Mål T-374/00


Verband der freien Rohrwerke eV m.fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission

Kontroll av företagskoncentrationer – Företagskoncentration som till en del omfattas av EKSG-fördraget och till en del av EG-fördraget – Beslut om tillstånd grundat på artikel 66.2 KS – Beslut om förenlighet med den gemensamma marknaden grundat på artikel 6.1 b i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 – Sakprövningsförutsättningar enligt EKSG-fördraget och EG-fördraget – Relationen mellan de system för kontroll av företagskoncentrationer som föreskrivs i EKSG- respektive EG-fördragen – Motiveringsskyldighet – Oriktig bedömning

Sammanfattning av domen

1.

Talan om ogiltigförklaring – Talan mot ett EKSG-beslut väckt av ett företag vars verksamhet inte omfattas av det fördraget – Saknar talerätt

(Artikel 33.2 KS)

2.

Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden – Utomstående företag som är direkt konkurrent och som aktivt deltagit i det administrativa förfarandet – Upptagande till sakprövning

(Artikel 230.4 EG)

3.

Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens undersökning – Koncentration som omfattas av både EKSG och EG – Tillämpning av respektive fördrags formella och materiella regler – Krav på två separata förhandstillstånd – Kommissionens rätt att anta två olika beslut

(Artikel 66.1och 66.2 KS, artikel 305.1 EG; rådets förordning nr 4064/89)

4.

Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens undersökning – Ekonomiska bedömningar – Befogenhet att företa skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2)

5.

Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Skapande av en kollektiv dominerande ställning som påtagligt hämmar den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden – Villkor

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.3)

6.

Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om tillämpning av bestämmelser om företagskoncentrationer

(Artikel 253 EG)

7.

Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Relevant marknad – Geografisk avgränsning

(Rådets förordning nr 4064/89)

8.

Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Tidpunkt att beakta

(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 4064/89, artikel 2)

9.

Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Skyldighet att beakta ekonomiska och strukturella kopplingars inverkan på konkurrensstrukturen vid delad kontroll över gemensamt företag

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.2 och 2.3)

10.

Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om tillämpning av bestämmelser om företagskoncentrationer

(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 4064/89, artikel 6.1 b)

1.

Uppräkningen i artikel 33 andra stycket KS av rättssubjekt som har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring är uttömmande, så att rättssubjekt som inte omnämns saknar talerätt. Bolag som inte utövar en tillverknings- eller distributionsverksamhet inom kol- och stålområdet har således inte den talerätt som krävs för att begära en ogiltigförklaring av ett EKSG-beslut. Så är fallet med bolag som tillverkar stålrör som, på grund av att de inte anges i bilaga I till EKSG‑fördraget, inte omfattas av det fördraget. Även om det är riktigt att EKSG‑fördragets bestämmelser om enskildas talerätt skall tolkas extensivt för att garantera det rättsliga skyddet för dem som berörs, får denna generösa tolkning inte gå så långt att den strider mot EKSG-fördragets klara ordalydelse. Det ankommer nämligen inte på gemenskapsdomstolarna att göra undantag från det domstolssystem som inrättats genom fördragen.

(se punkterna 33–38)

2.

Det följer av artikel 230 fjärde stycket EG att ett företag endast har rätt att föra talan om ogiltigförklaring av ett beslut att tillåta en koncentration, som inte är riktat till det, om det direkt och personligen berörs av beslutet.

Ett företag som är verksamt på samma marknad, eller marknader, som koncentrationens parter berörs direkt av ett sådant beslut, eftersom det möjliggör ett genomförande av den planerade koncentrationen och därför kan medföra en omedelbar ändring av situationen på den relevanta marknaden, eller de relevanta marknaderna, vilken därmed endast beror på viljan hos koncentrationens parter.

Ett företag är dessutom personligen berört av nämnda beslut om det angår detta företag på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för det eller på grund av en faktisk situation som särskiljer det i förhållande till alla andra personer och därigenom försätter det i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till. Så är fallet med ett företag som dels befinner sig i direkt konkurrens med koncentrationens parter på en viss produktmarknad och således i egenskap av direkt konkurrent kan påverkas av den omtvistade koncentrationen, dels kan påverkas av den omtvistade koncentrationen i egenskap av köpare av råmaterial för tillverkning av nämnda produkter, då den vid ett flertal tillfällen har vänt sig till en av koncentrationens parter för att tillgodose sitt behov av dessa produkter, och dessutom, efter meddelandet enligt artikel 4.3 i förordning nr 4064/89, aktivt deltagit i det administrativa förfarandet, bland annat genom att framställa invändningar som kommissionen har beaktat i sitt beslut.

(se punkterna 46–55)

3.

Eftersom det med avseende på frågan hur den gemensamma marknaden skall fungera följer av artikel 305.1 EG att bestämmelserna i EKSG-fördraget och samtliga bestämmelser som har antagits för tillämpningen av detta fördrag fortsätter att gälla, oberoende av att EG-fördraget upprättats, skall, i de fall då det föreligger en företagskoncentration som omfattas av bägge fördragen, de delar av denna som omfattas av EKSG-fördraget bedömas enligt reglerna i artikel 66 KS medan alla andra aspekter av denna koncentration skall bedömas enligt de allmänna regler för kontroll av företagskoncentrationer som inrättats genom förordning nr 4064/89.

Eftersom både artikel 66 KS och förordning nr 4064/89 innebär ett krav på förhandstillstånd för planerade företagskoncentrationer kan parterna i en koncentration som omfattas av bägge fördragen dessutom endast genomföra den förhandsanmälda planerade koncentrationen om de har fått två separata tillstånd, nämligen dels ett tillstånd enligt artikel 66.2 KS för de delar av koncentrationen som omfattas av EKSG-fördraget, dels ett tillstånd enligt förordning nr 4064/89 för de delar av koncentrationen som omfattas av EG-fördraget.

Med anledning av dessa särskilda förhållanden kan kommissionen således anta två olika beslut för att förklara en blandad koncentration förenlig med den gemensamma marknaden. Detta förfaringssätt framstår som så mycket mer berättigat som bestämmelserna i artikel 66 KS och i förordning nr 4064/89 skiljer sig såväl i fråga om de materiella som i fråga om de processuella delarna. Det förhållandet att det är fråga om en och samma odelbara företagskoncentration kan inte leda till en annan bedömning. Det är visserligen riktigt att ur en ekonomisk synvinkel utgör en anmäld blandad företagskoncentration i allmänhet en odelbar helhet för dem som har gjort anmälan. Detta hindrar emellertid inte att den ifrågavarande företagskoncentrationen ur en juridisk synvinkel gör det nödvändigt för kommissionen att bevilja två separata tillstånd.

Enbart den omständigheten att kommissionen antar två separata beslut inom ramen för kontrollen av en blandad företagskoncentration medför i detta avseende inte i sig ett åsidosättande av kommissionens skyldighet att se till att tillämpningen av olika gemenskapsrättsliga bestämmelser inte leder till inkonsekvenser. Det utgör nämligen inte en motstridighet att antagandet av två separata beslut kan leda till att kommissionen helt eller delvis tillåter koncentrationen till den del den omfattas av EKSG-fördraget, medan den helt eller delvis förbjuder den till den del den omfattas av EG-fördraget. Detta är snarare en följd av att företagskoncentrationerna eller delar av dessa regleras av olika formella och materiella regler beroende på om de omfattas av EKSG- eller EG‑fördraget. Liknande slutsatser gäller för det fall en talan om ogiltigförklaring som riktar sig mot beslut att bevilja en blandad koncentration leder till olika resultat för det beslut som fattats enligt artikel 66 KS och det beslut som fattats enligt förordning nr 4064/89. Vare sig kommissionen antar ett enda beslut eller två separata beslut skall nämligen gemenskapsdomstolarna kontrollera att dessa beslut överensstämmer med de gällande reglerna på de bägge områdena.

(se punkterna 68–70, 75 och 76)

4.

Eftersom de materiella reglerna i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer, och i synnerhet artikel 2, tillerkänner kommissionen ett visst handlingsutrymme, bland annat vad gäller ekonomiska bedömningar, skall gemenskapsdomstolens prövning av utövandet av denna befogenhet, som är en förutsättning för fastställandet av regler i fråga om koncentrationer, göras med beaktande av det bedömningsutrymme som bildar underlag för de normer av ekonomisk art som ingår i koncentrationsbestämmelserna.

(se punkt 105)

5.

Konstaterandet att det föreligger en kollektiv dominerande ställning beror på att tre kumulativa villkor uppfylls. För det första måste varje företag som ingår i det dominerande oligopolet kunna få kännedom om de övriga ingående företagens agerande för att kunna kontrollera huruvida de antar samma strategi. För det andra måste den tysta samordningen varaktigt kunna bestå, det vill säga det måste finnas ett incitament för att inte frångå den gemensamma handlingslinjen på marknaden. För det tredje måste kommissionen för att styrka att en kollektiv dominerande ställning är för handen även visa att de faktiska och potentiella konkurrenternas samt konsumenternas förutsedda reaktion inte kommer att motverka den gemensamma strategins förväntade verkningar.

(se punkt 121)

6.

Vad gäller kommissionens skyldighet att motivera sina beslut, skall frågan huruvida motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte enbart bedömas mot bakgrund av motiveringens lydelse utan även mot bakgrund av det sammanhang den förekommer i, samt mot bakgrund av alla rättsregler som gäller den aktuella frågan. Detta innebär att i ett fall då en beslutande myndighet är behörig att inom ramen för två parallella förfaranden fatta två separata beslut som avser samma faktiska omständigheter och då myndigheten delger samma berörda person dessa beslut inom en kort tidsrymd, kan vart och ett av besluten, med avseende på motiveringsskyldigheten i förhållande till den personen, anses utgöra en del av sammanhanget för det andra beslutet och på detta sätt tjäna som en kompletterande motivering av detta.

