern inblandning eller påtryckning oberoende av om den kommer från själva unionsadministrationen, berörda deltagare eller tredjeman.
Vad särskilt gäller frågan om allmänna uttagningsprov framgår det vidare av punkt 6.2 i handledningen för allmänna uttagningsprov att principen om sekretess på uttagningskommitténs arbete omfattar de flervalsfrågor som ställs i urvalsproven. Denna begränsning i rätten till tillgång till handlingar avser att förhindra att frågorna, som kan återanvändas i senare uttagningsprov, sprids till andra framtida deltagare. Med beaktande av det stora antal deltagare i uttagningsproven, som medför att urvalsprov anordnas under flera dagar, är det välkänt att de frågor som ställs i dessa prov till varje deltagare, i varje grupp av frågor av samma typ och svårighetsgrad, fastställd av uttagningskommittén på grundval av objektiva kriterier som är desamma för alla deltagare, väljs ut slumpmässigt av IT-systemet från en databas med flervalsfrågor.
Mot denna bakgrund ska det medges att de flervalsfrågor som ställs i tillträdesproven till ett uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän i unionen, i den mån de är nära förbundna med rekryteringsförfarandet, omfattas av kommissionens beslutsprocess och således av tillämpningsområdet för artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001. Även om dessa frågor ställs till tusentals deltagare under ett allmänt uttagningsprov är det inte desto mindre så, att de ingår i en intern databas hos institutionen som är tänkt att användas av uttagningskommittéer när Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal anordnar uttagningsprov och de utgör således interna handlingar som omfattas av undantaget om skydd för kommissionens beslutsförfarande.
(se punkterna 78–81 och 86)
Hänvisning till
Domstolen: dom 27 februari 2014, kommission/EnBW, EU:C:2014:112, punkt 83 och där angiven rättspraxis
Tribunalen: dom 5 april 2005, Hendrickx/rådet, T-376/03, REGP, EU:T:2005:116, punkt 56, och dom 14 juli 2005, Le Voci/rådet, T-371/03, REGP, EU:T:2005:290, punkt 123
5. För att motivera avslaget av begäran till tillgång till en handling som har begärts ut med stöd av förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, räcker det i princip inte att handlingen omfattas av en verksamhet som nämns i artikel 4.2 och 4.3 i nämnda förordning. Den berörda institutionen måste även förklara på vilket sätt utlämnande av den aktuella handlingen rent konkret och faktiskt skulle skada det intresse som skyddas av det undantag som föreskrivs i den artikeln. Det står emellertid den aktuella unionsinstitutionen fritt att stödja sig på allmänna presumtioner som gäller för vissa kategorier av handlingar, eftersom liknande allmänna överväganden kan tillämpas på ansökningar om utlämnande av handlingar av samma slag.
Vad gäller en begäran om tillgång till de flervalsfrågor som ställts i urvalsproven i ett allmänt uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän i unionen kan kommissionen, i enlighet med de mål som eftersträvas med principen om skydd för sekretessen på uttagningskommitténs arbete, presumera – utan att göra en konkret och enskild prövning av dessa handlingar – att det i princip skulle utgöra ett allvarligt ingrepp i dess beslutsförfarande om sådana frågor skulle lämnas ut. Tillämpningen av en sådan allmän presumtion på flervalsfrågor som ställts i ett allmänt uttagningsförfarande omfattas fullt ut av systemet i förordning nr 1049/2001, som ska vara förenligt med de särskilda tillämpliga reglerna, som motiveras av särskilda mål. Tillämpningen av en sådan allmän presumtion när kommissionen beslutar att använda sig av undantaget om skydd för beslutsförfarandet för att avslå en begäran om tillgång till flervalsfrågor som ställts i ett allmänt uttagningsprov, ingiven med stöd av förordning nr 1049/2001, kan således inte förstås så, att ett nytt undantag läggs till.
Under vissa särskilda omständigheter kan i övrigt denna allmänna presumtion brytas i samband med en avvägning mellan aktuella intressen, i enlighet med systemet i artikel 4 i förordning nr 1049/2001. Så är fallet när en deltagare konkret bestrider relevansen av vissa frågor eller grunden för de rätta svaren, och under förutsättning att skillnaden mellan vederbörandes resultat och gränsen för ett godkänt resultat är sådan att vederbörande kan bli godkänd på det aktuella provet under förutsättning att det finns grund för hans eller hennes invändning. I ett sådant fall är det nämligen nödvändigt att lämna ut de aktuella frågorna till den berörde för att göra det möjligt för vederbörande att bedöma lagenligheten av beslutet att utesluta honom eller henne från uttagningsprovet och möjligheten att väcka talan, liksom för att möjliggöra en domstolsprövning. I ett sådant fall har den berördes rätt till tillgång till uppgifter som motiverar detta beslut företräde framför principen om sekretess på uttagningskommitténs arbete.
(se punkterna 87, 88, 94, 95 och 98)
Hänvisning till
Domstolen: dom 27 februari 2014, kommissionen/EnBW, EU:C:2014:112, punkterna 64 och 65 samt där angiven rättspraxis
6. Inom ramen för tillträdesproven till ett allmänt uttagningsprov är blott den omständigheten att en deltagare har tilldelats poäng som är betydligt lägre än de vederbörande tilldelades i andra tillträdesprov – i avsaknad av andra indicier – uteslutande hänförlig till den berördes egna kompetens och utgör inte en särskild omständighet som avser de ställda frågorna eller riktigheten av svaren, som gör det möjligt att ifrågasätta lagenligheten av själva provet.
(se punkt 167)