DOM FRÅN EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 26 februari 2013

Mål F-74/11

Aleksandra Bojc Golob

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställd – Tillsvidareanställning – Uppsägning”

Saken:      Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, vilken enligt artikel 106a i Euratomfördraget är tillämplig på det fördraget, genom vilken Aleksandra Bojc Golob har yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal (myndigheten) den 30 september 2010 om uppsägning av hennes tillsvidareanställning och, för det fall det är nödvändigt, myndighetens beslut av den 13 april 2011 om avslag på hennes klagomål av den 20 december 2010 enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän (tjänsteföreskrifterna).

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Grunder – Motivering saknas eller är otillräcklig – Grund som skiljer sig från lagenligheten i sak

(Artikel 296 FEUF)

2.      Tjänstemän – Skydd av säkerhet och hälsa – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Tillämpningsområde – Avtal om tillsvidareanställning i offentlig sektor – Omfattas – Avtal om tillsvidareanställning – Omfattas inte

(Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 1)

3.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Skydd av säkerhet och hälsa –Anställningstrygghet – Syfte som inte är bindande – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Tillåtet

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47 c i )

1.      Prövningen av om kommissionen har motiverat ett beslut och om denna motivering är tillräcklig rör beslutets formella lagenlighet. Denna prövning ska särskiljas från huruvida motiveringen är hållbar, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende.

(se punkt 31)

Hänvisning till

Domstolen: 2 april 1998, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, C-367/95 P, punkt 67

Tribunalen: 18 januari 2005, Confédération nationale du Crédit mutuel mot kommissionen, T-93/02, punkt 67

2.      Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, vilket utgör en bilaga till direktiv 1999/70, har till syfte att förbättra visstidsarbetets kvalitet genom att säkerställa att icke-diskrimingeringsprincipen iakttas och till att en ange en ram för att förhindra att visstidsanställning missbrukas genom att flera visstidsanställningar följer på varandra.

Direktiv 1999/70 och ramavtalet kan därför tillämpas på anställningsavtal mellan administrationer och andra enheter inom offentlig sektor och syftar till att ställa upp regler för användningen av på varandra följande avtal om visstidsanställning, vilka kan missbrukas till nackdel för arbetstagarna. Direktivet och ramavtalet är emellertid inte relevanta för att bedöma situationen för personer som har haft ett avtal om tillsvidareanställning.

(se punkterna 38–40)

Hänvisning till

Domstolen: 4 juli 2006, Adeneler m.fl., C-212/04, punkterna 54 och 63

3.      Anställningstryggheten är visserligen utformad som en betydande del av skyddet för arbetstagare, men den utgör inte en allmän rättslig princip mot bakgrund av vilken lagenligheten av institutionernas rättsakter kan bedömas. Den principen kan därför inte tolkas så, att den innebär ett förbud för institutionen att säga upp ett avtal om tillsvidareanställning enligt artikel 47.1 c i i anställningsvillkoren för Europeiska unionens övriga anställda.

(se punkterna 42 och 43)

Hänvisning till

Domstolen: 22 november 2005, Mangold, C-144/04, punkt 64