Av detta följer att när kommissionen inom ramen för två parallella förfaranden fattar två separata beslut för att tillåta en och samma koncentration, vilken omfattas av såväl EKSG- som EG-fördragen, och dessa beslut meddelas samtidigt, är det nödvändigt att motiveringen i ett av besluten betraktas mot bakgrund av motiveringen i det andra beslutet. Även om kommissionens kontroll i ett sådant fall vilar på olika regler i sak och form avser dessa två beslut nämligen likafullt en och samma koncentration, vilket medför att kommissionens bedömning till vissa delar kan delas.

(se punkterna 123 och 124)

7.

Inom ramen för bedömningen av en företagskoncentrations inverkan på konkurrensen, utgörs den aktuella geografiska marknaden av en bestämd geografisk zon inom vilken den ifrågavarande produkten saluförs och inom vilken konkurrensvillkoren är tillräckligt homogena för samtliga ekonomiska aktörer, så att det skall vara möjligt att göra en rimlig bedömning av den anmälda företagskoncentrationens effekter på konkurrensen.

(se punkt 141)

8.

Kommissionen kan inte inom ramen för en bedömning av om en anmäld koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden, på grundval av artikel 81 EG vara skyldig att utreda den hypotetiska risken att koncentrationens parter kan komma att sluta konkurrensbegränsande avtal som en följd av koncentrationen. Enligt den klara lydelsen av artikel 81.1 EG är det förbud som föreskrivs tillämpligt först om konkurrensbegränsande avtal faktiskt har ingåtts. Bedömningen av om en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden skall göras enbart på grundval av de faktiska och rättsliga förhållanden som förelåg vid tidpunkten för anmälan av den ifrågavarande koncentrationen och inte på grundval av hypotetiska förhållanden vars ekonomiska räckvidd inte kan värderas när beslutet fattas.

(se punkt 170)

9.

Inom ramen för utövandet av kontrollen över ett gemensamt företag måste detta företags moderbolag med nödvändighet komma överens om hur bolaget skall drivas och i viss mån hur de själva skall förhålla sig till det gemensamma företaget på vissa marknader. Det kan följaktligen inte uteslutas att sådana indirekta kopplingar kan få effekter på konkurrensbeteendet hos de företag som är knutna till varandra på vissa marknader. Av detta följer att förekomsten av sådana indirekta ekonomiska eller strukturella kopplingar utgör en av de omständigheter som man skall ta hänsyn till inom ramen för bedömningen av en koncentration i enlighet med de villkor som anges i artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 4064/89.

(se punkterna 173 och 174)

10.

När kommissionen förklarar att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 6.1 b i förordning nr 4064/89, är ett nödvändigt och tillräckligt villkor i förhållande till motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG att det i beslutet klart och otvetydigt redogörs för skälen till att kommissionen inte anser att den omtvistade koncentrationen föranleder några allvarliga tvivel avseende dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Det kan emellertid inte ur denna skyldighet härledas att kommissionen i ett sådant fall är skyldig att ange en motivering av sin bedömning av alla faktiska och rättsliga omständigheter som skulle kunna uppvisa en koppling till den anmälda företagskoncentrationen och/eller som har framförts under det administrativa förfarandet. Ett sådant krav skulle inte bara vara svårt att kombinera med det krav på skyndsamhet som ställs på kommissionen i dennas utövande av kontrollen av företagskoncentrationer, och i synnerhet när denna tillåter en koncentration på grundval av artikel 6.1 b i förordning nr 4064/89, men det skulle också vara svårt att berättiga med beaktande av själva naturen av denna behörighet. Kommissionen har nämligen, inom ramen för det system som införts genom förordning nr 4064/89, en skyldighet att med tillämpning av en prospektiv analys av referensmarknaderna bedöma om en anmäld koncentration skapar eller förstärker en dominerande ställning, vilket får till följd att en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en betydande del av denna avsevärt begränsas. En sådan bedömning förutsätter en noggrann undersökning av bland annat de omständigheter som i varje enskilt fall visar sig relevanta för bedömningen av koncentrationens effekter på konkurrensen på referensmarknaden. Av detta följer att om en koncentration inte ändrar konkurrensförhållandena på en given marknad, eller bara ändrar dem på ett begränsat sätt, kan man inte begära att kommissionen skall ge en särskild motivering på denna punkt. Av dessa skäl åsidosätter kommissionen inte sin motiveringsskyldighet om den i sitt beslut inte inkluderar en detaljerad motivering av bedömningen av vissa aspekter av koncentrationen som uppenbart är irrelevanta, som saknar betydelse eller som den anser uppenbart saknar direkt samband med saken.

Följaktligen innebär inte endast den omständigheten att ett beslut som förklarar en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 6.1 b i förordning nr 4064/89 inte innehåller någon motivering avseende ett visst antal faktiska och rättsliga omständigheter i sig att kommissionen har åsidosatt den motiveringsskyldighet som åligger den vid antagandet av ett sådant beslut. Denna avsaknad av motivering kan faktiskt även tolkas på det sättet att det enligt kommissionens mening var uteslutet att dessa omständigheter skulle kunna väcka några allvarliga tvivel avseende den omtvistade koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden.

(se punkterna 184–187)