FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 9 december 2010
Mål T‑526/08 P
Europeiska kommissionen
mot
Guido Strack
”Överklagande – Anslutningsöverklagande – Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Meddelande om lediga tjänster – Avslag på ansökan om tjänst – Utnämning till en tjänst som enhetschef – Ogiltighetstalan – Upptagande till sakprövning – Berättigat intresse av att få saken prövad – Skadeståndstalan – Ideell skada)
Saken: Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols dom av den 25 september 2008 i mål F-44/05, Strack mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A-1-303och II‑A-1-1609), med yrkande om delvist upphävande av denna dom.
Avgörande: Punkterna 1–3, 5 och 6 i domslutet i Europeiska unionens personaldomstols dom (andra avdelningen) av den 25 september 2008 i mål F-44/05, Strack mot kommissionen, upphävs. Anslutningsöverklagandet ogillas i övrigt. Målet återförvisas till personaldomstolen för prövning av yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att utnämna A. till chef för enheten Upphandling och kontrakt vid Europeiska gemenskapernas publikationsbyrå och beslutet att avslå Guido Stracks ansökan till samma tjänst, av yrkandet om ersättning med 2 000 euro för ideell skada som Guido Strack påstår sig ha lidit samt av yrkandet om ersättning av rättegångskostnaderna. Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.
Sammanfattning
1. Överklagande – Berättigat intresse av att få saken prövad – Prövning av tribunalen ex officio
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 10)
2. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan riktad såväl mot beslutet att avslå en ansökan till en tjänst som mot beslutet att utnämna en annan tjänsteman – Samlad helhetsbedömning av det berättigade intresset av att få saken prövad vid oskiljbara beslut
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Tjänstemän – Talan – Begäran om ersättning kopplad till en begäran om ogiltigförklaring
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
4. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna, rättsstridiga rättsakten – I princip adekvat och fullständig gottgörelse för den ideella skadan
(Artikel 233 första stycket EG; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
5. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot ett beslut att avslå en ansökan till en ledig tjänst
(Artikel 233 första stycket EG; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 53 och 78)
6. Tjänstemän – Talan – Gemenskapsdomstolarnas behörighet – Anmälan av en parts uppträdande till behöriga straffrättsliga myndigheter – Bristande behörighet
7. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Dröjsmål med att underrätta om ett beslut som gått någon emot – Fel i tjänsten
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
8. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av en angripen rättsakt som inte säkerställer adekvat gottgörelse för den ideella skadan – Ideell skada orsakad av en kränkning av tjänstemannens heder, värdighet, självaktning eller rykte
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
1. Tribunalen kan på eget initiativ pröva om en part saknar berättigat intresse av att inge eller vidhålla ett överklagande på grund av att det efter personaldomstolens dom har inträffat en omständighet som medför att domen inte längre är till skada för klagandena. Tribunalen kan därvid fastställa att överklagandet av denna anledning har förlorat sitt föremål. En förutsättning för att en klagande ska ha ett berättigat intresse av att överklaga är nämligen att utgången av överklagandet kan medföra någon fördel för honom.
(se punkt 44)
Hänvisning till
Domstolen: 19 oktober 1995, Rendo m.fl. mot kommissionen, C‑19/93 P, REG 1995, s. I‑3319, punkt 13; 25 januari 2001, Lech-Stahlwerke mot kommissionen, C‑11/99 P, REG 2001, s. I‑727, punkt 18
Förstainstansrätten: 28 juni 2005, Ross mot kommissionen, T‑147/04, REGP 2005, s. I‑A‑171 och II‑771, punkt 25 och där angiven rättspraxis
2. När en tjänsteman väcker talan med stöd av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna om ogiltigförklaring av ett beslut att avslå hans ansökan till en tjänst och ett beslut att utnämna en annan tjänsteman till den sökta tjänsten, ska sökandens intresse av att få dessa beslut ogiltigförklarade avgöras utifrån en samlad helhetsbedömning, för det fall att de två beslutet är oskiljbara. Det utgör felaktig rättstillämpning att bedöma tjänstemannens berättigade intresse av att få sin talan om ogiltigförklaring av avslagsbeslutet prövad på ett särskilt sätt och åtskilt från det berättigade intresset av att få talan om ogiltigförklaring av utnämningsbeslutet prövad.
