PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (första avdelningen)
den 18 februari 2009
Mål F-42/08
Luigi Marcuccio
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Skadeståndstalan – Skälig tidsfrist för att väcka skadeståndstalan har inte iakttagits – Uppenbart att talan skall avvisas”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, med begäran om att kommissionen ska ersätta Luigi Marcuccio för den skada som orsakats av att han tillsänts ett meddelande på ett faxnummer som kommissionen inte borde ha använt.
Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Begäran om skadestånd riktad mot en institution – Iakttagande av en skälig tidsfrist
(Domstolens stadga, artikel 46; tjänsteföreskrifterna, artikel 90)
Det ankommer på tjänstemän och andra anställda att inom en skälig tidsfrist vända sig till institutionen med en begäran om att få ersättning från gemenskapen för en skada som institutionen är ansvarig för, detta från den tidpunkt då de fått kännedom om den situation som saken avser. Vad som är en skälig tidsfrist måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, med hänsyn särskilt till vad som står på spel för den berörda personen, målets grad av komplexitet och parternas uppträdande.
En relevant jämförelse i sammanhanget är den preskriptionsfrist på fem år som gäller för talan om utomobligatoriskt ansvar enligt artikel 46 i domstolens stadga. Femårsfristen kan dock inte utgöra en absolut, orubblig regel, så att varje begäran som ges in inom denna tid kan prövas oavsett hur lång tid sökanden tagit på sig för att framföra sin begäran och oavsett omständigheterna i målet.
(se punkterna 19–22)
Hänvisning till förstainstansrätten den 5 oktober 2004, T-144/02, Eagle m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑3381, punkterna 65 och 66; personaldomstolen den 1 februari 2007, F-125/05, Tsarnavas mot kommissionen, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen