Talan väckt den 1 mars 2024 - Aylo Freesites mot kommissionen

(Mål T-138/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aylo Freesites LTD (Nicosia, Cypern) (ombud: C. Thomas, A. Bray, A. Ghalamkarizadeh och J. Beckedorf, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2023) 8842 final av den 20 december 2023 om att utse Pornhub till en mycket stor onlineplattform i enlighet med artikel 33.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065¹ (nedan kallat det angripna beslutet),

fastställa att artikel 39 i förordning 2022/2065 inte får tillämpas med avseende på sökanden, såtillvida den medför en skyldighet att göra dess datakatalog över annonser allmänt tillgänglig, och

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Genom den första grunden gör sökanden gällande kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tillämpade artikel 33.1 i förordning 2022/2065, som innehåller kriterier för att utse en onlineplattform till en mycket stor onlineplattform. Artikel 33.1 i förordning 2022/2065, alternativt kommissionens tillämpning av denna bestämmelse, uppfyller inte de krav som följer av de allmänna principerna om rättssäkerhet och proportionalitet.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att kommissionen missuppfattade sakomständigheterna och gjorde uppenbart oriktiga bedömningar, åsidosatte sin motiveringsskyldighet, samt åsidosatte artikel 33.4 i förordning 2022/2065 jämte principerna om rättssäkerhet och proportionalitet, genom att inte godta sökandens beräkning av antalet aktiva tjänstemottagare.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att kommissionen åsidosatte artikel 33.4 i förordning 2022/2065, principerna om rättssäkerhet och proportionalitet, samt sökandens rätt till en rättvis rättegång och till en vederbörlig motivering, genom att grunda sitt beslut på uppgifter och beräkningsmetoder från två utomstående parter.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att artikel 39 i förordning 2022/2065 är rättsstridig i den del den ålägger mycket stora onlineplattformar att göra sina datakataloger över annonser allmänt tillgängliga. Detta kränker sökandens näringsfrihet, rätt till egendom och medför diskriminering av sökanden.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 2022, s. 1).