(se punkterna 45 och 46)
Hänvisning till
Domstolen: 28 september 1983, Angelini mot kommissionen, 131/82, REG 1983, s. 2801, generaladvokaten Mancinis förslag till avgörande, s. 2820 och där angiven rättspraxis; 7 juni 2007, Wunenburger mot kommissionen, C‑362/05 P, REG 2007, s. I‑4333, punkt 46
3. När gränsen mellan föremålet för begäran om ogiltigförklaring och föremålet för begäran om ersättning inte är skarp, ska lagenligheten av en institutions klandrade uppträdande bedömas, inom ramen för begäran om ersättning, utifrån de grunder och argument som åberopats till stöd för begäran om ogiltigförklaring av de angripna besluten.
I den mån föremålet för begäran om ogiltigförklaring inte är tydligt avgränsat från föremålet för begäran om ersättning, kan unionsdomstolarna – även om begäran om ogiltigförklaring avvisas på grund av att sökanden saknar berättigat intresse av att få saken prövad – ändå i förekommande fall hänvisa till de grunder och argument som åberopats till stöd för den begäran när den inom ramen för begäran om ersättning prövar lagenligheten av institutionens klandrade uppträdande.
(se punkt 50)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 31 januari 2007, C mot kommissionen, T‑166/04, REGP 2007, s. I‑A-2-9 och II‑A-2-49, punkt 29
4. Vad gäller tillsättningsmyndighetens skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa en dom, som följer av artikel 233 första stycket EG, framstår ogiltigförklaring av en administrativ rättsakt som angripits av en tjänsteman som i sig adekvat och i princip tillräcklig gottgörelse för den ideella skada som tjänstemannen kan ha lidit, såvida inte denne visar att han lidit en ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som ligger till grund för ogiltigförklaringen av beslutet och som inte kan gottgöras fullt ut genom att beslutet ogiltigförklaras.
(se punkterna 58 och 99)
Hänvisning till
Domstolen: 7 februari 1990, Culin mot kommissionen, C‑343/87, REG 1990, s. I‑225, punkterna 26–29
Förstainstansrätten. 6 juni 2006, Girardot mot kommissionen, T‑10/02, REGP 2006, s. I‑A‑2‑129 och II‑A‑2‑609, punkt 131; ovannämnda målet C mot kommissionen, punkterna 69–73
5. En tjänsteman som bedömts lida av total bestående invaliditet och pensionerats automatiskt enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna befinner sig i en situation som kan ändras, eftersom det är möjligt att denne en dag återinträder i tjänst vid en gemenskapsinstitution. Utvecklingen av hans ställning vid institutionerna är beroende av huruvida de villkor som föranledde invaliditeten fortfarande är uppfyllda, vilket kan kontrolleras regelbundet.
En sådan tjänsteman har fortsatt ett berättigat intresse av att, inom ramen för ett tillsättningsförfarande som han har getts tillträde till, kunna begära att beslutet att avslå hans ansökan och beslutet att utnämna en annan sökande ogiltigförklaras, i syfte att kunna göra anspråk på den berörda tjänsten om han återinträder i tjänst eller rentav enbart för att undvika att de påstådda rättsstridigheterna, som rör urvalsförfarandet, inte upprepas i framtiden i ett motsvarande förfarande som han kan tänkas delta i. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad följer av artikel 233 första stycket EG. Enligt denna artikel ska de institutioner vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom.
Endast i vissa särskilda fall kan det finnas skäl för en annan bedömning, nämligen om prövningen av den konkreta situationen för en tjänsteman som invaliditetsförklarats visar att han aldrig mer kommer att kunna återuppta sin tjänstgöring vid en institution, med hänsyn bland annat till om den invaliditetskommitté som har att pröva hans situation finner att orsakerna till invaliditeten är kronisk och det därmed inte krävs någon ytterligare medicinsk undersökning eller om det framgår av tjänstemannens yttranden att han under alla omständigheter inte kommer att återuppta sin tjänstgöring vid en institution.
(se punkterna 69–71)
Hänvisning till
Domstolen: ovannämnda målet Wunenburger mot kommissionen, punkterna 50 och 51, och där angiven rättspraxis; 22 december 2008, Gordon mot kommissionen, C‑198/07 P, REG 2008, s. I‑10701, punkterna 46 och 47; ovannämnda målet Ross mot kommissionen, punkterna 9 och 32
Förstainstansrätten: 12 september 2007, Combescot mot kommissionen, T‑250/04, REGP 2007, s. I‑A-2-191 och II‑A-2-1251, punkterna 27 och 29
6. Bestämmelserna om förfarandet i personaldomstolen innehåller inte något rättsmedel som ger en part möjlighet att anslutningsvis yrka att rätten ska fastställa att den andra partens uppträdande under förfarandet kan utgöra brott och besluta att detta uppträdande ska anmälas till behöriga straffrättsliga myndigheter och att det utgör vägran att döma i ett mål om denna fråga inte prövas. Detta påverkar inte möjligheten för den part som anser sig utsatts för ett sådant uppträdande att begära att personaldomstolen med stöd av sina befogenheter enligt artikel 30.4 i rättegångsreglerna ska häva immuniteten för parternas ombud vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden rörande målet och parterna, så att behöriga straffrättsliga myndigheter kan pröva detta uppträdande.
Bestämmelserna om förfarandet vid tribunalen vid överklagande av ett avgörande från personaldomstolen innehåller inte heller något rättsmedel som ger en part i förfarandet i första instans möjlighet att yrka att tribunalen ska fastställa den andra partens uppträdande i första instans kan utgöra brott och att den ska anmäla detta uppträdande till de behöriga straffrättsliga myndigheterna. Inte heller innebär dessa bestämmelser att tribunalen är skyldig att pröva ett sådant yrkande och att det utgör vägran att döma i målet om så inte sker.
(se punkterna 82 och 124)
7. Långvarigt dröjsmål från administrationens sida med att fatta eller underrätta om ett beslut som går någon emot är inte i sig, i förhållande till den berörda tjänstemannen, en rättsakt som går denne emot och som kan ogiltigförklaras, utan en brist i handläggningen som kan åsamka tjänsteman en ideell skada när denna omständighet har medfört osäkerhet eller oro för denne beträffande erkännande av hans rättigheter eller hans yrkesmässiga framtid.
(se punkt 103)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 12 december 2000, Hautem mot revisionsrätten, REG 2000, s. II‑4019, punkt 51 och där angiven rättspraxis; 8 december 2005, Rounis mot kommissionen, T‑274/04, REGP 2005, s. I‑A‑407 och II‑1849, punkt 51, och där angiven rättspraxis; 20 november 2007, Ianniello mot kommissionen, T‑308/04, REGP 2007, s. I‑A‑2-215 och II‑A-2-1405, punkt 100, och där angiven rättspraxis
8. Uttryckligen negativa bedömningar av en tjänstemans yrkesmässiga förmåga eller allvarliga anklagelser som framförts offentligt mot denne, i en rättsakt som går denne emot eller inom ramen för ett förfarande som leder fram till en sådan rättsakt, kan medföra en ideell skada för denna tjänsteman som är åtskiljbar från akten i sig, när skadan avser en kränkning av hans heder, värdighet, självaktning eller rykte
(se punkt 108)
Hänvisning till
Domstolen: ovannämnda målet Culin mot kommissionen, punkterna 27–29
Förstainstansrätten: 10 juni 2004, François mot kommissionen, REG 2004, s. II‑1669, punkt 110